Kristendom, humanism, förnuft, tro, vetenskap och religion

 

Citat ur ”Gud är större” av Antje Jackelén sidan 28-29:

”Det finns likheter mellan en humanistisk och religiös agenda. Även en kristen kan skriva under mycket av humanismens ide och handlingsprogram. Visst går det bra att vara icke-religiös humanist, men det går lika bra att vara troende humanist (i ordets vedertagna betydelse) Man skulle rentav kunna säga att kristendom och humanism behöver varandra för att bli spänstiga. Humanismen påminner om kristendomen om dess relation till det allmänmänskliga-den är filosofins påminnelse om att kristendomen inte får bli en angelägenhet bara för insiders och kyrkan aldrig en klubb för inbördes beundran. Kristendomen påminner humanismen om att koncentrationen på det mänskliga, även det universellt mänskliga, slår fel när den urartar i ett mänskligt navelskådande, som glömmer resten av världen och skapelsen.

När man läser förbundet Humanisternas programförklaring slås man av den starka tilltro till förnuftet som den ådagalägger. Om människan bara tillåts vara förnuftig och befrias från »religion och annan vidskepelse» - som Christer Sturmark (f.1964) kallar trostraditionerna i sin bok Tro och vetande 2,0 (2006) – så kommer allt att ordna sig.

En blick på historien visar att det inte är så enkelt. Visserligen är det rätt att rationalismens filosofi har bidragit en hel del till att främja vetenskapen och framväxten av de mänskliga rättigheterna. Men rationalismen har lika litet som kristendomen eller någon annan religion kunnat skydda mänskligheten från våld och grymhet, vare sig de utövats i revolutionens eller i kolonialismens tecken. Ateistisk rationalism framstår inte som något lovande botemedel mot krig och orättvisor. Även den förnuftiga människan gör sig skyldig. Och skuld och skam är erfarenheter som omfattar mer än förnuft. Och som kräver en försoning och ett helande som överstiger det som förnuftet kan erbjuda.

Både förnuft och tro är starka krafter som kan göra underverk när de är som bäst, men även leda till katastrof när de kommer på avvägar. Bruk och missbruk ligger alltid snubblande nära varandra. Vetenskap och religion har åstadkommit lysande resultat, samtidigt som grymma brott begåtts i bådas namn. Just därför behövs kritisk och självkritisk granskning över hela linjen. Och just därför är det märkligt att Humanisterna är så skeptiska mot de institutioner i samhället där den kritiska och självkritiska reflektionen över religionens teori och praxis ska äga rum, nämligen de religionsvetenskapliga och teologiska fakulteterna.

Bibelstudium med mera i Motala Pingst

 Här en länk till sidan

Äntligen har jag börjat lyssna på podden med Daniel Perssons bibelstudier om helande. Jag har bara lyssnat på den första delen och jag tyckte att allt han sade var sunt och bra.

Några funderingar. Han sa att vi ibland säger: "Tänk om det inte händer något när vi ber." och han menade att det är mänskligt att tänka så. Men så tillade han: "Gud verkar ändå" och det tycker jag låter logiskt. Det som händer handlar inte om vad vi tänker eller hur vi formulerar vår bön. Allt beror på vad Gud gör. Vi kanske hellre borde säga: Tänk om det händer något när vi ber! Kanske ett slags nyfikenhet blandat med förväntan.

Så sa han också att vi aldrig borde säga: "Om det är din vilja." Vi borde i stället förvänta oss att det vi ber om är Guds vilja

Jag tänker återkomma med kommentarer när jag lyssnat färdigt på de två övriga delarna 

TACK TILL DANIEL PERSSON FÖR INTRESSANT BIBELUNDERVISNING.

Ärkebiskop Antje Jackelén ett porträtt från SVTplay

 SE DETTA PROGRAM HÄR

Äger kyrkan den enda sanningen?

 

Stefan Gustavsson skriver i dag en ledare i tidningen Världen i dag med rubriken: 

”Omvändelse bör vara viktigt för ny ärkebiskop”.

Svenska Kyrkan får en ny ärkebiskop nu på söndag, Biskop Martin Modéus från Linköping. Han efterträder Antje Jackelén som år 2013 valdes till Ärkebiskop.

När hon valdes fick hon frågan av en journalist om Jesus ger en sannare bild av Gud än Muhammed. Det svar hon gav journalisten visade vilken klok kvinna hon är. I stället för att ge ett förväntat ja eller nej svar så svarade hon så här:

”Det är en märklig fråga. Man kan inte reducera hela religionsteologin till en ja och nej fråga. Men en bild som jag använder mig av ibland är den av ett förälskat par. Om du är förälskad och säger om din man att han är vackrast och bäst i hela världen, är det ingen som tolkar det som att du tycker att alla andra män är fula och dåliga. Som kristna kan vi därför uttrycka vår kärlek till Jesus Kristus helt och fullt.”

Stefan Gustavsson tycker inte att jämförelsen med Jesus-tro och förälskelse ger ett meningsfullt svar på frågan om det är Jesus eller Muhammed som visar oss Gud. Jag tycker tvärtom att jämförelsen är sann och meningsfull. Vi är älskade av Gud genom Jesus och den kärleken har väckt vårt gensvar. Vi valde Jesus, Alla människor har inte haft samma väg till Gud. De har inte haft lika villkor. Människor som inte känner till Jesus Kristus kan ändå ha erfarenheter av Gud.

”Risken är att vi förminskar Guds vilja och vägar att frälsa världen om vi dömer ut andra religioners erfarenheter av Gud och ställer ”sanningen” mot ”den enda sanningen” ,

skrev Antje Jackelén i Kyrkans tidning den 10 oktober 2013

I det läget har ofta företrädare för kyrkan agerat som om de ägde sanningen och haft plikten att bekämpa alla som inte vill uttrycka samma sanning på exakt samma sätt.

Det bästa ligger framför

 Det blir inte värre, var inte rädd!

Att vara ensam

 

Att vara ensam

Jag är ensam och har varit det sedan jag blev änkeman för mer än två år sedan, men min ensamhetskänsla är inte värst när jag är ensam. Det kanske låter underligt, men det är faktiskt så att jag klarar ganska bra att hantera min ensamhet, när jag undviker en del sociala sammanhang. Det borde ju rimligen vara tvärtom. Min gode vän Arne som är född i USA har berättat för mig att vi har en annan umgängeskultur i Sverige. Jag har funderat på vad det kan bero på. Det behöver inte alltid bero på bristande social kompetens. Det kan lika mycket bero på bristande social stimulans.

Jag tycker att vår kristna umgängeskultur är bra, men inte så bra att den inte kan bli bättre. När jag försökt att bryta min sociala isolering, har jag lagt märke till att jag själv mått bättre, men ibland har jag också upplevt utanförskap och ensamhet, där det inte borde finnas orsaker till det.

Det handlar då om det sociala samspelet. Att tåla när andra människor ställer krav, som man inte kan uppfylla. Att inse att man inte längre orkar med att vara så aktiv som när man var yngre och kunna känna sig trygg med det.

Jag tänker på en psalm i den svenska psalmboken, som ger utrymme för mina tankar om detta:

Gud från ditt hus, vår tillflykt du oss kallar

ut i en värld där stora risker väntar

Ett med din värld, så vill du vi ska leva.

Gud gör oss djärva!

Lyft oss, o Gud, ur våra tröga vanor.

Krossa vårt skal av värdighet och blyghet.

Lös oss från jaget, ge oss kraft att älska

Gud gör oss fria!

Ge oss din blick för dolda möjligheter.

Ge fantasi att finna nya medel,

Gud i din tjänst för fred och bröd åt alla.

Gud gör oss kloka!

Människors krav skall krossa oss, och tvivel,

oro och jäkt skall tynga våra sinnen.

Låt oss då känna att din kärlek bär oss.

Gud gör oss glada!

Text: F. Kaan 1968. B.G. Hallqvist 1970

Sv.ps. 288

Jag testade mig själv angående min sociala kompetens och fick följande resultat:

Du är socialt kompetent men med en varning...

200-250 poäng

Du är alla människors bästa vän. Du älskar att interagera, träffa nya människor och du får energi av att höra vad andra tycker och tänker. Du är alla chefers högsta dröm idag. Men... är det inte så att du lyssnar lite för lite på dig själv. Du lyssnar på andra människor hela tiden och blir kanske till och med utnyttjad för att du är en så bra lyssnare. Var vaksam på hur bra andra tycker att du är när det är kämpigt för dem och se till att det finns utrymmer för dig här i världen också...

Detta låter lite för bra för att vara sant, men jag försökte att svara så ärligt jag kunde på frågorna. Nu är det ju emellertid så att det i första hand är andra som ska kunna bedöma min sociala kompetens, så testet är nog trots allt lite för bra för att vara sant eller….

Är det meningen att allt ska ha en mening.

 

ÄR DET MENINGEN ATT ALLT SKA HA EN MENING?

Frågan som ställs i Tomas Sjödins bok Reservkraft besvarar han så här på sidan 62:

”Om varje enskild händelse med nödvändighet måste ha en mening blir livet nervöst. Mycket kraft och mycket tanke går åt att ”få ihop det”, att det gåtfulla mönstret skulle bli klart och entydigt. Och när det inte lyckas finns risken att processen slutar i att vårt missnöje vänds mot Gud eller mot oss själva i form av skuldbeläggande.

Men om det är Livet som är meningsfullt så behöver kanske inte varje stor eller liten händelse ha en avgränsad mening? Då kan saker nämnas vid sitt rätta namn. Det som var skola i livet får vara det, det som var grått och dunkelt får vara det och det som var nattsvart och tomt får vara det.

De nätter vi står vid Karl Petters säng och håller honom med huvudet mot golvet och skakar för att få i gång hans andning, faller alla fraser som: ”Det finns en mening i allt som sker” och ”Inget ont som inte har något gott med sig”. De faller som döda fåglar i sovrumsmörkret.

Vi säger ofta till varandra att det som gör hans liv nästan outhärdligt helt saknar mening. Punkt. Lika ofta säger vi, på olika sätt olika dagar. Att det är viktigt att han finns. Att han är en gåva till oss och till många andra. Faktiskt att han också är en gåva till Gud. Från Gud till Gud.”

Jag tror inte heller att alla händelser i livet har en avgränsad mening, så som Tomas Sjödin beskriver det, men allt är inte meningslöst. Nej livet är meningsfullt även om en del av det som sker saknar mening. Varje människa kan göra val och handlingar som skapar mening. Exempelvis att vara människa och leva i nuet fullt ut, i harmoni med andra och med omvärlden. Att upptäcka att verkligheten är gudomlig och att det gäller för oss att skapa kontakt med denna andliga verklighet. Att upprätta kärleksfulla relationer är också något vi behöver för att skapa mening med livet.

Vi blir ofta utsatta för människor som utmålar framtiden i dystra färger, som om allting skulle vara meningslöst. Det finns också dem som använder bibeln som redskap för sådana deprimerande budskap.

”Allting är meningslöst Det finns inget som är värt något” står det i Predikaren i Bibeln. Det är lätt att hemfalla åt sådana tankar, men det är definitivt inte meningen att låta dem bli vägledande. Inte ens om de står i bibeln. Somliga använder bibeln med felaktiga motiv och söker efter bokstavliga tolkningar för att få makt över oroliga människor, i stället för att söka efter den helhetsbild som bibeln ger oss med hopp och förtröstan.

"Gud, ge mig sinnesro att acceptera det jag inte kan förändra, mod att förändra det jag kan och förstånd att inse skillnaden."