Det nuvarande och det himmelska Jerusalem

"Hur nu än det eskatologiska pusslet ska läggas står en sak klar: Det går en röd tråd genom historien och inte så sällan har den med Israel och dess huvudstad Jerusalem att göra. Det viktigaste är inte hur dess enskilda delar ska förstås, utan att det övergripande temat hålls levande: Tidstecknen visar att Jesus är nära, snart kommer Han igen!" Så skriver Samuel Svensson, doktorand i Nya testamentets exegetik vid Lunds universitet.

Vem är jag att våga bemöta en sådan gigant i ämnet. Jag gör det med stor ödmjukhet och insikt om att jag inte har svaret, men att jag ställer mig frågande till om det verkligen förhåller sig på det viset.

Hur skall man kunna tro att det nuvarande Jerusalem har något att göra med sanningen om att Jesus skall komma tillbaka? Jerusalem är minst lika "ohelig", som alla andra jordiska städer trots att man påstår att den är helig för tre världsreligioner, som alla kämpar för ensamrätten till denna stad och dess helgedomar. Det vore bättre att avstå från alla religiösa krav på denna ensamrätt.

I Bibelns sista bok Uppenbarelsebokens 21:a kapitel talas det om ett annat Jerusalem. Det nya Jerusalem, som är den heliga staden Jerusalem. Den staden kommer ner på den nya himlen och den nya jorden, från Gud, full av Guds härlighet. "Något tempel såg jag inte i staden, ty Herren, Gud, allhärskaren, är dess tempel, han och Lammet."

De som tillhör Guds Israel, det vill säga alla de som tror på Jesus vare sig de varit judar eller hedningar före sin omvändelse, har tillträde till det nya Jerusalem. Det är en stad som redan finns i himlen och som är förberedd för dem som nått målet Se Hebr. 12:22-24: "Ni har kommit till Sions berg och den levande Gudens stad, det himmelska Jerusalem, och står inför mångtusende änglar, en festförsamling av alla förstfödda som har sitt namn i himlen, ni står inför Gud allas domare, inför andarna av de rättfärdiga som har fullkomnats, och inför Jesus, förmedlaren av ett nytt förbund, och det renande blod, som talar starkare än Abels."

Rolf Ericson Motala