Jag bär inte på min tro.

 Du läste rätt. Jag bär inte på min tro. Jag bärs av den. Tron är inte en börda, som jag till varje pris måste bära på. I så fall skulle jag inte känna mig fri. Nej tron är en gåva. Den befriar mig inte ifrån svårigheter, men den bär mig igenom svårigheterna. En sådan tro skulle jag aldrig kunna prestera och om jag försökte så skulle det inte kännas naturligt. Den tron jag skriver om är "den tro som en gång för alla har anförtrotts de heliga." Judas brev vers 3. Det står inte "en tro" utan "den tro."

Jag behöver inte prestera den tron, eftersom den en gång för alla har anförtrotts de heliga. Tron har blivit oss given. Judas uppmanar oss i sitt brev att kämpa för den tron, ty även om tron har blivit oss given så finns risken även i vår tid att vi kan förlora den. Paulus skrev en gång till Timoteus att människor som trodde hade förlorat sitt goda uppsåt och lidit skeppsbrott i tron.

Jag frågar dig som läser detta. Är din tro eller otro en börda som du till varje pris måste bära på? Nej jag skrev inte tvivel, eftersom jag vet att även tvivlet kan leda fram till en hållbar tro. Jag skrev otro och det är något helt annat. 

Du behöver inte bära på varken tro eller otro. Den tro som bär har redan blivit oss given och den är verkligen något jag vill kämpa för att behålla, eftersom den bär mig över djupen.