Skall vi visa vår psykiska ohälsa?

Låt mig först få länka till programmet "Fråga doktorn" som i dag handlade om ångest.

"Hur kan man hantera sin ångest och var går gränsen för när den blir sjuklig?"

Ibland får vi frågan hur vi mår. Det är inte säkert att den som frågar vill höra svaret och vi undviker att ge ett ärligt svar därför att vi inte vill bli missförstådda.

I vissa sammanhang anses det vara fult att tala om att man mår dåligt. Då anses man vara självupptagen och ha svårt att se något annat än sina egna problem. Ibland kan man få höra att en troende människa inte skall behöva lida av psykisk ohälsa. En sak är säker. Den som är frälst och har sin tro på Jesus behöver inte vara rädd hur det än kan kännas.

Låt mig då först få säga att det finns olika typer av ångest och rädsla. I en del fall är rädslan förknippad med straff och den handlar då om våra existentiella villkor. Om livet och om döden. Om vi känner oss dömda och misslyckade, så kan vi ändå vara frimodiga inför Gud, eftersom det är han och inte vi själva som har frälst oss. Den vissheten fördriver rädslan. "Gud är större än vårt hjärta och förstår allt. Mina kära om hjärtat inte dömer oss, kan vi stå frimodiga inför Gud." 1.Joh. 3:20-21.

Det finns andra typer av ångest och rädsla, som inte handlar om livet eller döden. Till exempel panikångest, prestationsångest, generaliserad ångestsyndrom, ångest som är kopplad till neurotisk personlighet osv. All omotiverad ångest och rädsla kan bli av sjukdomsvalör och då är det viktigt att vi vågar visa vår ångest för andra. Vi behöver inte skämmas för att vi drabbas av sådan psykisk ohälsa antingen vi är troende eller inte.

Jag skulle vilja uppmana dig som läser det här att inte tveka att tala med andra om dina problem. Det är inte säkert att alla förstår, men det finns många som har erfarenhet av psykisk ohälsa, som kan vara till hjälp. Du behöver inte känna dig ensam. Det finns hjälp och sök den i tid.