TV:n har stått på med Skavlan, men jag har inte sett hela programmet. Hann bara uppfatta några meningar av en av gästerna som var onkolog. Han sa att han ser flera dödsfall varje vecka, men att han har fått en annan inställning till döden. Det är inte döden som skrämmer, men det kan vara processen som sker före döden som kan kännas skrämmande. När aposteln Paulus sitter fängslad, så skriver han ett brev till församlingen i Filippi och beskriver döden som en vinning, men livet som ett ansvar. Han skriver att han slits åt båda hållen. Han vill leva för dem som behöver honom, men han är inte rädd för att dö eftersom han bär på evighetshoppet.
Döden tänkte jag mig så av Bo Setterlind:
Det gick en gammal odalman och sjöng på åkerjorden. Han bar en frökorg i sin hand och strödde mellan orden för livets början och livets slut sin nya fröskörd ut.
Han gick från soluppgång till soluppgång. Det var den sista dagens morgon. Jag stod som harens unge när han kom. Hur ångestfull jag var inför hans vackra sång! Då tog han mig och satte mig i korgen och när jag somnat började han gå. Döden tänkte jag mig så
fredag 16 november 2018
fredag 2 november 2018
Meningslöst att fly
Meningslöst att fly
"Herre, du utrannsakar mig och känner mig. Vare sig jag sitter eller står, vet du det. Du förstår mina tankar fjärran ifrån. Vare sig jag går eller ligger, utforskar du det, och med alla mina vägar är du förtrogen. Ty förrän ett ord är på min tunga, se så känner du Herre, det till fullo. Du omsluter mig på alla sidor och håller mig i din hand. En sådan kunskap är mig alltför underbar, den är mig för hög, jag kan inte begripa den. Vart skall jag gå för din Ande, och vart skall jag fly för ditt ansikte? For jag upp till himmelen, så är du där, och bäddade jag åt mig i dödsriket se, så är du där. Tog jag morgonrodnadens vingar, gjorde jag mig en boning ytterst i havet så skulle också där din hand leda mig och din högra hand fatta mig. Om jag sade: "Mörker må övertäcka mig och ljuset bli natt omkring mig", så skulle själva mörkret inte vara mörkt för dig, natten skulle lysa som dagen: ja mörkret skulle vara som ljuset" Psaltaren 139:1-12
Om det är så som David skriver i denna psaltarpsalm, så har Gud utforskat vår sekretessbelagda journal. Innan vi var i fosterstadiet inleddes hans utforskning med största möjliga noggrannhet. Han vet mer om oss än någon annan, ja till och med än vad vi själva vet.
"O du som ser, o du som vet vart stackars väsens hemlighet, som också vet, långt mer än jag, mitt väsens natt och dag." (Sv. ps. 227)
Att det ska vara så svårt för oss människor att begripa detta. Vi borde själva utforska denna kunskap som finns hos Gud. En sak är ju Guds kunskap om oss. En annan är vår kunskap om honom.
Det är en kunskap som leder oss fram till Jesus och talar om vad han har gjort för oss:
"Jag vill lära känna Kristus och kraften från hans uppståndelse och dela hans lidanden, genom att bli lik honom i en död som hans - kanske jag då kan nå fram till uppståndelsen från de döda." Fil. 3:10-11
Du som läser vad jag skriver kanske tycker att det låter schablonmässigt. Du kanske har hört det många gånger förr, men låtit det passera, möjligen för att du tycker att det låter orimligt.
Du har kanske sagt upp din förbindelse med kyrkan, eftersom du insett att den gemenskap du sökte efter av någon anledning inte fanns där. Du sökte efter Gud, men du fann honom inte där du sökte, därför att det fanns så många hinder på vägen. Det var inte Gud som var hindret, utan människorna. Människorna som stred för sin egen åskådning. Du sökte förgäves efter Gud ibland de människor som upprättar ett religionssystem utan att ha Gud på sin sida, men du upptäckte bara kyla och död i systemet. Bokstaven dödar, men Anden gör levande. Jesus kom inte för att upprätta döda religionssystem, utan för att ge världen liv. Därför levde han och därför dog han. Vi behöver inte bara hans lära, utan framför allt behöver vi honom själv. Den som har Sonen, han har livet. Det finns många läror som kan kallas kristna läror, men de förblir döda läror om vi inte har funnit livet som finns i Jesus.
Du som känner igen dig i ovanstående beskrivning är inte glömd av Gud. Du kan försöka fly från honom, men du kommer aldrig undan. Vart du än far, om det är upp till himlen, ned i dödsriket eller i en boning ytterst i havet, så som psaltarpsalmen beskriver, så kommer han alltid att finnas där i ett enda syfte, nämligen att få leda dig på livets väg genom att få fatta din högra hand.
"Fly inte, göm dig ej längre, du som så ofta har flytt. Stanna, bli stilla för Jesus. Allting kan han göra nytt. Låt honom ta dig vid handen, följa dig ända tills du är hos din Fader som länge, väntat och väntar ännu." (Sv.ps. 225:3-4)
"Herre, du utrannsakar mig och känner mig. Vare sig jag sitter eller står, vet du det. Du förstår mina tankar fjärran ifrån. Vare sig jag går eller ligger, utforskar du det, och med alla mina vägar är du förtrogen. Ty förrän ett ord är på min tunga, se så känner du Herre, det till fullo. Du omsluter mig på alla sidor och håller mig i din hand. En sådan kunskap är mig alltför underbar, den är mig för hög, jag kan inte begripa den. Vart skall jag gå för din Ande, och vart skall jag fly för ditt ansikte? For jag upp till himmelen, så är du där, och bäddade jag åt mig i dödsriket se, så är du där. Tog jag morgonrodnadens vingar, gjorde jag mig en boning ytterst i havet så skulle också där din hand leda mig och din högra hand fatta mig. Om jag sade: "Mörker må övertäcka mig och ljuset bli natt omkring mig", så skulle själva mörkret inte vara mörkt för dig, natten skulle lysa som dagen: ja mörkret skulle vara som ljuset" Psaltaren 139:1-12
Om det är så som David skriver i denna psaltarpsalm, så har Gud utforskat vår sekretessbelagda journal. Innan vi var i fosterstadiet inleddes hans utforskning med största möjliga noggrannhet. Han vet mer om oss än någon annan, ja till och med än vad vi själva vet.
"O du som ser, o du som vet vart stackars väsens hemlighet, som också vet, långt mer än jag, mitt väsens natt och dag." (Sv. ps. 227)
Att det ska vara så svårt för oss människor att begripa detta. Vi borde själva utforska denna kunskap som finns hos Gud. En sak är ju Guds kunskap om oss. En annan är vår kunskap om honom.
Det är en kunskap som leder oss fram till Jesus och talar om vad han har gjort för oss:
"Jag vill lära känna Kristus och kraften från hans uppståndelse och dela hans lidanden, genom att bli lik honom i en död som hans - kanske jag då kan nå fram till uppståndelsen från de döda." Fil. 3:10-11
Du som läser vad jag skriver kanske tycker att det låter schablonmässigt. Du kanske har hört det många gånger förr, men låtit det passera, möjligen för att du tycker att det låter orimligt.
Du har kanske sagt upp din förbindelse med kyrkan, eftersom du insett att den gemenskap du sökte efter av någon anledning inte fanns där. Du sökte efter Gud, men du fann honom inte där du sökte, därför att det fanns så många hinder på vägen. Det var inte Gud som var hindret, utan människorna. Människorna som stred för sin egen åskådning. Du sökte förgäves efter Gud ibland de människor som upprättar ett religionssystem utan att ha Gud på sin sida, men du upptäckte bara kyla och död i systemet. Bokstaven dödar, men Anden gör levande. Jesus kom inte för att upprätta döda religionssystem, utan för att ge världen liv. Därför levde han och därför dog han. Vi behöver inte bara hans lära, utan framför allt behöver vi honom själv. Den som har Sonen, han har livet. Det finns många läror som kan kallas kristna läror, men de förblir döda läror om vi inte har funnit livet som finns i Jesus.
Du som känner igen dig i ovanstående beskrivning är inte glömd av Gud. Du kan försöka fly från honom, men du kommer aldrig undan. Vart du än far, om det är upp till himlen, ned i dödsriket eller i en boning ytterst i havet, så som psaltarpsalmen beskriver, så kommer han alltid att finnas där i ett enda syfte, nämligen att få leda dig på livets väg genom att få fatta din högra hand.
"Fly inte, göm dig ej längre, du som så ofta har flytt. Stanna, bli stilla för Jesus. Allting kan han göra nytt. Låt honom ta dig vid handen, följa dig ända tills du är hos din Fader som länge, väntat och väntar ännu." (Sv.ps. 225:3-4)