Bibelstudier med Rolf
Jesu Kristi eviga rike.
av Rolf Ericson
2.Petr. 1:10-11. "Gör i stället allt ni kan, bröder, för att befästa er ställning som kallade och utvalda. Gör ni det kommer
ni aldrig på fall, ty då skall ni få fritt och öppet tillträde till vår herre och frälsare Jesu Kristi eviga rike."
I stället för att vara overksamma skulle de göra någonting och om de gjorde detta skulle de få ett fantastiskt förmånligt löfte,
ja det låter nästan för bra för att vara sant. För det första: De skulle aldrig komma på fall och för det andra de skulle få fritt och öppet
tillträde till Jesu Kristi eviga rike.
När jag läser detta blir jag ju väldigt nyfiken. Vem är det som får sådana fantastiska erbjudanden? Det står vilka de är. Det är de som är
kallade och utvalda. Min nyfikenhet stegras ännu mer. Vilka är det som är kallade och utvalda? Om vi går tillbaka i historien så ser vi att
Gud kallade sitt egendomsfolk. Det står att de var utvalda och vi frågar varför var de utvalda? Det gamla förbundets egendomsfolk, som var det
judiska folket utvaldes för att det var av detta folk som Jesus skulle födas och ett nytt förbund upprättas. Gud gav detta folk särskilda löften
och välsignelser eftersom han hade utvalt dem till att bli hans egendomsfolk.
Vi läser i Bibeln att Gud alltid ger löften till sina utvalda. Därför kallas de"löftets barn" De kallades också "Guds Israel". Men i Romarbrevets
nionde kapitel står det också vilka det var som förutom det judiska folket kallades för "löftets barn" Gud begränsar inte sin kallelse och sina
löften bara till ett särskilt folkslag. Guds löften gäller alla, som Herren vår Gud kallar.
Då infinner sig nästa fråga: "Kallar han bara dem som han vill kalla, eller kallar han på dem som vill bli kallade?" Ja båda frågorna kan besvaras
med ja, eftersom Gud vet allt om oss. Det står att Gud vill rädda alla människor, men han har också lagt valet hos varje människa. Många är kallade,
men få är utvalda. Det står till och med i Hoseas bok 11:2 "Men ju mer de har blivit kallade, dess mer har de dragit sig undan."
Varför är det så? Varför flyr vi när Gud kallar? Vi läser i början av Bibeln att de första människorna gömde sig för Gud av rädsla för att bli
upptäckta eftersom de var nakna. De hade blivit medvetna om sin nakenhet och levde inte längre under den oskuld de hade levt i före syndafallet.
Denna medvetenhet hade fått dem att känna sin egen skuld och detta i sin tur hade lett fram till ett flyktbeteende. Men Gud som redan visste allt om
dessa sina första skapade människor sökte ändå upp dem och ropade på dem: "Var är du?"
Så har det varit för människor i alla tider. Gud har aldrig upphört att i kärlek kalla på människor, men kallelsens tid är begränsad. Bibeln varnar oss
alla för att vara för sent ute Gud kallar i dag. Det finns ingenting som säger att han kommer att kalla i morgon.
Hebr. 4:7 "Om ni hör hans röst i dag, förhärda inte era hjärtan." Det handlar inte om känslan att vara kallad, så om du säger:
"Jag känner mig inte kallad", så kan du i alla fall vara det eftersom kallelsen ligger i viljan. Du vill, men du väntar på att bli bekräftad
i ditt känsloliv. Då vill jag tala om för dig att en sådan bekräftelse inte är nödvändig, om du vill bli kallad. Här gäller för dig som tvekar att
du griper tillfället när det kommer och besvarar den kallelse du förnimmer. Kanske du har din sökningstid just nu. Säg ja när han säger "Kom!"
Du kanske blir rädd för den avsaknad av känslor du har och du frågar kanhända om du är förhärdad och inte längre är mottaglig för Guds kallelse.
Jag vill då trösta dig med att säga att du skulle aldrig ha tänkt sådana tankar om du vore det. Det är inte denna rädsla och allt annat som hör till
din svaga natur, dina frestelser, dina onda anlag, din tröghet till att fatta Guds ord, som kommer att driva dig bort ifrån Gud. Det är tvärtom så
att allt detta kommer att leda till att Gud i sin kärlek kommer närmare dig. Om du tar ett enda litet steg emot honom så kommer han att med öppna armar
springa emot dig precis som fadern i liknelsen om den förlorade sonen i Lukasevangeliets femtonde kapitel. Det står i Luk. 15:20: "Redan på långt håll
fick fadern syn på honom. Han fylldes av medlidande och sprang emot honom och omfamnade och kysste honom"
Sådan är Gud mot oss människor. Han älskar dig och mig precis sådana som vi är, menn han väntar på att få vår kärlek tillbaka. Därför kallar han på oss.
Du är kallad till "Jesu Kristi eviga rike" läste vi. Du har fritt och öppet tillträde till detta rike som finns här och nu.
"Himmelriket har kommit, mörkrets tid är förbi. Från graven han uppstått i påskmorgonens glans, och himlen har hälsat att segern är hans.
Guds rike har kommit, Guds rike är här. Guds rike är här och nu."(R.E.)
Jesus har intagit sin plats på Faderns högra sida. Han regerar redan nu i sitt eviga rike och den makt han har vill han ge till oss så att
vi kan utbreda kunskapen om hans rike i vår tid. Det är ett rike som redan existerar och där Jesus redan har intagit sin plats. Har du intagit din plats
i detta rike?
Om du har hörsammat kallelsen, så kan du inte längre vara overksam. Du och jag har hamnat i en livsprocess som ständigt växer. Eftersom
vi redan är kallade och utvalda, så behöver vi leva i en ställning där vi hela tiden befäster vår identitet. Johannes skriver i sitt första
brevs tredje kapitel: "Vilken kärlek har inte Fadern skänkt oss vi får heta Guds barn. Det är vi. Världen känner oss inte, därför att den aldrig lärt
känna honom. Mina kära, nu är vi Guds barn, men det har ännu inte blivit uppenbart vad vi kommer att bli. Vi vet dock att när han uppenbarar sig,
kommer vi att bli lika honom, ty då får vi se honom sådan han är. Var och en som har detta hopp till honom renar sig själv liksom han är ren."
Jag förstår den som tycker att det låter alltför anspråksfullt att säga: "Jag är Guds barn" För många år sedan träffade jag en dam när jag var ute
och knackade dörr för att inbjuda människor till Gud. Hon sa: "Hur kan ni veta att ni är Guds barn? Det är väl bara Gud som vet om ni är det."
Jag svarade henne att det är inte vi som säger det utan det är Guds ord till dem som hörsammat kallelsen. Vi får inte bara kallas Guds barn.
Vi är det! Men inte hur som helst skulle jag vilja tillägga. Det handlar om en ständig reningsprocess, ett vilsamt och rofyllt tillstånd i närhet
till Jesus där vi får bekänna våra synder och där vi får leva i en förvissning om att "om någon syndar, har vi en som för vår talan inför Fadern,
Jesus Kristus som är rättfärdig." 1.Joh.2:1
Vi läste att vi aldrig kommer på fall om vi befäster vår ställning som kallade och utvalda. Innebär detta att vi alltid lever ett oklanderligt liv.
Nej så är det inte. Det står visserligen i Ps. 145:14 "Herren uppehåller alla dem som är på väg att falla, och han upprättar de nedböjda."
Vi blir alla utsatta för frestelse och vi faller också, trots att vi tillhör Herren, men Gud vill redan när vi är på väg att falla uppehålla oss.
Vi får befästa vår ställning som kallade och utvalda stod det och när vi gör det, så upprättar han oss på nytt.
Bön: "Gud vår Fader, tack för att vägen till dig alltid är öppen genom Jesus Kristus. Hjälp oss att leva i din förlåtelse. Stärk vår tro,
öka vårt hopp och uppliva vår kärlek. Amen"
Webbmaster: Rolf Ericson
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar