Handpåläggning och förbön

Lägg inte förhastat dina händer på någon. 1. Tim. 5:22

I Nya testamentet i Bibeln talas det om handpåläggningen som ett sätt att förmedla Anden. Bland de första kristna lade man händerna på dem som skulle invigas till speciella tjänster. Ett exempel på detta kan vi läsa om i Apostlagärningarna 6. Man hade utsett sju medhjälpare, som var fyllda av ande och vishet. De skulle hjälpa till vid den dagliga utspisningen. Till denna speciella tjänst, som vi senare kallat diakonitjänst, skulle man inviga människor genom handpåläggning. När Paulus varnar Timoteus att inte förhasta sig med handpåläggning, så kan det tänkas syfta på att inte ha för bråttom med insättandet av dessa tjänster, så att fel personer blev utvalda. Det ställdes stora krav på deras renhet och oförvitlighet.

Jag tror att det är lika viktigt att inte förhasta sig till bruket av handpåläggning även i andra sammanhang. Till exempel vid bön för sjuka. Vi får frimodigt använda oss av den gåvan, om vi har fått den, men det får inte ske förhastat. Vi måste utbedja oss vishet från Gud, som vill att det skall ske värdigt och med rent uppsåt. Ett visst mått av återhållsamhet behöver inte tydas som brist på frimodighet.