måndag 29 januari 2024

Det gamla och det nya förbundet i Bibelns ljus




Välkommen till mina bibelstudier med texter ur Hebreerbrevet och andra bibeltexter.
Ämnet för mina bibelstudier är:
GAMLA OCH NYA FÖRBUNDET I BIBELNS LJUS
Inledning: Förbundsbegreppet.
1. Det nya förbundets företräde.
2. Den messianska tiden.
3. Är de som i Bibeln kallas Guds Israel det nya förbundets folk?
4. Guds Israel, löftets barn, löftets land, den nya himlen, den nya jorden, den heliga staden Jerusalem.
5. Det nya förbundets måltid. de judekristna som brevet skrevs till, gränsen mellan judendom och kristendom.
6. Gud talade till fäderna om sin son och han har talat till oss genom Sonen.
7. Den sista pusselbiten är redan lagd. Guds rike är här och nu.
8. Budskapet om evig frälsning och om vårt slutliga mål för livet, ett nu och ett sedan.
Inledning:

Förbundsbegreppet är ett av de allra viktigaste i bibeln. Själva betydelsen av ordet förbund kommer från det hebreiska ordet bërit, som betyder "äta tillsammans." och att "ha gemenskap". Förbundet är en överenskommelse mellan två parter. Dessa går ömsesidigt in under vissa förpliktelser, som ligger till grund för gemenskapen. Här handlar det om ett förbund mellan Gud och människor. Förbundet består av både löften och villkor. I Bibeln talas om flera förbund. Till exempel förbundet med Noa, Abraham och David. När vi talar om det gamla förbundet, så menar vi det förbund som Gud slöt med Mose. Det var under det förbundet som Gud utvalde sitt egendomsfolk, det judiska folket och det var av detta folk som Jesus skulle födas och ett nytt förbund upprättas.

1. Det nya förbundets företräde

Om detta nya förbund profeterade redan Jeremia i Jer.31:31-33:

"Se dagar skall komma, säger Herren, då jag skall sluta ett nytt förbund med Israels hus och med Juda hus. Inte ett sådant förbund som det jag slöt med deras fäder på den dag då jag tog dem vid handen för att föra dem ut ur Egyptens land - det förbund med mig, som de bröt fastän jag var deras rätte herre, säger Herren"

I Hebreerbrevets åttonde kapitel återges denna profetia som uppfylld och med tillägget att

"Kristus har fått ett prästämbete som är vida överlägset, eftersom han förmedlar ett bättre förbund, ett som är stadfäst med starkare löften." 8:6

Brevet handlar om det nya förbundets företräde. Detta är något helt annat än den så kallade ersättningsteologin, vars lära proklamerar att judendomen har ersatts av kristendomen. Man menar att det efter Jesus inte finns något mer att tillägga och att judarnas väntan på Messias därför är meningslös. Genom historien har denna teologi skapat fientlighet och antisemitism mot judar.

Det är naturligtvis fel att använda ordet ersätter. Man kan i stället använda ordet förbereder. Gamla förbundet var en förberedelse för det nya förbundet. En förberedelse som pekade framåt mot den tid då Messias skulle komma. De allra flesta kristna tror att den inleddes när Jesus blev människa, och bekänner Jesus som Messias, den levande Gudens son.

Fördenskull finns det inget som kan ersätta det gamla förbundet. Det finns inte heller något som kan ersätta det gamla förbundets egendomsfolk. Därför tar jag bestämt avstånd ifrån ersättningsteologin.

Låt oss höra vad Bibeln skriver om detta:

"De är ju israeliterna, som har fått söners rätt, härligheten, förbunden, lagen, gudstjänsten och löftena, de har fäderna, och från dem kommer Kristus, han som är över allting, gud, välsignad i evighet amen." Rom. 9:4-5

"Gud har inte förskjutit sitt folk som han en gång har utvalt." Rom. 11:2

Gud har i stället för att förskjuta sitt folk judarna, sträckt sig även till oss hedningar och utvalt oss att tillsammans med dem få vara det nya förbundets egendomsfolk.

2. Den messianska tiden.

I Bibeln står det inget om den "den messianska tiden" , men vi menar med detta uttryck den tidsperiod som börjat när Messias har kommit till vår jord. Observera min tidsform "börjat". Så tror vi kristna, men det finns andra som har uppfattningen att den Messianska tiden "börjar", när Messias kommer tillbaka. Jag kommer att tala mer om detta.

Ordet Messias är hebreiskt och betyder "smord" Herrens smorde var en beteckning för regenten, kungen. I Gamla Testamentet handlar det om den synlige kungen. I Daniels bok 7:13 läser vi en mycket intressant text som för våra tankar till Jesus och som stämmer med det gammaltestamentliga begreppet "Messias":

"Sedan fick jag i min syn om natten, se hur en som liknade en människoson kom med himmelens skyar, och han närmade sig den gamle och fördes fram inför honom. Åt denne gavs välde och ära och rike, och alla folk och stammar och språk måste tjäna honom. Hans välde är ett evigt välde, som inte skall tas ifrån honom, och hans rike skall inte förstöras."

Den urkristna tron på Jesus kan uttryckas på många sätt. Han kallas Guds son, Människosonen, Guds tjänare, Guds helige, den Rättfärdige, Davids son och Messias. Messias i den hebreiska formen förekommer på två ställen i Nya Testamentet.

Joh. 1:41 "Vi har funnit Messias." och Joh. 4:25: "Jag vet att Messias kommer (alltså den Smorde) och när han kommer skall han låta oss veta allt. Jesus sade: Det är jag den som talar till dig."

a. Inom judendomen tror man att den messianska tiden börjar när Messias har kommit, men då handlar det om något som ligger i framtiden eftersom man i judendomen inte bekänner Jesus vara Messias. Vissa tecken måste uppfyllas innan denna tid infaller. Alla judar ska återvända till Israel och templet i Jerusalem ska byggas upp, de döda ska uppstå, människan kommer att dömas, men hur domen kommer att ske ägnar man inte så mycket tankar om. Livet här och nu är viktigare. Det finns inte heller någon gemensam tanke på i vilken ordning allt detta kommer att hända. Det diskuteras i judendomen ibland om hur människan kan påskynda den messianska tiden, men långt ifrån alla tror att människan kan påverka Gud.

(Källa: https://www.so-rummet.se/fakta-religion/den-judiska-laran)

3. Är de som i Bibeln kallas Guds Israel det nya förbundets folk?

Om det rike som Daniel såg i sin syn är det eviga rike som kallas Guds rike, vill jag fortsätta att tala om det folk som i Bibeln kallas Guds Israel.

"Det är inte så att Guds ord har visat sig felaktigt, ty Israel är inte alla som kommer från Israel, och inte heller är alla Abrahams efterkommande hans barn. Det heter ju: Genom Isak skall jag ge dig dina efterkommande, det vill säga inte alla de barn som han blev upphov till är barn som Gud har gett honom; det är löftets barn, som räknas som hans efterkommande." Rom. 9:6-8

Guds folk som kallas för "Guds Israel" är för Paulus de kristna, vare sig de varit judar eller hedningar före sin omvändelse. Det vill jag kalla det nya förbundets folk och det inkluderar alla folkslag på jorden. De kallas här 
"löftets barn."

4. Guds Israel, löftets barn, löftets land, den nya himlen, den nya jorden, den heliga staden Jerusalem.

Om det nya förbundets folk, både judar och hedningar räknas som "löftets barn", så måste det rimligtvis finnas ett land som kallas 
"löftets land" Det judiska folket kommer att ha en särställning i detta löftesland enligt Upp.21:10-12 Det handlar om den nya himlen och den nya jorden och den heliga staden Jerusalem. Där beskrivs bland annat portarna med namn på Israels tolv stammar. Världen skall födas på nytt, naturens träldomstid är slut. Löftets land beskrivs i Bibeln som ett himmelskt land på den nya jorden. Löftets land beskrivs också som Kristi rike. Vad är då himlen?

"Det står i skriften, vad intet öga sett och inget öra hört och vad ingen människa har anat, det som Gud har berett åt dem som älskar honom, och för oss har Gud uppenbarat det genom Anden, ty det är Anden som utforskar allt." 1.Kor.2:9-10

Bibeln säger att vi genom Anden kan få en försmak av himlen, ja det är redan här på jorden som vi blir bekanta med himlen och detta sker genom Anden som utforskar allt.

Sammanfattningsvis kan vi säga att det gamla förbundets tid var lagens, skuggornas och förebildernas tid. Nya förbundet är ljusets och uppfyllelsens tid.

5. Det nya förbundets måltid. de judekristna som brevet skrevs till, gränsen mellan judendom och kristendom.

I detta nya förbund som Gud har upprättat mellan sig och oss människor vill han ha gemenskap med oss genom Jesus Kristus. Därför har han instiftat den heliga måltiden för att vi skall fira den som en påminnelse om Jesu död och uppståndelse, ända fram till den dag då vi skall fira den i himmelen på ett fullkomligt sätt. Matteus skriver om detta:

"Medan de åt tog Jesus ett bröd och efter att ha läst tackbönen bröt han det, gav åt sina lärjungar och sade: "Tag och ät, detta är min kropp" Och han tog en bägare, efter att ha tackat Gud gav han den åt dem och sade: "Detta är mitt blod, förbundsblodet, som blir utgjutet för många till syndernas förlåtelse Jag säger er: nu kommer jag inte att dricka av det som vinstocken ger förrän den dag då jag dricker det nya vinet med er i min faders rike."

Hebreerbrevet är skrivet till de judekristna. Vilka var de? När evangeliet gick som ett segertåg över världen under den första tiden, så bestod församlingen av både judiska och icke judiska anhängare. De sökte efter en kristen identitet där de judekristna övergav sin judiskhet. Då samtidens judar inte kunde acceptera anspråket att Jesus var Messias uppstod kristendomen, som en egen religion skild från judendomen men också som judendomens motsats. Här går än i dag gränsen mellan judendom och kristendom.

Det var till dessa judekristna, som den okände författaren skrev sitt brev. Man kan ana att brevets mottagare var väl insatta i det historiska skeendet. De var pålästa i de heliga skrifter som profeterna hade uttalat. Brevet talade tydligt om kristendomens företräde framför judendomen.

6. Gud talade till fäderna om sin son och han har talat till oss genom Sonen.

"Många gånger och på många sätt talade Gud i forna tider till våra fäder genom profeterna." 1:1

Profeterna talade 
o m Messias. Det handlade om honom och det handlade om den tid som skulle komma.

Observera ordet 
"talade". Det står i imperfekt.(dåtid). Gud talade på ett visst sätt då, ja det står till och med att han talade på många sätt, men allt pekade framåt mot den tid som skulle komma.

"men nu vid denna tidens slut har han talat till oss genom sin son" 1:2 Hur lång är den tid som kallas "tidens slut, och när hade den sin början?" Vi talar här om den yttersta tiden. Det är den tid då allt skall fullbordas, som hör till Guds plan genom alla tidsåldrar. Hur lång den tiden är vet vi inte, men den hade sin början när Jesus hade fullbordat sitt frälsningsverk här på jorden. Vi lever nu i avslutningen av den tiden.

"men nu vid denna tidens slut har han talat till oss g e n o m sin son I gamla förbundet talade Gud om sin son och i nya förbundets tid har han talat genom sin son.

7. Den sista pusselbiten är redan lagd. Guds rike är här och nu.

I vår tid "har han talat till oss." Alltså: Nu är allting fullbordat. Budskapet handlar om frälsning i den yttersta tiden. Gud har lagt den sista pusselbiten och om detta har han talat 
g e n o m sin son. När Gud talar till oss i vår tid, så påminner han oss om det han redan har sagt. Guds hemlighet som tidigare varit dold är nu känd för oss.

Fäderna hade fått höra något som de ännu inte hade fått se och de hade ivrigt väntat på att det skulle ske. Det är det budskap som går som en röd tråd genom hela gamla testamentet, nämligen budskapet om den slutliga frälsning som var utlovad.

Hur kan jag påstå att Gud har lagt den sista pusselbiten i en tid av förvirring då många står rådlösa vid det kaos som råder på vår jord. Trots att vi lever i den apokalyptiska ångestens tid, så vet vi med stöd av vad vi läser i Bibeln att det är Gud som har makten. Läget är under kontroll därför att allt är fullbordat, genom den seger som Jesus vann på Golgata kors. Det är en andlig seger, och när Jesus i dödsögonblicket utropade: "Det är fullbordat", så innebar det att Guds räddningsplan förverkligades. Därför kan jag säga med stöd av vad Gud har sagt i sitt ord att den sista pusselbiten är lagd.

Guds rike har redan kommit och nu 
"måste han (Kristus) härska tills han har lagt alla fiender under sina fötter." 1.Kor.15:25

"Han som är utstrålningen av Guds härlighet och en avbild av hans väsen och som bär upp allt med kraften i sitt ord, har renat oss från synden och sitter (observera att det står i presens, det vill säga det är något som sker just nu.) (Han sitter) på Majestätets högra sida i höjden. Han har blivit lika mycket mäktigare än änglarna, som det namn han fått i arv är förmer än deras." 1:3-4

"genom sin död skulle han göra dödens herre, djävulen, maktlös och befria alla dem som genom sin fruktan för döden varit slavar hela sitt liv." 2:14

8. Budskapet om evig frälsning och om vårt slutliga mål för livet, ett nu och ett sedan.

Gud har talat till oss genom sin son. Han har gett oss budskapet om frälsning för att vi ska ta vara på det och genom tron nå fram till vårt slutliga mål, som är himmelen. Vår uppgift är att upprepa det som Gud redan har talat. Varken lägga till eller dra ifrån.

"Hur skall då vi slippa undan, om vi inte rätt uppskattar en sådan frälsning, den som Herren först förkunnade, som vi har fått bestyrkt av dem som hört honom och som Gud själv bekräftat med tecken och under och olika slags kraftgärningar och genom att dela ut helig ande efter sin vilja." 2:3-4

Den frälsning som här omtalas är en evig frälsning, trots att vi än så länge inte har sett den fullkomliga uppfyllelsen. Man kan säga att det finns ett nu och ett sedan även i vår tid. Det började med att Jesus Kristus besteg tronen som den segrande Människosonen. 
"En liten tid lät du honom vara ringare än änglarna, men med härlighet och ära krönte du honom, allt lade du under hans fötter. När han lade allt under honom, gjorde han inget undantag: allt skulle läggas under honom. Ännu ser vi inte att allt har lagts under honom. Men vi ser att Jesus, som en liten tid var ringare än änglarna, nu är krönt med härlighet och ära, därför att han led döden. Genom Guds nåd skulle det komma alla till godo att han fick möta döden." 2:7-9

Bön: "Allsmäktige Gud, som sprängt tidens och rummets gränser och upphöjt Kristus till din högra sida. Vi tackar dig Jesus för att du nu är krönt med härlighet och ära. Tack för att du segrade genom din död och din uppståndelse. Ge oss genom din helige Ande kraft att vittna om dig. Amen"

Del nr 2/3
9. Trons vittnen och betydelsen av deras liv för oss som lever nu.
10. Skillnaden och likheten mellan oss och fäderna (trosvittnena)
11. En sky av vittnen.
9. Trons vittnen och betydelsen av deras liv för oss som lever nu.

Nu fortsätter jag mitt studium med det elfte kapitlet som handlar om trons vittnen. De som levde i gamla förbundets tid eller som vi säger tiden före Kristus. De hade kommit till tro utan att ha sett. Denna tro blev också verksam på det sättet att de gjorde saker som de ansåg var rätta och som stod i samklang med vad Gud ville. De handlade i tro utan att se. Hur kunde detta vara möjligt för människor med sunt förnuft? Bibeln säger att tron är en gåva, som blir oss given och den kommer till oss genom Guds ord. Så var det för dem, men så är det även för oss i vår tid, fastän med den skillnaden att vi redan har sett det som trosvittnena inte fick se. Deras tro hade kommit till dem genom att Gud talade till dem genom profeterna, om den tid då Kristus skulle komma med befrielse och frälsning för hela världen.

"Tron är grunden för det vi hoppas på; den ger oss visshet om det vi inte kan se." 11:1

"För sin tro fick fäderna Guds vittnesbörd." 11:2

De var inga vetenskapsmän som kunde förklara hur allt hängde samman. De kunde inte förklara Gud och hur världen hade formats, men de trodde.

"I tro förstår vi att världen formats genom ett ord från Gud och att det vi ser inte har blivit till ur något synligt." 11:3

"Ingen av dessa som genom tro har fått Guds vittnesbörd fick se löftet uppfyllas." 11:39

De levde och dog i väntan på uppfyllelsen av det löfte som Gud gett dem, men ingen av dem fick uppleva detta på jorden.

10. Skillnaden och likheten mellan oss och fäderna (trosvittnena)

Budskapet om frälsning har vi också fått höra, men det råder ändå en viss skillnad mellan fäderna och oss..

"De hade bara sett det i fjärran och hälsat det och bekänt sig vara gäster och främlingar på jorden. De som talar så visar att de söker ett hemland. Och om de hade tänkt på det land, som de lämnat kunde de ha återvänt dit, Men nu längtade de till ett bättre land, ett i himlen. Därför skäms inte Gud för dem, utan de får kalla honom sin Gud, han har ju grundat en stad åt dem." 11:14-16

Det finns naturligtvis vissa likheter mellan dem och oss, men det finns också en väsentlig skillnad. Vi bekänner oss på samma sätt som dem som gäster och främlingar på jorden och vi ser

"genom tron fram emot den frälsning som finns beredd att uppenbaras i den sista tiden." 1.Petr. 1:5 Men skillnaden mellan dem och oss återfinner vi i orden:

"Gud har förutbestämt något bättre åt oss, och därför skall de uppnå fullkomligheten först tillsammans med oss." 11:40

Vi lever i en helt annan tid än den tid då fäderna levde. Gud talade till dem om något som låg framför, men till oss har han talat om något som redan har skett.

Vad har Gud sagt till oss som han inte sagt till dem?

Genom sin son har Gud talat till oss och visat sig för oss.

"I begynnelsen var Ordet, och Ordet fanns hos Gud, och ordet var Gud" Joh.1:1

"Och Ordet blev människa och bodde bland oss, och vi såg hans härlighet som den ende sonen får av sin fader och han var fylld av nåd och sanning." Joh.1:14

Jesus har genom sitt liv på jorden visat oss vem Gud är. Dessutom har han åt oss vunnit en evig seger genom sin död på korset för våra synders skull.

11. En sky av vittnen.

I början av Hebreerbrevets tolfte kapitel talas det om att vi är omgivna av en sky av vittnen. Det är de trosvittnen som omtalas i det elfte kapitlet. Frågan är hur vi ska tolka dessa ord. Det är fel att tro att det skulle handla om himmelska åskådare, eftersom de heliga, som är avsomnade, inte längre kan vara upptagna av det som äger rum på jorden. Bibeln varnar oss för att ägna oss åt sådant, som kallas för spiritism. Det är förbjudet att kommunicera med de döda, eller att tro att de ska kommunicera med oss.

"Ni skall inte vända er till andar, som talar genom besvärjare eller spåmän. Sök inte sådana, så att ni blir orenade genom dem. Jag är Herren, er Gud." 3.Mos. 19:31

I vår tid är det vanligt att tv-kanaler, veckotidningar och exklusiva magasin handlar om andar och spöken. Det visar att avkristningen inte har lett till ateism, utan i stället till animism. Det innebär att människor tror precis som naturfolken på oförklarliga ting, som svävande andar och att ting kan vara besjälade. Den norske teologen Arild Romarheim menar att tron på andar, "mänsklighetens basreligion" omedelbart tar över om man tar bort kristendomen. Detta är en skrämmande utveckling och det är en utmaning till oss som tror på Gud att vara medvetna om.

Jag vill verkligen varna för de följder som sker och som Bibeln varnar oss för, om vi ger oss in på dessa förbjudna områden. Bibeln förklarar att det finns en andevärld, kosmiska krafter som människor sysslade med på Bibelns tid och som människor ägnar sig åt också i vår tid, men det är viktigt att känna till att:

"Gud har avväpnat härskarna och makterna, när han triumferade över dem genom Kristus." Kol 2:15 Detta innebär att den som är bunden av andemakter kan bli fullkomligt fri genom Jesus Kristus

Nej, den sky av vittnen som omtalas handlar om dessa som genom sina liv, sitt arbete, sitt lidande och sin död fick vara ett föredöme för oss i den troskamp som vi har att utkämpa.

Vi tillhör Guds utvalda egendomsfolk som än så länge firar gudstjänst vid den ena halvan om altarringen. En gång skall vi fira den tillsammans med den andra halvan, som är hemma i himmelen. Då kommer cirkeln att vara sluten.

Vi uppmanas att göra så som de gjorde befria oss från allt som tynger, och att hålla ut i loppet framför oss.

Bön: "Tack Jesus för att du genom ditt liv här på jorden har visat oss vem Gud är. Vi tror att du är vägen, sanningen och livet. Befria oss från allt som tynger och särskilt från synden som snärjer oss. Hjälp oss att ha blicken koncentrerad på dig, som är trons hövding och fullkomnare. I Jesu namn Amen"

Del 3. 12. De två bergen Sinai och Sion

I slutet av Hebreerbrevets 12:e kapitel talas det om två berg. 1. Sinai berg, som är lagens berg och 2. Sions berg och den levande Gudens stad, som är det himmelska Jerusalem.

Det var på Sinai berg som Mose fick ta emot lagens tavlor. Det var där som det som kallas gamla förbundet upprättades. Gud hade befallt Mose tillsammans med Aron, Nadab, Abihu och sjuttio av de äldste i Israel att stiga upp till Herren på berget Sinai. Där skulle de tillbe Herren på avstånd och Mose skulle ensam träda fram inför Herren och ta emot stentavlorna med lagen och budorden. Dessförinnan hade ett förbund upprättats mellan Gud och folket. Mose hade byggt ett altare och rest tolv stoder. Man hade offrat brännoffer, slaktoffer och tjurar till tackoffer åt Herren. Det står att Mose tog blodet och stänkte av det på folket och sa:

Se detta är förbundets blod, det förbund som Herren har slutit med er.”

Detta är vad bibeln talar om det gamla förbundets blod. Det finns även andra bibelställen som talar om blodets förbund.

Sinai berg beskrivs åter i Hebreerbrevet som ett berg man kunde ta på, ett berg i lågor, töcken, mörker, stormvind, basunstötar och en röst som talade så att de som hörde den bad att få slippa höra mer, eftersom de inte uthärdade påbudet. Man kan i allra högsta grad säga att Sinai berg i Bibeln var ett geografiskt existerande berg. Texten beskriver Sinai som ett berg här på jorden.

Så här står det om Sinai berg i Gal. 4:25-26:
"Sinai berg är ett berg i Arabien, men svarar mot det nuvarande Jerusalem, som ju lever i slaveri tillsammans med sina barn. Men det Jerusalem som finns i himlen är fritt; det är vår moder."
Sinai berg och det nuvarande Jerusalem innebär det gamla förbundets tid, som var lagens tid, men det himmelska Jerusalem, som är fritt ifrån lagen innebär det nya förbundets tid Den lag som kräver lydnad har alltid skrämt oss människor, eftersom vi känner att vi kommer till korta inför den. Det fanns människor då och det finns människor nu som hela livet lever i fruktan för döden därför att man vet sin egen ofullkomlighet inför lagen. Bibeln kallar detta för lagens träldom. Det har funnits och det finns fortfarande en del, som försöker skrämma människor med en lagisk förkunnelse. När Gud kallar oss att följa Jesus, så vill han inte skrämma oss med den träldom som lagen kan åstadkomma om den används på fel sätt. Nej han vill först av allt befria oss från denna rädsla. Detta innebär inte att vårt liv med Jesus befriar oss ifrån ansvar för hur vi lever vårt liv. Bibeln lär oss, (se bl.a. Rom 8) att vi är kallade till ett andligt liv i frihet. Där står det att
"den andliga lag som gäller för livet i Kristus har gjort mig fri ifrån syndens och dödens lag"

"genom sin död skulle han göra dödens herre, djävulen, maktlös och befria alla dem, som genom sin fruktan för döden varit slavar i hela sitt liv. " 2:14-15

Genom Jesu blod, som är det nya förbundets blod, blir vi renade och befriade ifrån all synd och skuld och vi behöver inte längre träla under den syndabörda som vi burit. Gud kan göra det vi inte kan.

"Han fullgjorde vad vi borde och blev vår rättfärdighet. Han avvände vårt elände för båd tid och evighet. Han förvärvde att vi ärvde ljus och frid och salighet." Sv.ps. 147:2

Men texten som vi läste i Hebreerbrevets tolfte kapitel beskriver också det andra berget, Sion, som ett berg i himlen och Jerusalem som en himmelsk stad.
"Men det Jerusalem som finns i himlen är fritt; det är vår moder." Gal. 4:25-26.
Det handlar således om det himmelska Jerusalem.  Det himmelska Jerusalem som också kallas "den levande Gudens stad" är inte sådan att man strider om den, så som man gör med det nuvarande Jerusalem. Nej det himmelska Jerusalem består av en
"festförsamling av alla som har sitt namn i himlen." Hebr.12:23 
Guds stad Jerusalem är fullkomligt ren. Där bor Guds utvalda folk. Guds Israel som består av både judar och hedningar. Jag ser fram mot den nya himlen och den nya jorden där.
"den heliga staden Jerusalem kommer ner ur himlen, från Gud, full av Guds härlighet." Upp. 21:10 

Men Sions berg, som också kallades Moria berg var Guds heliga berg och Jerusalem var Guds heliga stad. Där fanns tempelplatsen där templet var byggt. Det var där man firade högtid och tillbad Gud. Så var det i det gamla förbundets tid, men i den text vi läste ifrån Hebreerbrevet har Sions berg och Jerusalems stad fått en himmelsk karaktär.

Sions berg kan man inte ta på. Det är ju ett berg i himlen. Ändå skriver författaren till Hebreerbrevets mottagare att de har kommit till Sions berg. De står redan nu inför mångtusende änglar, en festförsamling av alla förstfödda, som har sitt namn i himlen. Ni står inför Gud. I princip är vi redan i himlen redan här på jorden genom tron på Jesus. Under vårt korta liv på jorden så är vi inbjudna till löfteslandet som är himlen. Vi är inbjudna till att lära känna Guds löftesland, men sorgligt nog stannar vi ofta i träldomslandet trots att Gud har lovat oss något bättre redan nu. Hebreerbrevets författare talar aldrig om Guds löftesland som ett jordiskt rike. Jag har mycket svårt att tro något annat än att det löftesland, som Gud har lovat sitt folk är himlen.

"Kristus har en gång för alla trätt in i helgedomen (himlen)och vunnit befrielse åt oss för evigt." 9:12
"Därför är det ett nytt förbund. (testamente) som Kristus förmedlar, för att de kallade skall få det utlovade eviga arvet, sedan han dött för att befria dem från överträdelserna under det förra förbundet" 9:15
"Ty Kristus gick inte in i en helgedom som var byggd av människohand och bara en bild av den verkliga. Han gick in i själva himlen för att träda fram inför Gud med vår sak." 9:24

De två bergen som omtalas i Hebreerbrevet är bilder av de två förbund som omtalas i Bibeln. Det gamla förbundet och det nya förbundet. I det gamla förbundet offrades blod från bockar och kalvar, men i det nya förbundet har Kristus trätt fram. Han har öppnat en ny väg.

13. Det tredje templet, antikrist och den sionistiska framtidsdrömmen

Det finns de som tror och förväntar sig att ett tredje tempel ska byggas på tempelplatsen i Jerusalem. Beskrivningen av ett sådant tempel menar en del finns i Hesekiels bok kapitel 40 till 47. Där anser en del att det land beskrivs skall tillhöra Israel. Det är den sionistiska framtidsdrömmen. De drömmer om ett stort Israel i vår tid, där Jerusalem skall vara centrum för ett stort jordiskt världsrike.

De israeliska bosättarna och deras anhängare anser sig ha rättighet till hela landet Israel, så som det beskrivs i denna gammaltestamentliga text, och i andra gammaltestamentliga bibeltexter, som tolkas in i detta sammanhang. Landet skall sträcka sig från Medelhavet till Jordanfloden. De anser som sin religiösa plikt att hålla fast vid varje kvadratmeter av det land som de tror att de har rättighet till. De säger: "Vi har rättighet till hela landet Israel". Om denna inte självklara rättighet utnyttjas av dem, utan hänsyn till andra som också anser sig att ha rättighet till hela landet, så innebär det krig och våld och blodsutgjutelse, så som vi har sett det ske, och så som det tycks fortsätta utan skymten av fred.
I Bibelns nya testamente finns inte det minsta stöd för den våldsspiral som pågår mellan israeler och palestinier.

Det land som Gud har lovat sitt folk, Guds Israel där också det judiska folket kommer att ha en nyckelroll, är så långt jag kan förstå inte något jordiskt härlighetsrike, utan det himmelska land som vi läst om här i Hebreerbrevet 12, och som vi också läser om i Uppenbarelseboken

Det talas i Bibeln om att Antikrist skall sätta sig i Guds tempel. Att dessa ord av Jesus och av Paulus skulle syfta på ett nytt tempel i Jerusalem, som en del bibeltolkare tror, är för andra bibeltolkare osannolikt. Jag har svårt att tänka mig att ett nytt tempel efter gammaltestamentlig modell skulle kunna vara ett Guds tempel.

När Jesus dog på Golgata så står det att förhänget i templet brast. Jesus öppnade då vägen till Gud för oss.

Därför har vi

"tagit vår tillflykt till det hopp som ligger framför oss. Detta hopp är vår själs ankarfäste. Det är tryggt och säkert och når innanför förhänget, dit Jesus öppnade vägen för oss då han blev överstepräst för evigt, en sådan som Melkisedek." Hebr. 6:18-20

"Huvudpunkten i vad jag har att säga är detta: Vi har en överstepräst, som sitter på högra sidan om Majestätets tron i himlen, och förrättar tjänst i helgedomen det sanna förbundstältet." Hebr.8:1-2


Dessa texter säger oss att Guds tempel redan finns i himlen och i den helgedomen är Jesus vår överstepräst. Han är den som för vår talan inför Fadern, skriver Johannes i sitt första brev.

När det står att en Antikrist skall sätta sig i Guds tempel
"han som förhäver sig över allt som kallas gud eller heligt och sätter sig i Guds tempel och utger sig för att vara Gud" 2. Tess.2:4.
så kan det ju inte handla om Guds tempel i himlen. Dit har inte Antikrist tillträde. Nej, det handlar om Guds tempel på jorden. Vilket är då detta tempel?

För det första: Templet är människohjärtat. Därför behöver vi vara vaksamma över den plats som är Guds tempel - människohjärtat där Gud vill bo och där den helige Ande vill leda oss fram till sanningens källa. Denna sanning bekräftas bland annat i Romarbrevet 12:1 där det står:

"Därför ber jag er, bröder, vid Guds barmhärtighet, att frambära er själva som ett levande och heligt offer som behagar Gud. Det skall vara er andliga gudstjänst."
I den tidigare översättningen stod det: "er andliga tempeltjänst."Vi är själva tempel åt Gud och vi frambär oss själva som ett levande och heligt offer, som behagar Gud.I denna tempeltjänst är Jesus vår överstepräst och vi själva får tillhöra det som vi brukar kalla "det allmänna prästadömet."
För det andra: Bibeln talar även om för oss att templet är Guds församling. I första Petrusbrevet talas om det andliga templet, som är Guds församling på jorden:

"När ni kommer till honom, den levande stenen, ratad av människor, men utvald av Gud och ärad av honom, då blir också ni till levande stenar i ett andligt husbygge, ni blir ett heligt prästerskap och kan frambära andliga offer, som Gud vill ta emot tack vare Jesus Kristus." 1.Petr.2:4-5

Bibeln talar alltså om att vi är ett "allmänt prästadöme" och vi är "levande stenar" i ett andligt tempel, som är Guds tempel på jorden.

Antikrist vill ta Guds plats i Guds tempel. Vi frågar när, var och hur? Det står att en antikrist skall komma och att många antikrister redan har kommit. Detta skriver Johannes om i sitt första brev och där talar han också om att de redan levde i den sista tiden, det vill säga tiden före Jesu andra tillkommelse. Han beskriver antikrist, som en lögnare, som förnekar att Jesus är Kristus. Den är antikrist som förnekar Fadern och Sonen, skriver han

"Ty många bedragare har gått ut i världen, sådana som inte vill erkänna att Jesus Kristus har kommit i mänsklig gestalt. Där har ni bedragaren, Antikrist." 2.Joh v.7

Vi förstår att det handlar om ett avfall ifrån tron på Gud, och att detta avfall kulminerar, ju närmare vi kommer tiden för Jesu Kristi ankomst.

Templet där antikrist vill ta plats är således människohjärtat.

Men antikrists ande och avfallet i den sista tiden har även, och kommer även att tränga in i det Guds tempel, som är församlingen på jorden. Det handlar inte om en särskild byggnad, som kan beskrivas som ett tempel. Nej det handlar om människor som är av kött och blod. Antikrist kallas också den Laglöse.

"Den laglöses ankomst är ett verk av Satan och sker med stor makt, falska tecken och under och med orättfördighetens alla konster, som bedrar dem som går i fördärvet - de har ju inte velat ta emot den kärlek till sanningen, som kunde ha räddat dem." 2.Tess.2:9-10

Sanningens källa är Guds ord och det är den sanningen som skall rädda oss i en tid som präglas av lögn och villfarelse.. Vi väntar inte på den Laglöse, antikrist, "han som herren Jesus skall dräpa med andedräkten ur sin mun och förinta med glansen vid sin ankomst."2.Tess.2:8. Vi väntar på Jesus, men vi förstår också att tiden som går emot sin avslutning blir sådan som den profetiskt beskrives i dessa texter.

Eftersom de religiösa judarna inte tror och bekänner Jesus som Messias, väntar de fortfarande på att Messias ska komma. Försök till återuppbyggnad av templet har flera gånger gjorts, men det har förhindrats av fientliga arméer. Där på tempelberget finns i dag Klippmoskén, som utgör ett stort hinder för ett sådant bygge. Ett tempelbygge där kommer i så fall att skapa konflikter som kan bli omöjliga att hantera, ja som i värsta fall, kan leda fram till ett världskrig.

Om det nu finns religiösa anspråk till tempelplatsen för både judendomen och islam, så tolkar jag det med stöd av Bibelns ord, att tempelplatsen inte längre har någon betydelse i den plan som Gud har för att rädda världen. Den tempeltjänsten hör till ett avslutat kapitel. Guds räddningsplan är redan fullbordad. Jesus har redan intagit sin plats i den himmelska helgedomen.

"Kom och skåda smärtans konung. Jord och himmel vittne bär, att han vann en evig seger, templets förlåt brusten är."

Jag upprepar här och citerar vad jag tidigare sagt:

"Med sitt eget blod, inte med blod av bockar och kalvar, har han en gång för alla trätt in i helgedomen och vunnit befrielse för evigt" 9:12

Här handlar det inte om en jordisk helgedom, utan om en himmelsk. I den helgedomen frambär man inte längre blod från bockar och kalvar. Denna helgedom är fullkomligare än den förra. Den är inte är gjord av människohand, det vill säga den tillhör inte denna värden.

Bröder, i kraft av Jesu blod kan vi därför frimodigt gå in i det allra heligaste på den nya och levande väg som han öppnat för oss genom förhänget, det vill säga sin kropp. Vi har en stor överstepräst över Guds hus. Låt oss därför gå fram, med ärligt hjärta, i trons fulla visshet, med hjärtat renat från ont samvete, och med kroppen badad i rent vatten.” 10:19-22

14. Den tusenåriga perioden som har kallats för tusenårsriket

I Bibelns framtidssyn finns det ett bibelställe om en tidsperiod på tusen år. Det är Upp. 20:1-6. Ordet tusenårsriket förekommer inte en enda gång i Bibeln, men om denna tusenåriga period varierar tolkningarna.

a. Den kyrkohistoriska tolkningen. En av kyrkofäderna Augustinus daterade begynnelsen av denna period till Jesu fullbordade frälsningsverk.
b. Den eskatologiska tolkningen, innebär att den tillhör framtiden. I så fall kan det inte handla om ett jordiskt härlighetsrike före Jesu ankomst, för i så fall måste ju Jesus komma åter vid flera tillfällen och detta stämmer ju inte med övriga texter i Bibeln som talar om Jesu andra tillkommelse, som en enda händelse.
c. Den andliga tolkningen, avvisar den eskatologiska tolkningen och menar att denna period hör samman med kyrkans historia i denna värld. Den påminner om Augustinus tolkning och innebär att det är Kristi rike, som inte kan förnimmas med ögonen, som inte är av denna världen, det himmelska Jerusalem, som kommit ned från himmelen"

Avslutning: En framtid fylld av hopp under Guds fullkomliga beskydd

Låt mig till sist citera från slutet av det tolfte kapitlet där författaren har skrivit om framtiden. Det är inte svårt att tro att den tiden är mycket nära. Det är av den anledningen jag skriver detta eftersom jag själv har upplevt att detta är Guds ord och tilltal till oss för att vi ska omvända oss och bekänna Jesus som vår Herre och Frälsare.

"En sista gång skall jag skaka inte bara jorden, utan också himlen. Orden en sista gång visar att det som då vacklar är skapat och skall försvinna, för att det som inte vacklar skall bestå. Vi får ett rike som inte kan skakas. Låt oss därför vara tacksamma och tjäna Gud så som han vill, med vördnad och fruktan. Ty vår Gud är en förtärande eld." 12:26-29.

Att det finns krafter som kan rubba balansen i universum förstår vi i vår tid när vi vet vilken sårbarhet jorden är utsatt av på grund av klimatpåverkan och andra destruktiva krafter, men för den som tror på Gud kvarstår förtröstan om en ny himmel och en ny jord.

Det rike som omtalas är Guds rike om vilket Jesus lärt oss att bedja:
"Tillkomme ditt rike, såsom i himmelen så ock på jorden" Guds rike är redan här och nu, men något kommer att hända med det nuvarande riket:

"Liksom alla dör genom Adam, så skall alla också få nytt liv genom Kristus, men i tur och ordning. Först Kristus och därefter vid hans ankomst, de som tillhör honom. Sedan kommer slutet när han överlämnar riket åt Gud, fadern. Då har han förintat varje välde och varje makt och kraft, ty han måste härska tills han har lagt alla sina fiender under sina fötter. Den siste fienden som förintas är döden, ty allt har han lagt under sina fötter." 1. Kor 15:22-26

Alltså: Det nya förbundets tid började vid Golgata och det kommer att sluta här på jorden vid Jesu andra tillkommelse och därefter i evighet fortsätta i himmelen där ingen död mera skall vara och inga tårar och ingen natt.

Bön: "Tack Gud för att du har talat till oss genom Jesus Kristus. Jag litar på ditt löfte, tills dagen gryr och morgonstjärnan går upp. Du har uppfyllt natten med din närvaro, gjort min ångest till din ångest, min ensamhet till din ensamhet, mitt rop till ditt rop. Jag tror det inte därför att det känns så, utan för att du har sagt det." (efter en bön av O. Hartman)




Inga kommentarer:

Skicka en kommentar