Detta är inte så lätt som det låter, eftersom många anser att detta skulle leda till ett avsteg ifrån bibeltroheten. Att vara trogen mot bibeln är viktigare än att följa tidsandan anser många och menar att bibeln avvisar homosexualitet. Till stöd för den tanken utväljer man ett antal bibeltexter och tolkar dem selektivt till försvar för uppfattningen att det är synd och att bibeln fördömer det.
Man anser i den selektiva bibeltolkningen att bibeln är auktoriteten och att bokstavstron är utgångspunkten. Detta skapar som jag ser det stora problem för dem som vi stöter bort. En sådan så kallad bibeltrohet är inte förenad med den helhetssyn som Martin Luther stod för Han såg på bibeln utifrån en helhetssyn där det var frälsningen genom Jesus Kristus som var kärnan. De bibelställen som inte direkt talade om detta skulle ses och tolkas utifrån denna helhetssyn. Bibeln fick inte läsas dogmatiskt eller som en lagbok. Det handlade om den enskilda människans och mänsklighetens frälsning och inte om att enskilda bibelord kunde tolkas var för sig.
Som jag tidigare skrivit här i Ökenkällan så har en debatt pågått under en längre tid där Jonas Gardell har uttalat sig mot Stefan Swärd som skriver att frikyrkornas ideal finns i bibeln och att anpassning till tidsandan i detta fall borde vara otänkbart.
Jag tycker att det är viktigt att den här frågan utreds på ett föredömligt sätt så att alla förstår att en trohet mot bibelordet givetvis är viktig för kyrkans identitet.
Denna bibeltrohet kan bara vara möjlig med den biblicism som Martin Luther stod för nämligen att tolka bibeln med den helhetssyn som jag formulerat i den här artikeln.
Att tolka bibeln för egna homofobiska syften och selektivt skapa en lära är som jag ser det som Jesus menar att de skriftlärda och fariseerna gjorde när de satte Guds ord ur kraft. Vi skapar då människoregler som är långt ifrån den bibeltrohet vi anser vara rätt
För att citera Joel Halldorf: ”…...nya tolkningar måste vara förankrade i den egna identiteten. Det vill säga, de behöver formuleras teologiskt. För bara då kan förändringen förstås som ett steg mot en djupare trohet mot den uppenbarelse som ger kyrkan hennes existensberättigande. ”
Vidare skriver han att det i alla tider förekommit brottningskamp med bibeltexter i frikyrkorna där man kommit fram till andra slutsatser än vad en rent bokstavlig tolkning skulle ge vid handen.
Slutligen skriver han i sin text:
”Frikyrkorna behöver inse att ett sådant bejakande inte alls innebär ett avsteg från vare sig bibeltrohet eller allt man tidigare varit. I stället innebär det en djupare förståelse både av den man är och just den uppenbarelse man vill vara trogen.
Att välkomna människor som lever i samkönade relationer som fullvärdiga medlemmar i församlingarna kan innebära ett helande för många som stängts ute. Men det är också ett helande för kyrkan. För kyrkan är som vackrast när hon förenar tillvarons hela brokighet till en gemenskap – den gemenskap som kallas Kristi kropp. Därför räcker det inte att frikyrkorna ”accepterar” eller ”tolererar” homosexuella, utan hon måste inse att hon behöver dem. De homosexuella är en gåva till kyrkan. Om de inte får plats i gemenskapen, då saknas något för att kyrkans kropp ska vara hel.”
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar