När jag för många år sedan var ute på stan och evangeliserade träffade jag ofta människor som sa att de inte trodde på Gud. När jag frågade dem vad de trodde på så blev ofta svaret: ”Jag tror på mig själv.” Jag brukade svara att det är absolut inte något fel med att tro på sig själv. Det kan till och med vara en förutsättning för att lära känna Gud och komma till tro på honom.
Jag skrev i ett tidigare inlägg att:
”tron på Herren blir möjlig först när människor tror på sig själva och på sin förmåga att uppleva trons och Andens vittnesbörd i sitt eget hjärta och inte från utifrån givna texter och trosformuleringar”
Min önskan är att många människor som finns i min närhet skall komma till tro på Gud. Att de själva ska få uppleva den kristna trons vittnesbörd samtidigt med Andens, Guds Andes vittnesbörd i sina egna hjärtan. Jag skrev i mitt tidigare inlägg:
”att det finns en del som menar att vi lever i en kultur som har avvisat den kristna tron och nu försöker ersätta den med sekulär humanism. Jag menar att den kristna människosynen faktiskt delas också av de sekulära humanisterna. Där har vi något gemensamt med undantag av ateismen som förnekar Guds existens.”
Det går aldrig att ersätta den kristna människosynen utan en levande tro på Gud.
”Men utan tro är det omöjligt att behaga Gud. Ty den som kommer till Gud måste tro att han är till och belönar dem som söker honom.” Hebr. 11:6
Därför tror jag på Gud men jag tror också på mig själv. Jag bejakar mitt värde och min uppgift att få vara den jag är och dagligen formas till Guds avbild där kärleken blir synlig för andra.
Tack för fint samtal i dag med anledning av det du skriver.
SvaraRaderaVälkommen till min blogg Conny och tack för din kommentar. Jag hoppas att du vill hjälpa mig att göra min blogg känd. Jag känner att jag har en uppgift med mitt skrivande, men är även tacksam för att bli korrigerad när jag gått över gränsen. Jag är glad att du och Birgitta är mina vänner.
SvaraRadera