En återkomst inte två.

En återkomst inte två - den väntar vi på.

Olof Djurfeldt fd chefredaktör på tidningen Dagen har på sin sida på Facebook skrivit att han är uppvuxen med darbyistteologin, vilket han menar innebär "Tron på att Jesus kommer tillbaka för att hämta sin brud församlingen antingen före den stora vedermödan, mitt i den eller i slutet av den. Sedan kommer Jesu synliga återkomst, uppgörelsen med det antikristna riket och upprättandet av det tusenåriga fridsriket. Den yttersta domen kommer efter ett nytt ondskans uppror. Och till sist förenas Det nya Jerusalem med en förnyad jord."

Även jag är uppvuxen med denna tolkning och har i min ungdom fått darbyismen inpräntad i mitt medvetande utan att på något vis ifrågasätta om den stämmer med Bibelns budskap om Jesu återkomst. Om man har har studerat darbyismen, så märker man att det är en lära vid sidan om Bibelns budskap. Det är först på senare år jag har uppfattat den som en villolära. Jag får den inte att stämma med min uppfattning om vad Bibeln lär.

Olof Djurfeldt konstaterar att det finns andra tolkningar i dag och att han har svårt att se att det finns ett klart bibelstöd om två återkomster, en osynlig, som innebär att församlingen, Kristi brud, möter Jesus i skyn och lyfts med honom till himmelen, och en senare synlig återkomst, då han stiger ner på Oljeberget och upprättar sitt jordiska fridsrike.

Med andra ord sagt så har även Djurfeldt svårt med darbyismen

Jag har blivit tillrättavisad för detta av en känd pingstpastor, som menar att jag saknar ödmjukhet inför den som tror på darbyismen. Jag hade hellre sett att denne pastor hade haft bärande argument mot det jag skrivit. Han visste inte ens vad darbyismen var för något när jag skrev till honom, men han menade att hans förkunnelse om Jesu tillkommelse var densamma som Pastor Lewi Pethrus givit uttryck för i boken "Jesus kommer" utgiven år 1912.. Den boken skrevs under den tid då man i de väckelsekristna samfunden och församlingarna hade en darbyistisk tolkning av eskatologin.

Jag envisas fortfarande med att kalla darbyismen för villfarelse. Även om Olof Djurfeldt tycks dela min uppfattning om darbyismen, så menar han att så länge det finns dem som tolkar bibeln på ett sådant sätt, så bör man vara försiktig med att kalla det för villfarelse.

Jag har svårt att hålla med om detta, eftersom det i så fall får konsekvenser för vår uppfattning även i andra teologiska frågor.

Han skrev att han ville vara öppen för andra uppfattningar. För mig är det viktigare att ta avstånd ifrån de uppfattningar som får mig att tvivla. Jag tvivlar inte på Gud och vågar påstå att jag aldrig gjort det, men jag tvivlar på de läror som leder oss bort från sanningen om Gud och sanningen om att Jesus skall komma tillbaka, en gång för alla.

Bibeln är mycket tydlig i denna fråga. Se bland annat 1. Tess. 4:13-18:

"Bröder, vi vill att ni skall veta hur det går med dem som avlider, så att ni inte behöver sörja som de andra, de som inte har något hopp. Om Jesus har dött och uppstått, vilket vi tror, då skall Gud också genom Jesus föra till sig de avlidna tillsammans med honom. Med stöd av vad Herren har lärt oss säger vi er detta: vi som är kvar här i livet då Herren kommer skall inte gå före de avlidna. Ty när Herren själv stiger ner från himlen och hans befallning ljuder genom ärkeängelns röst och Guds basun, då skall de som är döda i Kristus uppstå först, och därefter skall vi som är kvar i livet föras bort bland molnen tillsammans med dem för att möta Herren i rymden. Och sedan skall vi alltid vara hos honom. Ge nu varandra tröst med dessa ord."

Vilka människor är de andra, de som inte har något hopp? Det är alla de som tror att livet är slut efter döden. Det är en hopplös tro skriver Paulus därför den innebär en större sorg för de avlidna Den är också hopplös därför att den kan få oss att tycka att livet är meningslöst. Men om vi tror på Jesus då vet vi att döden inte är slutet, eftersom Jesus har segrat över synden och över döden. Denna tro skall en gång bytas i ett seende. Vi skall se honom som vi trott på. Vi ser honom när han kommer en gång för alla. Alltså inte två återkomster som darbyismen lär, utan en återkomst. Sedan skall vi alltid vara hos honom. Paulus skriver att vi ska trösta varandra med dessa ord. När skall vi göra det? Skall vi vänta med det tills det har skett? Nej, vi skall trösta varandra nu och sporra varandra till kärlek och goda gärningar..

Bibeln talar också om hur allvarligt det är att göra läror av sådant som inte stämmer med bibelordet

Se Uppenbarelseboken 22:18-20:

"Jag vittnar för var och en som hör profetians ord i denna bok: Om någon tillfogar något, skall Gud tillfoga honom de lidanden som det står om i denna bok. Om någon tar bort något av orden i boken med dessa profetior, skall Gud ta ifrån honom hans del i livets träd och den heliga staden, som det står om i denna bok. Han som vittnar om detta säger: "Ja, jag kommer snart." Amen kom, Herre Jesus. Nåd från herren Jesus åt alla."

Om du undrar över vilken stad det handlar om som här kallas "Den heliga staden", så står det i kapitlet före att det är en himmelsk stad. "den heliga staden Jerusalem som kom ner ur himlen från Gud" 21:10.

Jesus har sagt att vi skall hålla oss vakna ty vi vet inte vilken dag han kommer. Han kommer när vi minst väntar det.

Jag väntar inte med skräck över vad som skall hända. Jag väntar med förtröstan och glädje och ber till Herren om att ständigt vara beredd. Visst är det sant att "Himmel och jord skall brinna. Höjder och berg försvinna, men den som tror skall finna. Löftena de stå kvar," så som vi sjunger i sången av Lewi Pethrus, men det som fyller mina tankar är inte att jorden ska brinna, utan att löftena de står kvar. Löftena om en ny himmel och en ny jord, där rättfärdighet bor.

"Himmel och jord skall förgå, men mina ord skall aldrig förgå." Matt.24:34