Frågan är allvarligt menad. Vi kanske vill dölja hur det är genom att svara: ”Allt står väl till”. Eller också kanske vi säger att vi inte bryr oss om det och låter det hela passera. Detta typiska svar: ”Allt står väl till”, återkommer kommer ofta i bibeln i sammanhang där man invaggar sig själv i en falsk insikt. Vem bryr sig om att bunkra upp livsmedelsförrådet om man inte tror att det föreligger risk att kriget kommer?
På profeten Jeremias tid står det att alla både små och stora, söka orätt vinning, och både profeter och präster fara allesammans med lögn, de taga det lätt med helandet av mitt folks skada, de säga: ”Allt står väl till, allt står väl till, dock står inte allt väl till.”
Vi lever i en tid då alla som tror på Jesus väntar på den dag som skall komma, då allt i hela universum förvandlas, men detta kommer att ske plötsligt och inledas med en kosmisk katastrof, då himmel och jord skall förgås, säger Bibeln. Inför detta scenario som kommer att inträffa finns det fortfarande många som är långt ifrån förberedda.
Så här skriver Paulus i sitt första brev till Tessalonikerna: ”Bäst de säga: ”Allt står väl till, och ingen fara är på färde, då kommer plötsligt fördärv över dem, såsom födslovåndan över en havande kvinna.”
Var befinner vi oss nu när vi tänker på att just denna fråga är så viktig att ärligt och uppriktigt svara på?
Jag tror att en del befinner sig ibland förståsigpåarna. De är väldigt snabba med att hitta svaret på hur det andliga läget är. De utger sig dessutom för att vara trogna mot bibeln och att deras bibeltolkning är just den rätta för att göra snabba analyser. I dessa analyser utpekas ofta andra i en slags överlägsen attityd och det finns inte mycket rum för egen självrannsakan.
Sanningen är den att det står inte väl till, men det har det aldrig gjort förut heller. Det kan aldrig stå väl till om vi inte är beredda att ta upp kampen och den pågår intill dess att uppdraget är slutfört här på jorden och här i tiden.
Jesus har säkert läget under kontroll och vi behöver inte oroas för vad som kommer att ske med kyrkan efter pandemin, genom att ängsligt utpeka andra som förlorare. Kyrkan är för alltid trygg och Gud har omsorg om den.
Men vi behöver ställa frågan: ”Hur är det andliga läget i mitt liv?” En självprövning är nödvändig och en ödmjuk insikt om att vi inte kan bedöma hur andra har det. Det är först genom att lära känna sig själv, som man kan få den rätta insikten.
Daniel Persson
SvaraRaderaSlutklämmen om självprövning är ju det viktigaste i allt när det gäller det andliga läget. Ändå behöver vi också de som står upp och talar om det andliga läget i stort. Jag skulle vilja kalla dem profetröster. Det innebär inte att jag måste hålla med i allt de säger, men ändå ta det på allvar och även där landa i att pröva var jag själv står. Man visst längtar vi efter att Gud på nytt får beröra sin församling och hela vårt land!
· Svara · 1 h
Rolf Ericson
Daniel Persson Även om det är viktigt med självprövning, så är det också lika viktigt att pröva dem som säger sig vara profeter. "Om jag talar både människors och änglars språk men saknar kärlek, är jag bara ekande brons, en skrällande cymbal." Jag upplever många gånger att det förhåller sig så, när vissa personer använder sitt kändisskap och utnämner sig till att vara så kallade gurus. Det som kännetecknar deras profetröster innehåller mera fördömande människofientlighet än kärlek. Då räcker det inte med att pröva vad de säger. Då är det nödvändigt att avslöja falskheten i deras förkunnelse. Detta är en grannlaga uppgift och jag tror inte att alla ska uttrycka sig som jag nu gör, men jag gör det därför att jag anser att det är nödvändigt. Om vi längtar efter att Gud ska beröra oss, ska vi inte bidra med missnöjesyttringar, så som sker i dessa budskap. Nej då ska vi börja med att tacka Gud för det som sker just nu. För Gud verkar även i dag, men han vill befria oss ifrån alla klagovisor som vill slå ned modet och få oss att tro att vi fortfarande är fångar i Babel. "Men när kungabudet kom att de nu fick vända om. O hur hjärtat då blev satt i brand. Ned man harpan tog så glad och drog sjungande åstad till Guds härliga löftesland.
Daniel Persson
SvaraRaderaStefan Swärd är ju en aktad person inom frikyrkan i Sverige. Han var tidigare också efk föreståndare. Kolla hans blogg stefansward.se så tror jag du ser att han inte bara kastar ur sig något och även hans respekt för de som har annan syn än han själv..
· Svara · 1 h
Rolf Ericson
Daniel Persson Det är just detta att Stefan Swärd tidigare haft en ledande roll i EFK, som gör det så allvarligt när hans kritik riktas mot EFK där han på ett oanständigt sätt jämför EFK med Equmeniakyrkan. Du skriver om att han är en aktad person inom frikyrkan i Sverige. Just därför tror jag att denna sorts kritik så skadlig. Han når en större krets genom att han är känd. Jag har aldrig förnekat att en del av vad han skriver kan vara bra i andra sammanhang, inte heller att han alltid visar bristande respekt mot andra, men i det här fallet gör han sig skyldig till starka överdrifter där han sätter sin egen uppfattning högre än ledarna inom EFK. Detta är ett övergrepp som starka personligheter tidigare använt sig av, det känner du nog till. Det har skapat schismer som varit förödande. Jag tror att han i detta fall överskattar sin roll. Jag har länge läst om Stefan Swärd och bildat mig en ganska tydlig bild av honom och får då intrycket av att han i rätt så mycket, absolut inte allt, är en synnerligen kontroversiell person.