TV:n har stått på med Skavlan, men jag har inte sett hela programmet. Hann bara uppfatta några meningar av en av gästerna som var onkolog. Han sa att han ser flera dödsfall varje vecka, men att han har fått en annan inställning till döden. Det är inte döden som skrämmer, men det kan vara processen som sker före döden som kan kännas skrämmande. När aposteln Paulus sitter fängslad, så skriver han ett brev till församlingen i Filippi och beskriver döden som en vinning, men livet som ett ansvar. Han skriver att han slits åt båda hållen. Han vill leva för dem som behöver honom, men han är inte rädd för att dö eftersom han bär på evighetshoppet.
Döden tänkte jag mig så av Bo Setterlind:
Det gick en gammal odalman och sjöng på åkerjorden. Han bar en frökorg i sin hand och strödde mellan orden för livets början och livets slut sin nya fröskörd ut.
Han gick från soluppgång till soluppgång. Det var den sista dagens morgon. Jag stod som harens unge när han kom. Hur ångestfull jag var inför hans vackra sång! Då tog han mig och satte mig i korgen och när jag somnat började han gå. Döden tänkte jag mig så
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar