Ett välsignat livsöde

Jag har med författaren Yngve Hanells tillåtelse scannat några sidor ur hans trosstärkande bok där han berättar om sitt innehållsrika liv. Där berättar han bland annat om att jag besökte dem medan de var verksamma i Filadelfiaförsamlingen i Ramsberg i början av 1960-talet.
Yngve och hans fru Solveig reste senare ut som missionärer till Chile där de var med om att bygga upp ett barnhem.  Här är länken till sidorna som jag scannat

Glad påsk 2014

Vi önskar alla våra vänner en Glad Påsk 2014 med hälsningar från Ulla-Britt och Rolf.
Här ett bildmontage. Bilderna tagna i dag påskafton den 19 april 2014. Vitsipporna blommar runt husknuten!

En av mina mest älskade långfredagssånger.

Se mängden mot Golgata skrider,

och Jesus bland mänskorna går,

föraktad, bespottad och hånad,

hans panna bär blodiga sår.

Fast oskyldig, korsfäst han bliver,

och smärtorna tar han på sig.

Sitt liv som ett offer han giver.

O tänk, det var allt gjort för mig.

O tänk det var allt gjort för mig,

O tänk det var allt gjort för mig.

För mig brast hans älskande hjärta,

O tänk det var allt gjort för mig.

”Jag törstar” han ropar i smärta.

”Jag törstar”, o tänk hur han led!

I kärlek hans bristande hjärta

nu längtar att frälsningen ge.

Han glömde sig själv mitt i döden,

han glömde den törniga krans.

och såg blott den mänskliga nöden.

O tänk att min synd då blev hans

Det var vid den nionde timmen,

då böjer han huvudet ner.

Och hör från försmäktande läppar:

”Förlåt dem, o Fader”, han ber.

O tänk, över grymmaste bödlar

i kärlek förbarmar han sig.

”Förlåt dem, förlåt dem” han beder.

Den bönen ock gäller för mig.

Texten på norska skrevs år 1894 Hjalmar Hansen, som var Brigadör, Frälsningsofficer och Sångförfattare i Frälsningsarmen i Norge,  skrev över 800 sångtexter. Melodin/ Musiken komponerades av Silas J. Vail, som var affärsman i USA

Han gick den svåra vägen

Han gick den svåra vägen upp till Jerusalem.

Han gick med sina vänner som skulle svika honom snart.

Han gjorde det för dem, Han gjorde det för dem.

 Han gick den svåra vägen upp till Jerusalem

Där blev han slagen hånad och törnekrönt av fienden.

Han teg och led för dem. Han gjorde det för dem

Han gick den svåra vägen. Han bar sitt eget kors.

Han bad: ”Min Gud förlåt dem.” Han led och dog på Golgata.

Han gjorde det för oss, för alla och för oss.

Text: Britt G. Hallqvist

Löftena kunna ej svika

Löftena kunna ej svika, nej de stå evigt kvar.

Jesus med blodet beseglat allt vad han lovat har

Himmel och jord må brinna, höjder och berg försvinna,

men den som tror skall finna, löftena de stå kvar

Gör såsom Abraham gjorde, blicka mot himlen opp!

Medan du stjärnorna räknar, växer din tro ditt hopp

Tro när det mörknar på färden, solen ej slocknat har.

Blott några timmar och sedan strålar en morgon klar

Tro när dig världen förföljer. Med dig i ugnen het

vandrar en gudason härlig, prövade själ det vet

Tro när dig vännerna svika, tro när blott en står kvar.

Jesus din vän skall dig följa, alla ja alla dar.

Tro under allt som dig möter, snart du ju hemma är.

Då skall i åskådning bytas det som du trodde här

Denna sång skrevs med text och musik av Pastor Lewi Pethrus år 1913

De två första verserna skrevs under en tid då hustrun Lydia var sjuk. När läkare föreslagit ett operativt ingrepp beslutade de i stället att sätta sin förtröstan till Gud i bön. De fick bönesvar. Hustrun tillfrisknade utan något operativt ingrepp De övriga verserna tillkom senare. De skrevs under en tid då pingströrelsen var utsatt för hårt angrepp utifrån.

 

Löftena och löftet

Det talas i Bibeln om fäderna i det Gamla förbundets tid att de genom tron fick löftena uppfyllda. Gud talade till dem många gånger och på många sätt genom profeterna står det. Det står också att de fick Guds vittnesbörd för sin tro. De kallas för trons vittnen. Dessa trosmänniskor som omtalas i Hebreerbrevets elfte kapitel hade lagt beslag på Guds löften. De vann segrar över sina fiender genom sin tro och de fick se Guds löften gå i uppfyllelse. Gud bekräftade deras tro på det sättet. Observera att ordet löften står här i pluralis i obestämd form.

Det är skillnad på ordet löften och ordet löftet. Löftet står i singularis och i bestämd form. Paulus skriver i 2.Kor.1:20 att ”Guds löften har fått sitt ja genom honom (Jesus)” Detta gäller alla Guds löften, antingen de är uppfyllda eller väntar på sin uppfyllelse. De har fått sin uppfyllelse i Kristus.

”Ingen av dessa som genom sin tro har fått Guds vittnesbörd fick se löftet uppfyllas” Hebr. 11:39. De levde och dog i väntan på ett löftes uppfyllelse, som ingen av dem upplevde på jorden.

 Nu är löftet uppfyllt. Det som dessa trosvittnen sett fram emot har kommit. Jesus Kristus har genom sitt offer på Golgata vunnit en evig seger. Han är ”nu krönt med härlighet och ära därför att han led döden.” Hebr. 2:9 Det står nu inte sedan. Jesus har segrat Löftet är redan uppfyllt. ”När han lade allt under honom, gjorde han inget undantag: allt skulle läggas under honom. Ännu ser vi inte att allt lagts under har lagts under honom.” Hebr. 2:8. Det återstår ett ”ännu”  ”Ty han måste härska tills han har lagt alla fiender under sina fötter.” 1.Kor15:25. Om det onda ser ut att triumfera, så är det bara för en kort tid. Vi ser fram emot den dag då alla fiender skall vara besegrade, ja till och med döden skall bli besegrad.

Precis som de gamla förbundets trosvittnen fick Guds vittnesbörd, så har också de troende som nu lever i det nya förbundets tid Jesu vittnesbörd  i sina hjärtan. Genom tron kan vi också i vår tid få uppleva uppfyllelsen av Guds löften. Löften om Guds närvaro under tider av sjukdom, sorg och prövning.

Du och jag kan ta reda på vad Gud har lovat. Vi kan tryggt få överlämna våra liv i hans trofasta omsorg och ledning. Vi behöver inte känna oro även om världen hotfullt larmar. I tro på Guds löften får vi med stor förväntan se fram emot den stora dag då Jesus skall komma.

”Löftena kunna ej svika, nej de stå evigt kvar.”

Text som legat i skrivbordslådan

Får se om det blir något av den efter bearbetning eller om den hamnar i skräpkammaren:

Ingenting är nytt under solen,

allting som skall ske har skett.

Efter vinter kommer våren,

utan att vi därom bett.

Ingenting är hopplöst,

allting kan bli nytt.

Varför skall vi sörja

över dag som flytt.

Det som sker det sker under solen.

Gick där i min ensamhet och tänkte

på allt det goda som jag redan har.

Det finns många andra som har svårt att gå,

Många har små krämpor man inte kan förstå,

men ingenting är nytt under solen.

Livet kan bli lättare för andra.

Nya möjligheter kan vi få.

Fånga dem i flykten de går fort förbi.

Dina möjligheter kan göra någon fri

Det som sker det sker under solen.

Vattnet i sitt kretslopp cirkulerar.

Torra marker kan på nytt få liv.

Gud som ser det hela öppnar sitt förråd.

Alla små resurser ges till dig av nåd,

men ingenting är nytt under solen

Vi kan dela med oss till varandra,

utav jordens gåvor som vi fått.

Vara med och skapa liv som aldrig dör.

Bygga upp det fallna (gamla) som fienden förstör.

Det som sker det sker under solen.

Nog har jag fått lära mig att livet

inte är så lätt som det ser ut.

Inga svar är enkla, det har jag förstått.

Ingenting är rättvist, men mycket kan bli gott.

Ingenting är nytt under solen.

Hurdan (Sådan) är den Gud som jag kan tro på?

Han är följeslagare och vän.

Lärde mig att bedja, gav mitt sinne ro.

Nära vid hans hjärta vill jag alltid bo.

Det som sker, det sker under solen.

Text:Rolf Ericson

Intervju med Ulf och Birgitta Ekman

Jag har lyssnat på en intervju med Ulf och Birgitta Ekman pådenna länk och vill betona vad jag tidigare skrivit i Ökenkällan. Man måste respektera deras beslut och beundra deras mod, inte minst med tanke på den ställning de haft och har i kristenheten, En hel del frågetecken kan rätas ut om man lyssnar på denna intervju. Det är en lång process som pågått i deras liv innan de fattat detta avgörande beslut. Detta är deras väg och den bottnar säkert i en fast övertygelse. Vi behöver definitivt inte gå samma väg, men vi har samma mål. Vårt gemensamma mål måste få vara att i Guds - kärlekens kraft - ena en splittrad kristenhet. Jag önskar dem verkligen av hjärtat Guds rika välsignelse!.

Att lämna allt

.....jag ger dej mycket mera......för jag står på din sida.....
tejpat från Youtube

Identitetsförvirring

Det debatteras just nu i tidningen Dagen

http://www.dagen.se/nyheter/nu-behover-livets-ord-fortydliga-sin-identitet/

om nödvändigheten av att församlingar i detta fall Livets Ord, slår vakt om sin identitet. Detta menar man är nödvändigt i en tid som kännetecknas av turbulens och allmän förvirring. Splittringen har pågått ganska länge och många har förlorat tilltron till dem som utgivit sig för att vara andliga ledare. Jag har svårt att tro att lösningen på krisen skulle vara att slå vakt om sin identitet, även om det låter tilltalande för den som känner sig rotlös. Nej detta leder i stället till tillbakagång. Guds församling är inte en sekt med slutna gränser. Dess uppgift är att vara gränsöverskridande, så som jag ser det. Vår tid inbjuder till ett sådant förhållningssätt.

Allt inomkyrkligt gräl är till mera skada för Guds rike, än den sekularisering som pågår utanför och även eventuellt innanför kyrkan. Om vi inte blir fyllda av Jesu kärlek till människor, så kan inte Guds rike bli synligt i världen. ”Se hur de älskar varandra”, var det motto som förde evangeliet framåt i sitt segertåg över världen. Det var inte vapnen som användes i korstågen. De skapade bara krig, hat och förvirring, trots att de användes tillsammans med korset, kärlekens symbol, för sitt olovliga syfte. Kärlekens vapen däremot, har vi fått för att kunna uträtta något gott i världen. Jesu kärlek bryter ner fördomar och oförsonlighet. Han älskade över alla gränser.

När vi älskar, slår vi inte vakt om vår identitet. Vi blir gränsöverskridande. Jag är kristen, men behöver inte fördenskull betona att jag är pingstvän. Man behöver inte bli katolik för att älska katolska bröder och systrar, inte heller gå med i Livets Ord för att älska vännerna där. De är inte våra fiender. De är våra vänner och värda att älskas där de är. Jag kan ha vänner som är ateister, muslimer, buddhister eller tillhöra någon annan religion. Det är min uppgift att välsigna dem i Jesu namn och önska dem Guds frid. Om någon av dem säger: ”Jag har frid”, så finns det ingen anledning för mig att motsäga detta. Det är Guds ande som vill hjälpa mig att välja de rätta orden. Det är i samarbete med honom jag finner min uppgift i rätt tid. Vi är kallade att välsigna alla människor

Att ha sin församlingstillhörighet på den plats där man bor, är oerhört viktigt. Kan jag ha gemenskap med vännerna där utan att överge mina grundläggande mänskliga värderingar, så tycker jag inte att det finns anledning att lämna gemenskapen. Gräset kan till en början se grönare ut på andra sidan den fålla där jag befinner mig, men det kan säkert bli torrtider även på den andra sidan.

Du behöver inte gå för att du ser en annan människa göra det. Du följer Jesus och det är hans församling du tillhör på den plats där du bor.

Läs även "Kristen enhet förutsätter försoning...."

Vem får inte kritiseras?

Det finns en underlig uppfattning att man inte får kritisera vissa människor som anses vara andliga ledare. Om man med kritisera menar att man inte får ifrågasätta dessa personers budskap, så vill jag bestämt protestera. Det är väldigt farligt att underkasta sig en annan människas ledande egenskap, utan att få ifrågasätta de tankar och idéer som förmedlas genom denne. Det står att vi inte skall förakta profetiskt tal, men vi har fått rättigheten att pröva allt och behålla det som är gott. Ordet kritisera står däremot inte i motsatsförhållande till ordet respektera.

Vi bör så långt det är möjligt respektera alla människor med lika stor värdighet. Andliga ledare har i detta fall inte något företräde. De är bara vanliga människor. Respekt handlar också i stor utsträckning om hur jag ser på mig själv. Ordet självrespekt är också betydelsefullt. Det finns ingen anledning att jämföra sig själv med någon annan i en slags rangskala. Ödmjuk självkännedom är naturligtvis bra men denna får inte urarta i andligt mindervärdighetskomplex.

Vad finns det nu för anledning för mig att skriva sådana självklara saker? Tyvärr är det inte så självklart för alla. En person förmanade Stanley Sjöberg att inte kritisera Ulf Ekman. Så här skriver Stanley Sjöberg i ett uttalande på Facebook:

”Tidigt på morgonen, innan Livets Ords Församling i Uppsala samlades, spreds nyheten via Internet till olika delar i världen. Pastorsparet Birgitta och Ulf Ekman skulle lämna sin församlings gemenskap och ansluta sig till den katolska kyrkan. Det blev en psykologisk ”tsunami” i olika världsdelar.
Det är naturligt att händelsen diskuteras och kommenteras. Ulf Ekman beskrev den katolska kyrkan som stabil, historiskt och teologiskt. Den rörelse han stått som ledare för beskrevs som en av många andra förgreningar som påstods ha orsakat splittring under lång tid i de globala kristna relationerna. Enheten skulle förverkligas genom att vi underordnar oss påven i Rom. Protestantisk kritik mot katolska kyrkan berodde på missförstånd, dålig kunskap och förtal. 
Vi har sedan 1970-talet upplevt en stark andlig gemenskap i bön och samarbete mellan våra olika kyrkofamiljer. Katolska kyrkan har upplevts som en trygghet med sin förankring i trons värdegrund som den noga formulerats i den nicenska trosbekännelsen. Skillnaderna mellan oss har varit mindre viktiga eftersom den hänsynslösa förnekelsen i Svenska Kyrkan varit en gemensam sorg. 
Jag kan inte förstå varför den gemenskapen inte kunde fördjupas. Det som fungerat har inneburit bejakande i mångfalden trots skillnader i detaljfrågor. Vi har upplevt varandra som förgreningar i vinträdet, eller som olika posteringar i Guds armé. Nu tvingades vi att börja granska varandra på ett sätt som söndrar, skadar och ödelägger det vi har gemensamt. 
Frikyrkorörelsens folk måste tyvärr påminna om hur påvarnas kyrkohistoria vittnar om maktmissbruk, förföljelse och massavrättningar av våra systrar och bröder. Vi provocerades nu till att granska katolska kyrkans traditionella tillägg, som saknar stöd i Bibeln och är i konflikt med ursprungliga, eviga sanningar. Det kunde vi länge acceptera i ömsesidig förståelse och respekt. Nu tvingades vi att försvara också vår egen existens och ifrågasätta katolska kyrkans självbild. 
Alla som önskat och upplevt enheten, sörjer över det som hände söndagen den 9 mars. Det kommer att dröja lång tid innan såren läks och vi är tillbaka i 70-talets enhetsvilja. 
Ulf Ekman har varit en förebild och är trovärdig som personlighet i sin kallelse. Han kommer efter en tid att betyda lika mycket som katolsk predikant då han framträder i konferenser och allkristna samråd. 
En person förmanade mig att inte kritisera Ulf Ekman. ”Gud uppmanade ju faktiskt profeten Hosea att gifta sig med en otrogen kvinna med ett dåligt förflutet. Vi får vänta och se om Gud har en speciell tanke med att Birgitta och Ulf Ekman förenar sig med katolikerna”, tillade hon.”

Nå vad tycker du som läser det här om detta? Handlar det om auktoritetstro eller?

Läs även:

http://rolferic.blogspot.se/2014/03/stjarnkult-eller-jesuskult.html

Elise Lindqvist i "När livet vänder"

Kan ses här fram till 13 juni 2014

Han väcker var morgon mitt öra

Text och musik noter i pdf-format

Musik i mp3-format

Undrens Gud lever och verkar i vår tid

Här ett vittnesbörd om att Gud gör under i vår tid:

Se källan