Vetenskap och tro

Vetenskapen kan inte vara ett hot mot tron. Tvärtom. Om vetenskap och tro får gå hand i hand så får vi alla vara ödmjukt medvetna om att vi hela tiden är på väg emot ny kunskap. Därför är kunskap viktig och dessutom vilja till korrigering av sådant som inte stämmer. Några fullständiga svar får vi aldrig. De som anser sig ha sådana lurar sig själva och andra.

"En ödmjuk självkännedom är en säkrare väg till Gud än en djupsinnig vetenskaplig forskning."
Orden skrevs av Thomas a Kempis som levde för mer än 600 år sedan.

Om vetenskapen kunde förklara vem Gud är så vore den fullkomlig. Så kan man uttrycka sig även i vår tid. Men vetenskapen är inte fullkomlig. Därför är den inte heller en säker väg till Gud. Vetenskapen kan visserligen ge oss en del kunskap om Gud, men denna kunskap är hela tiden utsatt för förändring.

I första hand kan vetenskapen ge oss svaret om den värld vi lever i. Det är en värld i förändring Gudsbilden påverkas av detta. Den bild vi tidigare haft av Gud behöver inte nödvändigtvis vara densamma som den vi har i dag. Detta behöver inte innebära en konflikt. Det betyder i stället att vi får en tydligare bild ju mera vi betraktar den och ju mera vi inser att vår bild är ofullständig.

Om Gud som är skaparen och upprätthållaren av universum fullständigt kunde förstås och förklaras, så vore han inte Gud. Därför innebär en ödmjuk självkännedom att vi inser vår begränsning.

”Mig blir aldrig svaret givet. Vintergatans lösenord, den materias namn är okänt, av vars kraft jag själv är gjord, och jag famlar med min kärlek, som jag famlar med mitt vett, blint jag måste tro på livet och på Dig som ingen sett” Så har Kerstin Anér skrivit i sin psalm ”Du är större än mitt hjärta.” (Sv.ps. 27:1)

Samtidigt måste vi erkänna att en ödmjuk självkännedom också kan ge oss en insikt till en del om vem Gud är, eftersom han är både sann Gud och sann människa. Jesus är vår förebild. Han blev människa och har visat oss vem Gud är.

Bibeln säger att det är Anden som ger oss denna insikt. Anden ger oss en fördjupad förståelse av de skildringar vi läser om Jesus. När vi följer honom och vill likna honom lär vi känna Gud i oss och i våra medmänniskor. Jag läser i dag i Motala Tidning om Kyrkoherden Torbjörn Ahlund som i sin avskedspredikan i Vadstena klosterkyrka bland annat sa:

"Gör som Gud - bli människa. Han säger att ingenting i människans liv är främmande för Jesus. Mänskliga känslor som ångest, hämndbegär, ilska och andra känslor är bekanta hos Jesus"

I Hebreerbrevets elfte kapitel vers sex står det att den som vill nalkas Gud måste tro att han finns till och att han lönar dem som söker honom.

Detta är ett betydelsefullt steg i vår strävan att lära känna honom. Om vi krampaktigt håller fast vid gamla tiders uppfattning om Gud så far vi vilse och blir inte trovärdiga när vi förklarar vår uppfattning. Våra färdiga svar blir då bara klyschor som inte håller för en kritisk granskning. Den nya tidens kunskap, som gett oss en ny bild av Gud, kan inte vara fiende till tron. Den är i stället nödvändig för att vi skall förstå en del av det som vi ännu inte kan se.

Tron kan inte heller vara en fiende till vetenskapen. Det finns ingen konflikt mellan tro och vetenskap.

Läs här vad kemiforskaren Solveig Böhme skriver om detta:

"Man behöver inte välja mellan tro och vetenskap, trots den polariserade tonen i debatten. Bibeln och naturvetenskap går att få ihop på ett tillfredsställande sätt "

Det finns i alla fall en kunskap som är mera värd en mycket annan kunskap. Paulus talar om den och kallar den för

"kunskapen om Guds härlighet."

2. Kor.4:6-7: "Ty Gud som sade: "Ljus skall lysa ur mörkret", har lyst upp mitt hjärta, för att kunskapen om Guds härlighet som strålar från Kristi ansikte skall sprida sitt ljus. Men denna kunskap har jag i lerkärl, för att den väldiga kraften skall vara Guds och inte komma ifrån mig."

Jag tror att det innebär att vår kunskap är ofullständig och att den hela tiden förnyas. Därför spricker lerkärlet gång på gång för att Mästaren, krukmakaren skall kunna börja om på nytt och fylla den bristfälliga människan med ny kunskap ända fram till den dag då allt skall uppenbaras.

Men Paulus talar också om att det finns något som övergår kunskapen. Det är kärleken.

Ef.3:19: "Kristi kärlek som är väldigare än all kunskap." Om jag har "hela kunskapen och om jag har tro så att jag kan förflytta berg, men saknar kärlek är jag ingenting" (1.Kor 13:2) Jag önskar att du som läser dessa rader skall inse att det är en spännande utmaning i detta sökande efter kunskapen om Gud. Den kunskapen berikar mitt liv och den är inte alls tung att bära. Den är inte heller oåtkomlig för den som vill.

Jag minns en ung man som jag träffade för många år sedan i en kyrka där jag arbetade. Han sa så här till mig: "Jag har fått tron här." Hur hade detta gått till? Kanske hade det varit under en tid av lyssnande inåt och utåt. Så plötsligt hade det ljusnat. Tron hade kommit till honom. Så fungerar det enligt Rom. 10:17:
"Så bygger tron på förkunnelsen, och förkunnelsen på Kristi ord."

Men det stannar inte med en engångsupplevelse. Jag får fortsätta att växa under hela mitt liv här på jorden. Jag får be, söka och bulta precis så som Jesus säger i sin bergspredikan i Matt. 7:7:

"Be så skall ni få. Sök så skall ni finna. Bulta så skall dörren öppnas. Ty den som ber han får och den som söker han finner, och för den som bultar skall dörren öppnas."

"Herre till dig får jag komma, komma precis som jag är. Inför dig kan jag ingenting dölja. Du vet varje tanke jag bär. Men trots att du ser all min svaghet och vet att jag är ett av dina minsta barn. Får jag komma ändå, och jag vet det är så. Under allt är jag älskad av dig." (Christer Hultgren Segertoner 474:1)