tisdag 29 mars 2022

Nej, det blir inte värre. Var inte rädd!

 



Inte ens i den mörkaste dal fruktar jag något ont, ty du är med mig, din käpp och din stav gör mig trygg.


Orden är hämtade ifrån den tjugotredje psalmen i Psaltaren.


Psalmisten David hade bokstavligt upplevt det han beskriver i psalmen som är en av Bibelns mest kända texter. Han var inte rädd inte ens i den mörkaste dalen. Låter det inte lite omänskligt? Nästan lite kaxigt att säga att han inte var rädd för något ont.


Jag har känslan av att han var fullständigt omedveten om det som låg framför honom Ingen hade förberett honom och sagt att det kommer att bli värre. Det var för honom fullständigt likgiltigt att få höra något sådant, eftersom han visste att livet innehåller skiftande upplevelser av både ljus och mörker. Herdens käpp och stav gjorde honom fullständigt trygg, även i den mörkaste dalen.


Han hade inte brytt sig om de skräckfyllda skildringarna om ondskans existens, trots att han visste att de var realistiska.


På alla livets områden ser vi ondskans ohyggliga yttringar. Särskilt i de krig som rasar i vår tid. Människans historia berättar om kampen mellan det goda och det onda. Det är inte något nytt. Så har det varit och så kommer det antagligen att förbli så länge vår gamla jord finns till. Det kan inte bli värre än vad det redan är, men vår beskrivning av det som sker kan tolkas så.


Finns det någon i vår tid som är så helt befriad ifrån fruktan så som David var? Genom sin starka tro på Guds beskydd fick han mod att möta jätten Goliat utan någon klumpig stridsutrustning. Mänskligt sett gjorde han detta med livet som insats, precis som många andra av Bibelns hjältar. Det var genom tron på Gud som de blev räddade.


Det finns ingenting som säger mig att min tro på Gud garanterar att jag skall slippa vandringen i den mörkaste dalen. Det är med livet som insats jag går igenom den, nu eller senare. Men det finns något som säger mig att jag utan rädsla kan övervinna de mörka makterna. Det innebär inte att jag kommer att slippa undan rädslorna. Tvärtom jag har ofta kämpat mot rädslor av olika slag som försatt mig i ångest och oro. Men frågan är vad
det är som gjort mig så rädd, och varför har det fått så stora proportioner i mitt liv? Jag borde ha undvikit själva rädslan för att vara rädd, eftersom den rädslan verkar vara den värsta sorten. Rädslan för rädslan är till och med värre än rädslan för döden. ”Inte ens i den mörkaste dal fruktar jag något ont” citerade jag. I den gamla bibelöversättningen kallas dalen för dödsskuggans dal.


Vi kanske tvivlar på vår egen förmåga att klara av de svåra perioderna i livet, men när vi väl är där visar det sig att vi får kraft att klara av det.


Rädslan däremot förkortar våra liv åtminstone den obefogade rädslan. Självklart kan vi inte utesluta en sorts befogad rädsla, exempelvis den som varnar oss för annalkande faror, men den obefogade rädslan är till skada för våra liv.


Bibeln säger att den fullkomliga kärleken driver ut rädslan. Den kärleken som det talas om möter ondskan utan att vackla och visar en otrolig förmåga att tåla stryk. Den kärleken har sitt ursprung i Jesus. Det var den kärleken som förde Jesus till korset. I stället för att se fram emot den glädje som låg framför honom, utstod han korsets lidande. Allt på grund av sin kärlek till oss människor. Det var denna fullkomliga kärlek som drev ut all rädsla. Han visste vad han skulle möta. Han mötte ondskan utan att vackla. Han vandrade genom den mörkaste dalen och banade vägen för oss människor till evig gemenskap med Gud. Den enda garanti vi har för att frimodigt våga närma oss Gud är just vår tro på Jesus, och på det han har gjort för vår räddning. Detta är inte självklart för alla, det är därför jag skriver denna text.


Nu frågar jag: ”Har du och jag blivit väckta av kärleken till det som Jesus har gjort för oss?” Kan vi säga som Paulus sade: ”Kristi kärlek tvingar mig?” Kärleken är själva frukten som ger det resultat i våra liv som Gud har tänkt. När vi älskar varandra så sker Guds vilja i våra liv.


Jesus har sagt: ”Ett nytt bud ger jag er att ni skall älska varandra. Så som jag har älskat er ska också ni älska varandra.” Den kärleken är inte rädd. I den finns ingen fruktan. Den tror allting, den hoppas och den uthärdar allting


Käre vän som läser vad jag skriver. Kom inte och säg att allting kommer att bli värre än vad det är. Det vet vi inte någonting om. Nuet är det enda som vi har och det enda som vi behöver..


I den pågående långa kampen mellan gott och ont, kommer till slut det goda att stå som segrare. Ondskan är slutgiltigt dömd till undergång inför det godas oövervinnliga, orubbliga makt.


Den som påstår något annat har farit vilse.


Jesus sa till sina lärjungar att de inte skulle vara rädda, trots att han visste hur verkligheten skulle bli. Även deras väg skulle gå igenom den mörkaste dalen. Jesus fick också uppleva detta. Han fick känna sig övergiven utan att vara det när han i sin ångest ropar: ”Min Gud, min Gud, varför har du övergivit mig.” Jesus byggde inte sitt liv på jorden av känslor. Han visste att han fullbordade det som Gud hade planerat och hoppades i sin känsla av övergivenhet på det som var hans uppgift.


Så får även vi känna oss övergivna ibland, men vårt liv består inte enbart av känslor hur underbara de än kan vara. Vi måste gå igenom dalen innan vi når fram till målet.


Varför är du så bedrövad, min själ, och varför så orolig i mig? Sätt ditt hopp till Gud, ty jag skall åter få tacka honom, min frälsning och min Gud.”



onsdag 16 mars 2022

En församling öppen för alla

 

En församling öppen för alla


Jag skulle önska att det fanns en sådan församling, men har kommit till insikt om att det inte gör det. Inte ens den församling jag själv tillhör är sådan. Ändå vill jag gärna att flera skulle kunna upptäcka att det går an att tillhöra en församling utan att till hundra procent anamma allt.


Det finns ingen som kan påstå att min församling är fri och biblisk och att de som tillhör den i allt följer efter de principer och riktlinjer som anses vara gällande för vår tid. Det är helt enkelt omöjligt att göra det utan att misslyckas.


Det vore bättre att erkänna att vi alla är i samma båt, fastän vi är olika. Vi har inte samma erfarenhet och förmåga till att bedöma det som uppfattas som rätt eller fel.


Jag anser att det inte finns någon som har rättighet att styra mitt liv efter en given mall. Min frihet är mera värd än alla styrningar där människor söker att få makt över mig.


Min enda auktoritet är Gud och inför honom brukar jag varje dag bekänna att jag kommer till korta. Gud befriar mig och hjälper mig att leva i förlåtelsen.


Detta kan ingen annan människa åstadkomma. Jag måste hela tiden vara medveten om hur lätt det är att bli styrd av andra. Ingen har rättighet att styra ditt liv heller. Inte kyrkan, pastorn eller Bibeln. De är inga styrmedel, men ibland är de vägledare när du och jag känner oss vilsna och behöver en hjälpande hand.


Hjälparen som vi får ta emot är den helige ande, som har mycket att göra i våra liv, medan vi formas för framtiden


Det måste vara möjligt att i en församling kunna leva med olika synsätt även om konflikter uppstår. Åsiktsgemenskap är inget att rekommendera. Det är sorgligt när man gör arbetet för en pastor eller församlingsledare sådant att han eller hon får lov att säga upp sin tjänst på grund av att man inte är beredd att acceptera olika synsätt.


måndag 7 mars 2022

Nya positiva besked

 I dag har jag fått brev ifrån läkare om min senaste lungröntgen. Inte några tecken på allvarlig sjukdom. Inget nytillkommet bara som tidigare en förtjockning av lungbladen på höger sida, men ingen vätska eller andra förändringar på lungorna. Inte heller några förändringar som skulle tala för eventuellt KOL.

Jag har tagit mediciner för behandling av ämnesomsättning och kommer att få ny kontroll i slutet av mars eller i början av april.

Jag tackar Gud, läkare och alla som bett och ber för mig. Det är skönt att få känna tryggheten under den högstes beskydd. Allt kan bara bli bättre dag för dag.

torsdag 3 mars 2022

Trons Ande

 

Psaltaren 116:1-11 SFB98

1Jag har Herren kär, ty han hör min röst, mitt rop om nåd. 2Han har vänt sitt öra till mig, i hela mitt liv skall jag åkalla honom. 3Dödens band omslöt mig, dödsrikets ångest grep mig, jag kom i nöd och bedrövelse. 4Men jag åkallade Herrens namn: "O, Herre, rädda min själ!" 5 Herren är nådig och rättfärdig, vår Gud är barmhärtig. 6 Herren bevarar enkla människor, jag var i elände och han frälste mig. 7Vänd åter till din ro, min själ, ty Herren har varit god mot dig. 8Du har räddat min själ från döden, mitt öga från tårar, min fot från fall. 9Jag skall vandra inför Herren i de levandes land.

10Jag tror, därför talar jag, jag som plågades svårt,

11jag som sade i min ångest: "Alla människor är lögnare."

Paulus referar till denna text när han skriver:

2. Kor. 4:13-15

 13 Men då vi har samma trons ande som i skriftordet: Jag tror, därför talar jag, så tror också vi, och därför talar vi. 14 Ty vi vet att han som uppväckte Herren Jesus skall uppväcka oss tillsammans med Jesus och låta oss träda fram tillsammans med er. 15 Allt sker för er skull, för att nåden genom att komma allt fler till del skall få tacksägelsen att flöda över till Guds ära.

När jag skriver den här texten om trons ande, så är jag medveten om att vi just nu lever i en tid då stor ångest och oro råder över det allmänna tillståndet i världen. Det råder en global oro och världen befinner sig i ett tillstånd av kaos. Man talar mycket i vår tid om desinformation Det vill säga man skapar oro genom att sprida lögner och felaktiga budskap. Psalmisten hade upplevt något liknande när han skriver att alla människor är lögnare.

Vem ska jag tro på sjunger Thomas di Leva: ….”.för jag vet ju vad som pågår, men inte hur det slutar. Vem ska jag tro på när allt är så här?”
Thomas Di Leva hoppas på ett lyckligt slut och vem gör inte det, men var finns svaret på dessa ångestfyllda frågor vi alla bär på i denna tid. Finns det överhuvudtaget något svar?

Det är inte så svårt att tvivla på det när man ser allt som pågår. Det råder en kamp mellan det onda och det goda, mellan mörker och ljus och risken finns att man resignerar och lägger sig ner.

Psalmisten i den ovan citerade texten hade räddats ifrån döden och upplevt att hans tillstånd förändrats genom tron. Därför kunde han säga: ”Jag tror, därför talar jag, jag som har plågats svårt” Detta vittnesbörd har tusen och åter tusen människor kunnat säga och så länge de finns kvar på jorden kommer deras vittnesbörd att höras. Trons ande talar genom människor som upplevt verkligheten bakom orden. Den tiger inte. Den vet vad som skall ske. Den är inte desinformerad av människors lögner. Den är inte heller rädd för döden eftersom den vilar på löftet att livet slutligen kommer att segra över döden.

Jag är inte stark, men min tro är stark. Min tro kan också bli din tro käre vän som har läst detta. Tveka inte. Hör av dig till mig om du vill veta mera. Gud välsigne dig!

Om den tro som jag förmedlar till andra har jag skrivit i en av mina senaste sånger som ni gärna får beställa från mig med text och noter. Så här lyder texten:

JAG TROR DÄRFÖR TALAR JAG, JAG TROR OM JAG ÄN ÄR SVAG, SAMMA HÄRLIGA TRO SOM DE HELIGA HAR, NÄR JAG SEGRANDE HEMÅT FAR

DU HAR RÄDDAT MIN SJÄL FRÅN DÖDEN, MITT ÖGA FRÅN TÅRAR MIN FOT FRÅN FALL. JAG SKALL FÅ VANDRA INFÖR HERREN I DE LEVANDES LAND. JAG TROR DÄRFÖR TALAR JAG.

JAG TROR OCH MIN TRO ÄR STARK, DEN VILAR PÅ SÄKER MARK. JAG SEGLAR MOT HAMNEN TILL RUM UTAV LJUS, GENOM SVALLANDE VÅGORS BRUS.”