Tungotal

 

När jag läser T.B. Barratts självbiografi och de upplevelser han beskriver så får jag intrycket av det var en upplevelse av obeskrivlig kraft. Om det inte var extas vad var det då? Så här uttrycker han det på sidan 145:

"Under det jag bad, sågo de närvarande en eldkrona över mitt huvud och en kluven eldtunga ovanför kronan. Det var många som sågo detta övernaturliga, starka, röda sken. Jag såg det naturligtvis inte själv, men i samma ögonblick fylldes hela mitt väsen med ljus och obeskrivlig kraft; och jag började tala ett främmande språk med all makt...." men Barratt skriver också på sidan 149 ..."att man ej behöver bli hänryckt eller komma i extas för att bli döpt i den helige Ande och tala i tungor."

Min fråga är om vi har blivit skrämda när tungotalet missbrukas, så mycket att vi inte vågar släppa fram den hänryckning som tidigare var självklar. Behöver vi åter uppleva detta på nytt igen? Jag tror det.

Det skulle vara intressant att få höra vad pastorer och ledare säger om detta i vår tid.

Micael Grenholm skriver på Facebook:

”Det finns tydliga skillnader: obegripligt tal inom ockultism eller animism upplevs ofta okontrollerbart då man besätts av en ande eller förfader, medan tungotalet tas emot som en gåva och används frivilligt. Och istället för att användas till trollformler eller förbannelser upplevs tungotalet som ett bönespråk som används för att prisa Gud bortom ens egen fattningsförmåga. När pingströrelsen uppstod för över hundra år sedan trodde en hel del att det var ockulta fenomen klädd i kristen språkdräkt - men i själva verket är det något unikt. Ytterligare intressanta fakta att ha med i min kommande bok! #språkmirakler ”

Margaretha Möller, tidigare folkhögskollärare vid Viebäcks folkhögskola kommenterar:

”Bra att det sägs! Tungotalet, som vi upplever inom pingströrelsen, handlar inte om extas. En gåva , ja, som Du beskriver bra här. Tack! ”