Att uppmana till bön och fasta

 

Att uppmana till bön och fasta kan inte vara fel i en tid där det råder mörker och vanmakt, men sättet på vilket denna uppmaning sker får inte bli sådant att vi skuldbelägger och utmanar andra.

Uppmaningen till bön och fasta bör komma inifrån mitt eget hjärta och inte genom de pekpinnar utifrån som samtidigt kritiserar och skuldbelägger. Ett sådant tillvägagångssätt är ondskefullt och måste till varje pris avslöjas.

Den bön och fasta som Jesus beskriver lyder så: ”När ni fastar, visa då inte upp er för andra. Var inte som de falska människor som bara låtsas lyda Gud. De ser dystra och ovårdade ut bara för att folk ska lägga märke till att de fastar. Jag försäkrar er att de redan har fått ut sin lön. Nej, när du fastar ska du tvätta dig och sköta om ditt hår precis som vanligt.Låt fastan vara en hemlighet mellan dig och din Far i himlen. Han vet allt och ska belöna dig”.

En rätt fasta beskrives också i Jesaja 58

”Ropa ut det så högt du kan, låt din röst ljuda som en hornstöt, förkunna för mitt folk deras brott, för Jakobs ätt deras synd. Dag efter dag söker de mig och vill lära sig följa mina vägar. Likt ett folk som handlar rättfärdigt och inte har övergett sin Guds lag ber de mig om regler för vad som är rätt och älskar att nalkas Gud. »Ser du inte att vi fastar? Märker du inte hur vi späker oss?« Ni sköter era sysslor på fastedagen, ni driver på era drängar, ni fastar under bråk och gräl och skändliga slagsmål. Som ni fastar i dag blir inte er bön hörd i höjden. Är det en sådan fasta jag vill se: en dag då man späker sig, hänger med huvudet som ett strå, ligger i säck och aska? Kallar du det fasta, en dag som behagar Herren? Nej, detta är den fasta jag vill se: att du lossar orättfärdiga bojor, sliter sönder okets rep, befriar de förtryckta, krossar alla ok. Dela ditt bröd med den hungrige ,ge hemlösa stackare husrum, ser du en naken så klä honom, vänd inte dina egna ryggen! Då bryter gryningsljuset fram för dig, och dina sår skall genast läkas. Din rättfärdighet skall gå framför dig och Herrens härlighet gå sist i ditt tåg. Då skall Herren svara när du kallar, när du ropar säger han: »Här är jag.« Om du gör slut på allt förtryck hos dig, hot och hån och förtal, om du räcker ditt bröd åt den hungrige och mättar den som lider nöd, då skall ljus bryta fram för dig i mörkret, din natt bli strålande dag. Herren skall alltid leda dig, han mättar dig i ödemarken och ger styrka åt benen i din kropp. Du skall bli som en vattenrik trädgård, en oas där vattnet aldrig sinar. Dina uråldriga ruiner skall byggas upp, gångna släktens grunder skall du sätta i stånd. Du kommer att kallas »den som murar igen rämnorna«, »den som gör det nedrivna beboeligt«. Om du inte kränker sabbaten, inte sköter dina sysslor på min helgdag, om du kallar sabbaten en fröjd, helgad åt Herren och värd att ära, om du ärar den och inte utför det du brukar, inte ägnar dig åt dina sysslor och tomt prat, då skall du få fröjdas över Herren, jag skall föra dig fram över landets höjder och låta dig leva av din fader Jakobs egendom. Herren har talat.”

Kan det uttryckas tydligare än så?