söndag 30 augusti 2009

Min dialog med Johan

Nu har jag inlett en dialog som har sitt ursprung i en blogg där jag skrev en kommentar. Här är artikeln och nedan följer mitt svar.
till kaffepaus.wordpress.com

Mitt svar till Johans svar:
Johan nu har jag verkligen givit mig in på områden där det är lätt att bli missförstådd. Hoppas du förstår när jag skriver det här:
Du skriver att det finns de som idiotförklarar sig själva genom att påstå att vi inte med säkerhet kan veta någonting alls om verkligheten. Utan att exakt veta vem du menar, så kanske jag kan hålla med om att detta är ett extremt påstående. Sanningen kanske ligger något närmare. En sak måste jag ändå tycka är riktig. Det är att vår verklighet är svår att förstå och att den måste få analyseras utan att våra analyser blir idiotförklarade. Detta har du givetvis inte menat att göra, men när du skriver att vi inte får tumma på sanningen för ödmjukhetens skull så måste jag få skriva att det som är sanning för mig i dag hela tiden påverkas och jag vill inte förhindra det. Min kristna tro har hjälpt mig att hålla fast vid värden som andra ser som dårskap, men den absoluta sanningen förändras hela tiden. Min Gudsbild har också förändrats med åren. Jag är nu 67+. Jag gissar att du är yngre, men jag respekterar dig lika högt ändå. Något nytt växer fram hela tiden. Det är som Ylva Eggehorn skriver i sin psalm 779: ”Vi ska springa fram mot nya möten och bli lurade minst en gång till, men tilliten som Kristus vunnit åt oss är större än all makt och ondska vill”.

3 kommentarer:

  1. Rolf,
    Jag svarar gärna här på din blogg! Men med tanke på hur få läsare jag har så förvänta dig inte någon jättelik tillströmning av läsare :)

    Först ett klargörande. Jag är bara en ung spoling, och äger ungefär hälften av den livserfarenhet du har. Men jag hyser den djupaste respekt för all den erfarenhet och kunskaper man hunnit samla på sig genom livet. Min egen tro (åter)fann jag inte förrän alldeles nyligen, ca tre år sedan började sådden gro.

    Nu över till innehållet.

    Språk gör att vi alltid kan bli missförstådda, det är verkligen sant. Det finns knappt någonting som inte kan missförstås. På något sätt försöker jag säga det jag vill ha fram både så tydligt och rakt som möjligt, gärna med en gnutta humor om det går, men alltid med siktet inställt på att finna sanningen.

    Några kommentarer till ett par citat från ovanstående post hoppas jag kan fördjupa förståelsen ytterligare.

    ”vår verklighet är svår att förstå och att den måste få analyseras utan att våra analyser blir idiotförklarade.”

    Mycket sant. Den som kommer i ödmjukhet och säger att han icke förstår, eller inte ”ser” någon Gud, saknar tron, eller hyser misstänksamhet mot religioner i största allmänhet är sannerligen ingen idiot för det.

    Men, han som kommer med stolthet och säger - antingen att han vet exakt hur verkligheten är beskaffad och därför är det oförnuftigt att tro på Gud - eller det omvända och med samma ”idiotsäkerhet” påstår att vi ingenting kan veta säkert om verkligheten – är de som ”idiotförklarar” sig själva. Här påpekar jag bara ett faktum.

    Hag säger det inte bara sådär för att provocera eller förlöjliga någon, utan därför att jag vet av egen erfarenhet – jag har i allra högsta grad ”idiotförklarat” mig själv flera gånger tidigare :)

    Jag vill också ta tillfället i akt och kommentera två saker till:

    ”Min kristna tro har hjälpt mig att hålla fast vid värden som andra ser som dårskap”

    Precis, liksom jag nu genom att försynen lett mig (tillbaka) till den kristna tron, lyckas återupptäcka ett intellektuellt försvar för dessa värden. Något jag finner helt fantastiskt!

    ”men den absoluta sanningen förändras hela tiden.”

    Osäker på om du menar detta exakt som det står eller om är en oavsiktlig felskrivning? För om den absoluta sanningen skulle ”förändras hela tiden” så vore den ju inte absolut. Snarare vill jag säga att vår bild av (den absoluta) sanningen kan ses från flera olika håll och att bilden vi har kan förändras över tiden, inte för att sanningen förändras, utanför att vi förändras.

    Förhoppningsvis blir bilden klarare ju mer vi försöker se den och ju djupare vår granskning går. För det måste ju vara det som är meningen med andliga utveckling?

    SvaraRadera
  2. Välkommen Johan!. Det var inte min avsikt att förringa din erfarenhet för att du är yngre. Det gläder mig att läsa att du har funnit din trygghet i Herren. Må Gud välsigna dig i fortsättningen. Var frimodig och skriv med den ingivelse du får. Så var det detta med sanningen som förändras. Om det finns en absolut sanning vilket jag inte förnekar, så kan den inte förändras, men precis som du också har uppfattat det så förändras vi och vi tolkar då den absoluta sanningen på ett annat sätt än tidigare. Sanningen är inte statisk.

    SvaraRadera
  3. Tackar Rolf, jag menade inte att jag känner mig förringad, tvärtom. Tror nog vi är överens om pudelns kärna i det här.

    SvaraRadera