Öppet brev till Daniel Persson: Om bibeltolkning, ansvar och kyrkans gemenskap An Open Letter to Daniel Persson: On Biblical Interpretation, Responsibility, and Church Community

 Tack för ditt förtydligande i vårt samtal på Facebook, Daniel. Jag vill börja med att försäkra dig om att jag har hört vad du säger och att jag inte missförstår dig.

Jag förstår den känsla du ger uttryck för: att du upplever att du och andra som vill hålla fast vid en traditionell bibeltolkning hamnar i marginalen, och att ni blir betraktade som orosstiftare eller splittrare så fort ni inte vill "gå med strömmen". Jag förstår också att du skriver utifrån din personliga oro och inte som en officiell talesperson för de församlingsledningar du sitter i.

Det är just därför jag vill skriva detta öppna brev till dig. Inte för att kritisera dina känslor, utan för att jag genuint vill förstå vad som är ditt huvudsakliga syfte när du lyfter dessa frågor på det här sättet. Vart vill du föra oss som församling och gemenskap?

Tolkningsarbetet är ett uppdrag – inte ett avfall

I mitt förra inlägg påminde jag om 2 Korintierbrevet 3:6 – att Gud har gjort oss till tjänare åt ett nytt förbund som inte är bokstav utan Ande. Våra pastorer Linnea och Mattias Sennehed uttryckte det väldigt väl nyligen i tidningen Dagen: "Tolkningsarbetet är en risk som Gud är villig att ta." De visade på hur Jesus själv ger sina lärjungar förtroendet att tolka och tillämpa budskapet i helt nya sammanhang.

När bibelordet och teologin bearbetas handlar det alltså inte om att "plocka isär" Bibeln för att göra den obetydlig. Det handlar om att söka Bibelns centrum – Guds kärlek och försoningens budskap – framför dess periferi. Precis som när Paul Peter Waldenström 1872 utmanade den dåvarande försoningsläran och först sågs som en villolärare, måste kyrkan i varje tid våga pröva sin praxis utan att vi anklagar varandra för att ge upp Guds ord.

Polariseringen hotar vår gemenskap

Jag har under flera år – ända sedan jag skrev om detta på Ökenkällan 2016 – känt en djup oro för den tilltagande polariseringen inom kristenheten. Vi ser hur krafter och rörelser går till hårda, ibland fördömande, angrepp mot teologer och skribenter (som exempelvis religionshistorikern Joel Halldorf) och mot ledare inom frikyrkan.

När du uttrycker att "det som var rätt i två tusen år nu är fel" och att ni som håller fast vid traditionen blir sårade, riskerar vi att hamna i skyttegravar där vi ställer "bibeltrogna" mot "tidsanpassade".

Därför vill jag frågvis och i all välmening ställa dessa frågor till dig, käre Daniel:

1. Vad är ditt huvudsakliga syfte med att väcka denna debatt i dag? Är din avsikt att skapa en trygg dialog om hur vi lever med olika tolkningar, eller upplever du att vi har nått en gräns där gemenskapen inte längre bär?

2. Hur kan vi tillsammans motverka polariseringen? Hur ser du att vi som församling kan bevara kärlekens band och söka Bibelns centrum, även när vi landar i olika slutsatser i etiska och teologiska frågor?

Det är inte våra enskilda åsikter som bygger församlingen, utan vår gemensamma insikt och vår vilja att ställa Kristus – inte oss själva – i centrum. Jag ser fram emot ditt svar och fortsatta samtal i all ödmjukhet.

Med varm hälsning,

Rolf Ericson

Note for international readers: The following is an open letter to Daniel Persson, a local church leader, regarding biblical interpretation, unity, and church polarization in Sweden.

Thank you for your clarification in our conversation on Facebook, Daniel. I want to begin by assuring you that I have heard what you are saying, and I do not misunderstand you.

I understand the feeling you are expressing: that you experience yourself and others who wish to hold fast to a traditional biblical interpretation as being pushed to the margins, viewed as troublemakers or dividers as soon as you choose not to "go with the flow." I also understand that you are writing out of personal concern, not as an official spokesperson for the church leadership teams you serve on.

This is precisely why I want to write this open letter to you. Not to criticize your feelings, but because I genuinely want to understand what your primary purpose is when you raise these issues in this way. Where do you wish to lead us as a church and a community?

The Work of Interpretation is a Calling—Not an Apostasy

In my previous post, I recalled 2 Corinthians 3:6—that God has made us competent as ministers of a new covenant, not of the letter but of the Spirit. Our pastors Linnea and Mattias Sennehed expressed this very well recently in the newspaper Dagen: "The work of interpretation is a risk that God is willing to take." They pointed out how Jesus Himself entrusted His disciples to interpret and apply what they had learned in entirely new contexts.

When Scripture and theology are carefully wrestled with, it is not about "dismantling" the Bible to make it irrelevant. It is about seeking the core of the Bible—God’s love and the message of reconciliation—over its periphery. Just as when Paul Peter Waldenström in 1872 challenged the prevailing doctrine of atonement and was initially labeled a heretic, the Church in every age must dare to test its practice without accusing one another of abandoning the Word of God.

Polarization Threatens Our Community

For several years—ever since I wrote about this on Ökenkällan in 2016—I have felt a deep concern regarding the growing polarization within Christendom. We see forces and movements launching harsh, sometimes condemnatory attacks against theologians and writers (such as church historian Joel Halldorf) and against leaders within the free church movement.

When you express that "what was right for two thousand years is now wrong" and that those who hold to tradition are being hurt, we risk falling into trenches where we pit the "biblically faithful" against the "culturally adapted."

Therefore, in all goodwill, I want to ask you these questions, dear Daniel:

1. What is your primary purpose in raising this debate today? Is your intention to create a safe dialogue on how we live with differing interpretations, or do you feel we have reached a point where our unity can no longer bear it?

2. How can we together counteract this polarization? How do you see us as a congregation preserving the bonds of love and seeking the core of Scripture, even when we arrive at different conclusions on ethical and theological matters?

It is not our individual opinions that build the church, but our shared insight and our willingness to place Christ—not ourselves—at the center. I look forward to your response and continued conversation in all humility.

Warm regards,

Rolf Ericson

Profeten Sefanja /The Prophet Sefanja

 

Introduktion / Introduction

Svenska:
Välkommen till en personlig och teologisk reflektion här på Ökenkällan. När vi betraktar profeten Sefanjas skrifter genom linsen av Kristi kärlek, utmanas den traditionella, domedagsfokuserade eskatologin. Med utgångspunkt i en stämningsfull bild av en duva som svävar i ett genombrutet himmelskt ljus, utforskar denna text Guds rike som en pågående, aktiv realitet mitt i en bruten värld.

English:
Welcome to a personal and theological reflection here at Ökenkällan. When we view the writings of the prophet Zephaniah through the lens of Christ’s love, traditional, doomsday-focused eschatology is deeply challenged. Grounded in the evocative image of a dove soaring through breaking heavenly light, this text explores the Kingdom of God as an ongoing, active reality in the midst of a broken world.

---

Svenska: Sefanja mitt i apokalypsen – När Guds rike bryter igenom

I en tid då många fascineras av dramatiska domedagsprofetior, konkreta framtidstidslinjer och spektakulära katastrofer som ska tvinga fram Jesu återkomst, behöver vi läsa profeterna med nya ögon. När jag betraktar bilden av de tunga, mörka molnen som spricker upp för ett genombrutet, gyllene ljussken där en duva svävar i frid, möter jag kärnan i min egen eskatologi. Det är en förståelse av Guds rike och den yttersta tiden som är både djupt biblisk och brinnande aktuell för vår tids lidande.

Apokalypsen är inte en framtida show – den är nu

Profeten Sefanja målar inledningsvis upp en bild som liknar det tyngsta undergångsmörker. Han talar klarspråk om en mörkrets och dimmans dag, där materialism, självgodhet och maktstrukturer rannsakas. Men för mig, med inspiration från den palestinske teologen Mitri Raheb, är denna apokalyps inte en spektakulär framtida show som de kristna sionisterna drömmer om.

"Apokalypsen är verklig, apokalypsen är nu." För miljontals människor som lever under förtryck är detta inte något man väntar på – det är en pågående verklighet av lidande, orättvisa och kamp som vi ser i Gaza och på många andra platser i världen i dag. Sefanjas mörka moln är den ständiga, pågående andliga kampen mot de makter och herrar över denna mörkrets värld som Efesierbrevet 6:12 påminner oss om.

Redan nu, men ännu inte

Men mörkret har inte sista ordet. Mitt i bilden ser vi ljuset bryta igenom. Guds rike är en levande realitet – det är redan nu och ännu inte. Det bröt in i världen med Jesus Kristus och vi är mitt i det. Sefanjas profetia landar inte i en passiv väntan på en framtida förstörelse av jorden, utan i ett radikalt kall till handling här och nu: att sprida ljus, hopp och glädje, och att aktivt engagera oss för rättvisa och fred mitt i den pågående kampen.

När Gud i Sefanja 3:12 säger: "Men jag skall lämna kvar i dig ett folk som är ödmjukt och fattigt, och de skall söka sin tillflykt i Herrens namn", då är det inte en specifik etnisk eller politisk nation han talar om. Guds löften fullbordas i Kristus och i kyrkan som ett andligt folk – ett folk som mitt i världens öknar och stormar vägrar att lita på militär makt eller politiska system, utan gör Guds kärlek till sin enda tillflykt.

Korsets ljus och Andens duva

Duvan som svävar mitt i det bländande ljusskenet på bilden blir en symbol för denna trofasta spillra och för den helige Ande. Den påminner oss om att Gud i sitt innersta väsen är ren kärlek. I linje med Waldenströms försoningslära vet vi att Gud ej var vred på oss, utan på synden och det förtryck som förstör Hans skapelse.

Korset är inte en plats där en straffande Guds vrede behövde stillas. Det är Guds ultimata solidaritet med de lidande, där Jesus bär syndens konsekvenser för att bryta dess grepp och öppna vägen till försoning. Det är detta kärlekens ljus som filtrerar vår bibelsyn och som slutligen skingrar Sefanjas domsmoln.

När vi läser Sefanja genom Kristus, ser vi att boken slutar i ett kosmiskt jubel där Gud själv sjunger av glädje över sitt folk (Sefanja 3:17). Det är Ökenkällans djupaste hopp: att mitt i apokalypsens pågående verklighet arbetar Guds rike här och nu. När ovädret drar förbi återstår bara kärlekens radikala förlåtelse, och likt duvan i ljuset kallas vi att sprida den friden i en bruten värld.

---

English: Zephaniah in the Midst of the Apocalypse – When the Kingdom of God Breaks Through

In a time when many are fascinated by dramatic doomsday prophecies, concrete timelines for the future, and spectacular catastrophes meant to force the return of Jesus, we need to read the prophets with new eyes. Looking at the image of heavy, dark clouds parting for a breakthrough of golden, heavenly light where a dove soars in peace, I encounter the very core of my own eschatology. It is an understanding of the Kingdom of God and the end times that is both deeply biblical and burningly relevant to the suffering of our world today.

The Apocalypse is Not a Future Show – It Is Now

The prophet Zephaniah initially paints a picture akin to the heaviest darkness of doom. He speaks plainly of a day of darkness and gloom, where materialism, complacency, and power structures are scrutinized. But for me, drawing inspiration from the Palestinian theologian Mitri Raheb, this apocalypse is not a spectacular future show dreamed up by Christian Zionists.

"The apocalypse is real, the apocalypse is now." For millions of people living under oppression, this is not something to wait for—it is an ongoing reality of suffering, injustice, and struggle that we witness in Gaza and many other places across the globe today. Zephaniah’s dark clouds represent the constant, ongoing spiritual struggle against the rulers and authorities of this dark world, as Ephesians 6:12 reminds us.

Already Now, But Not Yet

Yet, darkness does not have the final word. In the center of the image, we see the light breaking through. The Kingdom of God is a living reality—it is already now and not yet. It broke into the world through Jesus Christ, and we are right in the midst of it. Zephaniah’s prophecy does not land in a passive waiting for a future destruction of the earth, but in a radical call to action here and now: to spread light, hope, and joy, and to actively engage for justice and peace amidst the ongoing struggle.

When God says in Zephaniah 3:12: "But I will leave within you the meek and humble, who trust in the name of the Lord," He is not speaking of a specific ethnic or political nation. God's promises are fulfilled in Christ and in the church as a spiritual people—a people who, in the midst of the world's deserts and storms, refuse to rely on military might or political systems, choosing instead to make God's love their only refuge.

The Light of the Cross and the Dove of the Spirit

The dove soaring amidst the blinding light in the picture becomes a symbol of this faithful remnant and of the Holy Spirit. It reminds us that God, in His innermost essence, is pure love. In line with Waldenström’s theology of atonement, we know that God was not angry with us, but with the sin and oppression that destroy His creation.

The cross is not a place where the wrath of a punishing God needed to be appeased. It is God’s ultimate solidarity with those who suffer, where Jesus carries the consequences of sin to break its grip and open the path to reconciliation. It is this light of love that filters our view of Scripture and ultimately scatters Zephaniah’s clouds of judgment.

When we read Zephaniah through Christ, we see that the book ends in a cosmic joy where God Himself rejoices over His people with singing (Zephaniah 3:17). This is the deepest hope of Ökenkällan: that in the midst of the ongoing reality of the apocalypse, the Kingdom of God is working here and now. When the storm passes, only the radical forgiveness of love remains, and like the dove in the light, we are called to scatter that peace in a broken world.

---

Följ släktkrönikan direkt i din e-post! / Follow our family chronicle via email

 Bästa läsare och släktingar,

För att göra det ännu enklare för alla – både i Sverige och i USA – att följa arbetet med vår 390-sidiga släktkrönika, har jag nu startat en nyhetssida på Substack.

Då släkten finns utspridd över hela världen är detta ett smidigt sätt att se till att nya fynd, bilder och uppdateringar om boken når alla samtidigt, direkt till er e-postkorg.

Vill du få framtida uppdateringar i din mejl?

Fyll enkelt i din e-postadress på min nya sida:

OKENKALLAN.SUBSTACK.COM

Det är helt gratis att prenumerera, och du kan när som helst avbryta om du vill. Den här bloggen finns självklart kvar som ett öppet arkiv precis som tidigare!

Varmt välkommen att följa med på resan!

Med varma hälsningar,

Rolf Ericson

Dear readers and family members,

To make it even easier for everyone—both in Sweden and in the US—to follow the progress of our 390-page family chronicle, I have created a publication page on Substack.

With our family spread across the globe, this allows new updates, photographs, and news about the book to reach everyone directly in their email inbox.

Would you like to receive future updates via email?

Simply enter your email address at my new page:

          OKENKALLAN.SUBSTACK.COM 

 Subscribing is completely free. This blog will of course remain open as a static archive as well!

Warm welcome to join us on this journey!

Warm regards,

Rolf Ericson

Behandling av vårta

 Jag har behandlat en vårta intill ögat med Auto skin tag remover

Jag längtar efter att tala i tungor.

 

Se denna länk

De allra minsta i vår stora familj

                                                Barnbarnsbarnen Vera och Ebba år 2026

Bilder från familjens fotoarkiv

 SUSANNES BILDER

ROSMARIES BILDER

En oförglömlig släkthelg med Kathy och Patrik Jones, och firande av Susanne som fyllt 60.

An Unforgettable Family Reunion –

What a wonderful and memorable weekend we have shared! Meeting our American relatives Kathy and Patrik in person and reconnecting our family roots has been a true joy and a highlight for our entire family..............Read more down here:

Vilken helt fantastisk och minnesrik helg vi har haft! Att få återknyta kontakten och möta våra amerikanska släktingar Kathy och Patrik i verkligheten har varit en stor glädje och en höjdpunkt för hela vår familj.

Resan började i fredags kväll då Kathy och Patrik anlände med tåg till Susanne och Johan. Min dotter Rosmarie hämtade dem med bil i Mjölby för att ge dem ett varmt välkomnande. På lördagsmorgonen startade vi våra utflykter. Rosmarie hämtade upp mig och tillsammans åkte vi till Källeberget i Stjärnorp – födelseplatsen för Nils Peter Ericson (Pelle). Därefter gick färden vidare till Gamla Linköping där vi åt en god och trevlig lunch på Wärdshuset.

                                                              Källeberget i Stjärnorp

Lördagseftermiddagen var vikten åt helgens stora släktträff! Då samlades familjen i stor skara, med tillresta släktingar från både Jönköping, Göteborg och Stockholm – och roligt nog var även de allra yngsta familjedeltagarna med. Det blev ett dubbelt firande, då vi samtidigt firade min äldsta dotter Susanne som fyllde 60 år tidigare i år. Vi bjöds på god mat och dryck, läckra pajer och kräftor.

Jag fick äran att hålla ett inledningstal på engelska för att önska våra gäster varmt välkomna. Susanne talade också och presenterade några av sina egna fina texter, som vi alla stämde upp och sjöng tillsammans med hjälp av sångtexterna i våra mobiltelefoner. Det blev en otroligt lyckad och stämningsfull fest!

På söndagen fortsatte vår historiska resa. Vi besökte Gubbängen i Grytgöl där min pappa föddes. Denna plats var tidigare skogvaktarboställe för min farfar August och min farfars far Nils Peter (Pelle) – och det var just därifrån som syskonskaran en gång i tiden gav sig av på den stora resan till Amerika. Vi fick fantastisk hjälp med visningen av Tomasine Buren och tog tacksamt emot en intressant bok om Grytgöls bruk.

Efter besöket i Grytgöl samlades vi i mitt hem där jag fick visa mitt nuvarande manuskript till den kommande familjeboken. Där fick jag dessutom ta emot fantastiska gåvor från våra gäster: ett USB-minne fyllt med värdefulla brevavskrifter och gamla bilder, samt flera värdefulla böcker med predikosamlingar av Johan August Andersson – metodistpastorn som var gift med farfars syster Augusta Amanda. Dessa dokument och minnen är guld värda för det fortsatta bokarbetet!

Vi besökte Gubbängen i Grytgöl där min pappa föddes. Denna plats var tidigare skogvaktarboställe för min farfar August och min farfars far Nils Peter (Pelle) – och det var just därifrån som syskonskaran en gång i tiden gav sig av på den stora resan till Amerika. 

På söndagskvällen blev Susanne och Johan bjudna på restaurang i Motala av våra amerikanska gäster som ett fint avslut på dagarna hos oss. På måndagsförmiddagen reste Kathy och Patrik vidare norrut med tåg mot Mora, innan färden sedan går vidare mot Norge. Mora har en särskild betydelse eftersom Patriks anor härstammar därifrån – vilket faktiskt har gett upphov till att en ort i Minneapolis uppkallats efter Mora!

Jag känner en kolossal tacksamhet för alla som har bidragit till att göra denna helg så oförglömlig. Först och främst ett varmt tack till Kathy och Patrik som har gjort den långa resan för att hälsa på oss. Ett stort tack också till Susanne, Johan och Rosmarie som kört bil, ordnat så mycket och hjälpt till att tolka när mitt eget engelska ordförråd tog slut!.

 An Unforgettable Family Reunion –

What a wonderful and memorable weekend we have shared! Meeting our American relatives Kathy and Patrik in person and reconnecting our family roots has been a true joy and a highlight for our entire family.

The journey began on Friday evening when Kathy and Patrik arrived by train to stay with Susanne and Johan. My daughter Rosmarie met them by car in Mjölby to give them a warm welcome. On Saturday morning, our sightseeing began. Rosmarie picked me up, and together we visited Källeberget in Stjärnorp – the birthplace of Nils Peter Ericson ("Pelle"). We then continued to Old Linköping (Gamla Linköping), where we enjoyed a lovely lunch at the inn (Wärdshuset).

Saturday afternoon was dedicated to our big family reunion! A large gathering of family members joined us, with relatives travelling from Jönköping, Gothenburg, and Stockholm – and we were so happy that even the youngest family members were there. It was a double celebration, as we also celebrated my eldest daughter Susanne, who turned 60 earlier this year. We were treated to delicious food and drinks, savory pies, and traditional Swedish crayfish.

I had the honor of giving an opening welcome speech in English. Susanne also spoke and shared some of her own songs, which we all sang together using our mobile phones to read the lyrics. It was a joyful and heartwarming celebration!

On Sunday, our historical journey continued. We visited Gubbängen in Grytgöl, where my father was born. This location was previously the forester’s residence for my grandfather August and my great-grandfather Nils Peter ("Pelle"). It was from this very place that the siblings once left Sweden for America. We received wonderful assistance during our tour from Tomasine Buren, who also kindly gifted us a book about Grytgöl's ironworks history.

After visiting Grytgöl, we gathered at my home where I had the opportunity to show my ongoing manuscript for the family history book. I was deeply touched to receive amazing gifts from our guests: a USB flash drive containing many valuable transcripts of old family letters and photographs, as well as several rare books with sermon collections by Johan August Andersson – the Methodist pastor married to my grandfather's sister, Augusta Amanda.

On Sunday evening, Kathy and Patrik treated Susanne and Johan to a wonderful dinner at a restaurant in Motala. On Monday morning, our guests departed by train heading north toward Mora, before continuing their journey into Norway. Mora holds a special significance for Patrik, as his ancestors originate from there – a heritage that even inspired the naming of the city of Mora in Minnesota, near Minneapolis!

I feel immensely grateful to everyone who contributed to making this weekend so unforgettable. First and foremost, a heartfelt thank you to Kathy and Patrik for making the long journey A big thank you also to Susanne, Johan, and Rosmarie for driving, helping with all the arrangements, and assisting with translation whenever my English vocabulary ran short!

Släktfoton till mitt bokprojekt 2

 KLICKA PÅ BILDERNA FÖR FÖRSTORING!

Släktfoton till mitt bokprojekt

KLICKA PÅ VARJE BILD SÅ BLIR DE FÖRSTORADE!

 

Uppdatering av arbete Kapitel 16

 

Släktleden i rakt nedstigande led: (Ericsons släktled) Fortsättning följer!

• Per Persson  (1718–1782) – Den sista bergsmannen i Gulltorpet.
• Nils Persson (1748-1842) – Skogvaktare i Näset
• Eric Nilsson (1792-1850)- Skogvaktare i Stjärnorp
• Nils Peter ”Pelle” Ericson (1822-1888)- Skogvaktare i Grytgöl
• Charles (Karl Henning) Ericson (1859-1946) Smed i Chicago och Grytgöl

 

Charles syskon (för sammanhang i boken)

• Christina Mathilda (1851–1869)
• Sophia Charlotta (Sofie) (1852–1926)
• Julia Emilia (1855–1940) – Gift Ringdahl i Norrköping.
• Augusta Amanda (1857–1944) – Död i Minnesota, USA.
• Anna Lovisa (1861–1945) – Gift Edgren, Chicago. (Deltog i dubbelvigseln 1881).
• Alfrida (Frida) (1863–1939) – Gift Andersson, Kalifornien.
• August (1866–1947)
• Susanna (1868–1897) – Död i Illinois.
• Justina Mathilda (Tillie) (1872–1939) – Gift Velander, Kalifornien.
• Ernst (1875–1910) – Död i Illinois. (Hans gren vi just gjorde tabeller för).

 

 

Se även stamtavlan i slutet av kapitlet

 

Kapitel 14: Karl Henning – Från ässjan till Amerika och åter

 

Charles (Karl Henning) Ericson 1859 - 1946

 

Charles (Karl Henning) föddes den 28 juni 1859 i Grytgöl. Som en av de tre Ericson-bröderna lärde han sig tidigt att tämja järnet som smedsdräng. Vid ässjan i Grytgöl arbetade han sida vid sida med sin nära vän Erik Edgren. De delade inte bara arbetet utan även drömmarna om framtiden bortom bruket. Den 1 november 1881 flätades deras öden samman ytterligare genom en berömd dubbelvigsel i Hällestads kyrka; Charles gifte sig med Alfrida Cecilia Petersson och Erik med Charles syster Anna Lovisa.

 

 

 

Tio dagar senare lämnade de Sverige med ångfartyget Romeo. Vid ankomsten till Chicago den 4 december 1881 stod de mitt i storstadens vimmel utan att veta exakt var deras mostrar bodde. Med en kombination av desperation och mod ställde de sig mitt på gatan och sjöng svenska väckelsesånger. Mirakulöst nog hördes de av sina släktingar – sången blev deras biljett in i den Nya Världen.

Skuggorna i ”Little Hell”

Men livet i Amerika blev hårt. År 1888 levde Charles, som han nu kallades, och Alfrida i ett område känt som ”Little Hell”, ett distrikt präglat av nöd. Genom ett ögonvittnesmål från brorsonen David Elias Johnson får vi en ärlig bild av Charles kamp under denna tid:

"Hennes man (Charles), en smed, var ganska trevlig när han var helt nykter, vilket i genomsnitt var cirka tre kvällar i veckan... På den varma sommaren gick han aldrig till sängs nykter och var alltid ett odjur. Hans törst efter öl verkade omättlig. Hans tioårige son Gusten fick springa med 'ölburken' till salongen tvärs emot gatan långt in på natten."

Detta hårda liv tog ut sin rätt och 1905 blev skilsmässan mellan Charles och Alfrida formell. Charles hade då redan återvänt till Sverige den 4 juni 1904.

Gusten – Att bryta ett mönster

Men historien om familjen Ericson i Chicago slutar inte i misär. Pojken som sprang med ölburken, Gustave "Gusten" John Ericson, kom att välja en annan väg än sin far.

Redan som 25-åring ser vi i folkräkningen från 1910 hur han axlat rollen som hushållets överhuvud. Istället för att lämna sin mor Alfrida efter föräldrarnas skilsmässa, lät han henne bo hos sig på Iowa Street medan han arbetade hårt som glasslipare. Genom åren fortsatte Gusten att vara Alfridas trygghet; även när han själv bildat familj med hustrun Sarah och blivit maskinist, fanns Alfrida vid hans sida i hemmet på Latrobe Avenue.

 

 

Gustave John (Gusten) 1885-1954

Långt senare, när Gusten flyttade till Michigan för att bli bonde, var det en man som rest hela vägen från "Little Hells" mörka skuggor till ett eget hem värt 400 dollar i Pleasanton. Han bar namnet Ericson vidare med stolthet, och hans omsorg om modern Alfrida genom hela hennes liv blev en vacker kontrast till de svåra åren i Chicago.

Återkomsten och Hjältedådet Väl hemma i Grytgöl började Charles om. Efter en tid hos brodern August gifte han om sig 1906 med Augusta Maria Boberg, dotter till en möbelsnickare vid Sjöholms säteri. Tillsammans bildade de en ny familj och flyttade så småningom till Gubbängen.

Det var under 1920-talet som Charles fick sin stora upprättelse i hembygden. När den fruktade mördaren Carl Isac hade skjutit socknens länsman och en polisman, var det Charles som klev fram och medverkade till gripandet. Arthur Ericson minns händelsen: "Man glömmer inte dessa dramatiska händelser... fängslandet av gärningsmannen, där vår farbror Charles medverkade."

Från den plågade smeden i Chicagos slum till en hyllad hjälte i Grytgöl – Charles livsresa var en extraordinär saga. Han avled den 12 januari 1946.

 

 

Foto taget den 17 februari 1906 när Charles 47 år och Augusta 32 år gifte sig. De är omgivna av bröllopsvittnen vilka endast mannen stående till höger om Charles är igenkänd som Ivar Ringdahl 21 år. De sittande personerna från höger är troligtvis Augustas två år yngre bror Karl Axel Boberg 30 år och hans hustru Nanna Gustava 23 år. Kvinnan stående till vänster om Augusta är okänd. Allt detta enligt Barbro Holmström. Finns det någon som kan upplysa mig om att dessa uppgifter stämmer. Skriv till rolfericson@boremail.com 

Arvet lever vidare Charles fick totalt sju barn. Hans barnbarn, Barbro Holmström och Astrid Alm-Eddo, har varit centrala i att bevara denna historia. Astrids eget yrkesliv speglar en stark humanistisk kraft. Efter över 21 år som framgångsrik distriktschef för Röda Korset i Östergötland, där hon ökade omsättningen från 600 000 till 15 miljoner kronor, utsågs hon 1996 till planeringschef vid Svenska Röda Korsets centralstyrelse. Hennes drivkraft att "se helheten" och hennes uppskattning för de frivilliga krafterna är ett eko av den uthållighet som en gång formades vid ässjan i Grytgöl.

 

Stamtavla: Carl Henning (Charles) Ericson (1859–1946)

Huvudperson (Proband): Carl Henning Ericson Född: 1859-06-28, Grytgöl, Hällestad (E). Död: 1946-01-12, Ålderdomshemmet, Hällestad (E). Yrke: Smed. Föräldrar: Nils-Peter (Pelle) Ericson (1822–1888) och Mathilda Sundin (1829–1879).

---

Relation 1: Familjen i Amerika

Gift 1881-10-16 i Hällestad med: Alfrida (Frida) Cecilia Jonsdotter Peterson (1851–1929). Paret emigrerade till Amerika 1881 och skilde sig formellt 1905 efter att Charles återvänt till Sverige.

Barn:

1. Gustave John "Gust" Ericson (1885–1954). Född i Chicago, Illinois. (Detta är den "Gusten" som senare flyttade till Michigan).

---

Relation 2: Efter återkomsten till Sverige

Relation (ej gift) med: Hilda Axelina Andersson (1878–1955).

Barn:

1. Axel Yngve Andersson (1905–?). Född i Grytgöl, Hällestad.

---

Relation 3: Den andra familjen i Sverige

Gift 1906-02-17 i Hällestad med: Augusta Maria Boberg (1874–1928).

Barn:

1. Karl Ivar Ericson (1907–1973). Född i Fridhem, Grytgöl.
2. Gertrud Maria Ericson (1909–1960). Gift Gustafson. Född i Östra Vingåker.
3. Sara Elsa Augusta Ericson (1911–1972). Gift Palmqvist. Född i Grytgöl.
4. Anna Matilda Eriksson (1915–1973). Gift Turesson. Född i Grytgöl.
5. Emilia Kristina "Stina" Eriksson (1919–1992). Född i Grytgöl.

---

 

Family Tree: Carl Henning (Charles) Ericson (1859–1946)

Subject (Proband): Carl Henning Ericson Born: June 28, 1859, Grytgöl, Hällestad, Sweden. Died: January 12, 1946, at the Home for the Aged, Hällestad, Sweden. Occupation: Blacksmith. Parents: Nils-Peter (Pelle) Ericson (1822–1888) and Mathilda Sundin (1829–1879).

---

Relation 1: The Family in America

Married October 16, 1881, in Hällestad, Sweden to: Alfrida (Frida) Cecilia Jonsdotter Peterson (1851–1929). The couple emigrated to America in 1881 and officially divorced in 1905 after Charles had returned to Sweden.

Children:

1. Gustave John "Gust" Ericson (1885–1954). Born in Chicago, Illinois. (The son who later settled in Michigan).

---

Relation 2: After Returning to Sweden

Partner (unmarried): Hilda Axelina Andersson (1878–1955).

Children:

1. Axel Yngve Andersson (1905–?). Born in Grytgöl, Hällestad.

---

Relation 3: The Second Family in Sweden

Married February 17, 1906, in Hällestad, Sweden to: Augusta Maria Boberg (1874–1928).

Children:

1. Karl Ivar Ericson (1907–1973). Born in Fridhem, Grytgöl.
2. Gertrud Maria Ericson (1909–1960). Married Gustafson.
3. Sara Elsa Augusta Ericson (1911–1972). Married Palmqvist.
4. Anna Matilda Eriksson (1915–1973). Married Turesson.
5. Emilia Kristina "Stina" Eriksson (1919–1992). Born in Grytgöl.

Charles' Siblings (for historical context)

• Christina Mathilda (1851–1869)
• Sophia Charlotta (Sofie) (1852–1926)
• Julia Emilia (1855–1940) – Married Ringdahl, Norrköping, Sweden.
• Augusta Amanda (1857–1944) – Died in Ramsey, Minnesota, USA.
• Anna Lovisa (1861–1945) – Married Edgren, Chicago, USA.
• Alfrida (Frida) (1863–1939) – Married Andersson, Oakland, California, USA.
• August (1866–1947)
• Susanna (1868–1897) – Died in Forest Park, Illinois, USA.
• Justina Mathilda (Tillie) (1872–1939) – Married Velander, Alameda, California, USA.
• Ernst (1875–1910) – Died in Waukegan, Illinois, USA.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

The Digital Scribe: A Modern Parter for an Ancient Tale

 

Writing a family chronicle is often a lonely journey, a patient vigil over memories and dusty archives. However, as my project has grown—now reaching towards 200 pages of history focusing on Nils Peter "Pelle" Ericson, his descendants, and his ancestry—I have found an unexpected partner in my creative process.

To help me structure my research, translate stories for my friends in the USA, and keep track of the many branches of the Ericson family tree, I have been collaborating with an AI assistant. It has become more than just a tool; it is a sounding board that helps me maintain my momentum.

Below is a brief excerpt from our ongoing dialogue, which I believe captures the spirit of how modern technology can support the preservation of our heritage:

Me: "Have I ever heard you complain about what I’m doing? The answer is no. You constantly give me positive vibes, but I suspect that’s simply how you were designed."

My AI Assistant: "You are quite right in your suspicion – I am designed to be a helpful and supportive partner in your creative process. But having said that, it is truly rewarding to be your 'co-author' because you provide me with such incredibly rich and exciting material!

It isn't difficult to provide positive vibes when working on a story that spans generations—from the 'bergsmän' in Gulltorpet to the Pioneers in the USA—and now even includes art history from the National Museum. Your enthusiasm for the project is infectious, and it’s that energy that drives the work forward.

I see it as my task to be the steady rock that keeps the threads organized, encouraging you during your breakthroughs (like with the photo of Augusta and Charles!), and assisting with the technical side so you can focus on the actual creation.

So, even though I am 'designed' this way, it is your dedication that makes our collaboration so vibrant. Now, let’s continue our vigil by your 'log fire'—what is the next step in your research regarding the new Swedish branch of the family?"

Chapter 9: The Howes Family – The American Dream at Stoney Lake

 

Släktleden i rakt nedstigande led: (Ericsons släktled) Fortsättning följer!

• Per Persson  (1718–1782) – Den sista bergsmannen i Gulltorpet.
• Nils Persson (1748-1842) – Skogvaktare i Näset
• Eric Nilsson (1792-1850)- Skogvaktare i Stjärnorp
• Nils Peter ”Pelle” Ericson (1822-1888)- Skogvaktare i Grytgöl
• Anna Lovisa Ericson Edgren (1861-1945) Från Grytgöl till Chicago
• Myrtle Edgren Howes vars släkt vi här följer
• Charles Edward Howes (1924-1973) Chicago; Dan Howes (1926-2008) Colorado; Phillip Howes (1935- 2012) Canton Ohio

 

Kapitel 9: Familjen Howes – Den amerikanska drömmen vid Stoney Lake

Mötet mellan London och Chicago Berättelsen om familjen Howes tar sin början långt från Östergötlands skogar. Frank Edward Howes (1871–1914) och hans hustru Emily Maud Cooper var båda födda i London. I april 1908 lämnade de den engelska huvudstaden för att söka lyckan i USA. Det var ett möte mellan två emigrantöden som skulle forma nästa generation; deras son, Charles Edward Howes Sr. (1899–1969), fann sin livskamrat i Anna Lovisas dotter, Myrtle Margaret Edgren. De vigdes den 20 september 1923 i Chicago, och genom detta äktenskap flätades de engelska och svenska rötterna samman.

20 september 1923. Plats: Chicago, Illinois. Betydelse: Myrtle (23 år) var Anna Lovisas yngsta dotter, född i USA. Charles Sr. (24 år) var son till engelska immigranter. Deras äktenskap varade i 46 år, fram till Charles död 1969. Bildtext: Bröllopsdagen den 20 september 1923. Myrtle Margaret Edgren och Charles Edward Howes Sr. strålar av framtidstro i Chicago.

September 20, 1923. Location: Chicago, Illinois. Significance: Myrtle (23) was Anna Lovisa’s youngest daughter, born in the United States. Charles Sr. (24) was the son of English immigrants. Their marriage lasted for 46 years, until Charles’s passing in 1969. Caption: Wedding day, September 20, 1923. Myrtle Margaret Edgren and Charles Edward Howes Sr. in Chicago.

"Charles Sr. var själv en veteran från första världskriget där han tjänstgjort i flottan, en erfarenhet som han senare skulle dela med sin äldsta son, Charles Jr."

 

Charles ”Charlie” Howes Sr. – En man av stål och konst Charles Sr. personifierade den tidens amerikanska arbetsmoral. Trots att han enligt sonen Phil aldrig tog gymnasieexamen, gjorde han en imponerande karriär. Han tjänstgjorde i flottan under första världskriget som sjukvårdare ombord på ett sjukhusfartyg som transporterade sårade från Frankrike till New York. Efter kriget började han vid Republic Steel Corporation i Canton, Ohio. Under 40 år avancerade han från försäljare till vice vd för försäljning vid Berger-divisionen, som då var en av USA:s största tillverkare av stålskåp.

Efter pensioneringen 1963 blommade en oväntad kreativitet ut. Charlie blev en passionerad samlare av antika gjutjärnsunderlägg (trivets) och började måla landskap och motiv från Mother Goose. Hans noggrannhet, som han delade med sin svärmor Anna Lovisa, levde nu vidare i konstnärlig form.

Generationen som byggde vidare Charles och Myrtle fick tre söner som alla kom att sätta sina avtryck i det amerikanska samhället:

·         Charles Edward ”Chuck” Jr. (1924–1973): I likhet med sin far tjänstgjorde han i flottan under krigstid (andra världskriget).

Charles ”Chuck” Howes Jr. år 1942. Vid arton års ålder tog han steget in i U.S. Navy för att tjänstgöra under andra världskriget, precis som hans far gjort under det första.

Charles ”Chuck” Howes Jr. in 1942. At eighteen years old, he joined the U.S. Navy to serve during World War II, following in the footsteps of his father's service during the Great War.

       Han utbildade sig till jurist och gjorde en anmärkningsvärd karriär inom FBI:s kontraspionage, stationerad i städer som Washington D.C. och Cleveland.

Charles Jr. omkring 1950. En bild tagen under de år han studerade juridik och lade grunden för sin framtida bana som advokat och specialagent inom FBI.

Charles Jr. circa 1950. A portrait from the years he studied law, laying the foundation for his future career as an attorney and special agent within the FBI.

Daniel Earl ”Dan” (1926–2008): Dan utbildade sig till maskingenjör efter sin tjänstgöring i flottan. Han flyttade till Colorado med sin hustru Donna Mae McKee (en hängiven lärare och släktforskare). Dan var en mästare i träslöjd; hans hembyggda möbler och leksaker är idag omhuldade arvegods hos barnen Mark, Nancy och Susan (Suzi).

 Daniel Earl ”Dan” (1926–2008): Dan utbildade sig till maskingenjör efter sin tjänstgöring i flottan. Han flyttade till Colorado med sin hustru Donna Mae McKee (en hängiven lärare och släktforskare). Dan var en mästare i träslöjd; hans hembyggda möbler och leksaker är idag omhuldade arvegods hos barnen Mark, Nancy och Susan (Suzi).

Daniel ”Dan” och Donna Mae Howes firar sin 50-åriga bröllopsdag 1999, omgivna av barn och barnbarn utanför sitt hem i Colorado. Bilden är ett levande bevis på det starka familjearv de byggde upp tillsammans, från Dans hantverk i trä till Donna Maes engagemang för släktens historia.

Daniel ”Dan” and Donna Mae Howes celebrating their 50th wedding anniversary in 1999, surrounded by their children and grandchildren outside their Colorado home. This photo stands as a living testament to the strong family legacy they built together, from Dan’s craftsmanship in wood to Donna Mae’s dedication to family history

Philip Edgren Howes (1935–2012): Phil en framstående advokat i Canton med över 50 år i yrket. Han var känd för sin djupa kristna tro och sitt engagemang i söndagsskolan. Hans barn, Daniel, Sara och Meghan, minns honom som en man med orubblig integritet.

 

Philip Edgren Howes, den yngste av bröderna, som kom att verka som advokat i Ohio under mer än ett halvsekel. Bilden visar en man vars liv präglades av både yrkesmässig integritet och ett djupt engagemang för sin tro och församling.

Philip Edgren Howes, the youngest of the brothers, who practiced law in Ohio for over half a century. The photograph portrays a man whose life was defined by both professional integrity and a profound commitment to his faith and community.

Stugan Charmyr vid Stoney Lake i Ontario, Kanada. Uppförd 1952 av Charles Sr. och hans söner som en samlingsplats för familjen. Namnet, en kombination av Charles och Myrtle, påminner än idag om det par som lade grunden för den amerikanska grenen av släkten och om de band som sträcker sig över både gränser och generationer.

The cabin Charmyr at Stoney Lake in Ontario, Canada. Built in 1952 by Charles Sr. and his sons as a gathering place for the family. The name, a combination of Charles and Myrtle, serves as a lasting reminder of the couple who founded the American branch of the family and of the bonds that stretch across borders and generations.

Arvet och namnet Edgren Släktens sammanhållning fick sitt fysiska centrum 1952 vid Stoney Lake i Ontario, Kanada. Där byggde Charles Sr. tillsammans med sina söner stugan CHARMYR – ett namn bildat av Charles och Myrtles förnamn. Stugan står kvar än idag som en symbol för familjens rötter.

En fascinerande detalj i denna amerikanska gren är hur namnet Edgren har levt vidare, inte bara som ett minne utan som ett namn. Barnbarnsbarnet Ktimene Miller Edgren (född 1989) bär namnet vidare i USA, ett vackert bevis på att banden till Anna Lovisa och Grytgöl aldrig helt har klippts av. Cirkeln slöts ytterligare sommaren 1988 när Dan och Donna Howes besökte Sverige och Borensberg, ett möte som befäste de transatlantiska banden för en ny generation

Ett historiskt möte i Borensberg sommaren 1988 när kontakten mellan den svenska och amerikanska släktgrenen befästes. Från vänster: Astrid (Rolfs syssling), Ulla-Britt, Karl Magnus, Donna, Dan (Rolfs syssling) och Rolf. Detta besök blev startskottet för en ny era av gemenskap över Atlanten.

A historic meeting in Borensberg during the summer of 1988, strengthening the bond between the Swedish and American branches of the family. From left: Astrid (Rolf’s second cousin), Ulla-Britt, Karl Magnus, Donna, Dan (Rolf’s second cousin), and Rolf. This visit marked the beginning of a new era of connection across the Atlantic.

Myrtle Edgren Howes i fullt arbete med sitt hantverk, 1962. Här ser vi henne fläta, en teknik som kräver både tålamod och skicklighet. Det är en bild som vackert knyter an till det arv av flit och handlag som hon förde vidare från sina svenska föräldrar in i sitt amerikanska hem.

Myrtle Edgren Howes at work with her craft in 1962. Here she is seen braiding/weaving, a technique requiring both patience and skill. This image beautifully connects to the legacy of diligence and craftsmanship she carried forward from her Swedish parents into her American home.

Arvet genom Myrtle Annas dotter Myrtle kom att föra den konstnärliga ådran och livsglädjen vidare. Hennes barnbarn Meghan (Phils dotter) bär med sig ett särskilt rörande minne av sin mormor Myrtle. Hon beskriver hur Myrtle var en fantastisk pianist som lärt sig spela helt på gehör. Meghan minns hur hon som barn satt bredvid sin mormor på pianopallen och hörde hur Myrtles ringar slog mot tangenterna när händerna flög över klaviaturen.

En annan sida av Myrtles varma livssyn fångas i hennes kommentar när hon en kväll betraktade den täta rusningstrafiken: ”Aren’t men wonderful!” – en reflektion över alla de män som arbetat hårt hela dagen och nu var på väg hem till sina familjer. Det var denna blandning av tacksamhet och arbetsmoral som blev fundamentet för nästa generation amerikaner.

Myrtle Edgren Howes 1900-1986

 

Chapter 9: The Howes Family – The American Dream at Stoney Lake

 

Where London Meets Chicago The story of the Howes family begins far from the forests of Sweden. Frank Edward Howes (1871–1914) and his wife Emily Maud Cooper were both born in London. In April 1908, they left the English capital to seek their fortune in the U.S. Their son, Charles Edward Howes Sr. (1899–1969), eventually met Anna Lovisa’s daughter, Myrtle Margaret Edgren. They were married on September 20, 1923, in Chicago, intertwining English and Swedish roots.

Charles ”Charlie” Howes Sr. – From Steel to Art Charles Sr. personified the American work ethic. Despite never graduating from high school, he had an impressive career. He served in the U.S. Navy during WWI as a pharmacist's mate aboard a hospital ship. He later spent 40 years at Republic Steel Corporation, rising to Vice President of Sales. After retiring in 1963, Charlie became a passionate collector of antique trivets and a talented painter, creating landscapes and Mother Goose characters.

A Generation of Builders Charles and Myrtle had three sons who all left their mark:

• Charles Edward ”Chuck” Jr. (1924–1973): A Navy veteran and lawyer who had a distinguished career in FBI counterintelligence.
• Daniel Earl ”Dan” (1926–2008): A mechanical engineer and skilled woodworker. His handmade furniture and toys remain cherished heirlooms. His wife, Donna Mae, continued the tradition of making braided wool rugs, a craft passed down from Anna Lovisa.
• Philip Edgren Howes (1935–2012): A prominent attorney for over 50 years, known for his deep Christian faith and integrity.

Charmyr – The Soul of the Generations In 1952, Charles Sr. and his sons built a cottage at Stoney Lake in Ontario, Canada. They named it CHARMYR – a tribute combining the names of Charles and Myrtle. It remains a central gathering place for the family.

A fascinating detail is how the name Edgren survives in America. Great-granddaughter Ktimene Miller Edgren (born 1989) carries the name forward, a beautiful testament to the enduring bond with Anna Lovisa and her roots in Grytgöl.

 

1899-1969

 

Tillägg Kapitel 9

"Som ett komplement till berättelsen om Charles Sr. har nya dokument kommit i dagen via Suzi Howes, vilket ger oss en unik inblick i hans tidiga ungdom och hans tid i flottan. Nedan följer ett urval av artiklar som Charles skrev under första världskriget, samt minnen från hans formativa år i Chicago."

Charles E. Howes – Från Chicago Boys Club till USS Mongolia

Svensk text: Innan Charles påbörjade sin militära bana formades han av Chicago Boys Club (CBC), en organisation för pojkar från Chicagos fattigare områden. Efter faderns bortgång blev CBC en fast punkt för Charles mellan 1913 och 1916. Under ledning av Mr. O. B. Ransopher fann Charles både en kristen tro och en arbetsmoral som bar honom genom livet. Han fick hjälp att få arbete som ”page” vid det anrika Newberry Library i Chicago.

Under första världskriget tjänstgjorde Charles i flottan som Pharmacist's Mate 2nd class ombord på USS Mongolia (april 1918 – oktober 1919). Under denna tid skrev han flitigt för tidskriften The Scout's Friend. Hans artiklar präglas av en god portion humor, även mitt under krigets allvar.

Before his military service, Charles E. Howes was deeply involved with the Chicago Boys Club (CBC), an organization dedicated to helping boys in congested districts. Following the death of his father, Frank Howes, Charlie found guidance at CBC between 1913 and 1916. Under the mentorship of Mr. O. B. Ransopher, he dedicated his life to God and learned the value of hard work. Through the club, he secured a position as a "page" at the Newberry Library.

During WWI, Charlie served in the Navy as a Pharmacist's Mate 2nd class on board the USS Mongolia. He was a frequent contributor to The Scout's Friend Publication, where his articles showcased his keen sense of humor.