Förlegad "Vi och dom- dogm."

"Släpp "vi och dom" - dogmen." uppmanar Ninni Tjäderklo, teologistuderande på Teologiska högskolan i Stockholm. Hon menar att det är fel att dela upp mänskligheten i de frälsta och de andra.

Hon får svar på tal av Nima Motallebzadeh, förkunnare och teologistuderande på Akademi för ledarskap och teologi i Jönköping, som menar att kristna i alla tider har haft ett "vi och dom-tänk"

Artiklarna finns i tidningen Dagen denna vecka tisdag och torsdag 27 och 29 september..

Man måste säga att Ninni Tjäderklo ger sig ut på gungfly när hon skriver som hon gör, men man måste också försöka förstå varför hon upplever "vi och dom - dogmen" så frustrerande. Hon skriver att:

"Frikyrkans och i synnerhet pingströrelsens teologi har präglats av hängivenhet och innerlighet där individens frälsning och relation till Jesus har stått i centrum. Den personliga omvändelsen, frälsningsupplevelsen och dopet har varit de avgörande momenten som dragit upp linjerna mellan medlemskap och utanförskap.."

Ninni skriver att detta sätt att tänka skapat barriärer mellan henne och hennes medmänniskor och hon frågar om detta är en hållbar teologi i vår tid.

Den som är uppväxt i Pingst känner så väl igen sig i av det tänkande som Ninni beskriver, men gränserna är inte så tydliga som förr. I vår tid kan människor umgås över alla gränser. När jag var barn kunde man inte ens umgås med sina trossyskon i andra samfund. Det var barriärer mellan kyrkorna och detta skapade ett felaktigt beteende i umgänget med andra troende människor. Det var som i psalmen:

"murar oss emellan och genom gallren ser vi på varann. Vårt fängelse är byggt av rädslans stenar, vår fångdräkt är vårt eget knutna jag."

Att umgås med "världens barn" var helt otänkbart. Man skulle inte "sitta där bespottare sitta" och man skulle hålla sig "ren och obesmittad av världen." Vi uppmanades att fly ifrån allt som kunde påverka oss i fel riktning, till exempel idrott och viss typ av musik. Jag minns att jag sprang fort förbi ställen där jag tjusades av jazzmusiken. Det var syndig musik och världens musik fick man inte använda i de sammanhang jag var. Som medarbetare i en församling gick jag vid ett tillfälle och sjöng på en schlagermelodi som då var populär och fick en tillrättavisning: "Rolf, du ska inte sjunga världens visor." Jag uppmanades att be unga tjejer "systrar" som tagit av sig sin hatt, på sångarestraden att omedelbart gå ner med risken att de för alltid skulle lämna gemenskapen. De som sökte att tänja de gränser som församlingen dragit upp hamnade snart utanför i avfällingarnas led. Många längtade tillbaka, men de ansåg sig inte själva passa in i mönstret och fick därför stanna "utanför" Många är det som i dag bär på sår av den kärlekslösa behandling de fick under denna tid.

Det här är en beskrivning av en tid som vi lämnat bakom oss, men den är viktig att hålla i minnet när man läser det som Ninni Tjäderklo har skrivit

Nima Motallebzadeh, menar att det är bibliskt korrekt att dela upp mänskligheten i två grupper: "Majoriteten av världens människor, som går på en bred väg, som leder till evigt fördärv, och de få, som av Guds nåd, finner den smala vägen, som leder till den trånga porten och det eviga livet"

Javisst är det så vi har förkunnat Bibelns budskap och det finns ingen anledning att ändra på det, men vi kan fördenskull inte veta hur det blir på den dag vi skall stå inför Guds tron. Så här har Luther sagt: "När jag kommer till himlen skall jag förvånas över tre saker: Att så många var där som jag inte trodde skulle vara där, att jag saknar en del som borde vara där och att jag själv var där." Ja vem vet hur det kommer att bli? Ingen utom Gud.

Nu är det emellertid så att vi har delat upp mänskligheten på ett helt annat sätt än jag tror att Gud har gjort. Jesus tar avstånd ifrån vårt sätt att dela upp mänskligheten. Han berättar om de två som gick upp till helgedomen för att be. Den ene var en farisé och den andre en publikan. Båda två var syndare och behövde förlåtelsen, men det var bara publikanen som kände sin egen synd och otillräcklighet. Fariséen tackade Gud för att han inte var som publikanen. Han ansåg sig tillhöra de rättfärdiga, men Jesus gör en annan bedömning. Publikanen som inte kände sig värdig blev frikänd av Jesus. Jesus sa om honom att han gick därifrån mer rättfärdig än den andre.

Så här skrev Ninni Tjäderklo: "Gränsen för vilka som är utanför och innanför Guds gemenskap är redan dragen, och denna gräns går vid att vara människa (med detta vill jag inte säga att skapelsen i övrigt inte har gemenskap med Gud, tvärtom är jag övertygad om att allt skapat står under Guds direkta försyn.) På så sätt är Gud verksam i varje människas liv och inom räckhåll för var och en, kristen eller icke kristen."

Alla har syndat, men Gud vill att alla människor ska bli frälsta.

"Så älskade Gud världen att han gav den sin ende son, för att de som tror på honom inte skall gå under utan ha evigt liv."

Jag tror på en frälsning för alla människor. Jesus dog för alla. "världen skulle räddas genom honom." Vilka är världen? Världen är alla människor. Jesus kom inte för att döma, han kom för att rädda.

Vilka är då vi som hela tiden dömer och utesluter? Måttstocken vi använder är lagen, som ibland har kallats syndkatalogen. Vi anser att vi vet vad som står skrivet och vi gör precis likadant som fariséen gjorde när han såg publikanens synd men inte blev varse sin egen.

Sanningen mina vänner är att det inte finns två läger. Det fanns tidigare en skiljemur mellan judar och hedningar, mellan dem som levde med lag och utan lag. Men när Jesus kom till oss så bröts denna skiljemur.

"Alltså är ni inte längre gäster och främlingar, utan äger samma medborgarskap som de heliga och har ett hem hos Gud. Ni har fogats in.." Ef. 2:19-20

Det finns bara ett läger och där befinner vi oss alla. Vi är i världen och vi är alla syndare som behöver bli frälsta.

När Petrus skriver sitt första brev till dem som blivit utvalda enligt Guds plan, så handlar det om människor som Gud utvalt. Det är inte vi som utväljer. Det är Gud som gör det och det sker av nåd. De hade blivit bestämda till lydnad och rening med Jesu Kristi blod. Han skriver där om en frälsning som finns beredd att uppenbaras i den sista tiden. Först då skall vi få reda på om vi är frälsta, men vi kan redan nu jubla i outsäglig himmelsk glädje eftersom han har gett oss ett underbart hopp. "I hoppet är vi räddade." Därför blir det ingen fällande dom för den som tillhör Kristus Jesus.

"Gud är verksam i varje människas liv och inom räckhåll för var och en."

Det är lätt att beklaga det sätt jag beskrivit från min barndoms församling i Pingst, men låt oss inte göra det. Det fanns nämligen en berättigad rädsla för att vi skulle bli anpassade till livet ute i "synd och värld." Vi sjöng med stor inlevelse: "Synd och värld farväl för evigt, aldrig får du mig igen." Samma rädsla borde finnas i dag, i synnerhet som synden har blivit syndigare och världen farligare.Bibeln säger: "Anpassa er inte efter denna världen, utan låt er förvandlas genom förnyelsen av era tankar, så att ni kan avgöra vad som är Guds vilja; det som är gott, behagar honom och är fullkomligt."