Twingly statistik

onsdag 23 maj 2012

Vårt andliga hem - vår församlingsgemenskap


Vi har bott i Motala i snart ett år. Under denna tid har vi haft regelbunden kontakt med kristna trossyskon i olika kyrkor. Överallt har vi funnit värme och gemenskap både i Svenska Kyrkan och i de frikyrkor vi besökt. Vi har även bett till Gud om tydlig ledning och jag vill nu berätta om hur vi fått klarhet i valet av församling.
Vid ett tillfälle fick jag en ”profetisk hälsning”, som var tydlig och klar, utan minsta tvekan. Det fanns just då ingen anledning för mig att tvivla på innehållet, men jag ville ändå låta tiden mogna och utvisa om hälsningen var äkta. Jag tror på profetisk vägledning, men min uppfattning är att allt skall prövas. Paulus skriver ”Släck inte anden, förakta inga profetior, men pröva allt. Ta vara på det som är bra, och avhåll er från allt slags ont.” 1. Tess. 5: 19-22
Det gick några dagar och jag uppsökte ett bönemöte i Pingstkyrkan Motala. En av ”vännerna” hejdade mig efter bönemötet och berättade att hon sett en syn där två änglar hade hällt olja över mitt huvud. Hon tillade dessutom att hon aldrig varit med om något liknande.
Båda dessa hälsningar har uppmuntrat oss till att regelbundet besöka Pingstkyrkan. Här tror vi att Gud vill att vi skall vara just nu. Vi har begärt dopintyg ifrån den församling vi tidigare tillhört, Pingstförsamlingen i Borensberg. Känner stor tacksamhet även till den församlingen för de år av gemenskap vi upplevt där. Tack till Sven-Olof och Edith och alla de trogna vännerna där som uträttar ett beundransvärt arbete.
Så här skrev jag i ett tidigare inlägg:
"Hur vill jag att den kyrka ska se ut där jag vill ha mitt andliga hem?" Då handlar det inte om vilken kyrka jag tillhör, om jag är baptist eller lutheran. Jag längtar efter att finna min plats på den ort där jag bor och jag söker efter heligheten och kan ibland upptäcka den även i ofullkomligheten. Kommer jag någonsin att finna en kyrka som motsvarar alla mina förväntningar? Jag tror inte det. Just nu står jag med ena foten i Svenska Kyrkan och den andra i Pingstkyrkan. Ja så har jag haft det en längre tid och jag blir inte riktigt klok på var jag hör hemma. Jag märker både brister och tillgångar. Vi lever i en ny tid där människor som har en helt annan kulturell bakgrund integreras i vårt samhälle”. LÄS HELA INLÄGGET HÄR!

lördag 5 maj 2012

Ur pappas dagbok


Min pappa skrev dagbok. Några dagar före sin död år 1986 skrev han om ett Gudsmöte i den kyrka som var hans andliga hem. Jag citerar ur dagboken:
”Söndagen den nionde mars på kvällen klockan 6, som också till stor del var en bönekväll hälsades vänner i 40 årsåldern och medelåldern fram till förbön- om fysiska eller psykiska behov förelåg, men Jesus mötte så härligt med oss nere vid dörren, också vi litet äldre. Tack Jesus vår Herre och Frälsare. – Han uppfyllde vår mun med löje och vår tunga med jubel, som så många gånger tidigare och min innerliga bön, O Herre Jesus bevara mig i din kärlek. Låt mig få vandra i din sanning. Hjälp mig o Herre att rätt förvalta denna välsignelse till din ära.”
Pappa fick flytta hem till sin Herre och Frälsare den 13 mars 1986 på sitt 85:e levnadsår.

fredag 4 maj 2012

Psykisk ohälsa


Vad är din uppfattning om en psykiatriska vården? Skriv gärna och berätta. Du får vara anonym.
"Synsättet på psykisk sjukdom är statiskt. Sjukdomar är något som finns där, att upptäcka och klassificera för vetenskapen. De har ett påvisbart anatomiskt och fysiologiskt underlag och är förhållandevis oberoende av det sammanhang som de uppträder i. Ångest och depression sägs bero på en obalans i hjärnan, huvudsakligen vad gäller vissa signalsubstanser. Läkemedel ges för att återställa balansen
Huvudproblemet är att olika människor reagerar olika på ett och samma läkemedel, får olika biverkningar och så vidare. Hur det blir för dig vet läkaren aldrig i förväg."



fredag 27 april 2012

Är du högkänslig?

Vill du veta något om vad högkänslighet är BÖRJA DÅATT LÄSA HÄR!

TESTA OM DU ÄR HÖGKÄNSLIG!

"I vår västerländska kultur har ordet ”känslig” fått en negativ klang, men högkänslighet kan vara både en sårbarhet och en gåva, säger den amerikanska psykologen och forskaren Elaine Aron, som myntat begreppet ”highly sensitive person”. "........ 


"När 58-åriga Else Marie Bruhner för ett år sedan hörde talas om högkänslighet häpnade hon över hur väl beskrivningarna stämde in på henne. Hur ofta hade hon inte fått höra att hon analyserar för mycket, är för allvarlig, för känslig, för lättsårad … En tunnhudad prinsessan-på-ärten-typ, helt enkelt.
– När jag började läsa om högkänslighet och förstod att detta var ett medfött personlighetsdrag, var det som om rullgardinen plötsligt åkte upp – med en sån där hård smäll att snodden snurrar sig runt gardinen! Att äntligen få en förklaring till min person och mina reaktioner var en befrielse. Jag är inte inbillat överkänslig. Högkänslighet är något som faktiskt existerar, säger hon. " 
LÄS MERA HÄR!








onsdag 25 april 2012

Några artiklar om den positiva psykologin

"Positiv psykologi är en ny gren av psykologin , vars syfte sammanfattades 1998 av Martin Seligman och Mihaly Csikszentmihalyi : "Vi tror att en psykologi positiv mänsklig funktion kommer att uppstå, som uppnår en vetenskaplig förståelse och effektiva insatser för att bygga upp frodas i individer, familjer och samhällen. " [1] Positiva psykologer söker "för att hitta och vårda geni och talang" och "att göra ett normalt liv mer meningsfullt..."
.LÄS MERA HÄR!

 Svenska Dagbladet har en artikelserie i ämnet.
Här är en länk till artikeln: "Lycklig den som förstår att vara lycklig."

"Trots att vårt välstånd ökat stadigt sedan andra världskriget finns det tydliga tecken på att lycka – vad det nu är – blivit en bristvara i det moderna samhället. Trenden är snarast den motsatta – vi är mer stressade, ångestfyllda och olyckliga. Hur kan det komma sig? Lyssna på den här visdomshistorien: Sen kväll. I gatlyktans sken rör sig en man långsamt i cirklar. Han går framåtböjd och stirrar stint ned i marken. Några förbipasserande frågar vänligt om han söker något? Jo, sina borttappade nycklar, blir svaret. De förbipasserande hjälper honom i en stund, men då de inte kan se några nycklar undrar de om mannen är säker på att det var här han förlorade dem? ”Nej, det var inte här”, svarar mannen. ”Men det är bara här det är ljust, i mörkret går det inte att finna något.” Dåraktigt, javisst, fast är det inte så här vi gör när vi söker det vi kanske primärt längtar efter – lycka, välmående? Vi letar som tokar på platser där nyckeln till den sanna glädjen omöjligen kan återfinnas. Det var detta som mannen ville påvisa genom att spela teater på gatan. Möjligen är vi inte ens medvetna om att det är ett gott psykiskt hälsotillstånd vi egentligen vill ha när vi strävar efter att få in mer pengar i kassan, när vi tänker att vi borde skaffa ett bättre jobb, en ny soffa, platt-tv eller annan lockande pryl, när vi vill bli kända, berömda eller bli ”bäst”. Även om vi vet att vi vill må bättre kanske vi inte vet var vi ska söka, utan letar på kända ”upplysta” platser: där vi förr brukade ha roligt eller på de solkuster som reklamen lockar med. Men nu kanske det finns ett hopp för oss vilsna moderna själar som har det vi behöver för vår överlevnad men som ändå inte är nöjda. För lite mer än tio år sedan startades en ny rörelse inom psykologin som fått namnet positiv psykologi. Den fokuserar på vad det faktiskt är som bygger upp det bästa i livet, vad det är för faktorer som bidrar till att vi mår riktigt gott, att vi är lyckliga. ………"
LÄS FORTSÄTTNINGEN HÄR!

söndag 22 april 2012

En bok om psykiska problem och bipolär sjukdom

Många svenskar lider av psykiska problem av något slag, men få vågar tala om det. ”Gå i kras” är boken som kan ge hjälp och igenkänning både för den som själv har psykiska problem och för den som professionellt eller som vän vill vara till hjälp. Jag kan känna igen mig i mycket av det som Veronica beskriver, men tror fördenskull inte att jag har bipolär sjukdom. Mina psykiska problem med återkommande depressioner har funnits med sedan tidig ungdom, men det är först nu sedan jag blivit äldre som jag behövt professionell hjälp. Jag har numera värdefull kontakt med Psykiatriska öppenvården för äldre och det senaste halvåret har jag fått pröva antidepressiva mediciner. Det är för tidigt att utvärdera betydelsen av detta, men jag känner att jag är på väg mot en klar förbättring. Jag kommer att skriva om mina erfarenheter i senare inlägg och ser gärna fram emot kommentarer och frågor i dialog med andra. Boken ”Gå i kras” rekommenderas av Sveriges kommuner och landsting. LÄS HÄR! Så här lyder inledningen av boken ”Gå i kras” av Veronica Schelander utgiven på Libris: ”Vad skulle jag möjligen kunna ha gemensamt med den heliga Birgitta, Winston Churchill, Ernest Hemingway, August Strindberg, Karin Boye, Kurt Cobain och Vincent van Gogh? Med dessa och många många andra, mera okända människor? Denna saliga blandning av människor är alla mina olycksbröder och –systrar. Vi har utforskat höjden och djupet av våra själar. Vi har rört vid de båda polerna i vår inre värld. Svart eller vitt (vi är knappast några grånissar). Högt eller långt (vi är knappast mittemellan). Eldig irritation eller gnistrande kärlek (vi vet vad passion är). Dock, efter ett tag, när man levt mellan fullständig lycka och nattsvart sorg, längtar man efter ett lagomland. Till en värld där man känner att man synkroniserar med de flesta vanliga. Till en plats där själen mitt i stormen finner ro. För mig har det krävts några års smärta, läkarbesök, terapi, mediciner och enträgna rop och böner att komma dit jag nu är. Jag har nyligen arbetat som pedagog i ett alfabetiseringsprojekt i Sydamerika, och ibland, när jag ser tillbaka på allt som hänt i mitt liv, ler jag vid tanken på var jag kunde varit men faktiskt nu är. Jag har valt att leva och jag tänker inte bara leva, jag tänker göra allt jag kan för att leva livet till fullo. Det är inte alltid enkelt. Men det går Varje människa är unik. Varje psykos är unik. Varje bipolärt syndrom likaså. Detta är min historia.” En tidigare länk ur samma bok!