Identitetsförvirring

Det debatteras just nu i tidningen Dagen

http://www.dagen.se/nyheter/nu-behover-livets-ord-fortydliga-sin-identitet/

om nödvändigheten av att församlingar i detta fall Livets Ord, slår vakt om sin identitet. Detta menar man är nödvändigt i en tid som kännetecknas av turbulens och allmän förvirring. Splittringen har pågått ganska länge och många har förlorat tilltron till dem som utgivit sig för att vara andliga ledare. Jag har svårt att tro att lösningen på krisen skulle vara att slå vakt om sin identitet, även om det låter tilltalande för den som känner sig rotlös. Nej detta leder i stället till tillbakagång. Guds församling är inte en sekt med slutna gränser. Dess uppgift är att vara gränsöverskridande, så som jag ser det. Vår tid inbjuder till ett sådant förhållningssätt.

Allt inomkyrkligt gräl är till mera skada för Guds rike, än den sekularisering som pågår utanför och även eventuellt innanför kyrkan. Om vi inte blir fyllda av Jesu kärlek till människor, så kan inte Guds rike bli synligt i världen. ”Se hur de älskar varandra”, var det motto som förde evangeliet framåt i sitt segertåg över världen. Det var inte vapnen som användes i korstågen. De skapade bara krig, hat och förvirring, trots att de användes tillsammans med korset, kärlekens symbol, för sitt olovliga syfte. Kärlekens vapen däremot, har vi fått för att kunna uträtta något gott i världen. Jesu kärlek bryter ner fördomar och oförsonlighet. Han älskade över alla gränser.

När vi älskar, slår vi inte vakt om vår identitet. Vi blir gränsöverskridande. Jag är kristen, men behöver inte fördenskull betona att jag är pingstvän. Man behöver inte bli katolik för att älska katolska bröder och systrar, inte heller gå med i Livets Ord för att älska vännerna där. De är inte våra fiender. De är våra vänner och värda att älskas där de är. Jag kan ha vänner som är ateister, muslimer, buddhister eller tillhöra någon annan religion. Det är min uppgift att välsigna dem i Jesu namn och önska dem Guds frid. Om någon av dem säger: ”Jag har frid”, så finns det ingen anledning för mig att motsäga detta. Det är Guds ande som vill hjälpa mig att välja de rätta orden. Det är i samarbete med honom jag finner min uppgift i rätt tid. Vi är kallade att välsigna alla människor

Att ha sin församlingstillhörighet på den plats där man bor, är oerhört viktigt. Kan jag ha gemenskap med vännerna där utan att överge mina grundläggande mänskliga värderingar, så tycker jag inte att det finns anledning att lämna gemenskapen. Gräset kan till en början se grönare ut på andra sidan den fålla där jag befinner mig, men det kan säkert bli torrtider även på den andra sidan.

Du behöver inte gå för att du ser en annan människa göra det. Du följer Jesus och det är hans församling du tillhör på den plats där du bor.

Läs även "Kristen enhet förutsätter försoning...."