Ökentjänster på Ökenkällan??

- Du måste förstå att folk reagerar på det du skriver.

- Tack det gläder mig att höra.

Jag ber inte om ursäkt för det jag skriver, åtminstone inte så länge jag själv tycker att det jag skriver är vettigt. Några gånger har jag gått över gränsen för det tillåtna, men då har jag också haft möjlighet att be om ursäkt och rätta till mitt misstag. En del tycker att min ton är vass, och det stämmer säkert. Även Guds ord är vasst.

"Ty Guds ord är levande och verksamt. Det är skarpare än något tveeggat svärd och tränger så djupt att det skiljer själ och ande, led och märg och blottlägger hjärtats uppsåt och tankar" Hebr 4:12

Nej så vassa är inte mina ord även om jag önskade det. Det är nämligen därför jag skriver. Jag tror att jag fått

"två ögon och när jag dom öppnar kan jag klart urskilja det svarta från det vita"

precis som Arja Saijonmaa sjunger i Violetta da Parras berömda sång

Jag har fått

"hörsel som i all sin vidhet fångar natten och dagen"

Jag har även fått

"ljudet och hela alfabetet, så att jag fick orden för tankarna jag tänker."

Jag vill tacka livet för förmågan att kunna tänka och klä mina tankar i ord.

Jag har fått veta att jag profilerar mig starkt avvikande från den uppfattning som i allmänhet finns i frikyrkorna och i synnerhet inom Pingst. Detta har aldrig varit min avsikt, ty även om jag numera tillhör Pingst och har min gemenskap i Pingstförsamlingen, så skriver jag inte utifrån min roll i detta sammanhang. Jag har ingen skyldighet att representera den församling jag tillhör, eftersom jag inte har någon ledande roll i den.

Just därför använder jag min frihet till att skriva det jag själv anser vara rätt, utan att fråga vilken uppfattning man har i min församling.

Självklart kan inte alla hålla med mig och framför allt inte dem som jag ofta har gemenskap med. Detta måste jag få räkna med. Även om jag i den gemenskapen kan känna mig ensam med min avvikande uppfattning i en del frågor, så vet jag att jag inte tvingar mig på någon med vad jag tror vara det rätta. Vi lever i ett öppet samhälle och det finns ingen anledning till att vi isolerar oss och blir ensidiga. Jag efterlyser därför större rymd i våra samtal. Rymd och ljus som kan göra det möjligt även för dem står utanför vår gemenskap, till att upptäcka den kärlek som för oss alla närmare Jesus

Jag kan inte ta till mig den kritik som enbart är ute efter min person. Den som inte har något positivt att skriva om mig behöver inte heller kritisera mig. Den sakliga kritik jag gärna tar emot är den som sker i ett dialogpedagogiskt perspektiv. Den som har för avsikt att utifrån sin egen piedestal nedvärdera mitt sätt att debattera har ingenting att hämta hos mig. Jag avvisar all förtryckarmentalitet, vilket bara föder oförsonlighet. Man märker tydligt när något sägs i kärlek eller med hat och avund.

Sanningen är att jag också får glada tillrop och uppmuntran. En del skriver att jag är modig och uppmanar mig att fortsätta stå rakryggad.

Vad är det som driver mig att profilera mig i frågor som kan verka avvikande? Det är min sanningslidelse i frågor som fortfarande sopas under mattan i frikyrkovärlden. Ofta finns det människor som tänker som jag, men som inte vågar ge uttryck för det. Jag önskar att jag kunde uppmuntra dem till att våga vara frimodiga.

Jag skulle givetvis kunna exemplifiera vilka frågor det handlar om, men alla ni som följt med i vad jag tidigare skrivit vet det redan.

Kloka ord av muslimsk ledare

Kloka ord av muslimsk ledare i Stockholm

Som kristen måste jag få lov att uppmuntra till samverkan med muslimer och kristna. Annars finns risken till religiöst inbördeskrig.

Som kristen måste jag också få lov att uppmuntra dem som reagerar mot all homofobi och islamofobi. Detta måste vi hjälpas åt med. Jag vet att jag har många som håller med mig om detta. Det är till dem som jag vänder mig med mitt skrivande. Hjälp mig är ni snälla!

"Mitt-kors debatten"

Ni kanske undrar över varför jag tagit bort mitt inlägg i "mittkors-debatten" där jag hade länkat till Göran Rosenbergs artikel i Expressen. Detta har jag gjort därför att en del vänner totalt har missförstått vad jag menar och det är ingen idé att jag försöker förklara det igen, ty det har jag gjort ganska många gånger tidigare. Jag vill bara betona att jag inte ställer mig bakom några hatfyllda kampanjer varken mot dem som påbörjat "Mitt-korskampanjen" eller mot dem som kritiserat den. Alla dessa hatfyllda kampanjer både den ena och den andra är till skada för Guds verk och tjänar inget gott syfte.

Charla gospel Furulid 20160814

Ulla-Britt och jag lyssnade till Charla gospel på Furulid i kväll. Här en av de mera stillsamma sångerna

Jesus bor i mig

Vi sjöng den här sången i kyrkorna på 1970-talet. Det var Jesusrörelse även bland barnen. Våra flickor som då var små gungade på sina gungor och sjöng för full hals:

JESUS BOR I MIG, JESUS BOR I MIG, MITT LJUS OCH MIN FRÄLSNING MIN STYRKA HAN ÄR, JESUS BOR I MIG

Jesus bor i dig varje dag, inte bara på söndagarna i kyrkan, utan även på vardagarna. Överallt där du går är han med dig. Han ser din trohet och din uthållighet, när du följer honom i hans fotspår.

LÄS ÄVEN HÄR EN LITEN BIT AV HIMLEN.

Ömsesidig respekt

Jag tror på Jesus, Guds son, världens Frälsare. Han är den enda vägen till Gud för mig som kristen. Fördenskull kan jag inte ifrågasätta andra människors tro. Var och en har sin väg till Gud, och för mig finns det bara en Gud. Därför är det viktigt för mig som kristen att säga att Jesus är den enda tänkbara vägen till Gud och att det inte finns någon frälsning utom genom Jesu namn, så som det står skrivet. "Jag vet på vem jag tror." Jag vet också att "om någon bekänner att Jesus är Guds son, förblir Gud i honom och han i Gud." "Den som tror på Guds son har tagit emot vittnesbördet i sitt inre." Allt detta är för mig en mycket värdefull sanning, och jag vill inte bli ifrågasatt av någon annan om denna tro, lika lite som jag har rätt att ifrågasätta en annan människas tro. Det är en sådan ömsesidig respekt jag önskar se hos alla troende och icke troende.

Allah och Gud

Kära vänner jag ber er att läsa denna artikel från DN. Det är helt i linje med vad jag tidigare skrivit här på Ökenkällan när det gäller de gemensamma nämnare som finns i de tre religionerna Judendom, kristendom och Islam. Låt oss tänka sansat och förstå att det enda som kan skapa fred är att vi bekämpar de fördomar som finns och själva skaffar oss en kunskap från pålitliga källor. Vi får helt enkelt inte hänge oss åt extrema åsikter i dessa livsviktiga frågor där fred och samförstånd borde vara nyckelord. Tillsammans med katolsk biskop, rabbin och muslimska ledare skriver Ärkebiskop Antje Jackelén i dag om terror och kulturkamp på DN-debatt LÄS DET HÄR!