Lewi Pethrus bok: Jesus kommer

Anteckningar om innehållet i boken ”Jesus kommer” av Lewi Pethrus tryckt år 1914

(tredje upplagan)

Kommentarerna av Rolf Ericson

INLEDNING:

Den bok jag här vill kommentera är författad år 1912 av Pastor Lewi Pethrus, grundare till den svenska Pingströrelsen. Från ledande håll i Pingströrelsen har jag fått veta att det som format många pingstvänners bibelsyn om den yttersta tiden är just denna bok. Denna bibelsyn bejakas även av Oasrörelsen och andra väckelsekristna rörelser.

Det är ju mycket anmärkningsvärt att en bok skriven under 1900-talets början kan vara vägledande för oss som lever år 2010, då historien har visat oss att så mycket blivit förändrat.

Lewi Pethrus som var född 1884, skrev redan i sitt företal till boken att han varit tveksam till att ge ut den på grund av sin avsaknad av teologisk utbildning, men att hans åhörare enträget uppmanat honom till det.. Han var inte fyllda trettio år när boken skrevs. Vid bedömningen av innehållet måste man förstå att författarens världsbild och teologi präglades av dåtida förhållanden. Han visste troligtvis mycket litet om den katolska och ortodoxa kyrkans skuld till de judeförföljelser som skett i Europas historia. Den förfärliga myten om judarna och deras roll i världshistorien var ännu inte känd. Den skapades först efter Tysklands förnedring efter första världskriget. Adolf Hitler som var född år 1889 hade ännu inte trätt fram på världshistoriens arena.

I denna spektakulära teologi kan man möjligen ana det dilemma som hans senare utveckling sökte finna lösningen på, genom det förhastade och oreserverade stödet till det politiska projekt som blev staten Israel.

Innehållet i boken ”Jesus kommer” är färgat av Darbyismen.  L.P. hade precis som många andra bibellärare över hela västvärlden tagit intryck av denna eskatologi och var således inte ensam om sin uppfattning. .

Darbyismen, en eskatologisk irrlära

Förkunnelsen om Jesu andra tillkommelse har tyvärr använts på ett felaktigt sätt i västvärldens kristenhet. Många har blivit vilseledda av falska läror, inte bara av rörelser sådana som Jehovas vittnen och Adventisterna, utan även av kända bibellärare i de väckelsekristna samfunden och rörelserna. Förkunnelsen har många gånger skett i välmening och oförstånd, men ibland också med felaktiga motiv, då man utnyttjat människors oro för framtiden på ett spektakulärt sätt.

En av dessa eskatologiska irrläror är ”darbyismen.” Plymouthbrodern John Nelson Darby var denna läras främste talesman. Läran är i korthet följande: Kristus skall vid två tillfällen återkomma till jorden. Tidsperioden däremellan – futtiga sju år – kallar man vedermödan. Vidare påstår man att ett tiostatsförbund – som skall ledas av en person (=antikrist) – kommer att bildas.

Detta är en lära som strider emot vad vi läser och tolkar i Guds Ord när det gäller Jesu andra tillkommelse. Att förutsäga tiden när denna skall äga rum är ingenting vi skall ägna oss åt.

Den darbyistiska eskatologin uppstod på 1830-talet inom irvingrörelsen i England genom en kvinna, Margret MacDonald, som fick en uppenbarelse om Jesu återkomst. J.N. Darby (1800-1882) verksam inom Plymothrörelsen tolkade denna uppenbarelse som en tvådelad återkomst och konstruerade den välkända eskatologi som fick en stark ställning inom

väckelserörelserna i Sverige. Genom Darbys besök i USA under 1850-talet etablerades denna lära bland baptisterna. Den övertogs senare av den framväxande pingstväckelsen. Hur kunde denna lära etablera sig så snabbt?

Det finns en historisk förklaring till detta. Baptistevangelisten William Millers budskap om att Jesu återkomst skulle ske 1844 hade innan dess fått ett enormt genomslag i USA. När detta år passerade blev det något av ”bränd mark” att fastställa nya årtal för Jesu återkomst. När då Darby kom och förkunnade att inga mer uträkningar behövs, därför att församlingens uppryckande kan ske när som helst, och att denna återkomst var osynlig för världen, mottogs det med öppna armar. Herren skulle rädda oss undan den ”kommande vreden”, sa man. Slutförandet av missionsbefallningen förlades till ”vedermödan”, då skulle det bli väckelse

och judarna skulle bli frälsta. På så sätt kringgick man de texter som talade om att uppdraget måste slutföras innan Herren kommer. Darbys förkunnelse passade som hand i handske i tiden efter Millers misslyckande.

Alla fantasifulla skildringar av detta har eggat människor i alla tider till att spekulera i sådant vi inte vet någonting om. Detta är ovärdigt och jag tar bestämt avstånd och varnar för följderna av detta.

Jag efterlyser ett större kurage ibland kristna ledare att stå upp för en sund undervisning i detta och ta avstånd ifrån de irrläror som leder oss bort ifrån den sanna läran. Man kan möjligen säga att denna lära också förändras under historiens gång, vilket innebär att vi får lov att korrigera det som tidigare ansetts vara sant.

Vår uppgift är att ingjuta livsmod och hopp ibland unga människor till att tro på den framtid som de skall vara med om att bygga upp.

Att tro på Gud är att tro på det goda som finns i människan och det förstånd han givit oss för att bruka inte bara för vår egen skull utan för alla våra medmänniskor på denna jord där vi bor, bygger och planerar.

(Källa: En del av informationen om Darbyismen har jag hämtat från artiklar av L-O. Tonmyr, samt Stig Åke Gerdvall)

KOMMENTARER TILL BOKEN JESUS KOMMER AV LEWI PETHRUS

(Det som är kursiv stil är citat ur boken)

Kommentarerna av Rolf Ericson

Lewi Pethrus påminner i sin bok om faran att ta bort eller lägga till något till profetians ord.

L.P.:”Så långt det är möjligt vilar framställningen på Guds ords tydliga utsagor och ingen skall behöva ledas in på den mänskliga spekulationens farliga mark”

Kommentar: Det finns nog trots detta mycket av innehållet som gör det vilket jag här skall redovisa. Låt mig då först av allt få betyga min stora vördnad för de goda avsikter författaren haft med denna bok. Jag kan hålla med om mycket av det han skriver, men en del måste jag få lov att ifrågasätta.

Såsom i Lots dagar

(Sidorna 9-20)

Första kapitlet har titeln ”Såsom i Lots dagar”   

L.P.”Lot led i sin rättfärdiga själ av de tygellösas liderliga umgängelse.”  

Kommentar: Tillståndet i Sodom var sådant att den som var rättfärdig inte kunde känna sig hemma där. Det står i Lukasevangeliet: ”Kom ihåg Lots hustru.”  Hon var mera fäst vid Sodom än Lot. Det kanske inte var så underligt med tanke på att det liv hon levde var just på denna plats och vid denna tid. Man färgas av den miljö i vilken man lever. ”Anpassa er inte efter denna världen, utan låt er förvandlas genom förnyelsen av era tankar” skriver Paulus i Romarbrevet. Detta är en utmaning även för oss i vår tid. Det handlar om den påverkan vi är utsatta för. Om vi lever i en tygellös värld så behöver vi fördenskull inte vara tygellösa. Gud vill befria människan från det som binder henne vid denna värld, det vill säga synden som skiljer oss från Gud. Om världen i vår tid skulle vara lik den som var i Sodom, så har Gud visat oss genom Jesus Kristus att han vill rädda oss undan denna ondska. Han räddar oss inte ur världen, men ur ondskan i världen. Däri ligger skillnaden. Trots att Lot var rättfärdig och inte kände sig hemma i Sodom måste han leva där ända till den dag då han fick uppmaningen av Gud att lämna Sodom. 

(Sidan 21)

L.P.:”Se vilken stor betydelse en rättfärdig har för ett samhälle.”  

Kommentar: Vi får inte bli så världsfrånvända att vi inte inser vilken betydelse vi har just i den tid vi lever och i den uppgift i vilken vi står.

(Sidan 23)

L.P.: ”Vedermödans dag nalkas.”

Kommentar: (Står här i bestämd form som om det bara skulle finnas en vedermöda. Men så läser vi att: ”innan dess skall Gud leda Lot ut ur Sodom.”

Det har funnits många vedermödor på jorden. Lot hade sin. Vi får säkert möta vedermödor, men att förutse dem är inte vår uppgift. Att vi får en förklaring på vad som skall ske i Upp. 6 har jag mycket svårt att förstå. Det är säkert höjt i dunkel och vi gör väl i att invänta det ljus vi får när eller om det sker. Allt annat är bara spekulation

(Sidan 25)

L.P.: ”En sådan varning sände Gud år 1907…”

Kommentar: Jag tror inte att vi skall tidsbestämma Guds varningar. De har funnits och skall finnas i alla tider så länge tiden består. Endast Gud vet när den sista varningen ljuder

(sidan 26)

L.P.:” När stunden är inne tar Herren oss vid handen……….vilken härlig dag

Kommentar: Med andra ord: Det är han som för oss ut inte vi själva

L.P.: ”Broder och syster, är du redo att följa med?” 

Kommentar: Jag kan inte förstå den ängslighet som ofta ligger i den här frågan. Om vi tror på Jesus och bekänner hans namn så är vi med. Obs ordet står i presens.

(sidan 27)

L.P.: ”Vi få nöja oss med att bli hållna för fantaster.”

Kommentar: Ja inte kan vi räkna med att vi som kristna skall få världens gunst, men vi behöver inte heller eftersträva att bli fantaster. Det finns somliga som gör det och det är till skada för trovärdigheten.

L.P. ” Det kostar allt, vad vi äga, för att bliva räddade ur detta släkte.”

Kommentar: Denna världsfrånvändhet var särskilt tydlig i pingstväckelsens början. Mina föräldrar som var pionjärer var särskilt angelägna om att hålla sig utanför ”världens barn” När jag ser på släktfoton så saknas de ofta just av denna anledning  Numera ser man lite nyktrare på detta. Det är en sak att fly det onda, det ska vi göra, men det är en annan sak att ta vara på det goda som vi kan uppleva också i det skapade. Att tillsammans med Gud få vara medskapare till det vackra på jorden i till exempel, konst och musik

(sidan 28)

L.P.: ” hur många saltstoder ha vi icke i dag bland Guds folk?”

Kommentar: Om detta är sant skall vi inte tala om det och ägna det särskild uppmärksamhet. Det gör vi alldeles för mycket vågar jag påstå och det är både negativt och destruktivt. Det är inför Gud vi skall avlägga räkenskap. Vi skall sluta med att bedöma andra efter moraliska måttstockar. Jesus är ett exempel på detta. Han älskade syndare och åt och drack tillsammans med dem.

(sidan 29)

L.P.:”Vi måste slita banden….vi måste gå ensamma med Herren.”  

Kommentar: Det är sant att vi måste fatta egna beslut, men vi skall inte överge våra närmaste utan be för dem. Om vi tror att vi kan påtvinga dem vår tro så har vi fel. Var och en måste ta ställning och genom bön och helig vandel kan vi få dem att förstå att Gud älskar dem och vill ha dem med. Det står i Guds makt att frälsa dem. De utstötningsmekanismer som fått en del att känna sig utanför har vi ofta själva bidragit med i församlingar där de funnits med. De så kallade avfällingarna. I min barndoms församling fanns det en pastor som offentligt kallade dem för rötägg. På ungefär samma sätt som man ibland bemöter homosexuella i vår tid. De måste överge sin läggning för att bli accepterade. Att öppet visa sig som homosexuellt par i en frikyrka är i dag otänkbart Möjligen kan man börja hoppas på en förändring till det bättre.

(sidan 30)

L.P.:”Släktet är sådant….”

Kommentar: Jag vill gärna tillägga att släktet har varit sådant allt sedan Jesus uttalade orden. Vi lever därför i den tid som kallas den yttersta tiden alltsedan dess. Det är min tro. Men det är ur detta släkte som Herren kallar ofullkomliga syndiga människor att av nåd ta emot Guds gåva, ett evigt barnaskap hos Gud. I gamla förbundets (gamla testamentets tid) tid misslyckades människorna att leva efter lagens och samvetets måttstock. Men så här skriver Paulus:

”Nu blir det ingen fällande dom för dem som tillhör Kristus Jesus. Ty den andliga lag som gäller för livet i Kristus Jesus har gjort mig fri från syndens och dödens lag. Det som lagen inte kunde göra, eftersom den kom till korta inför vår köttsliga natur, det gjorde Gud, då han lät sin egen son bli lik en syndfull människa och sände honom som ett syndoffer, dömde han SYNDEN I MÄNNISKAN ”   Rom 8:1-3. (Observera att det står inte människan i synden utan synden i människan)

Såsom ljungelden

(sidan 30-31)

L.P.:””det är ingen fara, kanske jag aldrig hinner framtill dessa stora motgångar och svårigheter, kanske han hämtar mig innan dess.”

Kommentar: Jag har bokstavligen upplevt och levt efter denna sanning, men numera kan jag inte se det riktigt så. När våra äldsta barn (födda 1966 och 1968) var små brukade min hustru tala med mig om hur det skulle bli när de började i skolan. Jag svarade henne att hon inte skulle bekymra sig för detta, ty då hade Jesus kommit. Det var min absoluta övertygelse. Jag levde bara efter detta att få ta en dag ett ögonblick i sänder. Detta kan i och för sig vara riktigt, men om denna kortsiktiga tanke får dominera vårt liv så blir vi fatalister och förhindras i vår strävan att låta denna vår jord vara platsen för vår verksamhet.  Jag fick rådet att skaffa mig en ordentlig utbildning när jag var ung. För mig var det viktigare att leva kortsiktigt. Mitt kallelsemedvetande var dessutom omgivet av ett slags romantik som var fullständigt avskärmat ifrån denna världen. Jag måste ändå medge att Gud var med trots att jag inte alltid handlade så förståndigt med mitt liv och mina möjligheter. När jag ser tillbaka på mitt liv så gör jag det med tacksamhet. Men jag måste få ifrågasätta det jag nu så här efteråt kan se på med längre perspektiv. Jag skulle inte göra så i dag, men ibland tror jag att Gud kan använda även det som är mindre klokt. Därför vågar jag inte döma andra som gör andra eller samma misstag som jag tidigare har gjort.

L.P.:””Kristi återkomst är en stor och underbar tilldragelse, men konungen själv är större än själva tilldragelsen och det är just hans storhet, hans person, som gör denna tilldragelse så stor.”

Kommentar: Detta vill jag gärna instämma i. Många gånger har vi varit mer upptagna av att spekulera hur tilldragelsen blir än att upptäcka hurudan han är Vilket fatalt misstag.

(Sidan33)

L.P.:”Du säger att det måste vara två olika tillkommelser….två olika stadier.”

Kommentar: I Sakarja 14:9 står det att Herren skall vara konung över hela jorden. Det naturliga Israel uppgår i ett andligt Israel. En Guds kyrka över hela jorden.

Detta ord upprepas i Sakarja 9: 9-10 som handlar om Sions konung. Det är en profetia som till en del har gått i uppfyllelse, eftersom den syftar på vår konung Jesus Kristus. ”Hans välde skall nå från hav till han och från floden till världens ände” skriver profeten Sakarja. Det folk som här avses är det andliga Israel, som är Guds egendomsfolk i det  nya förbundets tid. Jesus är redan konung. Hans seger har redan fullbordats. Striden som utkämpas är andlig, inte mot människor, nej han är fredens konung och är emot allt vad krig och våld heter.

Detta är en annan tolkning som jag ansluter mig till, i stället för den underliga tolkning som talar om två tillkommelser och som jag inte funnit något som helst stöd för i Bibeln.

”

L.P.:”så gömmer han oss ett ögonblick i sin hydda, sedan kommer han ned på Oljeberget”

Kommentar: Åter igen en Darbyistisk tolkning som inte har stöd i Bibeln.

 

L.P.:”När han har haft oss i sin hydda och skonat oss det korta ögonblick hans vrede varar…”

Kommentar: Detta är så långt jag förstår en farlig teologi.

Talet om Guds vrede har använts på ett mycket felaktigt sätt. Vi skall inte förkunna den. Vi skall förkunna Guds kärlek. Den kärlek som Jesus har gett till oss och den kärlek Gud visade då han utgav sin enfödde son för att rädda världen Gud har inte bestämt oss till att bli offer för vreden utan att vinna frälsning genom vår Herre Jesus Kristus. Det är detta vi skall förkunna, nämligen Guds frälsning, genom Jesu försoningsdöd. Det var inte Gud som behövde försonas på grund av sin vrede, så som man trodde förr. Det var världen (människorna) som behövde försonas med Gud. Detta gjorde Jesus för att vi skall leva tillsammans med honom.

(sidan 34)

L.P.:””Jag tror att hans tillkommelse i viss mån kommer att ske hemligt och i viss mån uppenbart. Den blir först och främst uppenbar för dem som äro frälsta.”

Kommentar: Om det är på det viset är det egoistiskt att tänka att alla vi som är kristna skall få vara med, men de andra blir kvarlämnade. Gud vill att alla skall bli räddade och komma till sanningens kunskap. Vi kan inte nöja oss med mindre än detta. Det är fel att spekulera i andra människors undergång.

Det bästa förhållningssätt vi kan ha är att uppmana våra medmänniskor att söka Gud och leva i gemenskap med honom. Det är vårt uppdrag. Hur det blir vet endast Herren.

Att varje dag veta att Jesus skall komma, men inte när han skall komma..

Det är beredskap, inte beräkning som gäller, att ge akt på tecknen  men inte föra statistik över dem. Jesus kall komma en gång till, absolut inte två gånger till. Så säger Guds Ord

(sidan 37)

L.P.:”Han hade försökt att varna dem för Guds vrede…”

Kommentar: Våra liv i Jesu efterföljelse är viktigare än våra ord. Orden kan få motsatt effekt om de inte är fyllda av kärlek. Vi skall både tala om och leva i Guds kärlek. Det finns många som tagit skada av skräckfyllda predikningar om de domar som skall övergå världen. Filmer, som handlar om detta,  profetior och destruktiva förutsägelser är inte de kristnas uppgift att förmedla. Om det är så man vinner själar så har jag svårt att förstå det.

(sidan 41)

L.P.: ”i ett nu har vedermödans förfärliga flod börjat strömma ner över jordens släkter. O, vilken hemsk och fruktansvärd dag detta skall bli.”

Kommentar: Verkligheten är tillräckligt hemsk. Jag måste erkänna att jag ofta känner mig illamående av att se nyheterna i TV-rutan. Våra hem har blivit skådeplatser för det hemska som varje dag sker i vår värld. Krig, mord, katastrofer och olyckor serveras i medierna. Att vi som är kristna fortsätter i samma stil är ovärdigt.. Du kanske säger. Ja men det står ju i bibeln. Det hjälper inte. Undvik sådana texter. Jag tar avstånd från all sådan ångestskapande förkunnelse.

(sidan 43)      

L.P.:”Gud hjälpe oss, att vi icke bli överraskade.”

Kommentar: Detta är ett ängsligt spörjande. Om vi i vårt kristna liv har bestämt oss för att tro på Jesus så kan vi aldrig bli överraskade. Vi kan aldrig bevara oss syndfria, men han förlåter oss även om vi skulle falla i synd, så länge vår vilja är att leva för honom. Det handlar mer om förhållningssätt än om tillstånd. Han har klätt oss i sin rättfärdighet. Det räcker.

(sidan 44)

L.P.:””Kristus har en härlighet efter sitt lidande….”

Kommentar: Ja, amen, han regerar redan nu, tills alla fiender besegrats, sist blir döden besegrad. Denna härlighet är vår uppgift att förkunna. Vi prisar honom i tro.

Den strid det handlar om som pågår läser vi om på flera ställen i skriften. Det är en andlig strid. Inte mot kött och blod, utan mot andemakter. Jag tror att Gud väntar på att tiden skall vara mogen för olika händelser i hans plan. Vår uppgift är att förkunna hans fullbordade seger och att lita på att han är med oss alla dagar till tidens ände. Något annat skall vi inte förkunna!!

Den första uppståndelsen

(sidan 46)

L.P.:”Den kallas de rättfärdigas uppståndelse.”

Kommentar: Vilka är rättfärdiga? Bibeln säger: ”I Kristus är vi rättfärdiga genom tron, inte genom laggärningar.” Det handlar om dem som aktivt vägrar att ta emot Kristus. En allvarlig fråga ställer jag till mig själv: Kan jag presentera budskapet på ett sådant sätt att en människa tar avstånd i stället för att ta emot Kristus?

(sidan47)

L.P.:”Alla som äro döda i överträdelser och synder lämnas kvar i graven….medan de orättfärdigas uppståndelse kommer att inträffa efter de tusen åren.”

Kommentar: Så tydligt kan man inte utforma en lära av det som Bibeln antyder om detta. Alla har syndat, men alla är inte döda i sina synder. Jesus har försonat världen med Gud. Kristus dog för oss medan vi ännu var syndare. Då vi nu har gjorts rättfärdiga genom hans blod, skall vi av honom så mycket säkrare bli räddade från vreden. Guds vrede drabbar synden, men inte syndaren. Guds kärlek bevisas genom att Kristus dog för oss medan vi ännu var syndare.

(SIDAN 48 OCH 49)

Kommentar:  Instämmer i denna sköna beskrivning om att vi inte kan förstå, men ändå tro och erfara livets mysterium

(sidan 56)

L.P.:””Den första uppståndelsen fullbordar vår frälsning.”

Kommentar: Nej Jesus har redan fullbordat vår frälsning, men förf. menar naturligtvis att vi i Kristus blir slutfrälsta därför att vi redan här och nu är frälsta genom honom. Något annat kan jag inte hålla med om

(s.58)

L.P.:”Hoppet om den första uppståndelsen har varit den stjärna, som lyst den lidande församlingen genom alla prövningar.”

Kommentar:Med all respekt för dessa ord vill jag ändå värja mig för den inställning som här står och som ofta framskymtar i den kristna förkunnelsen, nämligen att det skulle vara något eftersträvansvärt att utsätta sig för lidande och prövningar. Är inte detta en del av livet både bland kristna och inte kristna, ofta med mycket orättvis fördelning

(sidan 59)

L.P.:”De rättfärdigas uppståndelse har alltid varit drivfjädern till alla sant kristliga handlingar.”

Kommentar: Jag har svårt att förstå det här. Har alltid reagerat emot exempelvis sången ”Skall det bli några stjärnor i kronan jag får?” Om vi känner medlidande med någon här på jorden så måste väl vår empati gälla dem utan tanke på lön i framtiden. Jag beundrade en broders arbete vid en kyrka där han gratis hade lagt ned många timmars arbete, ja nästan hela sin fritid. Jag tyckte att det var en imponerande uppoffring. Jag gör det för att få lön i himlen svarade brodern. Jag suckade inombords. Allt ideellt arbete borde väl ha andra drivkrafter. Det måste vara kärlek och inte rädsla som driver oss att arbeta. I den första uppståndelsen vill jag gärna tro att det är nåden som gäller. ”Att Kristi blod min synd min skuld då täcker.”

Guds gränslösa nåd.

L.P.:”ju mer du lider, ju mer du ger dig ut för Jesus, dess härligare uppståndelse får du.”

Kommentar: Detta förhållningssätt har alltid funnits och finns även nu i olika hög grad. De överdrivna exemplen är talibaner och självmordsbombare. De hyllas av sina släktingar som hjältar Det är här och nu vi lever i både med och motgång, men jag vill gärna leva så att mitt liv får vara i medgång. Motgångar kan komma, men de kommer definitivt inte från Gud.

En stor vedermöda

(sidan 62.)

L.P.:”Gud har många underliga sätt att gå tillväga med människors barn..”

Kommentar: Jag tror inte att vi skall tolka bibeln så att vedermödorna (jag tror inte på en vedermöda, men jag tror på vedermödor) är Guds straffdomar. Skulle det vara Guds sätt att straffa fattiga människor på Haiti, med denna fruktansvärda jordbävning. Någon sådan förklaring skulle aldrig få komma över någon kristen människas läppar. Gud tillåter naturkatastrofer på grund av att den här jorden är så beskaffad att kontinentalplattorna rör på sig, ibland tyvärr med katastrofala följder, men det är absolut inte Gud som gör det. Andra vedermödor som går över jorden, miljöförstöring och krig, våld och andra brott är ett verk av den ondska som vi människor åstadkommer

(sidan 63)

L.P.:”Han slutade där, lade ihop boken och lämnade den åt tjänaren. Han läste icke orden som följa: ”Och en hämndens dag från vår Gud.”

Kommentar: Vi lever nu i nådens tid. Hämnden hör inte hemma i nådens tid. Dessutom säger inte bibeln att hämnden skall drabba människor i första hand. Den hämnd som här omtalas gäller striden mot ondskan. Vilka uttryck den striden tar vet vi inget om, men vi vet att hos Gud finns makten

(sidan 65)

L.P.:”Men den dag skall komma, då han skall trampa fienderna under sina fötter….”

Kommentar: Fienderna som här omtalas är inte människor, men det är ju helt klart att alla människor både de som tillhör Herren och de som inte gör det kommer säkert att bli utsatta, men hämnden gäller inte dem. Allt detta är inte något nytt. Vi är mitt uppe i det som kallas vedermöda. En vedermöda bland de många

(sidan 66)

L.P.:”Det förtjänta straffet skall komma att drabba jordens innebyggare.”

Kommentar: För detta kan jag inte finna något stöd i skriften. Om Gud var som vi skulle det säkert bli så, men pris ske Gud. Han är inte som vi. Han förbarmar sig över människor trots att vi inte förtjänar det. 1 Tess. 5:9 ”Gud har inte bestämt oss till ett offer för vreden.”

(sidan 68)

L.P.:”När Jesus tagit hem sin brud, komma dessa emellertid att söka Gud, och han låter sig finnas även nu..”

Kommentar: Författaren gissar att det blir så, men vad har han för stöd i Skriften

(sidan 69)

L.P.:”Då skall Antikrist komma personligen..”

Kommentar: Här har man gissat att det var Hitler, Stalin, Gorbatjov med sitt födelsemärke och nu senast Obama. (Man hade tagit in en bild av honom i tidningen Dagen med Palestinascjal och texten Jewishater. Mycket ovärdigt av en kristen tidning) De som varit särskilt rädda för hans fredssträvanden i Mellanöstern har uttalat sig med hatfulla ord och använt bibelord som framhåller att man önskar honom död. En metodistpastor använde orden ”a lame duck” med avseende på USA:s nye president. Detta är kuslig demagogi

Vi vet inget om den Antikrist som skall dömas, men vårt uppdrag är att avslöja antikrists ande, både inom oss själva och i den omgivning i vilken vi lever. Ty där är antikrists ande verksam.

(sidan 71)

L.P.:””Det gives vissa riktlinjer i skriften….”

Kommentarer: Av dessa riktlinjer har man gjort en lära som fått stor spridning främst genom Darby ( Se inledningen) De här tankarna var inte nya när Lewi Pethrus skrev ned dem, men genom denna bok bekräftade han denna farliga teologi, som skapat så mycket onödig oro och som dessutom legitimerat och fortfarande gör, de orättvisor av våld och förtryck som numera råder i Mellanöstern. Det är en teologi som ger rum för ett farligt politiskt engagemang som kan få katastrofala följder för världsfreden. Om de Sionistiska lobbyisterna får som de vill, ser det ut som att våldet och vapnen är det enda språk som människor förstår och som just nu råder. Detta måste jag få lov att protestera emot och det tänker jag göra.

Beträffande profetian i Daniel om de sjuttio årsveckorna så tror jag på det som redan gått i uppfyllelse av denna profetia, nämligen De sextionio, men jag tror också att en del av de profetior både i Daniel och Uppenbarelseboken är förseglad skrift intill ändens tid. Vi gör väl i att låta dem vara förseglade. När de gå i uppfyllelse kan vi hämta tröst och styrka i Skriften till att våga hoppas på det vi inte ser, utan att förstå.

(sidan 73)

L.P.:”Jag för min del tror att när Israel förkastade Kristus, och den Smorde dödades utan sak, då ingingo hedningarnas tider och då började en ny tideräkning

Kommentar: Om författaren skrivit detta i vår tid skulle han blivit beskylld för antisemitism. Det är mycket ologiskt att påstå att Jesu offerdöd på Golgata kors var ett verk av judarna, ja det är ett avskyvärt påstående. Dessbättre kan vi inte enbart belasta författaren för detta fatala misstag. Detta har jag påpekat i inledningen till detta kompendium. De myter om judars skuld som senare skapats kände författaren troligtvis inte till vid denna tid

Jag tar avstånd från ovanstående påstående.

Det ingick ju i Guds plan att Jesus skulle lida och dö för vår skull. Hedningarnas tider var inte en reservplan. Denna tid som inleddes med Jesus seger på Golgata är den vi lever i nu och som vi skall leva i och tro på så länge vi lever

(sidan 74)

L.P.:”när de förkastade honom, gick frälsningstankarnas bevarande över från judarna till hedningarna.”

Kommentar: Skulle detta inte ha skett om de hade tagit emot Jesus? En underlig tanke Hela försoningsverket gäller ju hela världen. Han har försonat världen med Gud. Det vill säga människorna. De / Vi är försonade. Inget kan skilja oss från Kristi kärlek. Om Gud är för oss vem kan då vara emot oss Halleluja ropar det i mitt hjärta!!

(sidan 75)

L.P.:”gå upp i penningar och affärer – detta är judarnas strävan nu för tiden.”

Kommentar: Detta hade han inte vågat skriva i vår tid. Det hade blivit stora löpsedelsrubriker om påstådd antisemitism, men som jag tidigare skrivit detta var en annan tid Om författaren haft kännedom om vad som senare skulle ske genom Förintelsen, så hade han aldrig valt att skriva just detta.

L.P.:”Då komma de att återuppbygga upp sitt tempel.”

Kommentar: Mycket underligt. Det judiska templet hör till den gammaltestamentliga tiden. I det nya förbundets tid bor inte Gud i tempel som är byggda av människohand.

(sidan 76-79)

L.P.:”vedermödan räcka i sju år.”

Kommentar: Det är ingen som vet något om detta.. Vänta med att pröva det tills det har skettl

Om vi tror på en bestämd vedermöda som skall drabba alla dem som inte tror på Gud på detta sätt, så utesluter vi betydelsen av Guds nåd. Det är inte genom skräckfyllda fantasier och drömmar som människor skall bli omvända. I min barndom hade pappa hängt upp Chaders plansch på väggen. Den ansluter sig till Darbyismen. Förr i tiden reste predikanter runt och visade planscher med påstådda tidsåldrar som man trodde man kunde urskilja i Bibeln. Dessa samlingar var mycket välbesökta eftersom de kittlade fantasin hos många, till att spekulera om framtiden. Det har alltid faschinerat människor att syssla med okända mysterier.Min tre år äldre bror har berättat att han fick ångest när han såg Helvetets lågor. Han var ju den av oss syskon som tänjde på gränserna, men han levde aldrig i harmoni, utan ständigt i skräck för en Gud som han inte förstod sig på. Han tog sin tillflykt till Alkoholen med pappas förmaningar ständigt ringande i sina öron. Jag har läst hans bekännelser efter sin död. Så här skriver han: ”När de andra sjöng O sällhet stor, så grät jag inombords och frågade:. ”Var är du min sällhets Gud.” Han ville så gärna, men han passade inte in i mönstret. Han var ett av de så kallade Guds barnbarn. Men jag tror att han var ett Guds barn trots att han tvivlade och grubblade i hela sitt liv.

Vi skall sluta upp med att bygga upp bokstavstolkningar till läror och göra oss av med alla villoläror.

Låt gärna kyrkan få vara bristfällig, för den är det, men ge utrymme för kärlek och barmhärtighet

Så här skriver Nils Tägt i sin bok: ”När han kommer, en bok om de yttersta tingen.”:

”Jesus Kristus är A och O, begynnelsen och änden. Han är också centrum, ”historiens mitt”. Från honom faller ljus också över ”det yttersta”, över en framtid, som inrymmer hoppets fullbordan. Så binds de två samman: kristologi och eskatologi.

Borensberg 2010-04-11