Jag har försökt att förstå de mekanismer som får människor att dras till kontroversiell nyhetsförmedling och debatt i religionsfrågor. Sensationer och överdrifter tycks vara populärt. Jag har en känsla av att många drar till sig uppmärksamheten till sådant utan att vara så noga med sanningshalten i sitt budskap.
Människornas kinder blir ofta heta, för att citera Heidenstam. Lögner och halvsanningar absorberas och omvandlas till myter och åsiktsbildningar. Gränser dras omkring dessa åsiktsbildningar. Den som avviker får ofta stå i skamvrån.
Att resignera inför detta hot är ovärdigt. Skövlade områden i vårt inre måste återfå sin spänst. Vi kan inte fortsätta att stillatigande se hur en del använder sin verbala överlägsenhet för att befästa lögnen. Vreden över orättvisorna och nöden i världen måste föra oss till konkret handling
De frågor som den senaste tiden fått så stor uppmärksamhet kan inte längre få dominera nyhetsflödena i media. Då förlorar kyrkan trovärdigheten och det får följden att människor blir ännu mer likgiltiga för det kristna budskapet
Det finns frågor av större värde för kyrkan Det är frågorna om fred, rättvisa och respekt för människovärdet. De som längtar efter hopp och frälsning måste få mötas av en öppen famn i stället fördömelse.
”och ändå är det murar oss emellan och genom gallren ser vi på varann. Vårt fängelse är byggt av rädslans stenar. Vår fångdräkt är vårt eget knutna jag. Guds kärlek är som stranden och som gräset, är vind och vidd och ett oändligt hem”
Vigselrätten en gång till
Vigselrätten en gång till
Läs detta och fundera på varför tidningen Dagen måste uppehålla sig vid detta ämne och hela tiden blåsa upp till strid. Jag häpnar över att ingen reagerar på dessa övertoner.
Av de ovanstående länkarna har Dagen tagit bort den ena från Dagens officiella sida. Jag hade lyckats kopiera länken medan den fanns kvar. Fundera även på orsaken till det. Blev bloggkommentarerna för närgångna? Yttrandefriheten är värdefull, men den är riskabel. Man borde nog vara rädd om tyglarna ibland. Det står skrivet i Galaterbrevet 5:13 ff "Ni är kallade till frihet, bröder. Låt bara inte den friheten ge köttet något tillfälle, utan tjäna varandra i kärlek."
fredag 30 oktober 2009
onsdag 28 oktober 2009
På en ö i havet
Vi har den senaste tiden följt TV-serien ”En ö i havet.” Den bygger på en roman av Annika Thor. Det är en mycket lärorik och verklighetstrogen dramaserie. Om man är uppväxt under 1940-talet så känner man igen en del. Det var svårt och många gånger ömtåligt att förstå situationen för flyktingar i Sverige vid denna tid. Det blev lättare när man senare förstod vad som hade skett.
Systrarna Steffi och Nelli kommer från Wien och är på flykt undan tyskarnas judeförföljelser. De har skilts från sin mamma och pappa, och Steffi som är tolv år har lovat att ta hand om sin lillasyster.
På ön i Göteborgs skärgård är ingenting som de väntat sig, men här vid ”världens ände” lär de sig att bo och anpassar sig trots saknaden av sina föräldrar.
I det sista avsnittet har de fått reda på att fadern lever och att de kommer att återförenas. Ett känslosamt samtal utspelar sig mellan Steffi och Fiskarhustrun Märta.
- Vet tant Märta att när jag kom till Sverige första gången och till den här ön, så kändes det som jag kommit till världens ände.
- Världens ände, kanske det ja.
- Världen har ingen ände. Den sträcker sig så långt som vi vågar se.
- Mm du har nog rätt så är det säkert. Fast jag har inte varit längre än till Göteborg.
Detta samtal inbjuder mig att tänka på min egen situation i livet. Har jag stannat på en ö i havet, eller möjligtvis inte kommit längre än därifrån till Göteborg. Jag hoppas att min livserfarenhet har fört mig något längre, men till världens ände kommer jag aldrig. Nej världen har ingen ände.
Man får ett sympatiskt intryck av Märta. Hon är en robust kvinna. Hennes tro på Gud är nog representativ för många som i likhet med henne fostrats i en kristen miljö där man först av allt tar ansvar för sina medmänniskor. Även om hon inte varit längre än till Göteborg, hade hennes livserfarenhet fört henne ett bra stycke på livets väg och gjort hennes kristendom mer praktisk än teoretisk. Den empati hon känner för systrarna Steiner får tyvärr inte stöd av den mansdominerande lilla Pingstförsamlingen. Hon vädjar om en kollekt till de hjälpsändningar hon och hennes make bekostat. Förslaget avslås Trots detta tar hon sitt misslyckade försök med jämnmod. Vad hade hon vunnit med att protestera? Det var inte vanligt att kvinnor gjorde detta vid denna tid.
Det finns många kvinnor som i likhet med Märta varit ”räddande änglar” när de trots fattigdom på materiell välfärd även under kristider försett behövande med livsförnödenheter. Deras kärlek har alltid hittat nya vägar.
Vågar vi se att världen inte har någon ände? Då tror vi på framtiden. Detta innebär att vi måste bryta upp och lämna det gamla bakom oss. Befinner man sig på en ö i havet utan någon förbindelse kan det vara svårt. Har man bränt sina broar och sina skepp så finns det ingen möjlighet att nå fastlandet. Då är man kvar i sin lilla värld, isolerad och instängd. I sådant fall behövs en räddningssituation Hur långt vågar vi se? Om vi kan känna medlidande med dem som befinner sig på den lilla ön så finns det hopp.
Att utesluta människor från en kristen gemenskap är det värsta vi kan göra. Det har historien visat. Att innesluta människor i en kristen gemenskap är däremot något av det bästa vi kan göra. Då frågar vi inte längre efter en beskrivning över hur vår gemensamma väg ser ut. Vi tänder en eld och äter vårt medhavda bröd i hast innan vi färdas vidare. Vi måste upptäcka att världen inte har någon ände. Den sträcker sig så långt som vi vågar att se.
LÄNK TILL SVT REPRIS AV TV-SERIEN
Systrarna Steffi och Nelli kommer från Wien och är på flykt undan tyskarnas judeförföljelser. De har skilts från sin mamma och pappa, och Steffi som är tolv år har lovat att ta hand om sin lillasyster.
På ön i Göteborgs skärgård är ingenting som de väntat sig, men här vid ”världens ände” lär de sig att bo och anpassar sig trots saknaden av sina föräldrar.
I det sista avsnittet har de fått reda på att fadern lever och att de kommer att återförenas. Ett känslosamt samtal utspelar sig mellan Steffi och Fiskarhustrun Märta.
- Vet tant Märta att när jag kom till Sverige första gången och till den här ön, så kändes det som jag kommit till världens ände.
- Världens ände, kanske det ja.
- Världen har ingen ände. Den sträcker sig så långt som vi vågar se.
- Mm du har nog rätt så är det säkert. Fast jag har inte varit längre än till Göteborg.
Detta samtal inbjuder mig att tänka på min egen situation i livet. Har jag stannat på en ö i havet, eller möjligtvis inte kommit längre än därifrån till Göteborg. Jag hoppas att min livserfarenhet har fört mig något längre, men till världens ände kommer jag aldrig. Nej världen har ingen ände.
Man får ett sympatiskt intryck av Märta. Hon är en robust kvinna. Hennes tro på Gud är nog representativ för många som i likhet med henne fostrats i en kristen miljö där man först av allt tar ansvar för sina medmänniskor. Även om hon inte varit längre än till Göteborg, hade hennes livserfarenhet fört henne ett bra stycke på livets väg och gjort hennes kristendom mer praktisk än teoretisk. Den empati hon känner för systrarna Steiner får tyvärr inte stöd av den mansdominerande lilla Pingstförsamlingen. Hon vädjar om en kollekt till de hjälpsändningar hon och hennes make bekostat. Förslaget avslås Trots detta tar hon sitt misslyckade försök med jämnmod. Vad hade hon vunnit med att protestera? Det var inte vanligt att kvinnor gjorde detta vid denna tid.
Det finns många kvinnor som i likhet med Märta varit ”räddande änglar” när de trots fattigdom på materiell välfärd även under kristider försett behövande med livsförnödenheter. Deras kärlek har alltid hittat nya vägar.
Vågar vi se att världen inte har någon ände? Då tror vi på framtiden. Detta innebär att vi måste bryta upp och lämna det gamla bakom oss. Befinner man sig på en ö i havet utan någon förbindelse kan det vara svårt. Har man bränt sina broar och sina skepp så finns det ingen möjlighet att nå fastlandet. Då är man kvar i sin lilla värld, isolerad och instängd. I sådant fall behövs en räddningssituation Hur långt vågar vi se? Om vi kan känna medlidande med dem som befinner sig på den lilla ön så finns det hopp.
Att utesluta människor från en kristen gemenskap är det värsta vi kan göra. Det har historien visat. Att innesluta människor i en kristen gemenskap är däremot något av det bästa vi kan göra. Då frågar vi inte längre efter en beskrivning över hur vår gemensamma väg ser ut. Vi tänder en eld och äter vårt medhavda bröd i hast innan vi färdas vidare. Vi måste upptäcka att världen inte har någon ände. Den sträcker sig så långt som vi vågar att se.
LÄNK TILL SVT REPRIS AV TV-SERIEN
söndag 25 oktober 2009
En annan kyrka
Många uttalar sig tvärsäkert i dessa dagar att framtiden blir svår för Svenska kyrkan på grund av Kyrkomötets beslut i äktenskapsfrågan. Det kan inte vara lätt för biskopar och andra företrädare för dem som fattat detta beslut att mötas av en så massiv mediakritik. Man uppehåller sig omkring olyckliga förutsägelser där man använder ordet kanske. Kanske blir det så här menar man. ”Utträdena ur Svenska kyrkan blir kanske större..” ”det blir en annan kyrka än den vi hittils känt.” ” Snart kommer präster och andra anställda som tillhör den så kallade minoriteten att få känna hur de snåla vindarna viner.”
Jag kunde samla flera citat om dessa olyckliga förutsägelser men jag nöjer mig med dessa. Varifrån kommer detta? Det vore lätt att förstå det om det kom från kristendomens fiender. ”Tjuven kommer bara för att stjäla, slakta och döda..” Joh 10:10
Finns det någon i dessa dagar som vill vara förstående till det beslut som fattats? Nej man menar i stället att kyrkan har lurats in i en återvändsgränd.
Jag vill med detta inlägg deklarera att jag kommer att fortsätta stödja den kyrka som just nu får ta emot så mycket kritik. Om det blir en annan kyrka så hoppas jag att den blir fri från den fördömelsens ande som besmittat en del av kristenheten. Herre förbarma dig!
Jag har blivit förmanad för att jag vågat ifrågasätta den som är av en annan mening. med de här orden: ” Hur vågar du tala ner en av vår tids starkaste representanter för sann och sund traditionell Kristen tro? Gud har givit oss mandat att föra vidare ett rent evangelium”Detta med anledning av att jag kritiserat en del av det Ulf Ekman sagt. Jag vill betona att jag absolut inte kritiserar personen Ulf Ekman, men jag förbehåller mig rätten att ifrågasätta en del av det han skriver. Det tänker jag fortsätta med trots den förargelse som eventuellt sker. Dessutom uppträder jag med öppna identitetsuppgifter inte med oärliga vapen. Pröva gärna det jag skriver. Jag är bara en ofullkomlig människa, men jag lider av det som pågår.
Se även detta dokument
Herre förbarma dig i Dagen
Jimmy! Av misstag avvisade jag din kommentar. Skriv den igen, men skicka samtidigt en tydligare identifikation till mig på
rolfericson@boremail.com
Jag kunde samla flera citat om dessa olyckliga förutsägelser men jag nöjer mig med dessa. Varifrån kommer detta? Det vore lätt att förstå det om det kom från kristendomens fiender. ”Tjuven kommer bara för att stjäla, slakta och döda..” Joh 10:10
Finns det någon i dessa dagar som vill vara förstående till det beslut som fattats? Nej man menar i stället att kyrkan har lurats in i en återvändsgränd.
Jag vill med detta inlägg deklarera att jag kommer att fortsätta stödja den kyrka som just nu får ta emot så mycket kritik. Om det blir en annan kyrka så hoppas jag att den blir fri från den fördömelsens ande som besmittat en del av kristenheten. Herre förbarma dig!
Jag har blivit förmanad för att jag vågat ifrågasätta den som är av en annan mening. med de här orden: ” Hur vågar du tala ner en av vår tids starkaste representanter för sann och sund traditionell Kristen tro? Gud har givit oss mandat att föra vidare ett rent evangelium”Detta med anledning av att jag kritiserat en del av det Ulf Ekman sagt. Jag vill betona att jag absolut inte kritiserar personen Ulf Ekman, men jag förbehåller mig rätten att ifrågasätta en del av det han skriver. Det tänker jag fortsätta med trots den förargelse som eventuellt sker. Dessutom uppträder jag med öppna identitetsuppgifter inte med oärliga vapen. Pröva gärna det jag skriver. Jag är bara en ofullkomlig människa, men jag lider av det som pågår.
Se även detta dokument
Herre förbarma dig i Dagen
Jimmy! Av misstag avvisade jag din kommentar. Skriv den igen, men skicka samtidigt en tydligare identifikation till mig på
rolfericson@boremail.com
fredag 23 oktober 2009
Svenska kyrkans beslut
Beslutet som fattats av Kyrkomötet om att godkänna vigsel av homosexuella i kyrkan har skapat mycket oro bland många kristna. Åsikterna har varit delade och många är rädda att de i framtiden skall bli till skada för det ekumeniska samarbetet. Häromdagen fick jag ett brev från en vän som låtit sig påverkas av den oroväckande debatt som förts i denna fråga. Jag återger här vår dialog, där mina svar skrives med kursiv stil.
Svenska kyrkans trångmål – ett moraliskt självmål?
Rolf Ericson svarar signaturen oroad kristen. kursiv stil
Ibland kan det vara mycket svårt att ha en bestämd åsikt och hålla fast vid den.
Rolf:
Behöver man hålla fast vid en bestämd åsikt? Jag tycker att det borde vara mycket tillåtet att säga: Jag vet inte, har tyvärr inte ett färdigt svar.
När ens egna känslor, olika etiska överväganden, personliga hänsynstaganden, respekt för andra personers omdöme och andras beslut med stora återverkningar i andra människors liv ligger i vågskålen kan det kännas näst intill omöjligt veta vad som är rätt och fel.
Rolf:
Rätt och fel kommer vi alltid att göra. Det kan också bli fel när vi ingenting gör. Vi märker felen när de är gjorda och vi gör hela tiden nya fel, trots att vi vill göra rätt
Så är fallet när vi försöker finna ett etiskt hållbart ställningstagande till Svenska kyrkans nya trångmål. Skall vi låta våra präster fortsättningsvis axla uppdraget från staten att förrätta juridiskt bindande äktenskapliga vigslar, när staten förväntar sig att detta skall ske utan åtskillnad även för samkönade par?
Rolf:
Det är inte staten som ger kyrkan uppdraget att viga, men om kyrkan avstår från vigselrätten så tror jag att det är detsamma som att påskynda sekulariseringen. Intresset för kyrkliga vigslar har ökat och jag tror inte att problemet med vigsel av samkönade blir så stort, eftersom de utgör en minoritet. Trots detta är det ett framsteg att vi räknar med denna minoritet och inte utesluter eller diskriminerar dem. Så tycker jag är väl bäst att jag tillägger, men frågan är mycket viktig och man borde inte ha haft så bråttom med att fatta detta beslut.
Vi tror att kyrkan har Guds uppdrag att vara folkkyrka och därmed förmedla Guds kärleks vilja till alla i vårt land och tvekar samtidigt över dilemmat att hålla fast vid kyrkans läroskrifter eller nytolka Jesu Kristi kärleksbudskap. Är detta kärleksbudskap så överordnat alla andra bibelord att vi har lov att bortse de ställen i kyrkans läroskrifter som säger att äktenskapet är en av Gud välsignad och juridiskt bindande förening mellan man och kvinna?
Rolf:
Inga kärleksbudskap och inga läroskrifter skall vara överordnade för de beslut som fattas i kyrkan. Däremot skall de vara vägledande för de nytolkningar vi hela tiden måste göra. Detta kan inte vara fel, men risken att göra fel kvarstår hur vi än tolkar skriften. Tiden och vi förändras. Detta måste vi acceptera.
Om kyrkomötets majoritet väljer att bortse från läroskrifterna och därmed väljer att köra över minoritetens förslag att kyrkan skall avsäga sig vigselrätten på det att äktenskapet juridiskt enbart blir en civilrättslig angelägenhet, så förorsakar man en splittring inom kyrkan och enligt många även svårläkta sår i kristenheten.
Rolf:
Det ser ut som en del krafter verkar i den riktningen, men vi får verkligen hoppas att de inte lyckas med det. Som jag skrivit tidigare anser jag att Svenska kyrkan har en betydelsefull roll i vårt land. Därför behöver vi enas i trosfrågor av central karaktär och avstå från åsiktsfrågor där vi har delade meningar.
Att Svenska kyrkan därmed kommer att marginaliseras i mångas medvetande kommer väl mindre att bero på följsamheten mot politiska krav utan mera på den splittring som skapar löjets skimmer över dem som är satta att förvalta försoningens ämbete.
Rolf:
Detta är att dra förhastade slutsatser
En marginaliserad kyrka
Rolf:
Jag tror inte att kyrkan kommer att bli marginaliserad, men de olyckskorpar som talar om det är inga kyrkans vänner. Detta låter hårt kanske, men det är min bestämda uppfattning att man inte löser kriser genom olycksbådande förutsägelser. Vi kan lätt bli påverkade av sådant, men det gagnar inte till något gott.
kommer att skapa ett andligt tomrum öppet för allehanda andliga och oandliga budskap, däribland villfarelser som kan vålla människor obotlig skada som varelser i behov av trygga relationer både till den kärleksfulla treenigheten och till medmänniskan i vardagen.
Rolf:
Det är lätt att gripas av oro, men Gud överger inte sin kyrka/församling. Han vakar över sitt verk. Låt oss trösta varandra med det.
Oroad kristen
Beslutet äventyrar enheten
Vill göra ett tillägg med anledning av att jag läst en del kommentarer över Kyrkomötets beslut. Det finns en del kristna förkunnare som bygger upp ett nät av rädslor där man uttalar fördömande hotelser mot Svenska kyrkan. De som gör detta är inte sända av Gud. De uppträder på ett mycket ovärdigt sätt och redan deras attityd avslöjar att de saknar kärlek och respekt för sina medmänniskor. Låt oss hjälpas åt att avslöja sådana saker. De är till skada för Guds verk. Men när vi gör det måste det ske visligt och vi får inte själva göra oss skyldiga till hämdbegär. Låt oss bedja för varandra och söka Guds ansikte så att vi kan älska och förlåta.
Kyrkomötets beslut på Ulf Ekmans blogg
Jag skrev en kommentar där som lyder:
"Jag sörjer över det hat och den misstro mot det beslut som Svenska kyrkan har fattat. Det finns inget utrymme för kärlek i detta inlägg och dessa kommentarer, bara fördömanden. Hur kan du Ulf Ekman och alla dina sympatisörer uttrycka er på ett så ovärdigt sätt. Du uttalar domar och olyckliga förutsägelser om Svenska kyrkan. Vem har givit dig mandat till detta? Ni borde skämmas!"
Många har reagerat och tyckt att jag inte borde ifrågasätta Ulf Ekman. En ibland dem är signaturen Peter. Han skriver så här:
"Till Rolf Eriksson: Vet du vems ärenden du går? Jag vet! Vi talar om vilken grund vi baserar vår kristna tro på här! Guds Ord!
Hur vågar du tala ner en av vår tids starkaste representanter för sann och sund traditionell Kristen tro? Gud har givit oss mandat att föra vidare ett rent evangelium! Inte ngt förvanskat, falskt,förvridet evangelium! Jag ber dig besinna dig och böja knä och ropa Abba Fader förlåt oss våran synd!
Frid peter"
Eftersom Peter vet vems ärenden jag går borde han nog ge sig till känna på något sätt. Välkommen Peter!
Svenska kyrkans trångmål – ett moraliskt självmål?
Rolf Ericson svarar signaturen oroad kristen. kursiv stil
Ibland kan det vara mycket svårt att ha en bestämd åsikt och hålla fast vid den.
Rolf:
Behöver man hålla fast vid en bestämd åsikt? Jag tycker att det borde vara mycket tillåtet att säga: Jag vet inte, har tyvärr inte ett färdigt svar.
När ens egna känslor, olika etiska överväganden, personliga hänsynstaganden, respekt för andra personers omdöme och andras beslut med stora återverkningar i andra människors liv ligger i vågskålen kan det kännas näst intill omöjligt veta vad som är rätt och fel.
Rolf:
Rätt och fel kommer vi alltid att göra. Det kan också bli fel när vi ingenting gör. Vi märker felen när de är gjorda och vi gör hela tiden nya fel, trots att vi vill göra rätt
Så är fallet när vi försöker finna ett etiskt hållbart ställningstagande till Svenska kyrkans nya trångmål. Skall vi låta våra präster fortsättningsvis axla uppdraget från staten att förrätta juridiskt bindande äktenskapliga vigslar, när staten förväntar sig att detta skall ske utan åtskillnad även för samkönade par?
Rolf:
Det är inte staten som ger kyrkan uppdraget att viga, men om kyrkan avstår från vigselrätten så tror jag att det är detsamma som att påskynda sekulariseringen. Intresset för kyrkliga vigslar har ökat och jag tror inte att problemet med vigsel av samkönade blir så stort, eftersom de utgör en minoritet. Trots detta är det ett framsteg att vi räknar med denna minoritet och inte utesluter eller diskriminerar dem. Så tycker jag är väl bäst att jag tillägger, men frågan är mycket viktig och man borde inte ha haft så bråttom med att fatta detta beslut.
Vi tror att kyrkan har Guds uppdrag att vara folkkyrka och därmed förmedla Guds kärleks vilja till alla i vårt land och tvekar samtidigt över dilemmat att hålla fast vid kyrkans läroskrifter eller nytolka Jesu Kristi kärleksbudskap. Är detta kärleksbudskap så överordnat alla andra bibelord att vi har lov att bortse de ställen i kyrkans läroskrifter som säger att äktenskapet är en av Gud välsignad och juridiskt bindande förening mellan man och kvinna?
Rolf:
Inga kärleksbudskap och inga läroskrifter skall vara överordnade för de beslut som fattas i kyrkan. Däremot skall de vara vägledande för de nytolkningar vi hela tiden måste göra. Detta kan inte vara fel, men risken att göra fel kvarstår hur vi än tolkar skriften. Tiden och vi förändras. Detta måste vi acceptera.
Om kyrkomötets majoritet väljer att bortse från läroskrifterna och därmed väljer att köra över minoritetens förslag att kyrkan skall avsäga sig vigselrätten på det att äktenskapet juridiskt enbart blir en civilrättslig angelägenhet, så förorsakar man en splittring inom kyrkan och enligt många även svårläkta sår i kristenheten.
Rolf:
Det ser ut som en del krafter verkar i den riktningen, men vi får verkligen hoppas att de inte lyckas med det. Som jag skrivit tidigare anser jag att Svenska kyrkan har en betydelsefull roll i vårt land. Därför behöver vi enas i trosfrågor av central karaktär och avstå från åsiktsfrågor där vi har delade meningar.
Att Svenska kyrkan därmed kommer att marginaliseras i mångas medvetande kommer väl mindre att bero på följsamheten mot politiska krav utan mera på den splittring som skapar löjets skimmer över dem som är satta att förvalta försoningens ämbete.
Rolf:
Detta är att dra förhastade slutsatser
En marginaliserad kyrka
Rolf:
Jag tror inte att kyrkan kommer att bli marginaliserad, men de olyckskorpar som talar om det är inga kyrkans vänner. Detta låter hårt kanske, men det är min bestämda uppfattning att man inte löser kriser genom olycksbådande förutsägelser. Vi kan lätt bli påverkade av sådant, men det gagnar inte till något gott.
kommer att skapa ett andligt tomrum öppet för allehanda andliga och oandliga budskap, däribland villfarelser som kan vålla människor obotlig skada som varelser i behov av trygga relationer både till den kärleksfulla treenigheten och till medmänniskan i vardagen.
Rolf:
Det är lätt att gripas av oro, men Gud överger inte sin kyrka/församling. Han vakar över sitt verk. Låt oss trösta varandra med det.
Oroad kristen
Beslutet äventyrar enheten
Vill göra ett tillägg med anledning av att jag läst en del kommentarer över Kyrkomötets beslut. Det finns en del kristna förkunnare som bygger upp ett nät av rädslor där man uttalar fördömande hotelser mot Svenska kyrkan. De som gör detta är inte sända av Gud. De uppträder på ett mycket ovärdigt sätt och redan deras attityd avslöjar att de saknar kärlek och respekt för sina medmänniskor. Låt oss hjälpas åt att avslöja sådana saker. De är till skada för Guds verk. Men när vi gör det måste det ske visligt och vi får inte själva göra oss skyldiga till hämdbegär. Låt oss bedja för varandra och söka Guds ansikte så att vi kan älska och förlåta.
Kyrkomötets beslut på Ulf Ekmans blogg
Jag skrev en kommentar där som lyder:
"Jag sörjer över det hat och den misstro mot det beslut som Svenska kyrkan har fattat. Det finns inget utrymme för kärlek i detta inlägg och dessa kommentarer, bara fördömanden. Hur kan du Ulf Ekman och alla dina sympatisörer uttrycka er på ett så ovärdigt sätt. Du uttalar domar och olyckliga förutsägelser om Svenska kyrkan. Vem har givit dig mandat till detta? Ni borde skämmas!"
Många har reagerat och tyckt att jag inte borde ifrågasätta Ulf Ekman. En ibland dem är signaturen Peter. Han skriver så här:
"Till Rolf Eriksson: Vet du vems ärenden du går? Jag vet! Vi talar om vilken grund vi baserar vår kristna tro på här! Guds Ord!
Hur vågar du tala ner en av vår tids starkaste representanter för sann och sund traditionell Kristen tro? Gud har givit oss mandat att föra vidare ett rent evangelium! Inte ngt förvanskat, falskt,förvridet evangelium! Jag ber dig besinna dig och böja knä och ropa Abba Fader förlåt oss våran synd!
Frid peter"
Eftersom Peter vet vems ärenden jag går borde han nog ge sig till känna på något sätt. Välkommen Peter!
söndag 18 oktober 2009
Frågor som splittrar Svenska kyrkan
Svenska kyrkan har en betydelsefull roll i vårt land. Många oroas av den politiska styrning som sker och menar att kyrkan hellre borde styras av människor som är kyrkligt aktiva. Det finns en uppfattning att kyrkan blivit mera följsam mot staten, trots att den numera är skild från den. Ett exempel på detta är synen på samkönade äktenskap. Förslaget om äktenskap för homosexuella har bara varit aktuellt en kort tid. För ett år sedan sade kyrkan nej till det. När nu staten har ändrat uppfattning, så verkar det som kyrkan vill följa efter. Om homosexuellas ställning i kyrkan råder det inte någon tveksamhet, men i synen på vigsel mellan samkönade har man haft en alltför kort tid till dialog. Det är ju en lärofråga för kyrkan som borde vara fri ifrån all politisk styrning. Frågan får också konsekvenser för det ekumeniska klimatet mellan kyrkor och samfund. Besluten har fattats alltför snabbt och man har inte fört ett tillräckligt tydligt samtal mellan kyrkorna.
Trots detta ställer jag frågan: ”Är denna fråga värd så mycket uppmärksamhet som den fått?”
Kan vi tillåta oss att tolka frågan som en lärofråga, där vi respekterar olika uppfattningar om sakens betydelse? En annan lärofråga som orsakat så mycket strid och splittring är frågan om kvinnans ställning. Frågan om kvinnor som präster har vållat alltför stor splittring i Svenska kyrkan precis som frågan om samkönade äktenskap.
Det finns krafter som gärna håller dessa lärofrågar vid liv genom att gång på gång angripa Svenska kyrkan och kritisera den.
Här några citat från Ulf Ekmans blogg.
”Det verkar också som man inom Svenska kyrkan så gärna skulle vilja vara först med allt och internationell trendsättare. Istället kommer man att bli internationellt isolerad.”
(Trots detta vill Ekmans ha inflytande över Svenska kyrkan: Läs här)
”Nåväl, det finns stora och breda lager av kristna över hela världen som tänker annorlunda, som inte fallit till föga för en teologisk liberal agenda”
”Beslutet, som verkar har stora möjligheter att gå igenom i höstens kyrkomöte är skandalartat, ett stort avsteg från den sunda läran och något som kommer att få mycket allvarliga och skadliga konsekvenser för kyrka och frikyrka i vårt land.”
”Ärkebiskopen försvarar läronämndens bejakande av samkönade äktenskap, trots att den var splittrad. 6 biskopar reserverade sig. Wejryd menar att frågan är utredd och färdigtänkt och att den stämmer med Svenska kyrkans lära och bibelsyn. Flummigare än så kan man nog knappast uttala sig. Att det stämmer med bibelsynen hos valda delar av kyrkan stämmer naturligtvis men det innebär knappast att beslutet är teologiskt förankrat vare sig i Bibeln eller i Svenska kyrkans bekännelse.”
”Sekulariseringen har nog de flesta insett att den starkt påverkat kyrkorna till de sämre. Det innebär ju inte att inte samhället kan svänga i mer positiva ordalag ändå. Inte heller tror jag att vi kan blunda för negativa inslag i den verklighet vi lever i men med Herrens hjälp kan allting förändras men det sker inte per automatik.” (Slut citat Ulf Ekman)
Samtidigt som Ulf Ekman uttalar sig så kritiskt mot Svenska kyrkan menar han att vi behöver varandra. Om vi behöver varandra måste vi också visa tillbörlig respekt för de olika åsikter som absolut inte är de som skall bestämma inriktningen av kyrkans ledning. Det finns trosfrågor som vi delar som har mycket större betydelse. Kyrkan är inte en åsiktsgemenskap. Om vi älskar varandra har vi fördrag med att åsikterna kan vara delade. Men älskar vi läran mer än livet så kommer vi bara att se vilka fel som finns hos dem som inte tänker likadant. Så får det inte bli. Kyrkan är en trosgemenskap som måste frigöra sig från allt maktbegär och all politisk och religiös fundamentalistisk styrning. Svenska kyrkans roll för vårt land är viktig och alla splittringstendenser får vi be Gud bevara oss ifrån. Jag frågar vem vill splittra? Läs Bibeln där finns svaret.
DagenartikelFörsamlar firar beslut om homovigslar
I splittringens tid
Trots detta ställer jag frågan: ”Är denna fråga värd så mycket uppmärksamhet som den fått?”
Kan vi tillåta oss att tolka frågan som en lärofråga, där vi respekterar olika uppfattningar om sakens betydelse? En annan lärofråga som orsakat så mycket strid och splittring är frågan om kvinnans ställning. Frågan om kvinnor som präster har vållat alltför stor splittring i Svenska kyrkan precis som frågan om samkönade äktenskap.
Det finns krafter som gärna håller dessa lärofrågar vid liv genom att gång på gång angripa Svenska kyrkan och kritisera den.
Här några citat från Ulf Ekmans blogg.
”Det verkar också som man inom Svenska kyrkan så gärna skulle vilja vara först med allt och internationell trendsättare. Istället kommer man att bli internationellt isolerad.”
(Trots detta vill Ekmans ha inflytande över Svenska kyrkan: Läs här)
”Nåväl, det finns stora och breda lager av kristna över hela världen som tänker annorlunda, som inte fallit till föga för en teologisk liberal agenda”
”Beslutet, som verkar har stora möjligheter att gå igenom i höstens kyrkomöte är skandalartat, ett stort avsteg från den sunda läran och något som kommer att få mycket allvarliga och skadliga konsekvenser för kyrka och frikyrka i vårt land.”
”Ärkebiskopen försvarar läronämndens bejakande av samkönade äktenskap, trots att den var splittrad. 6 biskopar reserverade sig. Wejryd menar att frågan är utredd och färdigtänkt och att den stämmer med Svenska kyrkans lära och bibelsyn. Flummigare än så kan man nog knappast uttala sig. Att det stämmer med bibelsynen hos valda delar av kyrkan stämmer naturligtvis men det innebär knappast att beslutet är teologiskt förankrat vare sig i Bibeln eller i Svenska kyrkans bekännelse.”
”Sekulariseringen har nog de flesta insett att den starkt påverkat kyrkorna till de sämre. Det innebär ju inte att inte samhället kan svänga i mer positiva ordalag ändå. Inte heller tror jag att vi kan blunda för negativa inslag i den verklighet vi lever i men med Herrens hjälp kan allting förändras men det sker inte per automatik.” (Slut citat Ulf Ekman)
Samtidigt som Ulf Ekman uttalar sig så kritiskt mot Svenska kyrkan menar han att vi behöver varandra. Om vi behöver varandra måste vi också visa tillbörlig respekt för de olika åsikter som absolut inte är de som skall bestämma inriktningen av kyrkans ledning. Det finns trosfrågor som vi delar som har mycket större betydelse. Kyrkan är inte en åsiktsgemenskap. Om vi älskar varandra har vi fördrag med att åsikterna kan vara delade. Men älskar vi läran mer än livet så kommer vi bara att se vilka fel som finns hos dem som inte tänker likadant. Så får det inte bli. Kyrkan är en trosgemenskap som måste frigöra sig från allt maktbegär och all politisk och religiös fundamentalistisk styrning. Svenska kyrkans roll för vårt land är viktig och alla splittringstendenser får vi be Gud bevara oss ifrån. Jag frågar vem vill splittra? Läs Bibeln där finns svaret.
DagenartikelFörsamlar firar beslut om homovigslar
I splittringens tid
torsdag 15 oktober 2009
Årets val av Nobels fredspris.
Nyheten om valet av President Barack Obama som pristagare av Nobels fredspris, känns inte längre som en nyhet. Glädjen över detta val delar jag med många kristna kyrkor och samfund över hela världen. Som jag tidigare skrivit om Obama så har han lyft fram rättvisan som en aspekt för fred. Om detta skriver Kyrkans tidning i dag torsdag den 15 oktober. Man önskar att han skall lyckas skapa en varaktig fred på den väg han har börjat.
Ett positivt besked följs alltid åt av sådana som inte har förmågan att se verkligheten på samma sätt. De som lever i ett tillstånd av hat och misstro. Så har skett med dem som inte delar denna glada nyhet med samma entusiasm. Detta är i alla fall långt ifrån det kristna budskapets värdighet.
Här länkar jag till Generalsekreterare Samuel Kobias brev till presidenten.
Länk till Dagen artikel: Vi ser fram emot att träffa Obama
Ett positivt besked följs alltid åt av sådana som inte har förmågan att se verkligheten på samma sätt. De som lever i ett tillstånd av hat och misstro. Så har skett med dem som inte delar denna glada nyhet med samma entusiasm. Detta är i alla fall långt ifrån det kristna budskapets värdighet.
Här länkar jag till Generalsekreterare Samuel Kobias brev till presidenten.
Länk till Dagen artikel: Vi ser fram emot att träffa Obama
onsdag 14 oktober 2009
Sakarja Hoppets profet del 2.
Låt mig påminna mina läsare om att jag absolut inte gör anspråk på att kunna skriva en uttömmande artikel om profeten Sakarjas bok. Det är bara några reflexioner jag gjort med anledning av de iakttagelser jag gör av den del av denna profetia som kan gälla för vår tid, som vi också brukar kalla den Messianska tiden. Jag har hämtat en del av mina tankar ur Edvin Wirén, När han öppnade boken, men det mesta ur Bibeln där jag tar med olika citat.
Innan jag fortsätter vill jag länka till en artikel ur Biblicum av Set Erlandsson: En vanlig judisk syn på Jesus: http://lbk.cc/biblicum/19825510.HTM
Se din konung kommer. Detta är det stora temat i Sakarja bok. Profetian har gått i uppfyllelse, Guds rike har kommit. Konungen har redan satt sig på högra sidan om den tron där Gud härskar
”tills han har lagt alla fiender under sina fötter.” 1.Kor.15:25.
Det pågår ett krig, som vi inte kan se. Det är inget jordiskt krig med nationella gränser. Alla de som tillhör Herren är inblandade i detta krig.
”Det är inte mot varelser av kött och blod vi har att kämpa, utan mot härskarna, mot makterna, mot herrarna över denna mörkrets värld, mot ondskans andekrafter i himlarymderna. Ta därför på er Guds rustning..” Ef.6:12
1. Det finns redan ett gudomligt herravälde genom Jesus Kristus och vi uppmanas i Skriften att söka detta rike först av allt. 2. Men profetian syftar också på det rike där Gud skall återta sitt herravälde, som rubbats av ondskans makt. Guds rike är det tillstånd som då upprättas.
Därför beder vi i bönen Fader vår: ”Tillkomme ditt rike, ske din vilja, såsom i himmelen så ock på jorden.”
”Hela skapelsen ropar ännu som i födslovåndor….vi ropar i vår väntan på att Gud skall göra oss till söner och befria vår kropp.” I hoppet är vi räddade.” skriver Paulus i Rom. 8:22-24
Profeterna använder ett språk som visserligen handlar om det nationella Israel, men det är helt klart att profetian syftar på ett andligt Israel, en Guds kyrka och församling som sträcker sig till alla jordens folk..
Sak. 14:9 ”Herren skall vara konung över hela jorden, ja på den tiden skall Herren vara en och hans namn ett.”
Det finns ingen anledning till att spekulera om särskilda tidpunkter för detta. Förkunnelsen om Guds rike är däremot mycket viktig. Det står om Jesus att han efter sin uppståndelse under fyrtio dagar visade sig för sina lärjungar och talade med dem om Guds rike.
”De som hade samlats frågade honom: ”Herre, är tiden inne då du skall återupprätta Israel som kungarike?” Han svarade: ”Det är inte er sak att veta vilka tider och stunder Fadern i sin makt har fastställt.””
De väntade på ett återupprättat Israel som kungarike, och hade svårt att förstå vad profetian handlade om: nämligen ett rike med helt andra gränser.
När fariseerna frågade Jesus i Luk. 17:20
”när Guds rike skulle komma svarade han: ”Guds rike kommer inte på ett sådant sätt att man kan se det med sina ögon. Ingen kan säga: ”Här är det”, eller: ”Där är det”. Nej Guds rike är inom er.”
Om det nu är så som vi har sagt att Jesus Kristus, Messias är konung och att hans herradöme omfattar allt, hur kan det då komma sig att det ser ut som det gör på vår jord?.
Det finns ingen anledning för mig att konstruera ett eget svar på denna fråga. I Bibeln finns så många löften om det som skall ske när Gud återtar sitt herravälde. Det är inga skräckfyllda löften för dem som tagit sin tillflykt hos honom. Det är löften som innehåller tröst, hopp och tillförsikt.
Ett nyckelord återfinner vi i Första Korinthierbrevets femtonde kapitel:
”Sedan kommer slutet, när han överlämnar riket åt Gud, fadern. Då har han förintat varje välde och varje makt och kraft, ty han måste härska tills han har lagt alla fiender under sina fötter. Den siste fienden som förintas är döden, ty allt har han lagt under sina fötter.”
Det står i Hebreerbrevets tolvte kapitel att Jesus sitter nu till höger om Guds tron, och vi uppmanas där att ha blicken fäst på honom. Det är så lätt att vi blir upptagna med det som sker runtomkring honom, men det är bättre att se och förtrösta på honom. Det herravälde som upprättas just nu är det som sker inom oss, när han får bli herre i våra liv.
Gud startar inga krig på jorden. Han sanktionerar inte till våld ockupation hat och förtryck. När Petrus skulle försvara Jesus och högg av örat på översteprästens tjänare så säger Jesus:
”Stick tillbaka ditt svärd, den som griper till svärd skall dödas med svärd..”
Om vi tror att vi kan använda de profetiska skrifterna som verktyg för felaktiga läror om detta så är vi ute på farlig mark. Någon skrev på en blogg. Gud är inte pacifist. Ett sådant påstående ger felaktiga signaler. Var de signalerna kommer ifrån är inte svårt att förstå.
Vi har alla rättighet att ifrågasätta de felsteg som begås inte bara av staten Israel utan också av andra nationer. Låt oss inte blanda in profetiska uttalanden som försvar för våld och förtryck. Det är att missbruka Guds namn
Vi kan inte tolka orden i Sakarja 12 som handlar om hur Jerusalem skall bli gjord till en lyftessten för folken på ett bokstavligt sätt för att försvara sådant som sker i staten Israel i vår tid. Nej som jag har skrivit tidigare handlar profetian om det andliga Israel både här och på andra ställen i Skriften.
Har jag stöd för detta påstående i Skriften? När det i Gamla testamentet talades om Guds folk, så handlade det om dem som han hade slutit ett förbund med. Vi brukar kalla det för det gamla förbundets folk. Men i den Messianska tiden i vilken vi nu lever talar vi om det nya förbundets folk. Vilka är det? Det är det andliga Israel, alla dem som tillhör Herren Jesus. Dem han har återlöst med sitt eget blod när han gav sitt liv för att rädda oss. Det gamla förbundets folk och det nya förbundets folk är nu ett och samma folk.
Se Gal 3:26-29
”Alla är ni nämligen genom tron Guds söner i Kristus Jesus. Är ni döpta in i Kristus har ni också iklätt er Kristus. Nu är ingen längre jude eller grek, slav eller fri, man eller kvinna. Alla är ni ett i Kristus Jesus. Men om ni tillhör Kristus, är ni också avkomlingar till Abraham och arvtagare enligt löftet.”
Jag skulle önska att kunna skriva fortsättning följer, men ni som läser detta kanske kan hjälpa mig med det. Tag nu emot dessa ord som jag tror att Herren ger mig rättighet att förmedla, som en ödmjuk hälsning från en enkel Herrens tjänare. Shalom till er alla!
Innan jag fortsätter vill jag länka till en artikel ur Biblicum av Set Erlandsson: En vanlig judisk syn på Jesus: http://lbk.cc/biblicum/19825510.HTM
Se din konung kommer. Detta är det stora temat i Sakarja bok. Profetian har gått i uppfyllelse, Guds rike har kommit. Konungen har redan satt sig på högra sidan om den tron där Gud härskar
”tills han har lagt alla fiender under sina fötter.” 1.Kor.15:25.
Det pågår ett krig, som vi inte kan se. Det är inget jordiskt krig med nationella gränser. Alla de som tillhör Herren är inblandade i detta krig.
”Det är inte mot varelser av kött och blod vi har att kämpa, utan mot härskarna, mot makterna, mot herrarna över denna mörkrets värld, mot ondskans andekrafter i himlarymderna. Ta därför på er Guds rustning..” Ef.6:12
1. Det finns redan ett gudomligt herravälde genom Jesus Kristus och vi uppmanas i Skriften att söka detta rike först av allt. 2. Men profetian syftar också på det rike där Gud skall återta sitt herravälde, som rubbats av ondskans makt. Guds rike är det tillstånd som då upprättas.
Därför beder vi i bönen Fader vår: ”Tillkomme ditt rike, ske din vilja, såsom i himmelen så ock på jorden.”
”Hela skapelsen ropar ännu som i födslovåndor….vi ropar i vår väntan på att Gud skall göra oss till söner och befria vår kropp.” I hoppet är vi räddade.” skriver Paulus i Rom. 8:22-24
Profeterna använder ett språk som visserligen handlar om det nationella Israel, men det är helt klart att profetian syftar på ett andligt Israel, en Guds kyrka och församling som sträcker sig till alla jordens folk..
Sak. 14:9 ”Herren skall vara konung över hela jorden, ja på den tiden skall Herren vara en och hans namn ett.”
Det finns ingen anledning till att spekulera om särskilda tidpunkter för detta. Förkunnelsen om Guds rike är däremot mycket viktig. Det står om Jesus att han efter sin uppståndelse under fyrtio dagar visade sig för sina lärjungar och talade med dem om Guds rike.
”De som hade samlats frågade honom: ”Herre, är tiden inne då du skall återupprätta Israel som kungarike?” Han svarade: ”Det är inte er sak att veta vilka tider och stunder Fadern i sin makt har fastställt.””
De väntade på ett återupprättat Israel som kungarike, och hade svårt att förstå vad profetian handlade om: nämligen ett rike med helt andra gränser.
När fariseerna frågade Jesus i Luk. 17:20
”när Guds rike skulle komma svarade han: ”Guds rike kommer inte på ett sådant sätt att man kan se det med sina ögon. Ingen kan säga: ”Här är det”, eller: ”Där är det”. Nej Guds rike är inom er.”
Om det nu är så som vi har sagt att Jesus Kristus, Messias är konung och att hans herradöme omfattar allt, hur kan det då komma sig att det ser ut som det gör på vår jord?.
Det finns ingen anledning för mig att konstruera ett eget svar på denna fråga. I Bibeln finns så många löften om det som skall ske när Gud återtar sitt herravälde. Det är inga skräckfyllda löften för dem som tagit sin tillflykt hos honom. Det är löften som innehåller tröst, hopp och tillförsikt.
Ett nyckelord återfinner vi i Första Korinthierbrevets femtonde kapitel:
”Sedan kommer slutet, när han överlämnar riket åt Gud, fadern. Då har han förintat varje välde och varje makt och kraft, ty han måste härska tills han har lagt alla fiender under sina fötter. Den siste fienden som förintas är döden, ty allt har han lagt under sina fötter.”
Det står i Hebreerbrevets tolvte kapitel att Jesus sitter nu till höger om Guds tron, och vi uppmanas där att ha blicken fäst på honom. Det är så lätt att vi blir upptagna med det som sker runtomkring honom, men det är bättre att se och förtrösta på honom. Det herravälde som upprättas just nu är det som sker inom oss, när han får bli herre i våra liv.
Gud startar inga krig på jorden. Han sanktionerar inte till våld ockupation hat och förtryck. När Petrus skulle försvara Jesus och högg av örat på översteprästens tjänare så säger Jesus:
”Stick tillbaka ditt svärd, den som griper till svärd skall dödas med svärd..”
Om vi tror att vi kan använda de profetiska skrifterna som verktyg för felaktiga läror om detta så är vi ute på farlig mark. Någon skrev på en blogg. Gud är inte pacifist. Ett sådant påstående ger felaktiga signaler. Var de signalerna kommer ifrån är inte svårt att förstå.
Vi har alla rättighet att ifrågasätta de felsteg som begås inte bara av staten Israel utan också av andra nationer. Låt oss inte blanda in profetiska uttalanden som försvar för våld och förtryck. Det är att missbruka Guds namn
Vi kan inte tolka orden i Sakarja 12 som handlar om hur Jerusalem skall bli gjord till en lyftessten för folken på ett bokstavligt sätt för att försvara sådant som sker i staten Israel i vår tid. Nej som jag har skrivit tidigare handlar profetian om det andliga Israel både här och på andra ställen i Skriften.
Har jag stöd för detta påstående i Skriften? När det i Gamla testamentet talades om Guds folk, så handlade det om dem som han hade slutit ett förbund med. Vi brukar kalla det för det gamla förbundets folk. Men i den Messianska tiden i vilken vi nu lever talar vi om det nya förbundets folk. Vilka är det? Det är det andliga Israel, alla dem som tillhör Herren Jesus. Dem han har återlöst med sitt eget blod när han gav sitt liv för att rädda oss. Det gamla förbundets folk och det nya förbundets folk är nu ett och samma folk.
Se Gal 3:26-29
”Alla är ni nämligen genom tron Guds söner i Kristus Jesus. Är ni döpta in i Kristus har ni också iklätt er Kristus. Nu är ingen längre jude eller grek, slav eller fri, man eller kvinna. Alla är ni ett i Kristus Jesus. Men om ni tillhör Kristus, är ni också avkomlingar till Abraham och arvtagare enligt löftet.”
Jag skulle önska att kunna skriva fortsättning följer, men ni som läser detta kanske kan hjälpa mig med det. Tag nu emot dessa ord som jag tror att Herren ger mig rättighet att förmedla, som en ödmjuk hälsning från en enkel Herrens tjänare. Shalom till er alla!
måndag 12 oktober 2009
Sakarja - Hoppets profet del 1.
Jag skriver detta med anledning av att man på ett missvisande sätt har tolkat denna text på en blogg jag besökt och jag blir så ledsen över att man vrider och vänder på Guds ord så att det passar ens egna syften vad de nu kan innebära. Min tolkning av nedanstående får naturligtvis även prövas. Det finns utrymme för kommentarer om ni så vill och en fortsättning på detta följer senare.
Profeten Sakarja har blivit kallad hoppets profet, därför att hans profetior handlar om Messias och hans rikes seger över alla världens makter. Sakarja skall inte läsas som en domsbok. Nej det är en tröstebok, som handlar om konungen som kommer. ”Fröjda dig storligen du dotter Sion, höj jubelrop, du dotter Jerusalem. Se din konung kommer till dig, rättfärdig och segerrik är han. Han kommer fattig, ridande på en åsna, på en åsninnas fåle.” Sak.9:9
Det finns ingen tvekan vem det handlar om. Det handlar om vår Messias, om Jesus vår Frälsare. Dig vi lovsjunger ärar, Jesus de fattigas konung….
Uppfyllelsen av denna profetia har redan skett. Han ”är konung”. Det står inte att han ”skall bli konung.”. Det står att ”han är konung.” ”han som är alla konungars konung och alla herrars herre, som ensam är odödlig, som bor i ett ljus som ingen kan nalkas, han som ingen människa har sett eller kan se. Hans är äran den eviga makten.” 1.Tim. 6:15-16
Det stod redan dessförinnan i Sakarja om det rike över vilket han skulle bli konung. Det var verkligen inget litet fjuttigt rike där inte alla fick plats. Inga skulle heller behöva kastas ut ur det riket. Där skulle finnas plats för alla folk. ”hans herradöme skall nå från hav till hav, och från floden intill jordens ändar.”Sak.9:10
I denna hoppfulla profetia talas också om ett förbund, om en återupprättelse där fångar skulle släppas fria. Dessutom talas här om ett förbundsblod. Det nya förbundets blod. Det som vi påminner varandra om när vi som kristna firar Herrens heliga nattvard.
”För ditt förbundsblods skull vill jag också släppa dina fångar fria ur gropen där inget vatten finns.” Sak 9:11.
Vem handlar det om? Kära vänner som läser detta: ”Det handlar faktiskt om oss. Om dig och mig. Vi var tidigare fångar eftersom det gamla förbundet bara gällde judar. Alla hedningar var utanför. ”Men nu tack vare Kristus Jesus, har ni som en gång var långt borta kommit nära, genom Kristi blod.” Ef. 2:13
Den konung som vi här och nu får ta emot i våra hjärtan. Redan nu får vi ingå ett förbund med honom. Det är betydelsefullt att vi gör det och att vi blir medvetandegjorda om att han ”är” konung. Han vill ta emot vår hyllning precis som han gjorde med barnen som ropade Hosianna när han kom ridande på en åsna in mot Jerusalem.
Fortsättning följer.
Profeten Sakarja har blivit kallad hoppets profet, därför att hans profetior handlar om Messias och hans rikes seger över alla världens makter. Sakarja skall inte läsas som en domsbok. Nej det är en tröstebok, som handlar om konungen som kommer. ”Fröjda dig storligen du dotter Sion, höj jubelrop, du dotter Jerusalem. Se din konung kommer till dig, rättfärdig och segerrik är han. Han kommer fattig, ridande på en åsna, på en åsninnas fåle.” Sak.9:9
Det finns ingen tvekan vem det handlar om. Det handlar om vår Messias, om Jesus vår Frälsare. Dig vi lovsjunger ärar, Jesus de fattigas konung….
Uppfyllelsen av denna profetia har redan skett. Han ”är konung”. Det står inte att han ”skall bli konung.”. Det står att ”han är konung.” ”han som är alla konungars konung och alla herrars herre, som ensam är odödlig, som bor i ett ljus som ingen kan nalkas, han som ingen människa har sett eller kan se. Hans är äran den eviga makten.” 1.Tim. 6:15-16
Det stod redan dessförinnan i Sakarja om det rike över vilket han skulle bli konung. Det var verkligen inget litet fjuttigt rike där inte alla fick plats. Inga skulle heller behöva kastas ut ur det riket. Där skulle finnas plats för alla folk. ”hans herradöme skall nå från hav till hav, och från floden intill jordens ändar.”Sak.9:10
I denna hoppfulla profetia talas också om ett förbund, om en återupprättelse där fångar skulle släppas fria. Dessutom talas här om ett förbundsblod. Det nya förbundets blod. Det som vi påminner varandra om när vi som kristna firar Herrens heliga nattvard.
”För ditt förbundsblods skull vill jag också släppa dina fångar fria ur gropen där inget vatten finns.” Sak 9:11.
Vem handlar det om? Kära vänner som läser detta: ”Det handlar faktiskt om oss. Om dig och mig. Vi var tidigare fångar eftersom det gamla förbundet bara gällde judar. Alla hedningar var utanför. ”Men nu tack vare Kristus Jesus, har ni som en gång var långt borta kommit nära, genom Kristi blod.” Ef. 2:13
Den konung som vi här och nu får ta emot i våra hjärtan. Redan nu får vi ingå ett förbund med honom. Det är betydelsefullt att vi gör det och att vi blir medvetandegjorda om att han ”är” konung. Han vill ta emot vår hyllning precis som han gjorde med barnen som ropade Hosianna när han kom ridande på en åsna in mot Jerusalem.
Fortsättning följer.
Åter i Västra Ny kyrka och församlingshem
I går söndag hade jag den stora glädjen att få gästvikariera i det pastorat där jag i mer än tjugofem år var kantor före min pension. Det var Skördegudstjänst i Västra Ny kyrka och traditionsenligt hade Hushållningssällskapet smyckat altaret med naturens rika gåvor och inbjudit till ett riktigt kyrkkaffe med ett dignande hembakat bord. Församlingens nytillträdda komminister Karen Holm predikade och tjänstgjorde tillsammans med kyrkoherde Pekka Pykäläinen. Det var feststämning redan från första stund när konfirmanderna tågade in i kyrkan, då även Församlingsassistenten Birgitta Staaf var med. Kyrkvärdarna Edenheim läste texterna och Vaktmästaren Johan Andersson hade förberett i den vackra kyrkan med tända ljus. Det blev ett kärt möte med alla dem jag arbetat tillsammans med och jag fick så många uppmuntrande hälsningar och kramar. Vi kände oss så glada och tacksamma när vi sedan körde hem. Skönt att veta att man har en öppen dörr på den plats där man tidigare varit verksam. Det stärker självkänslan och ger en skön tillfredsställelse. På återseende!
fredag 9 oktober 2009
Sanningen om judars flykt från Sverige
Det finns ibland anledning att pröva trovärdiga tidningar när överdrivna påståenden bringar förvirring. Vart skall man vända sig? I den debatt som förekommit angående judars flykt från Sverige vände jag mig till Israels ambassad och fick ett mycket vänligt svar som säkert är korrekt. Eftersom jag tidigare skrivit om "påstådd antisemitism", så har jag fått en del antydningar om att det skulle finnas fog för att jag har fel i min bedömning att det är överdrivet. Låt mig därför delge er mitt brev till Israels ambassad och ett utdrag ur det svar jag fick därifrån.:
Borensberg 2009-10-07
Till Israels ambassad
Stockholm
Det pågår i dag en polariserad debatt i media där staten Israel står i blickpunkten. Det är väldigt svårt för mediakonsumenter att bilda en egen uppfattning om sanningshalten i allt som rapporteras. Jag har försökt att redogöra en del av min uppfattning på ett opartiskt sätt i följande artikel på min blogg http://rolferic.blogspot.com/2009/10/oro-for-pastadd-antisemitism-i-sverige.html
Att antisemitismen finns har jag ingen anledning att betvivla och självklart tar jag avstånd från alla antisemitiska tendenser.
Däremot har jag svårt att ta till mig uppfattningen att judar måste fly från Sverige. Om läget är så allvarligt bör också den uppfattningen stödjas från rätta källor. I annat fall äventyras trovärdigheten. Den artikel jag har svårt att förstå finns i den kristna tidningen Dagen och som källa finns Haaretz i Jerusalem. Kan man lita på Dagens reporter Arne Lapidus och det han skriver?
Det är av denna anledning jag skriver i förhoppning om att få veta den fullständiga sanningen från det håll där den rimligen bör finnas.
Det känns inte bra att ifrågasätta om man inte har tillit till den som rapporterar. Egna åsikter faller utanför värdigheten i ett så allvarligt påstående, att judar på grund av antisemitism måste fly från Sverige. Det förs i dag ett propagandakrig på Internet där man inte längre respekterar sanningen. Detta krig förs från båda sidor. En helt opartisk uppfattning kan jag inte begära att få, men kanske en vägledning till sanningshalten i de rykten som sprids om judars flykt från Sverige.
Med vänlig hälsning.
Högaktningsfullt
Rolf Ericson
Minkgatan 14
59029 Borensberg
Tel 0141-41617
rolfericson@boremail.com
Utdrag ur svar från Israels ambassad i Stockholm:
Det du nämner beträffande "flykt av judar från Sverige" kan det säkert förekomma i mindre skala, någon enstaka, men någon större immigrationsvåg av svenska judar har jag inte hört något om.”
HÄR NÅGRA INTRESSANTA LÄNKAR I ÄMNET:
Uppropet i Köpenhamn ljudlänk från Sveriges Radio
Kristen Sionistisk lobbying
Israeliska armén infiltreras av extremister TACK TILL JACOB ZETTERMAN FÖR DENNA VÄRDEFULLA INFORMATION OM DET SOM PÅGÅR. Mera av sådan information i tidningen Dagen efterlyses.
Borensberg 2009-10-07
Till Israels ambassad
Stockholm
Det pågår i dag en polariserad debatt i media där staten Israel står i blickpunkten. Det är väldigt svårt för mediakonsumenter att bilda en egen uppfattning om sanningshalten i allt som rapporteras. Jag har försökt att redogöra en del av min uppfattning på ett opartiskt sätt i följande artikel på min blogg http://rolferic.blogspot.com/2009/10/oro-for-pastadd-antisemitism-i-sverige.html
Att antisemitismen finns har jag ingen anledning att betvivla och självklart tar jag avstånd från alla antisemitiska tendenser.
Däremot har jag svårt att ta till mig uppfattningen att judar måste fly från Sverige. Om läget är så allvarligt bör också den uppfattningen stödjas från rätta källor. I annat fall äventyras trovärdigheten. Den artikel jag har svårt att förstå finns i den kristna tidningen Dagen och som källa finns Haaretz i Jerusalem. Kan man lita på Dagens reporter Arne Lapidus och det han skriver?
Det är av denna anledning jag skriver i förhoppning om att få veta den fullständiga sanningen från det håll där den rimligen bör finnas.
Det känns inte bra att ifrågasätta om man inte har tillit till den som rapporterar. Egna åsikter faller utanför värdigheten i ett så allvarligt påstående, att judar på grund av antisemitism måste fly från Sverige. Det förs i dag ett propagandakrig på Internet där man inte längre respekterar sanningen. Detta krig förs från båda sidor. En helt opartisk uppfattning kan jag inte begära att få, men kanske en vägledning till sanningshalten i de rykten som sprids om judars flykt från Sverige.
Med vänlig hälsning.
Högaktningsfullt
Rolf Ericson
Minkgatan 14
59029 Borensberg
Tel 0141-41617
rolfericson@boremail.com
Utdrag ur svar från Israels ambassad i Stockholm:
Det du nämner beträffande "flykt av judar från Sverige" kan det säkert förekomma i mindre skala, någon enstaka, men någon större immigrationsvåg av svenska judar har jag inte hört något om.”
HÄR NÅGRA INTRESSANTA LÄNKAR I ÄMNET:
Uppropet i Köpenhamn ljudlänk från Sveriges Radio
Kristen Sionistisk lobbying
Israeliska armén infiltreras av extremister TACK TILL JACOB ZETTERMAN FÖR DENNA VÄRDEFULLA INFORMATION OM DET SOM PÅGÅR. Mera av sådan information i tidningen Dagen efterlyses.
torsdag 8 oktober 2009
Ugglor i mossen
Jag läser i den nyss anlända Kyrkans Tidning. (Den får jag på morgonen) Dagen kommer först på eftermiddagen.. Så här står det i KT:
”Livets Ords vd Jonathan Ekman tar plats i stiftsfullmäktige i Uppsala stift…valdes också in i kyrkofullmäktige för Vattholma kyrkliga samfällighet och för hemförsamlingen i Ärentuna.”
Så går jag in på Ulf Ekmans blogg och läser vad han skrivit om den utfrågning som gjordes i Pingstkyrkan Uppsala med honom och Ärkebiskopen Anders Weijryd:
” Frågorna kom att handla om förändringen i det andliga klimatet, förändringar på Livets Ord, synen på Pingströrelsen och framtiden, Israel och naturligtvis också det brinnande aktuella med Svenska kyrkans kommande beslut att viga homosexuella och därmed ändra på äktenskapsdefinitionen.
Man flyttar alltså urgamla råmärken, förändrar teologin och anpassar sig smidigt till mer politisk korrekthet, även om man vill förneka det sista. För mig är det obegripligt och också orimligt att man så ytligt kan glossa över inte bara ett antal klara bibelord utan också helt kasta överbord en 2000-årig kristen konsensus angående synen på homosexualitet. Det sätt varpå teologen Jesper Svartvik lägger ut texten är mycket magstarkt. Det känns lite gymnasieaktigt ogenomtänkt och allmänt bortförklarande, som om man inte gjort läxan utan bara hittar på, när han påstår att 3 Mos. 18:22 inte skulle handla om homosexualitet eftersom en man inte kan ligga med en annan man på exakt samma sätt som med en kvinna. Det verkar ytterligt konstruerat, nästan bisarrt.
Mot denna bakgrund, Svartvik sitter i Svenska kyrkans läronämnd, menar tydligen ärkebiskopen att det Paulus skriver inte handlar om homosexualitet utan enbart om pedofili. Här kan man tala om att läsa in saker i texten som inte står där. Det är nog ingen tvekan om att vi har ett politiskt-religiöst samarbete där maktens män driver igenom sina agendor och använder forskare för sina syften. Det verkar också som man inom Svenska kyrkan så gärna skulle vilja vara först med allt och internationell trendsättare. Istället kommer man att bli internationellt isolerad.
Nåväl, det finns stora och breda lager av kristna över hela världen som tänker annorlunda, som inte fallit till föga för en teologisk liberal agenda. Det är knappast som man menar, att det skulle röra sig om en liten konservativ rest som är emot allt nytänkande. Dessa olika grupperingar av bibeltroende och Jesus älskande håller på att finna varandra över hela världen.”
HELA DETTA SAMTAL GÅR ATT FÖLJA PÅ DAGENS WEBB
HÄR.
När man läser vad Ulf Ekman skriver i sin blogg om kristna som håller på att finna varandra över hela världen till skillnad mot dem ”som inte fallit offer för en teologiskt liberal agenda” så förstår man syftet med att Livets Ord vill ha inflytande i Svenska kyrkan med hjälp av Kristdemokraterna. Man vill förändra precis som man ville när man splittrade Pingströrelsen. Det här skriver jag inte för att vara negativ. Jag sörjer över det tillstånd som fienden åsamkar Guds verk. Allt är inte GUD som glimmar. Jag anar ugglor i mossen.
Det är bra att Livets Ord känner sig hemma i Pingströrelsen nu igen. Det borde stanna därvid. Svenska kyrkan har en stor uppgift att fylla för alla dem som inte får plats i de "fullkomligt rena" samfunden. De cirka fem millioner människor som fortfarande vill ha en kyrka som har plats för dem i glädje och sorg och vid andra särskilda högtider må gärna fortsätta att vara en ofullkomlig trasig kyrka, där människor ur alla grupper kan känna sig hemma utan krav. Jag tror att Jesus skulle ha tyckt om det. Han som uppsökte syndare.
”Livets Ords vd Jonathan Ekman tar plats i stiftsfullmäktige i Uppsala stift…valdes också in i kyrkofullmäktige för Vattholma kyrkliga samfällighet och för hemförsamlingen i Ärentuna.”
Så går jag in på Ulf Ekmans blogg och läser vad han skrivit om den utfrågning som gjordes i Pingstkyrkan Uppsala med honom och Ärkebiskopen Anders Weijryd:
” Frågorna kom att handla om förändringen i det andliga klimatet, förändringar på Livets Ord, synen på Pingströrelsen och framtiden, Israel och naturligtvis också det brinnande aktuella med Svenska kyrkans kommande beslut att viga homosexuella och därmed ändra på äktenskapsdefinitionen.
Man flyttar alltså urgamla råmärken, förändrar teologin och anpassar sig smidigt till mer politisk korrekthet, även om man vill förneka det sista. För mig är det obegripligt och också orimligt att man så ytligt kan glossa över inte bara ett antal klara bibelord utan också helt kasta överbord en 2000-årig kristen konsensus angående synen på homosexualitet. Det sätt varpå teologen Jesper Svartvik lägger ut texten är mycket magstarkt. Det känns lite gymnasieaktigt ogenomtänkt och allmänt bortförklarande, som om man inte gjort läxan utan bara hittar på, när han påstår att 3 Mos. 18:22 inte skulle handla om homosexualitet eftersom en man inte kan ligga med en annan man på exakt samma sätt som med en kvinna. Det verkar ytterligt konstruerat, nästan bisarrt.
Mot denna bakgrund, Svartvik sitter i Svenska kyrkans läronämnd, menar tydligen ärkebiskopen att det Paulus skriver inte handlar om homosexualitet utan enbart om pedofili. Här kan man tala om att läsa in saker i texten som inte står där. Det är nog ingen tvekan om att vi har ett politiskt-religiöst samarbete där maktens män driver igenom sina agendor och använder forskare för sina syften. Det verkar också som man inom Svenska kyrkan så gärna skulle vilja vara först med allt och internationell trendsättare. Istället kommer man att bli internationellt isolerad.
Nåväl, det finns stora och breda lager av kristna över hela världen som tänker annorlunda, som inte fallit till föga för en teologisk liberal agenda. Det är knappast som man menar, att det skulle röra sig om en liten konservativ rest som är emot allt nytänkande. Dessa olika grupperingar av bibeltroende och Jesus älskande håller på att finna varandra över hela världen.”
HELA DETTA SAMTAL GÅR ATT FÖLJA PÅ DAGENS WEBB
HÄR.
När man läser vad Ulf Ekman skriver i sin blogg om kristna som håller på att finna varandra över hela världen till skillnad mot dem ”som inte fallit offer för en teologiskt liberal agenda” så förstår man syftet med att Livets Ord vill ha inflytande i Svenska kyrkan med hjälp av Kristdemokraterna. Man vill förändra precis som man ville när man splittrade Pingströrelsen. Det här skriver jag inte för att vara negativ. Jag sörjer över det tillstånd som fienden åsamkar Guds verk. Allt är inte GUD som glimmar. Jag anar ugglor i mossen.
Det är bra att Livets Ord känner sig hemma i Pingströrelsen nu igen. Det borde stanna därvid. Svenska kyrkan har en stor uppgift att fylla för alla dem som inte får plats i de "fullkomligt rena" samfunden. De cirka fem millioner människor som fortfarande vill ha en kyrka som har plats för dem i glädje och sorg och vid andra särskilda högtider må gärna fortsätta att vara en ofullkomlig trasig kyrka, där människor ur alla grupper kan känna sig hemma utan krav. Jag tror att Jesus skulle ha tyckt om det. Han som uppsökte syndare.
söndag 4 oktober 2009
Änglarnas dag i kyrkan
Visst är det gulligt med rosa änglar och barn. I eftermiddag var vi på en liten tillställning där vi träffade en liten fyraårig flicka som var klädd som en ängel. Hon hade varit i kyrkan på familjegudstjänst. Jag frågade om hon hade sjungit i kyrkan. Nej det hade hon inte. Flickans mormor berättade att hon sovit under gudstjänsten. Jaha, tänkte jag, det kanske var lika bra det. Inte för att jag tror att prästen predikade så att barnen inget begrep, men texterna denna söndag är verkligen svåra att begripa och de är inte barnvänliga. Då är det inte heller så lätt för en präst att predika och utlägga texterna. Mikaelidagen är inte lämplig för familjegudstjänster.
Den präst jag lyssnade till kanske inte hade så många barn som åhörare, men vi vuxna har också svårt att förstå de här texterna. Jag undrar i mitt stilla sinne behöver vi förstå allt det som verkar så svårt i bibeln. För nog är det svårt att förstå texterna om striden som uppstod i himlen när Mikael och hans änglar stred mot draken och ..”när han som kallas Djävul och Satan, han som förför hela världen, han störtades till jorden och hans änglar störtades ner med honom.” Se Uppenbarelseboken 12:7-12 (Episteltexten)Vem har det fullständiga svaret på de svåra frågorna om himmel och helvete som vi läser om i dagens texter och hur mycket behöver vi egentligen begripa?
Visst kan vi tolka texterna, men vårt förhållningssätt till dem varierar. Bibelns bilder lämnar rum för oss att själva tänka och ta ställning till det vi läser.
När vi läser ”att kastas i den eviga elden.” förstår vi att det är ett bildspråk. Det kan inte tolkas bokstavligt och det är ledsamt att det finns de som gör det fortfarande, eftersom det skadar trovärdigheten för det kristna budskapet. ”Om din hand eller din fot förleder dig, så hugg av den och kasta den ifrån dig. Det är bättre för dig att gå in i livet stympad eller ofärdig än att kastas i den eviga elden.” Matt. 18:7-10 (Evangelietexten) Det handlar om att avsky det onda och hålla fast vid det goda. Den helvetes eld som beskrives i texten finns här på jorden. Det behöver vi inga bevis för att förstå när vi dagligen bevittnar att ondskan accelererar. ”Djävulen har stigit ner till er och hans raseri är stort, ty han vet att hans tid är kort.”
Upp 12:12 (Episteltexten)Det finns ingen anledning till att tappa fattningen när vi ser allt detta som pågår
Det finns ett sätt att besegra det onda i den tid vi lever och det läser vi om i dagens episteltext: (Upp.12:7-12)
”De har besegrat honom genom Lammets blod och genom sitt vittnesbörds ord.”Detta hör till vår kristna tro. När vi bekänner tron på Jesus Kristus så åberopar vi den frälsning (räddning) han vann åt en hel värld, när han gav sitt liv och sitt blod för oss på Golgata kors.
Blodet blev Israels beskydd i gamla förbundets tid. Det var blod från lamm som slaktades. Blodet är vårt beskydd i nya förbundets tid. Hebr. 10:10. ”Efter denna Guds vilja har vi helgats genom att Jesu Kristi kropp blev offrad en gång för alla.”…..”Ty med ett enda offer har han (Jesus) för all framtid fullkomnat dem som blir helgade.”Vi kan aldrig segra i egen kraft, men när Jesus Kristus blir herre i våra liv så är det i honom som vi går segrande fram. Hela tiden beroende av blodets beskydd.
Vi förstår inte detta och har inget fullständigt svar på vad som skall ske efter detta liv. Det är när vi bekänner det som ”Anden stöder oss i vår svaghet” Rom 8:26.
Den präst jag lyssnade till kanske inte hade så många barn som åhörare, men vi vuxna har också svårt att förstå de här texterna. Jag undrar i mitt stilla sinne behöver vi förstå allt det som verkar så svårt i bibeln. För nog är det svårt att förstå texterna om striden som uppstod i himlen när Mikael och hans änglar stred mot draken och ..”när han som kallas Djävul och Satan, han som förför hela världen, han störtades till jorden och hans änglar störtades ner med honom.” Se Uppenbarelseboken 12:7-12 (Episteltexten)Vem har det fullständiga svaret på de svåra frågorna om himmel och helvete som vi läser om i dagens texter och hur mycket behöver vi egentligen begripa?
Visst kan vi tolka texterna, men vårt förhållningssätt till dem varierar. Bibelns bilder lämnar rum för oss att själva tänka och ta ställning till det vi läser.
När vi läser ”att kastas i den eviga elden.” förstår vi att det är ett bildspråk. Det kan inte tolkas bokstavligt och det är ledsamt att det finns de som gör det fortfarande, eftersom det skadar trovärdigheten för det kristna budskapet. ”Om din hand eller din fot förleder dig, så hugg av den och kasta den ifrån dig. Det är bättre för dig att gå in i livet stympad eller ofärdig än att kastas i den eviga elden.” Matt. 18:7-10 (Evangelietexten) Det handlar om att avsky det onda och hålla fast vid det goda. Den helvetes eld som beskrives i texten finns här på jorden. Det behöver vi inga bevis för att förstå när vi dagligen bevittnar att ondskan accelererar. ”Djävulen har stigit ner till er och hans raseri är stort, ty han vet att hans tid är kort.”
Upp 12:12 (Episteltexten)Det finns ingen anledning till att tappa fattningen när vi ser allt detta som pågår
Det finns ett sätt att besegra det onda i den tid vi lever och det läser vi om i dagens episteltext: (Upp.12:7-12)
”De har besegrat honom genom Lammets blod och genom sitt vittnesbörds ord.”Detta hör till vår kristna tro. När vi bekänner tron på Jesus Kristus så åberopar vi den frälsning (räddning) han vann åt en hel värld, när han gav sitt liv och sitt blod för oss på Golgata kors.
Blodet blev Israels beskydd i gamla förbundets tid. Det var blod från lamm som slaktades. Blodet är vårt beskydd i nya förbundets tid. Hebr. 10:10. ”Efter denna Guds vilja har vi helgats genom att Jesu Kristi kropp blev offrad en gång för alla.”…..”Ty med ett enda offer har han (Jesus) för all framtid fullkomnat dem som blir helgade.”Vi kan aldrig segra i egen kraft, men när Jesus Kristus blir herre i våra liv så är det i honom som vi går segrande fram. Hela tiden beroende av blodets beskydd.
Vi förstår inte detta och har inget fullständigt svar på vad som skall ske efter detta liv. Det är när vi bekänner det som ”Anden stöder oss i vår svaghet” Rom 8:26.
fredag 2 oktober 2009
ORO FÖR PÅSTÅDD ANTISEMITISM I SVERIGE
Låt mig först av allt få säga att antisemitism är avskyvärt när den existerar. Det finns ingen anledning för mig att betvivla att den gör det. Vi har blivit påminda om antisemitismen genom den mycket uppmärksammade debatten i samband med en artikel i Aftonbladet. Det är många som högljutt och onyanserat skrikit sig hesa för en påstådd antisemitism i Sverige. För inte innehåller artikeln i Aftonbladet något som bekräftar detta. Däremot har den gett näring åt en debatt som handlar om påstådd antisemitism i Sverige. Hur kan man i Israel vara skeptisk mot Sverige och påstå att det förekommit en rad antijudiska incidenter? Är detta verkligen sant? Jag har svårt att tro det. Så här skriver Professor Ulf Bjereld i Newsmill:
”Sverige är ett land där antisemitismen haft svårare att få fäste jämfört med i de flesta övriga länder i Europa. Det är bra. Kanske skapar det också hos oss en blindhet för de antisemitiska föreställningar som har eller har haft fäste på andra håll i världen? För de allra flesta svenskar är antisemitism något så främmande att vi har svårt att känna igen den när vi vid enstaka tillfällen springer på den.”
Jag ansluter mig gärna till den uppfattningen. När tidningen Dagen genom sin reporter i Jerusalem Arne Lapidus skriver om reaktioner mot de antiisraeliska demonstrationer som förekommit i Malmö och på andra platser så finns det ingen anledning att betvivla detta, men att dra så långtgående slutsatser att det skulle innebära någon kris för judar i Sverige är naturligtvis ett mycket överdrivet påstående.
Den oro som många känner inför detta blir inte bättre av att man använder lögner och halvsanningar i den debatt som pågår. Från kristet håll borde det absolut vara helt uteslutet, men när man läser en del bloggar på internet, ssom utger sig för att vara kristna så blir man förtvivlad över det som agiteras. Man undrar vad som ligger bakom..
Jag vädjar till tidningen Dagen och andra kristna tidningar att vara fullständigt sanningsenliga och inte låta sig påverkas av detta i sin rapportering
"PINGSTRÖRELSEN OCH ISRAEL"
"ANTISEMITISM KAN DRIVA PÅ INVANDRINGSVÅG FRÅN SVERIGE"
”Sverige är ett land där antisemitismen haft svårare att få fäste jämfört med i de flesta övriga länder i Europa. Det är bra. Kanske skapar det också hos oss en blindhet för de antisemitiska föreställningar som har eller har haft fäste på andra håll i världen? För de allra flesta svenskar är antisemitism något så främmande att vi har svårt att känna igen den när vi vid enstaka tillfällen springer på den.”
Jag ansluter mig gärna till den uppfattningen. När tidningen Dagen genom sin reporter i Jerusalem Arne Lapidus skriver om reaktioner mot de antiisraeliska demonstrationer som förekommit i Malmö och på andra platser så finns det ingen anledning att betvivla detta, men att dra så långtgående slutsatser att det skulle innebära någon kris för judar i Sverige är naturligtvis ett mycket överdrivet påstående.
Den oro som många känner inför detta blir inte bättre av att man använder lögner och halvsanningar i den debatt som pågår. Från kristet håll borde det absolut vara helt uteslutet, men när man läser en del bloggar på internet, ssom utger sig för att vara kristna så blir man förtvivlad över det som agiteras. Man undrar vad som ligger bakom..
Jag vädjar till tidningen Dagen och andra kristna tidningar att vara fullständigt sanningsenliga och inte låta sig påverkas av detta i sin rapportering
"PINGSTRÖRELSEN OCH ISRAEL"
"ANTISEMITISM KAN DRIVA PÅ INVANDRINGSVÅG FRÅN SVERIGE"
VARFÖR VILL DE INTE HA FRED?
Det var verkligen pinsamt att fredsmötet i förra veckan kom av sig. De rimliga krav som palestinierna ställt mot Israel borde Netanyahu ha accepterat. Läs mera här