”Gospelglädjen känns i hela kroppen”, läser jag i Kyrkans tidning och ”gospel är rena rama friskvården”. Detta är väldigt positivt. När ungdomskörerna som sjunger gospel växer så beror det på att det är musik som berör. ”Det handlar mer om hängivenhet än perfektion”, säger en av skribenterna.
Det är denna hängivenhet och inlevelse som jag efterlyser både hos mig själv och hos andra. En av körledarna tror att det är glädjen och det enkla budskapet som lockar människor till kören men han är också angelägen att blanda olika genrer.
Det blir ensidigt om man bara ägnar sig åt en genre. För Svenska Kyrkan handlar det om den klassiska körsången, men för frikyrkorna kan det vara andra musikstilar.
Detta är mycket viktigt, eftersom många äldre har svårt att sjunga med hela kroppen på ett naturligt sätt. Vi är inte vana med nya tillåtande sätt att sjunga i gudstjänsten och skulle därför behöva mera variation i utbudet av sång och musik. Många saknar den sång och musikstil som fanns förr då strängmusiken var vanlig i frikyrkorna. Man vill se både sångare och instrumentalister i alla åldrar i gudstjänsten.
Att vara engagerad sångare och musikant i en församling har en bevarande funktion. Så minns jag själv hur det var i min ungdoms frikyrkoförsamling, där jag fick vara med i en församling med ett rikt sång och musikliv. Det var med glädje man gick till kyrkan. Inte bara för att sitta ned och lyssna utan också för att själv få delta.
När det gäller lovsång så handlar det inte enbart om ”en” musikstil. Det handlar om inlevelse. Att med sång och musik få ge uttryck för det man känner av både glädje och sorg och låta känslorna ta form i tillbedjan.
Lovsången kan vara en psalmsång till orgel likaväl som när ett lovsångsteam leder den. Det kan vara både stilla lovsång men också rytmisk dans. Ja variationsformerna är många och vi borde tillåta ett större utbud där vi kan låna det som är bra från andra kristna traditioner.
Svenska Kyrkan har under senare tid lånat mycket av den frikyrkliga sång och musikskatten, men Svenska Kyrkan har också många nya sånger och psalmer som är mycket tilltalande. Sångerna från Taizé och Iona är ju exempel på sådana fina stilla lovsånger som är lätta att sjunga och som inbjuder till andakt och tillbedjan
Jag menar inte att vi ska renodla musik som passar de äldre respektive de yngre, men vi ska ha en mångfald av sånger som berikar alla åldrar. Det kanske finns vissa musikstilar som vi inte tycker om, men då tror jag vi ska undvika att vara kritiska. Låt oss i stället vara generösa och tillåta ungdomarna att använda sin musikstil.
Det handlar om vilken inställning jag har till det som sker i gudstjänsten. Kan jag inte leva med i det som sker så behöver jag nog fundera på om jag hamnat på rätt plats. Brister och tillgångar finns i alla kyrkor, men om vi tar vara på tillgångarna så tror jag att vi får uppleva större inlevelse.
Till sist vill jag påminna om orgelns betydelse. I Svenska Kyrkan ingår det ofta i Kyrkomusikerns arbetsinstruktion att utbilda unga människor i orgelspelet. Man har lyckats med att få orgelspelet lustbetonat för yngre människor. Om man ska lära sig att spela orgel så är det lättare att få in koordinationen i både armar och ben medan man är ung. I den pingstkyrka jag senaste tiden besökt i Motala finns en mycket förnämlig orgel, men tyvärr inga tillräckligt intresserade ungdomar som vill ta chansen och lära sig. Detta tycker jag är synd. Här finns ju resurser som borde tillvaratas. Jag tror säkert att församlingen skulle erbjuda yngre musikelever att få lära sig på det fina instrumentet.
torsdag 23 februari 2012
söndag 19 februari 2012
lördag 18 februari 2012
Det finns mycket som vi inte kan förklara.
Fortsättning på föregående inlägg om Andligt liv i Sverige. Kommentarer efterlyses!
Min kristna tro bygger på vad jag har upplevt. De erfarenheter som livet gett mig har stärkt min tro på Gud. Inte så att jag fått allt jag bett om och att livet har blivit en framgångssaga. Det vore lögn att påstå det. Min tro på Gud ger mig framför allt tröst, inspiration och motivation till att möta livet jag får uppleva varje dag. När jag sedan lägger denna erfarenhet bakom mig kan jag precis som många andra troende människor konstatera. Någon gick tillsammans med mig, någon bar mig, någon hjälpte mig igenom de mörka passen. Jag kan inte förklara varför saker och ting händer. Den som inte vill tro på Gud kan kalla mig drömmare eller fantast, men min tro är personlig.
Det går inte att förklara Gud. Vi kan bara ha en uppfattning om vem han är. Den som vill ha bevis för Guds existens kan aldrig få det och det är inte heller nödvändigt. Den som vill uppleva Gud i sitt liv måste våga tro att han finns och att han lönar den som söker honom. Se Hebr. 11:6: ”Utan tro kan ingen finna nåd hos honom. Ty den som vill nalkas Gud måste tro att han finns och att han lönar den som söker honom”
Min tro på Gud bygger alltså på en uppfattning om honom, vilket i sin tur har att göra med den bild jag fått av honom. Jag har fått en positiv bild av Gud. Har man fått en negativ bild av Gud försöker man hela tiden att bortförklara honom och förneka hans existens. Detta kan inte vara något att eftersträva.
Så här skriver Keith Ward en av Englands främsta filosofer och teologer i sin bok ”Den farliga religionen”: ”Det verkar som om den religiösa tron i grunden inte är några försök att förklara varför saker händer. Frågar vi tänkande troende i vår egen tid vad som är grunden för deras tro får vi många olika svar, men bara i sällsynta fall är svaret att deras tro förklarar varför saker och ting händer. Ett svar, och jag tror det är ett mycket viktigt sådant, hänvisar till en översinnlig makt, ett översinnligt värde, av större betydelse och moralisk kraft än något mänskligt.”
Boken går att beställa på Verbum.
Jag vill gärna göra ett tillägg till vad jag tidigare skrivit i detta inlägg. Tillägget är gjort måndag den 27 februari:
"Det finns tydliga tecken som stärker min uppfattning om Guds existens, men tyvärr finns det människor som aktivt bekämpar denna sanning. Hur kan jag påstå något sådant?. Jag gör det med de ord som Paulus använder när han talar om hur farligt det är att hindra denna sanning. Se Romarbrevet 1:18-20: "Ty Guds vrede uppenbaras från himlen och drabbar all gudlöshet och orätt hos de människor som håller sanningen fången i orättfärdighet. DET MAN KAN VETA OM GUD kan de ju själva se. Gud har gjort det uppenbart för dem. Ty alltsedan världens skapelse har hans osynliga egenskaper, hans eviga makt och gudomlighet kunnat uppfattas i hans verk och varit synliga"
Guds egenskaper är därför osynliga, men de kan ändå uppfattas av den som vill leva genom tron."
Min kristna tro bygger på vad jag har upplevt. De erfarenheter som livet gett mig har stärkt min tro på Gud. Inte så att jag fått allt jag bett om och att livet har blivit en framgångssaga. Det vore lögn att påstå det. Min tro på Gud ger mig framför allt tröst, inspiration och motivation till att möta livet jag får uppleva varje dag. När jag sedan lägger denna erfarenhet bakom mig kan jag precis som många andra troende människor konstatera. Någon gick tillsammans med mig, någon bar mig, någon hjälpte mig igenom de mörka passen. Jag kan inte förklara varför saker och ting händer. Den som inte vill tro på Gud kan kalla mig drömmare eller fantast, men min tro är personlig.
Det går inte att förklara Gud. Vi kan bara ha en uppfattning om vem han är. Den som vill ha bevis för Guds existens kan aldrig få det och det är inte heller nödvändigt. Den som vill uppleva Gud i sitt liv måste våga tro att han finns och att han lönar den som söker honom. Se Hebr. 11:6: ”Utan tro kan ingen finna nåd hos honom. Ty den som vill nalkas Gud måste tro att han finns och att han lönar den som söker honom”
Min tro på Gud bygger alltså på en uppfattning om honom, vilket i sin tur har att göra med den bild jag fått av honom. Jag har fått en positiv bild av Gud. Har man fått en negativ bild av Gud försöker man hela tiden att bortförklara honom och förneka hans existens. Detta kan inte vara något att eftersträva.
Så här skriver Keith Ward en av Englands främsta filosofer och teologer i sin bok ”Den farliga religionen”: ”Det verkar som om den religiösa tron i grunden inte är några försök att förklara varför saker händer. Frågar vi tänkande troende i vår egen tid vad som är grunden för deras tro får vi många olika svar, men bara i sällsynta fall är svaret att deras tro förklarar varför saker och ting händer. Ett svar, och jag tror det är ett mycket viktigt sådant, hänvisar till en översinnlig makt, ett översinnligt värde, av större betydelse och moralisk kraft än något mänskligt.”
Boken går att beställa på Verbum.
Jag vill gärna göra ett tillägg till vad jag tidigare skrivit i detta inlägg. Tillägget är gjort måndag den 27 februari:
"Det finns tydliga tecken som stärker min uppfattning om Guds existens, men tyvärr finns det människor som aktivt bekämpar denna sanning. Hur kan jag påstå något sådant?. Jag gör det med de ord som Paulus använder när han talar om hur farligt det är att hindra denna sanning. Se Romarbrevet 1:18-20: "Ty Guds vrede uppenbaras från himlen och drabbar all gudlöshet och orätt hos de människor som håller sanningen fången i orättfärdighet. DET MAN KAN VETA OM GUD kan de ju själva se. Gud har gjort det uppenbart för dem. Ty alltsedan världens skapelse har hans osynliga egenskaper, hans eviga makt och gudomlighet kunnat uppfattas i hans verk och varit synliga"
Guds egenskaper är därför osynliga, men de kan ändå uppfattas av den som vill leva genom tron."
tisdag 14 februari 2012
Andlighet i Sverige
Så här definieras ordet "andlighet"på Wikipedia
Stämmer detta med din upplevelse av andligheten. Ser gärna fram emot din kommentar, men vill gärna att du fortsätter att ta del av den information som finns i nedanstående inlägg:
1. Här ett avsnitt från Stanley Sjöbergs webbkyrka:
2. Här ett avsnitt från TV4:
3. LÄS HÄR OM ANDLIGHETEN I BURMA
Har vi blivit skrämda i Sverige av all så kallad andlighet. Håller vi på att mista något av den värdefulla betydelse som andligheten borde ha i våra kristna kyrkor?
Ge mig kommentarer på detta inlägg och berätta gärna om dina andliga upplevelser.
Stämmer detta med din upplevelse av andligheten. Ser gärna fram emot din kommentar, men vill gärna att du fortsätter att ta del av den information som finns i nedanstående inlägg:
1. Här ett avsnitt från Stanley Sjöbergs webbkyrka:
2. Här ett avsnitt från TV4:
3. LÄS HÄR OM ANDLIGHETEN I BURMA
Har vi blivit skrämda i Sverige av all så kallad andlighet. Håller vi på att mista något av den värdefulla betydelse som andligheten borde ha i våra kristna kyrkor?
Ge mig kommentarer på detta inlägg och berätta gärna om dina andliga upplevelser.
måndag 13 februari 2012
Guds röst kan vara tankar om aftonen
Så här skriver Domprost Åke Bonnier på sin blogg:
”Vår kyrka är en reformatorisk kyrka där evangeliet om Jesus Kristus som förkroppsligar Gud på ett helt unikt sätt, som undervisat i ord och handling om Guds rike och som själv förkroppsligar det riket samt som har dött och uppstått för var och en av oss och som genom den heliga Anden är närvarande mitt ibland oss, får vara i centrum. När vi lever i den fortgående reformationen gör vi det med Guds Ord som grund och vägledning men som måste tolkas i varje ny tid. Guds Ord är levande i den bemärkelsen att det berör och påverkar i nutiden. Guds Ord är präglat av Guds kärlek – en kärlek som inte ser till gränser, en kärlek som innesluter snarare än utesluter, en kärlek som upprättar snarare än trycker ned, en kärlek som bekräftar snarare än förnekar. Denna Guds kärlek, som Guds Ord är uttryck för och måste vara ett uttryck för, har sina tydligaste brännpunkter i inkarnationen och försoningshandlingen på korset.”
......"Vårt fokus måste vara hur vi på många olika sätt, med många olika uttrycksformer kan hjälpa människor att upptäcka friheten i Jesus Kristus. Här behöver vi än mer ta vårt reformatoriska arv på allvar och se hur vi, än mer, kan tolka bibelordet in i vårt samhälle och vara angelägna röster mitt i ett samhälle och sammanhang där så många längtar efter livsmening, där så många känner sig utanför, där så många lever ett ytliv. Vad hjälper ett ”tjusigt” liv när tillvaron brakar? Vad hjälper allt det myckna ägandet, stiliga karriärer o s v, när livet gör en illa på djupet? Kyrkan (och då menar jag Svenska kyrkan) måste bli än tydligare med det befriande och bärande budskapet men översatt (i sann reformatorisk anda) så att dagens människor i dagens samhälle med dagens problem och glädjeämnen kan förstå, ta till sig och påverkas. Vår utmaning är att låta Bibelns ord få vara just levande Ord bland levande människor. Det är en enorm utmaning, men en utmaning som vi måste ta, både som kyrka och som enskilda kristna..."
LÄS HELA ARTIKELN HÄR
”Vår kyrka är en reformatorisk kyrka där evangeliet om Jesus Kristus som förkroppsligar Gud på ett helt unikt sätt, som undervisat i ord och handling om Guds rike och som själv förkroppsligar det riket samt som har dött och uppstått för var och en av oss och som genom den heliga Anden är närvarande mitt ibland oss, får vara i centrum. När vi lever i den fortgående reformationen gör vi det med Guds Ord som grund och vägledning men som måste tolkas i varje ny tid. Guds Ord är levande i den bemärkelsen att det berör och påverkar i nutiden. Guds Ord är präglat av Guds kärlek – en kärlek som inte ser till gränser, en kärlek som innesluter snarare än utesluter, en kärlek som upprättar snarare än trycker ned, en kärlek som bekräftar snarare än förnekar. Denna Guds kärlek, som Guds Ord är uttryck för och måste vara ett uttryck för, har sina tydligaste brännpunkter i inkarnationen och försoningshandlingen på korset.”
......"Vårt fokus måste vara hur vi på många olika sätt, med många olika uttrycksformer kan hjälpa människor att upptäcka friheten i Jesus Kristus. Här behöver vi än mer ta vårt reformatoriska arv på allvar och se hur vi, än mer, kan tolka bibelordet in i vårt samhälle och vara angelägna röster mitt i ett samhälle och sammanhang där så många längtar efter livsmening, där så många känner sig utanför, där så många lever ett ytliv. Vad hjälper ett ”tjusigt” liv när tillvaron brakar? Vad hjälper allt det myckna ägandet, stiliga karriärer o s v, när livet gör en illa på djupet? Kyrkan (och då menar jag Svenska kyrkan) måste bli än tydligare med det befriande och bärande budskapet men översatt (i sann reformatorisk anda) så att dagens människor i dagens samhälle med dagens problem och glädjeämnen kan förstå, ta till sig och påverkas. Vår utmaning är att låta Bibelns ord få vara just levande Ord bland levande människor. Det är en enorm utmaning, men en utmaning som vi måste ta, både som kyrka och som enskilda kristna..."
LÄS HELA ARTIKELN HÄR
lördag 11 februari 2012
Guds röst i vår tid
Psalmförfattaren J.O. Wallin hade hört Guds röst i naturen. Han uttrycker det så här i Sv.ps 305:3: ”Jag hör hans röst där sommarvinden susar, där lunden sjunger, och där floden brusar; jag hör den ljuvast i mitt hjärta tala och mig hugsvala”Hela denna psalm uttrycker diktarens önskan att få komma nära själva källan men att den är fördold här i tiden. Trots detta kan man i sitt inre kan uppleva och förnimma det som hjärtat längtar efter och bli hugsvalad.
Låt mig ställa en närgången fråga! Vill du höra Guds röst? Jag tror att han vill tala till dig. Frågan är då Vad gör du när du hör honom tala?
Hebr. 3:7 ”Om ni hör hans röst i dag, förhärda inte era hjärtan.”
Hebreerbrevet inleds med att beskriva det sätt på vilket Gud har talat till oss vid denna tidens slut. Det är genom sin son Jesus Kristus som han har talat Lägg märke till verbets tidsform: ”har talat”. När jag nu skriver detta inlägg så är det på uppdrag av min Frälsare Jesus Kristus som jag upprepar det budskap som redan är uttalat en gång för alla. Det är detta budskap han vill att du ska hörsamma. Jag vet inte hur du reagerar när du läser det här. Kan du höra honom ibland alla röster? Så här har Nils Ferlin skrivit: ”Kan du höra honom komma- ej i buller och gny, ej i tordönets sprakande dunder. Nej han vandrar i sin örtagård lik himmelens sky, i morgonens solstänkta lunder. Kan du höra honom komma, att han kommer som en psalm- så mjuk och så drömmande stilla, han vandrar dig till mötes i dagarnas kvalm och han vill dig inte alls något illa. Ty han talar ej latin- som den grå teologin, vilken halkat på sin egen halhets halka- Men han talar som en ton ur en mjuk violin och han talar såsom aftonens svalka.”
Du kanske har hört hans röst på ditt eget speciella sätt eftersom det står att Gud talade på många sätt. Budskapet är ändå detsamma. Det handlar om räddning i en tid där allt går mot sin upplösning. Det handlar om vår eviga destination. Livets mening är att få rätt kurs innan det blir för sent. Hebr. 2:1 ”Därför måste vi desto mer ge akt på det vi fått höra, så att vi inte tappar kursen.”
Det finns en del som slår dövörat till för det här och kallar det religiöst svammel, men jag för min del kan inte låta bli att tala om vad jag har sett och hört. Hur gör Du? Så här skrev Allan Törnberg i en sång: ”Varför stänger du ditt hjärta för Jesus, Han som led och dog för dig på Golgata? Ingen älskar dig som han, ingen annan frälsa kan. Varför stänger du ditt hjärta för Jesus. Varför stänger du ditt hjärta för Jesus? Han allena ger ditt hjärtats längtan svar. O den frid som du åtrår, Du hos ingen annan får. Varför stänger du ditt hjärta för Jesus? O så öppna då ditt hjärta för Jesus. Innan nådens sol för evigt har gått ned. Hör han kallar dig ännu! Varför tvekar dröjer du? O så öppna då ditt hjärta för Jesus!”
OM DU KLICKAR HÄR KOMMER DU TILL MITT BIBELPUSSEL
Låt mig ställa en närgången fråga! Vill du höra Guds röst? Jag tror att han vill tala till dig. Frågan är då Vad gör du när du hör honom tala?
Hebr. 3:7 ”Om ni hör hans röst i dag, förhärda inte era hjärtan.”
Hebreerbrevet inleds med att beskriva det sätt på vilket Gud har talat till oss vid denna tidens slut. Det är genom sin son Jesus Kristus som han har talat Lägg märke till verbets tidsform: ”har talat”. När jag nu skriver detta inlägg så är det på uppdrag av min Frälsare Jesus Kristus som jag upprepar det budskap som redan är uttalat en gång för alla. Det är detta budskap han vill att du ska hörsamma. Jag vet inte hur du reagerar när du läser det här. Kan du höra honom ibland alla röster? Så här har Nils Ferlin skrivit: ”Kan du höra honom komma- ej i buller och gny, ej i tordönets sprakande dunder. Nej han vandrar i sin örtagård lik himmelens sky, i morgonens solstänkta lunder. Kan du höra honom komma, att han kommer som en psalm- så mjuk och så drömmande stilla, han vandrar dig till mötes i dagarnas kvalm och han vill dig inte alls något illa. Ty han talar ej latin- som den grå teologin, vilken halkat på sin egen halhets halka- Men han talar som en ton ur en mjuk violin och han talar såsom aftonens svalka.”
Du kanske har hört hans röst på ditt eget speciella sätt eftersom det står att Gud talade på många sätt. Budskapet är ändå detsamma. Det handlar om räddning i en tid där allt går mot sin upplösning. Det handlar om vår eviga destination. Livets mening är att få rätt kurs innan det blir för sent. Hebr. 2:1 ”Därför måste vi desto mer ge akt på det vi fått höra, så att vi inte tappar kursen.”
Det finns en del som slår dövörat till för det här och kallar det religiöst svammel, men jag för min del kan inte låta bli att tala om vad jag har sett och hört. Hur gör Du? Så här skrev Allan Törnberg i en sång: ”Varför stänger du ditt hjärta för Jesus, Han som led och dog för dig på Golgata? Ingen älskar dig som han, ingen annan frälsa kan. Varför stänger du ditt hjärta för Jesus. Varför stänger du ditt hjärta för Jesus? Han allena ger ditt hjärtats längtan svar. O den frid som du åtrår, Du hos ingen annan får. Varför stänger du ditt hjärta för Jesus? O så öppna då ditt hjärta för Jesus. Innan nådens sol för evigt har gått ned. Hör han kallar dig ännu! Varför tvekar dröjer du? O så öppna då ditt hjärta för Jesus!”
OM DU KLICKAR HÄR KOMMER DU TILL MITT BIBELPUSSEL
onsdag 8 februari 2012
Hur vill jag att min församling skall vara?
Det pågår just nu en välbehövlig debatt om tillståndet i frikyrkligheten. Jag skulle vilja utvidga begreppet "frikyrkligheten". Debatten handlar om det andliga tillståndet i vårt land.
När man läser Sigfrid Demingers smärtsamma analys av det andliga tillståndet så måste man fråga sig: "Hur vill JAG att den kyrka ska se ut där jag vill ha mitt andliga hem?" Då handlar det inte om vilken kyrka jag tillhör, om jag är baptist eller lutheran. Jag längtar efter att finna min plats på den ort där jag bor och jag söker efter heligheten och kan ibland upptäcka den även i ofullkomligheten. Kommer jag någonsin att finna en kyrka som motsvarar alla mina förväntningar? Jag tror inte det. Just nu står jag med ena foten i Svenska Kyrkan och den andra i Pingstkyrkan. Ja så har jag haft det en längre tid och jag blir inte riktigt klok på var jag hör hemma. Jag märker både brister och tillgångar. Vi lever i en ny tid där människor som har en helt annan kulturell bakgrund integreras i vårt samhälle. Då måste vi bli lyhörda för deras behov och förväntningar. Jonas Melin skriver om den mångkulturella församlingen i Råslätt på ett mycket positivt sätt. Rekommenderas nedanstående länk till Barnabasbloggen.
Här ett utdrag ur artikeln i Dagen där Sigfrid Deminger skriver:
"……Främst märks det i den frikyrkliga gudstjänsten. Vördnad är i dag en bristvara. Framtoning, språk och klädsel visar att respekten klingat av. Ingenting tycks heligt längre. Människor och deras framträdanden står i centrum.Bibelns texter har en undanskymd plats. Egentlig textläsning förekommer alltmer sällan. Predikan utgår ofta från ett ämne eller ett uppslag som är predikantens eget. Läses en text kommenteras den knappast. Andra infallsvinklar ter sig intressantare. Inte heller privat läser dagens frikyrkomedlem särskilt ofta sin bibel. Gudstjänsten saknar därmed nödvändig klangbotten. Själva kyrkorummet har i många kyrkor genomgått en förvandling. Ofta utan hänsyn till vad arkitektur och symboler velat säga. Predikstolen kan vara borta. Man förstod inte att den var en del av en helhet och ett uttryck för Ordets plats i gudstjänsten. Nattvardsbordet kan också vara borta. Det fick inte plats på den "scen" som behövde bli allt rymligare. Orgeln kan vara låst eller såld. Variationen av musikaliska uttryck har på många håll ersatts av en bedövande enformighet.På plattformen framträder man. Det hela ger intryck av uppvisning. Det är inte längre församlingen som firar gudstjänst. Den förblir passiv och benämns allt oftare "publik". De symboler som finns kvar i kyrkorummets främre del skyms av människor som uppträder. Att de bakom sig har en Kristusbild eller ett kors tycks inte stämma till eftertanke. Det emotionella dominerar. Reflektionen kring livets djupare frågeställningar har inte samma aktualitet som förr……"
LÄS HELA ARTIKELN: FRIKYRKLIGHETEN BAR INTE
Kritiken är smärtsam, men nödvändig. Den kommer från en person som har insikt i ämnet och det är många som delar hans uppfattning
Jonas Melin på Barnabasbloggen skriver:
” Det finns inte mer av andligt liv och levande tro i Svenska kyrkan (eller den katolska eller ortodoxa för den delen), än vad det gör inom frikyrkan. Det finns förvisso öar av kristen tro och andligt liv även i Svenska kyrkan, men det finns också mycket av tom liturgi, formalism och synkretism”
LÄS HELA ARTIKELN :Har frikyrkan en framtid?
Så här säger Biskop Antje Jackelén i tidningen Dagen den 8 februari:
"Vi i Svenska kyrkan ser också alla de risker som Deminger pekar på. Men vi har liturgin, som en stor styrka. Liturgin är robust i tid och rum, där du kan känna igen strukturen världen över."
LÄS ARTIKELN HÄR
När man läser Sigfrid Demingers smärtsamma analys av det andliga tillståndet så måste man fråga sig: "Hur vill JAG att den kyrka ska se ut där jag vill ha mitt andliga hem?" Då handlar det inte om vilken kyrka jag tillhör, om jag är baptist eller lutheran. Jag längtar efter att finna min plats på den ort där jag bor och jag söker efter heligheten och kan ibland upptäcka den även i ofullkomligheten. Kommer jag någonsin att finna en kyrka som motsvarar alla mina förväntningar? Jag tror inte det. Just nu står jag med ena foten i Svenska Kyrkan och den andra i Pingstkyrkan. Ja så har jag haft det en längre tid och jag blir inte riktigt klok på var jag hör hemma. Jag märker både brister och tillgångar. Vi lever i en ny tid där människor som har en helt annan kulturell bakgrund integreras i vårt samhälle. Då måste vi bli lyhörda för deras behov och förväntningar. Jonas Melin skriver om den mångkulturella församlingen i Råslätt på ett mycket positivt sätt. Rekommenderas nedanstående länk till Barnabasbloggen.
Här ett utdrag ur artikeln i Dagen där Sigfrid Deminger skriver:
"……Främst märks det i den frikyrkliga gudstjänsten. Vördnad är i dag en bristvara. Framtoning, språk och klädsel visar att respekten klingat av. Ingenting tycks heligt längre. Människor och deras framträdanden står i centrum.Bibelns texter har en undanskymd plats. Egentlig textläsning förekommer alltmer sällan. Predikan utgår ofta från ett ämne eller ett uppslag som är predikantens eget. Läses en text kommenteras den knappast. Andra infallsvinklar ter sig intressantare. Inte heller privat läser dagens frikyrkomedlem särskilt ofta sin bibel. Gudstjänsten saknar därmed nödvändig klangbotten. Själva kyrkorummet har i många kyrkor genomgått en förvandling. Ofta utan hänsyn till vad arkitektur och symboler velat säga. Predikstolen kan vara borta. Man förstod inte att den var en del av en helhet och ett uttryck för Ordets plats i gudstjänsten. Nattvardsbordet kan också vara borta. Det fick inte plats på den "scen" som behövde bli allt rymligare. Orgeln kan vara låst eller såld. Variationen av musikaliska uttryck har på många håll ersatts av en bedövande enformighet.På plattformen framträder man. Det hela ger intryck av uppvisning. Det är inte längre församlingen som firar gudstjänst. Den förblir passiv och benämns allt oftare "publik". De symboler som finns kvar i kyrkorummets främre del skyms av människor som uppträder. Att de bakom sig har en Kristusbild eller ett kors tycks inte stämma till eftertanke. Det emotionella dominerar. Reflektionen kring livets djupare frågeställningar har inte samma aktualitet som förr……"
LÄS HELA ARTIKELN: FRIKYRKLIGHETEN BAR INTE
Kritiken är smärtsam, men nödvändig. Den kommer från en person som har insikt i ämnet och det är många som delar hans uppfattning
Jonas Melin på Barnabasbloggen skriver:
” Det finns inte mer av andligt liv och levande tro i Svenska kyrkan (eller den katolska eller ortodoxa för den delen), än vad det gör inom frikyrkan. Det finns förvisso öar av kristen tro och andligt liv även i Svenska kyrkan, men det finns också mycket av tom liturgi, formalism och synkretism”
LÄS HELA ARTIKELN :Har frikyrkan en framtid?
Så här säger Biskop Antje Jackelén i tidningen Dagen den 8 februari:
"Vi i Svenska kyrkan ser också alla de risker som Deminger pekar på. Men vi har liturgin, som en stor styrka. Liturgin är robust i tid och rum, där du kan känna igen strukturen världen över."
LÄS ARTIKELN HÄR
lördag 4 februari 2012
Berättelsen från min barndom
GÅ TILL BIBELVERSARNA SOM DÖLJER SIG BAKOM RUTOR
Här ett litet utdrag från en berättelse jag publicerade i Ökenkällan år 2009:
"Jag hade sett farbror Helge.Han gick ofta till affären med stapplande steg. Mamma berättade att han hustru var blind. Så det var farbror Helge som varje dag måste gå till affären och handla. Det är synd om dem sa jag. Farbror Helge har så svårt att gå. Mamma svarade att de hade ingen liten gosse som kunde gå och handla åt dem. Plötsligt kände jag mig riktigt betydelsefull och sa till mamma: ”Tror du att jag skulle kunna hjälpa dem?” Så fick det bli. Mamma trodde att det var Gud som hade haft sitt finger med i spelet. Det var ofta så i vårt hem. Vi trodde på Guds ledning och upplevde gång på gång hur han hjälpte oss med små vardagliga ting.
Nu kanske ni tror att det var enbart tant Gärda och farbror Helge som hade nytta av att jag började gå och handla åt dem efter skolans slut. Så var det inte. Även jag fick många fina stunder i deras hem med förtroliga samtal.
De hade en barnslig tro på bönens makt. Med detta vill jag ha sagt att deras tro var enkel och okomplicerad. Det var inga diskussioner om Gud möjligen kunde svara på bön. Nej detta var självklart för dem. När farbror Helge bad, så var det ingen högtravad bön. Det var ett slags pratande med Gud, där tonen var mycket angelägen. Om de bad för någon som hade det svårt, så var rösten nästan gråtmild, varm och innerlig. Det luktade så gott i deras hem. Till julen hade tant Gärda gjort i ordning små krukor med hyacinter som också spred sin väldoft.
Ibland brukade farbror Helge ta fram Bibeln och Mannakorgen. Den bestod av små lappar med utvalda bibelcitat. Jag blev ombedd att sätta mig och farbror Helge sa till oss att vi skulle ta ett var sitt manna, så skulle han läsa orden vi fick ur Bibeln. Det var med spänd förväntan man inväntade sitt speciella ord. Det kunde ju vara ett särskilt tilltal från Gud. Det var vi inställda på och det kändes mycket naturligt. Ögonen lyste på farbror Helge när han läste: ”Hör, vilket härligt ord du fått Rolf”, kunde han säga. Det var nästan som han hade hittat en dyrbar skatt som han nu fick ge åt mig. Och det hade han verkligen Jag sög på löftesorden som på en god karamell. Det var verkligen skönt att få vara i detta hem som andades så mycket kärlek. Äldre människors livserfarenhet betonades mer förr i tiden än nu. Just därför upplevde jag stunderna hos tant Gärda och farbror Helge som lärorika. De hade ju dessutom gjort speciella andliga erfarenheter."
LÄS HELA ARTIKELN HÄR
Att läsa bibeln på detta speciella sätt kan vara ett alternativ, men det finns naturligtvis andra sätt som är bättre för den som vill veta vad bibeln lär. Nu har jag i alla fall gjort några små bibelpussel där man kan klicka sig fram till utvalda bibelversar
FINNS NU PÅ TVÅ SIDOR KLICKA HÄR
onsdag 1 februari 2012
Utvalda bibelord
24 bibelord samlade i ett litet pussel KLICKA HÄR!
Skriv gärna till mig och föreslå nya bibelverser.
Skriv gärna till mig och föreslå nya bibelverser.