Livet blev det som kom till oss.

”Apropå abortfrågan. Optimeringshetsen och vår önskan att välja rätt gör oss inte lyckligare. Livet är mera det som kommer till oss än det vi väljer. ”

Så skriver Bengt Malmgren på Twitter

Jag skulle vilja vända på formuleringen. Vad är det som säger att livet blir bättre när vi låter det komma till oss, än när vi själva väljer det vi anser vara bäst? Inte bara abortfrågan utan livet i allmänhet. Friheten, ja en kvinnas frihet att själv få bestämma över det som sker i hennes kropp, och allas vår frihet att själva få bestämma över våra liv får naturligtvis konsekvenser. Antingen vi blev lyckliga eller inte så blev ändå livet det som kom till oss. Det som aldrig kom har vi ingen kännedom om.

Varför är vi så bekymrade för det liv som aldrig blev fött? En del värnar mer om det ofödda barnet än det som är fött. När 800 miljoner människor dör av svält på vår jord så borde vi i stället prioritera att göra jorden bättre för den som blir född. Allt blir inte som det blir utan vidare. Det finns något som heter orsak och verkan. Blir livet så som vi väljer att det ska bli? Nej riktigt så är det väl inte. Ibland blir livet också så som vi inte har tänkt oss. Oförutsedda saker kommer i vår väg när livet kommer till oss. Vår strävan att ständigt bli bättre gör oss visserligen inte lyckligare, men friheten att själva få välja det som är rätt anser jag att vi ska vara rädda om. (Stycket här är delvis omredigerat)

Joel Halldorf skriver i Expressen om kvinnors val vid en graviditet. Det finns minst tre liv inblandade i en oplanerad graviditet. Det första är det liv som kvinnan nu lever, med de planer för framtiden hon har. Det andra är det nya liv som mamma som nu öppnar upp sig som en oväntad möjlighet. Det tredje livet är det barn hon bär. 

Hon måste välja. Men det betyder inte att det är valen som gör henne lycklig.

I vår konsumistiska kultur skriver Halldorf, fostras vi till att välja det som ger oss störst behovstillfredsställelse.