lördag 6 augusti 2016

Micael Grenholm och liberalteologisk universalism

Hej Micael! Hoppas att du har det bra i England. Som du vet tycker jag om att läsa det du skriver, men har ibland en del invändningar, vilket jag tror att du tillåter.

Med anledning om det du skrev senast här: https://helapingsten.com/2016/08/06/mittkors-och-svenska-kyrkans-relativism/ så har jag en del frågeställningar.

När du placerar Åke Bonnier och andra med liknande uppfattningar som honom i ett fack som du kallar för "liberalteologisk universalism", så undrar jag om du menar att han därmed skulle ha färdiga svar utifrån exempelvis universalismen. Är det inte i stället så att den uppfattning han förespråkar inte alls har ett färdigt svar. Att vi helt enkelt står inför det olösta mysteriet, där ödmjukhet och självinsikt är viktiga byggstenar.

Om vi i vår iver att vinna människor för Guds rike försöker få andra människor att inse att de har fel, så är jag rädd för att vi stänger dörren och förlorar deras förtroende. Jag menar att vi skall med stor frimodighet vittna om vår tro på Jesus och på den sanning som är grunden för vår tro, men vi skall inte göra det på andra människors bekostnad. Det vill säga vi ska ta in vad andra människor tror, utan att själva rubbas. Då är det inte någon som har rätt eller fel.

Jag har minnen från en tid när jag vittnade för mina kamrater under min värnpliktstid. Då trodde jag att jag skulle ha ett svar till hands på alla deras frågor och om jag inte hade det, så skulle jag ha uppfattat det som ett nederlag. Jag gladdes över att "andarna tycktes mig vara underdåniga"men glömde att detta inte var det viktigaste.

När jag numera har lämnat den längsta delen av livet bakom mig ber jag fortfarande om en större iver under den tid som återstår att vara trogen i min kallelse, men jag inser också att jag inte behöver ha ett svar på alla frågor. Jag vill inte heller vara placerad i något teologiskt fack eller ha någon annan färdig religiös uppfattning.

"Världen behöver din (Guds) kärlek, strömmande genom mig"

5 kommentarer:

  1. Hej Rolf! Tack för din respons.

    Det Bonnier ger i sitt blogginlägg tycks från mitt perspektiv visst vara definitiva svar på frågan om Jesus är enda vägen till Gud: "Gud är ju Gud och allas Gud. Gud är i den bemärkelsen inte en speciell grupps Gud. Kort sagt..: Gud är på det sättet inte religiös utan Gud." Dessa propositioner avslutas inte med frågetecken utan punkt, de uttrycks som sanningar (även om Bonnier inte ger några argument för dem).

    Men även om det skulle vara sant att Bonnier inte ger några färdiga svar så är det inget bra sätt att försöka undfly kritik, för då blir hans påståenden meningslösa istället. Om person X hävdar att krokodiler bor i Arizona, och person Y hävdar att det är falskt, då får inte person X rätt i att hävda att hen egentligen inte hade ett färdigt svar. Då kapitulerar X och Y har helt enkelt rätt. Med andra ord, om Bonnier saknar ett färdigt svar stärker det bara mitt case att propositionen att Gud inte är någon grupps Gud och inte religiös är alltigenom falsk.

    Som jag också påpekar i blogginlägget innebär alla propositioner att dess motsatser förnekar, det vill säga det går inte att göra ett positivt påstående om något utan att samtidigt göra ett negativt. Till och med påståendet "då är det inte någon som har rätt eller fel" uttalar sig om vad som är rätt eller fel, nämligen att det skulle vara rätt att ingen har rätt eller fel och det skulle vara fel att någon har rätt eller fel. Och det är givetvis självmotsägande och ett meningslöst påstående likt om jag skulle påstå "Jag kan inte svenska" eller "Inget av det jag skriver har någon betydelse". Om påståendena är sanna så är de därmed också falska och meningslösa.

    Det finns inte heller något moraliskt klandervärt i det faktum att propositioner förnekar sina motsatser. Hela ditt blogginlägg går ut på att jag har fel, men det i sig är inte moraliskt förkastligt att argumentera för. Ditt påstående att vi inte ska vittna för människor på deras bekostnad innebär att de som gör det har fel. Du målar alltså in dig i ett hörn genom att försöka argumentera för relativism eftersom det är självrefuserande.

    Gud välsigne dig!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag har några minuter på mig innan jag går till kyrkan. Svarar bara kort. Du skriver att mitt blogginlägg går ut på att du har fel. Jag svarar då: "Nej det gör det inte. Den frågan kan jag helt enkelt inte avgöra. Du och jag kan ha rätt, men vi kan också ha fel. Detta kallar jag för ödmjuk självinsikt."

      Radera
    2. Men Rolf, då finns det ju ingen anledning att kritisera mig. Därtill säger du i denna kommentar att jag har fel när du inleder den med "Nej det gör jag inte". Idén att det är fel att säga att någon har fel är självmotsägande och därmed meningslös, det finns ingen anledning för dig eller någon annan att ansluta sig till den idén lika lite som det finns någon anledning för dig att tro att du inte kan prata eller skriva på svenska.

      Radera
    3. Jag har svårt att förstå vad du menar. Varför tror du att jag vill kritisera dig? Det finns ingen anledning att placera varken dig eller Åke Bonnier i några särskilda teologiska fack. Vi är människor, visserligen med olika erfarenheter, kunskaper och förmåga att fatta det vi ser och hör, men ingen av oss kan slå oss för bröstet och påstå att vi har det slutliga svaret.

      Radera
  2. Jag har svårt att förstå vad du menar. Varför tror du att jag vill kritisera dig? Det finns ingen anledning att placera varken dig eller Åke Bonnier i några särskilda teologiska fack. Vi är människor, visserligen med olika erfarenheter, kunskaper och förmåga att fatta det vi ser och hör, men ingen av oss kan slå oss för bröstet och påstå att vi har det slutliga svaret.

    SvaraRadera