Inga ritualer allt var enkelt

 

 Jag har börjat med Gösta Berlings saga av Selma Lagerlöf.

Det handlar om prästen Gösta Berling, som genom sitt uppförande hade gått över det tillåtnas gräns. Man tillät visserligen att prästen drack på artonhundra talet, men den här prästen hade försummat sitt ämbete för dryckenskapens skull, och nu skulle han förlora det. Biskopen hade kommit på visitation på grund av de klagomål som funnits mot honom och nu skulle han en sista gång få predika.

”Han tänkte att det var sista gången han fick stå där uppe på predikstolen och förkunna Guds ära. För sista gången. Detta grep prästen. Han glömde allt om brännvin och biskop. Han tänkte han måste begagna tillfället och vittna om Guds ära.

Han tyckte, att kyrkgolvet med alla åhörarna sjönk djupt, djupt ner och att taket lyftes av kyrkan, så att han såg in i himmelen. Han stod ensam, helt ensam i sin predikstol, hans ande tog sin flykt mot den öppnade himlen ovan honom, hans röst blev stark och väldig, och han förkunnade Guds ära.

Han var en inspirationens man. Han övergav det skrivna, tankarna kommo ner över honom som en flock tama duvor. Han kände det, som om det inte var han själv, som talade, men han förstod också, att detta var det högsta på jorden och att ingen i glans och härlighet kunde nå högre än han, som stod där och förkunnade Guds ära.

Så länge inspirationens eldtunga lågade över honom, talade han, men när den hade slocknat och taket hade sänkt sig ner över kyrkan och golvet kommit upp igen långt, långt nedifrån, då böjde han sig ner och grät, ty han tänkte, att livet hade givit honom sin bästa stund och att den nu var förbi.”

Jag tänker tillbaka på den tid då jag började att predika i början av nittonhundrasextiotalet. Jag var bara arton år, men sättet att predika då var annorlunda. Inspirationens eldtunga var betydelsefull. Vi skulle helst överge de skrivna tankarna och ödmjukt be Gud om att få levande ord just för den stunden då predikan skulle ske. Det är klart att vi tror att allt Guds ord är levande precis så som det står skrivet:

”All skrift som är ingiven av Gud är ock nyttig till undervisning, till bestraffning, till upprättelse, till fostran i rättfärdighet,” 2. Tim. 3:16

Det är klart att jag ville använda så mycket tid som möjligt till förberedelse, men detta fick inte utesluta ”inspirationens eldtunga.” Ibland blev det brottningskamp med tiden och jag började inse att det var tillåtet att ta fram gammal skåpmat, men jag gjorde det aldrig till en dålig vana.

Vid ett tillfälle minns jag hur jag i min totala svaghet brottades med att få ett ord levande för mitt hjärta och inspirationen var fullständigt borta. Jag predikade för människor som var vänligt sinnade, men vid det här tillfället hade jag mist förmågan och jag frestades att tro att Gud hade övergett mig. ”Taket hade sänkt sig ner över kyrkan” precis som för Gösta Berling.

Kära vänner, sa jag. Jag har bett om ett ord från Herren, men det har varit tyst, så det blir ingen predikan. Vi inbjuder i stället alla som vill vara kvar till ett bönemöte. Alla var med på mitt förslag och jag fick förståelse ifrån de församlade. Året var nittonhundrasextiotvå och jag var tjugo år.

Det var då en tid i pingstförsamlingarna som var mer lekmannaledd än nu. När församlingen möttes så skulle ingen vara konsument. Det var som det står i 1. Kor 14:26:

”Vad följer då härav, mina bröder? Jo, när I kommen tillsammans, så har var och en något särskilt att meddela: den ene har en psalm, den andre något till undervisning, en annan åter någon uppenbarelse, en talar tungomål, en annan uttyder; allt detta må nu ske så, att det länder till uppbyggelse. Vill man tala tungomål, så må för var gång två eller högst tre få tala, och av dessa en i sänder, och en må uttyda det.…”

Nu får ingen tro att jag jämför denna tid och tror att den var bättre än vår tid. Jag är mycket tacksam för att vi även i vår tid har många duktiga predikanter både anställda och frivilliga, men jag ville bara skildra en tid som svunnit och dela dessa erfarenheter med mina läsare, som en återblick av det som varit. Inga ritualer allt var enkelt.