Eskatologi och teologi

Ersättningsteologi innebär att kyrkan skulle ha ersatt Israel som arvtagare till Gamla testamentet med dess historia och dess löften. Kyrkan betraktar sig då själv som det nya Israel i stället för det gammaltestamentliga som är ett avslutat kapitel. Det innebär dessutom att det gammaltestamentliga judiska Israel nu är förkastat och att den kristna kyrkan har trätt i dess ställe. Denna så kallade ersättningsteologi ger upphov till antisemitism. Låt oss i stället förkunna att Gud är både judars och kristnas Gud. Kristendomen har inte ersatt judendomen. Jesus som var jude firade de judiska högtiderna under sin levnad på jorden. Därför måste vi ta avstånd ifrån ersättningsteologin.
Kristus har kommit och fullbordat sitt verk här på jorden och nu är frågan vad som sker med det utvalda folket efter detta. Dessutom frågar vi: "Vilket är det utvalda folket?" Guds folk är för Paulus enligt Gal. 6:16 "Guds Israel". Det är de som tror på Kristus. Det är de kristna, vare sig de varit judar eller hedningar före sin omvändelse. Omvändelsen har i nya testamentet en stor betydelse.
Ett alternativ till ersättningsteologin är den så kallade tvåvägsteologin, vilket innebär att judendom och kristendom har olika vägar till Gud. Det skulle innebära att det förbund som Gud slöt med Noa gäller hela mänskligheten medan förbundet med Abraham och förbundet vid Sinai ger Israels folk en särställning. Ett sådant förhållningssätt är också problematiskt att förena med en del av det som står i Nya testamentet. Frågan om Jesus Kristus som alla människors frälsare lämnas obesvarad. En fråga som för den som är kristen är viktig och grundläggande
En annan teologi är den som kallas för dispensationalism. Den lär att det finns två folk som är Guds folk nämligen: Israel och Kyrkan (församlingen) Historien indelas i sju tidsperioder. De troende skall tas upp till himmelen genom "uppryckandet" när Jesus kommer tillbaka. Därefter följer vedermödans tid på jorden. Efter denna tid kommer Jesus tillbaka till jorden ännu en gång tillsammans med kyrkan (församlingen) och tusenårsriket börjar.
Även de kristna sionisterna har denna uppfattning och de tror att det judiska folket måste återvända till Israel för att Jesus skall kunna komma tillbaka. Det finns inget stöd i Bibeln för en sådan tanke, men uppfattningen är ändå vedertagen. Det dröjde länge innan jag förstod att denna lära inte stämde.
Om darbyismen har jag tidigare skrivit på Ökenkällan:

Det profetiska ordet och Israel
Det finns en del predikanter som anser att de har rätt att förkunna budskapet om det profetiska Ordet, Israel och den underbara framtid och evighet som väntar. Den rätten kan naturligtvis ingen ta ifrån dem, men då behöver man i stället fråga om undervisningen är sund och väl förankrad i den verklighet vi i dag upplever.
Det är nämligen så att en stor del av denna eskatologi bygger på villfarelse.
Förkunnelsen om Jesu andra tillkommelse har tyvärr använts på ett felaktigt sätt i västvärldens kristenhet. Många har blivit vilseledda av falska läror, inte bara av rörelser sådana som Jehovas vittnen och Adventisterna, utan även av kända bibellärare i de väckelsekristna samfunden och rörelserna. Förkunnelsen har många gånger skett i välmening och oförstånd, men ibland också med felaktiga motiv, då man utnyttjat människors oro för framtiden på ett spektakulärt sätt.
En av dessa eskatologiska irrläror är darbyismen. Plymouthbrodern John Nelson Darby var denna läras främste talesman. Läran är i korthet följande: Kristus skall vid två tillfällen återkomma till jorden. Tidsperioden däremellan – futtiga sju år – kallar man vedermödan. Vidare påstår man att ett tiostatsförbund – som skall ledas av en person (=antikrist) – kommer att bildas.
Detta är en lära som strider emot vad vi läser och tolkar i Guds Ord när det gäller Jesu andra tillkommelse. Att förutsäga tiden när denna skall äga rum är ingenting vi skall ägna oss åt. 
Den darbyistiska eskatologin uppstod på 1830-talet inom irvingrörelsen i England genom en kvinna, Margret MacDonald, som fick en uppenbarelse om Jesu återkomst. J.N. Darby (1800-1882) verksam inom Plymothrörelsen tolkade denna uppenbarelse  som en tvådelad återkomst och konstruerade den välkända eskatologi som fick en stark ställning inom väckelserörelserna i Sverige. Genom Darbys besök i USA under 1850-talet etablerades denna lära bland baptisterna. Den övertogs senare av den framväxande pingstväckelsen. Hur kunde denna lära etablera sig så snabbt? 
Det finns en historisk förklaring till detta. Baptistevangelisten William Millers budskap om att Jesu återkomst skulle ske 1844 hade innan dess fått ett enormt genomslag i USA. När detta år passerade blev det något av ”bränd mark” att fastställa nya årtal för Jesu återkomst. När då Darby kom och förkunnade att inga mer uträkningar behövs, därför att församlingens uppryckande kan ske när som helst, och att denna återkomst var osynlig för världen, mottogs det med öppna armar. Herren skulle rädda oss undan den ”kommande vreden”, sa man. Slutförandet av missionsbefallningen förlades till ”vedermödan”, då skulle det bli väckelse och judarna skulle bli frälsta. På så sätt kringgick man de texter som talade om att uppdraget måste slutföras innan Herren kommer. Darbys förkunnelse passade som hand i handske i tiden efter Millers misslyckande. 
Alla fantasifulla skildringar av detta har eggat människor i alla tider till att spekulera i sådant vi inte vet någonting om. Detta är ovärdigt och jag tar bestämt avstånd och varnar för följderna av detta. 
Jag efterlyser ett större kurage ibland kristna ledare att stå upp för en sund undervisning i detta och ta avstånd ifrån de irrläror som leder oss bort ifrån den sanna läran. 
Vår uppgift är att ingjuta livsmod och hopp ibland unga människor till att tro på den framtid som de skall vara med om att bygga upp.
Om jag fattat saken rätt så har en av mina facebooksvänner, den kände pastorn Stanley Sjöberg en dispensationistisk uppfattning i dessa frågor. Jag skulle bli väldigt glad om han ville kommentera det jag här har skrivit om. Detta är svåra frågor och vi kan absolut inte ha några tvärsäkra svar på hur det i framtiden kommer att bli. Våra försök att tolka profetiorna i den yttersta tiden ter sig ofta både tafatta och svårbegripliga. Därför tror jag att vi gör väl i att vara försiktiga i vår bedömning av tidsläget.
Det är inte de kända förkunnarna, som ska vägleda oss utan Guds ord. Ordet är måttstocken på om budskapet är sant. Vi har fått Hjälparen, den helige Ande som skall leda oss fram till hela sanningen. Detta är ett pågående verk. Det profetiska ordet blir först bekräftat när det har gått i uppfyllelse.