Om tro eller inte tro och om sexualitet

Vad är det egentliga syftet när man väger, mäter eller bedömer en annan människas tro eller brist på tro? Vi framhåller ofta att vår egen tro är den enda hållbara som finns och att vi bör försvara den till varje pris. När vi gör det så brister vi i ödmjukhet och respekt för den som har en annan uppfattning. När vi talar om kristen apologetik så menar vi att det handlar om ett försök till intellektuellt försvar och förklaring av kristen tro genom logik. Jag tycker att apologetiken är acceptabel, så länge det finns respekt och ödmjukhet, för den mångfald som ryms inom det som kallas religionsfrihet. Först då blir apologetiken meningsfull.

Det finns en del som anser att den kristna tron behöver försvaras och att Bibeln exempelvis fördömer utlevd homosexualitet, och menar samtidigt att detta inte är detsamma som att fördöma homosexuella.

Om Bibeln fördömer de homosexuella så måste det innebära att man utesluter kristna människor ifrån den kristna gemenskapen, eftersom utlevd homosexualitet anses vara synd.

Vad Bibeln egentligen säger om sexualitet är att den är till för släktets fortplantning. Så har man alltid tolkat det tidigare. All sexualitet utöver detta kallas i Bibeln för otukt. Den sexualitet som enbart handlar om kroppens njutning mellan två människor har Bibeln alltid fördömt antingen det gäller samkönade eller mellan man och kvinna. Att använda preventivmedel är inte heller tillåtet om vi ska tolka Bibeln rätt. Bibeln fördömde Onan när han spillde sin säd på jorden. Av detta har vi fått ordet onani, som också kallas självbefläckelse.

Det finns säkert inte så många kristna, som anser att sexuell samlevnad mellan man och kvinna skulle vara förbjudet om man inte vill att det skall leda till befruktning. De flesta anser att sexualiteten är en drift som Gud har nedlagt i människan och att den ska brukas i äktenskapet mellan man och kvinna inte bara för släktets fortbestånd, utan också för att uttrycka kärleken och njutningen emellan två människor. Allt detta trots att Bibeln förbjuder det. Här har jag medvetet bara talat om Bibelns syn på sexualiteten och inte ett ord om de heterosexuella eller de homosexuella.

Jag undrar i detta sammanhang om sexualiteten har en annan aspekt när det gäller de homosexuella. Nu talar vi inte längre om den sexualitet som förbjuds i Bibeln. Vi talar i stället om människor, män och kvinnor, skapade med olika förutsättningar. Om det är äktenskapet mellan man och kvinna som är idealet, så får vi inte blunda för att det finns grupper av kristna som blir uteslutna ur den kristna gemenskapen därför att man avviker från idealet.

De flesta vigslar som förrättas i alla kristna kyrkor i Sverige, sker mellan man och kvinna, men om det finns en grupp människor, liten eller stor, som faller utanför detta ideal, så har Svenska kyrkan gått före, och visat vägen för hur vi ska bemöta dessa. Jag har inte upptäckt någon förändring i attityden mot homosexuella par i frikyrkorna förutom i Svenska kyrkan. Det anses tyvärr fortfarande vara synd att vara homosexuell. Att fördöma utlevd homosexualitet är enligt min uppfattning detsamma som att man också fördömer de homosexuella, vilket man ofta i sådana sammanhang påpekar att man inte gör. Är inte detta dubbelmoral?

Jag är rädd för att den uppfattning jag här redovisar inte är riktigt rumsren i en del av de kretsar som jag rör mig i. När man den senaste tiden har tagit upp dessa frågor till diskussion i frikyrkoförsamlingar är jag rädd för att man inte är tillräckligt mogen för en sådan, trots att den är nödvändig. Det skulle vara mycket sorgligt om dessa frågor orsakar splittring i de kristna leden. När man diskuterar eller debatterar dessa ömtåliga frågor, bör det ske i kärlek och ödmjukhet, men också med insikt och förstånd.

Om Bibeln har en inkluderande människosyn, vilket jag tycker att den har, så måste vi behandla alla människor likvärdigt. Ingen människa kan då anses vara utesluten från den kristna gemenskapen. Inte ens den som inte omfattar församlingens tro. Jag vet att det finns en del som inte vill hålla med mig om detta, men det hör till min frihet att få tala om vad jag tycker, trots att det kan väcka en del förargelse. Självklart ställer jag mig inte upp i en kyrka som inte delar min åsikt och förmedlar den. Det vore respektlöst, men här på min egen blogg har jag rättighet att få uttrycka mig som jag vill.