Jag har i flera av mina tidigare inlägg reagerat på alla de
försåtliga angrepp som sker mot Svenska kyrkan, nu senast i den usla
debatten med Marcus Birro och Ann Heberlein i SVT
När Bengt Malmgren på sin blogg utvärderar denna debatt så
menar han att
Antje
Jackelén uttalat sig väldigt diffust om Jesus Kristus och svävat på målet om de
tror på Jesus Kristus som världens frälsare.
Det är fel att säga att vår blivande ärkebiskop svävat på
målet om tron att Jesus är världens Frälsare. Om hennes svar på den aktuella
utfrågningen verkade vara diffusa så berodde det i stället på att frågorna som
ställdes var utformade som ett slags ja och nej frågor. Att vara tydlig i ett
sådant sammanhang kräver ett mera utförligt svar.
Debatten mellan Ann Heberlein och Marcus Birro bestod till
stor del av pajkastning. Den var inte till någon av kombattanternas fördel.
Birro anklagade Svenska kyrkan för att ha övergett grundläggande
kristna värderingar, tron på att Bibeln är Guds ord, och hur man ser på Jesus
och jungfrufödelsen. Han menade också att man har slutat att prata om syndernas
förlåtelse, att den blivande ärkebiskopen varit otydlig om att Jesus är enda
vägen till Gud, men han aktade sig för att påstå att hon förnekat detta, ty det
hade varit lögn.
Det finns förvisso både bokstavstroende och andra
bibeltroende även i Svenska kyrkan och man har definitivt inte övergett de
värderingar som är grunden för den kristna tron. I varje söndags gudstjänst
eller mässa så finns syndabekännelsen med, liksom avlösningen, tackbönen och
lovsången..
Det finns säkert många i Svenska kyrkan som tror på
jungfrufödelsen, inklusive den blivande ärkebiskopen, men hur den gått till kan
det ju inte finnas någon som vet. Jungfrufödelsen är ett mysterium.
Birro som menar att han är bokstavstroende skulle om tiden medgavs kunna förklara hur han tror att det gått till.
Birro som menar att han är bokstavstroende skulle om tiden medgavs kunna förklara hur han tror att det gått till.
Att vara tydlig i sin tro på Kristus och kyrkan som universell gemenskap
Så här skriver Ann Heberlein i DN om Biskop Antje Jackelén:
”Det finns falanger både innanför och utanför kyrkan som
kräver tydliga svar, svartvita sanningar, ordning och reda, och, naturligtvis,
gränser. Följaktligen provocerar biskop Antje Jackeléns valspråk, som är
"Gud är större"”
Nej du syndabekännelsen finns inte alls alltid med i söndagens huvudgudstjänst. Det blir allt vanligare att man använder någon form av överlåtelsebön. Högmässan på söndagarna heter numerapå flera håll bara mässa/temamässa och är inte en fullständig högmässa.Detta gäller i Stockholm i alla fall.
SvaraRaderaNej du syndabekännelsen finns inte alls alltid med i söndagens huvudgudstjänst. Det blir allt vanligare att man använder någon form av överlåtelsebön. Högmässan på söndagarna heter numerapå flera håll bara mässa/temamässa och är inte en fullständig högmässa.Detta gäller i Stockholm i alla fall.
SvaraRaderaVälkommen till Ökenkällan Marie och varmt tack för din kommentar. Här i Motala följer Svenska Kyrkan Kyrkohandboken som gäller för hela landet. I högmässan och den gudstjänstordning som finns för varje söndag förekommer syndabekännelsen. På vissa håll i landet har man prövat det jag tror du menar som kallas mässa/temamässa. Denna indelas i fyra avdelningar. 1. Samling. 2. Ordet. 3. Måltiden 4. Sändning. I den första avdelningen ingår i inledningsmomentet bön om syndernas förlåtelse, som ett fast moment. Ingen präst eller lekman som leder en gudstjänst har rättighet att avvika ifrån denna ordning. Allt det här kände jag till eftersom ja arbetat i Svenska Kyrkan som kantor i många år, men för säkerhets skull ringde jag upp Kyrkoherden här i Motala och fick veta hur det förhåller i nuläget. Låt oss alltid vara rädd om Svenska Kyrkan och inte sätta tro till alla de försåtliga angrepp som tyvärr förekommer. Låt inte besvikelse och bitterhet slå rot när du möter sådant som inte faller dig i smaken. Bed i stället om ljus och vägledning så skall Herren leda dig och visa dig den rätta vägen. Gud välsigne dig. Marie!
SvaraRadera