Så här skrev Gunilla Lundgren i Dagen den 5 juni 2013 om
Sångskatten som håller på att gå förlorad:
"I dag får lovsångsteam bestämma församlingssången som med korta
sångkörer ger oss ett musikaliskt uttryck från en viss tid och epok. Medan en
åldersgrupp i församlingen lyfts och inspireras gång på gång får andra sitta
och lyssna. Tanken med församlingssången är att ALLA i församlingen ska få
kraft och inspiration genom den! Har dagens församlingsledare blivit
historielösa? Var finns pingströrelsens musikhistoria?
Strängmusiken är
nog död. Det finns ringa möjlighet för den som vill spela sitt instrument till
Herrens ära. Väldigt sällan förekommer stämsång eller blandad kör.
Ett blomstrande
musikliv i en nära framtid! Klingar inte de orden skönt? Församlingssången och
musiken kan utvecklas om vi vill respektera varandra. Unga och äldre sångare
och musiker kan samarbeta. Man kan skapa en musikkommitté med olika
representanter från vart decennium så varje ålder med sitt musikaliska
uttryckssätt blir representerad. Mötas för regelbundna samtal lokalt, regionalt
och på riksnivå och dela erfarenheter. De unga sång- och musikledarna kan lära
sig av de äldre sång- och musikledarna sin gemensamma sång och musikhistoria.
Yngre och äldre får då samma chans att känna sig hemma i församlingen och delta
i församlingssången. Vi kan bara bygga vår musikaliska framtid på vår
musikaliska historia." LÄS HELA ARTIKELN HÄR
Lennart Linden skrev följande artikel i Dagen den 12 juni 2013: Mångfasseterad musik uttryck för vår tro:
"Nog är vår längtan att alla åldrar möts i lovsång, bön och
lovprisning. Det måste vara möjligt att olika åldrar kan mötas i full
gemenskap. De moderna lovsångsteamen eller lovsångsbanden har fått för stor
plats, och vi måste ställa högre krav på variation och kvalitet. Det är
fantastiskt glädjande att många ungdomar är aktiva och verksamma, det är ju vår
ständiga bön, men nog kunde en och annan medelålders eller 50+ också kunna få
plats med sina gåvor i församlingens sång- och musikliv.
Under årtionden
har församlingarnas orglar med variation av mäktiga toner fått stämma
församlingen till gudstjänst för att lova Gud, men de flesta orglarna står
oanvända och dammiga, varför? Är vi på väg att skrota orglar och alla akustiska
instrument som våra stora kompositörer brukat för att ge oss skön musik till
Guds ära?
Gunilla Lundgren tog upp många viktiga frågor i sin
artikel som vi hoppas på något sätt får ett samtalsforum, bland annat
gemensamma sångutgåvor för nutid och framtid.
Må vi ge
tillfälle till samtal i dessa frågor så att vi kan föra arvet vidare till
kommande generationer." LÄS HELA ARTIKELN HÄR!
Ännu en reflektion över detta på en blogg som tar upp sådant som publiceras i Dagen:
SvaraRaderaTack Sune Fahlgren för Dagen-artikeln om musiken i svenskt (amerikanskt) frikyrkoliv. Reflektionerna och frågorna kring detta är oerhört viktiga:
"Har lovsångsteamen lagt beslag på gudstjänsten? Vill vi att gudstjänsten ska bäras av folket eller av ett nytt prästerskap? Var pågår offentliga samtal om den teologi som kommer till uttryck i lovsångernas texter och former? Här behövs andlig urskiljning så att inte gudstjänstmusiken bara blir en tidsspegel, där sinnena berusas och där mötet med det gudomliga reduceras till känslor och stämning. Gud är större."
Jag har funderat mycket på dessa frågor och otaliga gånger noterat fokuset på känslor, stämningar och på utövarna/"artisterna" själva. Vad gör musiken med oss? Når musiken upp till helighetens Gud, den som lovsjungs, eller stannar tonerna och känslorna någonstans i höjd med takstolarna?
Läs mera på denna länk:
http://dagenreflektion.blogg.se/2013/november/dagen-2111-13-jesus-culture.html
Det är ju väldigt viktigt att våra församlingsledare blir medvetna om de här negativa företeelserna om man låter lovsångsteamen dominera. Det behövs ett rejält uppvaknande för de risker till osunt församlingsliv som föreligger