I väntan på framtiden
Vi lever i en tid som är mycket spännande. Vi väntar på en framtid som just nu är ett helt oskrivet blad. Vi väntar på att Jesus skall komma för att hämta oss till sitt eviga rike. Ett rike som inte är av denna världen. Guds rike är inte ett jordiskt rike, utan ett himmelskt. Ingen vet när tiden är inne för Jesu tillkommelse, inte ens änglarna i himmelen. Den kommer plötsligt och utan förvarning. Att veta något om den och spekulera i hur det kommer att bli är fullständigt meningslöst. Jesus har sagt: "Det är inte er sak att veta vilka tider och stunder Fadern i sin makt har fastställt."
Att desperat längta efter att den tiden snart måtte vara inne, är så långt jag ser det osunt och skapar frustration inför framtiden. "Han dröjer för er skull, eftersom han inte vill att någon skall gå förlorad, utan att alla skall få tid att omvända sig." skriver Petrus i sitt andra brev. Att vara kristen innebär att leva i nuet och vara inställd på att vinna människor för Gud, i Jesu namn och med den helige andes kraft. När detta uppdrag är slutfört har Jesus lovat att han skall komma. Om vi vill påskynda hans ankomst så uppmanas vi i samma bibeltext "då måste ni leva heligt och fromt på alla sätt." Det hjälper inte om vi skriker oss hesa och ropar på att han skall komma. Han kommer när den rätta tiden är inne och när alla profet-orden är fullbordade.
Det rike som kallas Guds rike är inte och kommer aldrig att bli ett jordiskt rike, så som en del tror. Den nuvarande staden Jerusalem är visserligen helig för tre världsreligioner. Att den är helig för mig som kristen beror på att frälsningen kommer från judarna och att Jesus var jude, men rent geografiskt har inte längre Jerusalem eller den nuvarande staten Israel någon betydelse när det gäller Guds rike.
I judendomen tror man inte att Jesus var den Messias som skulle komma, utan väntar fortfarande på att han skall komma.
"Upprättandet av staten Israel 1948 var i första hand ett sionistiskt verk och betraktades till en början med ganska stor skepsis ifrån ortodoxt håll. Man kunde inte förlika sig med att staten upprättades innan Messias hade kommit."(Bo Johnson Judendomen i kristet perspektiv sidan 104)
Pastor Stanley Sjöberg och tyvärr även en del andra inom kristenheten har uppfattningen att det nuvarande Israel har betydelse för ett framtida världsrike med Jerusalem som världens huvudstad i ett kommande fridsrike.
Jag tycker att det är synnerligen allvarligt att vi inte kan bli eniga i den här frågan. Tidningen Världen i dag och tidningen Dagen har tagit på sig en mycket ansvarsfull roll i detta sammanhang. Den ensidigt proisraeliska inställningen är inte alls till gagn för världsfreden. De propagandalögner som den senaste tiden har varit i omlopp och som ser ut att eskalera är till skada för trovärdigheten och jag kommer att fortsätta min kamp för en anständig sanning, även om det skulle kosta mig förargelse från en del, så som jag den senaste tiden har fått känna av.
Kära vänner låt oss se nyktert på frågorna inför den framtid som vi går till mötes. Låt oss inte bli enögda fatalister, som likt strutsen (om det är sant) borrar ner sitt huvud i sanden vid en annalkande fara. Låt oss inte utsätta oss för hjärntvätt, inte ens ifrån så kallade kristna tidningar, eller över huvudtaget, utan i stället genom kunskap bilda oss en egen hållbar uppfattning och inte påstå att vi ingenting vet. Vi behöver bli ett nätverk av människor antingen vi kallar oss för kristna eller inte och gemensamt bearbeta alla frågor som berör detta område. Vi behöver ha modet att ifrågasätta, avslöja ohederlighet även om det skulle innebära att vi trampar några på tårna.
Jag avslutar denna artikel med en kopia av ett inlägg i Ökenkällan år 2014
ONSDAG 15 OKTOBER 2014
En profetia om framtiden, Guds rike och Guds församling
”Det finns ingen Palestinsk stat att erkänna” skriver Claes-Göran Bergstrand i tidningen Dagen tisdag 14 oktober, med anledning av Statsminister Stefan Löfvens uttalande: ”Sverige ska erkänna Palestina som stat.”
”Gud älskar både judar och araber men hans löften till Israel står fast Landet och staden tillhör dem för evig tid.” menar Bergstrand och tolkar bibeltexten i bl.a. i Hesekiel 37:5 f, som om det gällde den nuvarande sekulära staten Israel.
Det är klart att om man har denna uppfattning så kan man inte tänka sig en tvåstatslösning. Då kan man inte heller tänka sig fred och samexistens på jämbördiga villkor mellan dessa två folk. judar och palestinier, eftersom löftena skulle vara knutna enbart till Israel.
Guds löften sträcker sig mycket längre och exkluderar inte så som Bergstrand skriver. Profetian om landet i vilket de skulle få bo är en bild på Guds rikes fulländning.
Hesekiel får se framtiden under bilden av ett nytt land och ett nytt tempel. Det är Guds rike och Guds församling. Det är inte ett land med gränser som man strider om. Det är ett evigt rike som ingår i Guds plan när tiden är inne Guds rikes seger förverkligades genom Jesus. Det Jerusalem, som man nu strider om är ingenting i jämförelse med det nya Jerusalem, den heliga staden, som skall komma ner ur himlen från Gud, full av Guds härlighet. Landet och staden tillhör dem som bor där och vilka är de? I Uppenbarelseboken kan vi läsa att det är en stor skara av alla folk och stammar och länder och språk. Vem skall regera över dem. I Hesekiel 37:24 står det ”min tjänare David skall vara kung över dem och de skall så alla ha en och samma herde.” Messias beskrivs här som en herde och en konung av Davids stam.
Templet är en bild på Guds församling. ”Ni har fogats in i den byggnad som har apostlarna och profeterna till grundval och Jesus Kristus till hörnsten. Genom honom hålls hela byggnaden ihop och växer upp till ett heligt tempel.i Herren. Genom honom fogas också ni samman till en andlig boning åt Gud.” Ef. 2:20-22..
När Luther tolkar denna syn säger han: ”Denna tempelbyggnad hos Hesekiel är icke att förstå som en ny byggnad i lekamlig utvärtes måtto, utan såsom kerubvagnen i början, så är även denna byggnad i slutet intet annat än Kristi rike och den heliga kyrkan eller kristenheten här på jorden ända till den yttersta dagen.”
lördag 30 december 2017
måndag 25 december 2017
Personlig jul och nyårshälsning
Det är jul år 2017 och familjen och familjerna har varit återsamlade här i Motala. Ulla-Britt och jag är verkligen tacksamma för våra barn och deras familjer, Som vanligt har de lagt ner ett stort arbete för att julen skulle bli trivsam för oss alla. Av utrymmesskäl hade vi hyrt en lokal där vi alla fick plats, och julmat och andra aktiviteter hade noga förberetts av dem.
Tyvärr fick jag meddela familjen att jag inte orkade vara med dem under julaftonen. Orsaken var att jag under den senaste tiden drabbats av en intensiv psykisk trötthet och kände behov av att vila mig under dagen. Det kändes nödvändigt eftersom jag lovat att spela orgel vid den ekumeniska midnattsgudstjänsten i Pingstkyrkan. Det känns bra att ha en förstående familj. Det var inte någon som klandrade mig, men själv kände jag att jag prioriterat fel den här gången. Jag får skärpa mig och inte lova för mycket, en annan gång men det är lättare sagt än gjort när jag märker hur tacksamt det är att få vara med och göra det lilla man kan. Det är väldigt viktigt att inse sin begränsning och inte jämföra sig med andra. Även att man inte orkar så mycket som när man var ung.
Den här hösten har varit jobbig med en segdragen, nästan månadslång förkylning. Dessutom har jag varit känslomässigt sårbar i en del debatter där människor inte vill låta sig ifrågasättas, utan väljer en fientlig attityd. Detta tar verkligen på de psykiska krafterna. Att få veta att jag inte är tillräckligt ödmjuk kan jag både tåla att höra och även hålla med om, men när man inte kan skilja på sak och person blir jag ledsen och mitt mod sviker mig. Nåväl jag tänker göra comeback igen, men ursäkta mig om det skulle ta litet tid. Men just nu är jag ganska trött och jag vet att omgivningen märker det. Jag tänker då på en text av en norsk lyriker Björn Eidsvåg;
https://genius.com/Bjrn-eidsvag-eg-ser-lyrics
Eg ser at du e trøtt Men eg kan ikkje gå Alle skrittå for deg Du må gå de sjøl Men eg vil gå de med deg Eg vil gå de med deg
Eg ser du har det vondt Men eg kan ikkje grina Alle tårene for deg Du må grina de sjøl Men eg vil grina med deg Eg vil grina med deg
Eg ser du vil gi opp Men eg kan ikkje leva Livet for deg Du må leva det sjøl Men eg vil leva med deg Eg vil leva med deg
Ser at du er redd Men eg kan ikkje gå I døden for deg Du må smaka han sjøl Men eg gjer død til liv, for deg. Eg gjer død til liv for deg Eg gjer død til liv for deg.
Det är inget fel att vara trött. Tröttheten kan drabba vem som helst, så varför skulle just min trötthet vara så speciell? Men om tröttheten leder till apati och håglöshet finns det anledning att söka hjälp på ett konstruktivt sätt. Jag måste gå med egna steg även då jag är trött, men jag har alltid någon som går bredvid mig, som vet precis hur jag har det. Inte en som säger: "Ryck upp dig," utan en som går med mig, gråter med mig och lever med mig. Jag önskar att du som läser detta också har det så
Jag är så tacksam för den kärlek vi får av vår stora familj, och jag tror att det är den kärleken som har burit oss genom hela livet. Jag ville säga till er allesammans: "Åh vad jag älskar er!"
Under det senaste prinsdopet då förre ärkebiskopen Anders Wejryd talade, så citerade han en strof av Astrid Lindgren. Detta gav mig anledning till att skriva följande text till våra barn och barnbarn. Med detta som avslutning vill jag önska er allesammans
ETT GOTT NYTT ÅR 2018!
1. Hur ska det bli när våra barn barn blivit stora hur ska deras framtid då se ut? Jag vill gärna tro att den här världen ska bli bättre. Allting kommer ordna sig till slut.
Refr. 1. Om vi bara ger dem mycket kärlek, kommer det bli folk av dem till sist Älska och förstå, medan de är små, ge dem bara ännu mera kärlek
2. Hur ska det bli när våra barnbarn ser tillbaka, minns hur deras barndomstid såg ut? Kommer dom att se att vi har varit förebilder, och att allt har ordnat sig till slut.
Refr. 2. Vi vill bara ge dem mycket kärlek. Vi vill också ge dem tro och hopp. Dessa ting består, om än allt förgår. Vi vill ge dem tro och hopp och kärlek
söndag 17 december 2017
Sverige och antisemitismen
Tidningen Dagen har rapporterat om ett solidaritetsmöte, som Vänskapsförbundet Sverige-Israel arrangerat i söndagseftermiddag på Raol Wallenbergs torg, strax intill den judiska synagogan i Stockholm.
"Att acceptera hatet mot judarna på skolorna, eller föraktet på gatorna, är att legitimera hatet mot alla, och lägga grunden till ett samhälle där våldet och hatet är legitimt", sa Gunnar Hökmark, en av talarna. Ett sådant uttalande skulle säkert ha kunnat uttalas även av representanter för den socialdemokratiska regeringen, men de var säkert inte inbjudna till detta solidaritetsmöte.
Jag har uppfattningen att ledande socialdemokrater alltid tagit avstånd och fördömt antisemitismen men de har samtidigt stött det palestinska folket, som i många avseenden behövt och behöver detta stöd. Till de semitiska folken hör ju också de arabiska folken, Vi måste ta avstånd ifrån all rasism och främlingsfientlighet tycker jag. Det blir så negativt när man adresserar antisemitismen till Sverige och ledande socialdemokrater.
Det var just detta som gjordes när en av talarna Lars Adaktusson, Europaparlamentariker för KD och ordförande i vänskapsförbundet, beskrev antisemitismen som ett "brännande och akut samhällsproblem". Adaktusson riktade sig direkt till den svenska regeringen, och efterlyste ett politiskt ledarskap som "ser sambandet mellan antisemitismen och de krafter som vägrar att erkänna Israels rätt att existera".
Detta är inte trovärdigt Lars Adaktusson. Jag känner mig mycket illa berörd av de ohederliga beskyllningar som riktats emot dem som vågat vara israelkritiska utan att fördenskull vara antisemiter. Att ständigt ta Israel i försvar är inte rätt. Konflikten består av övergrepp på båda sidor, men Israel framstår som den mest starka och överlägsna parten, åtminstone när det gäller frågan om att kunna försvara sig militärt och med våld. Det måste få sägas med skärpa och indignation. Det har vår utrikesminister gjort, vilket medfört att Israel har frysta relationer till Sverige. Inte tvärtom. Sverige har alltid varit ett Israelsvänligt land. Att skriva och säga något annat är ohederligt.
"Att acceptera hatet mot judarna på skolorna, eller föraktet på gatorna, är att legitimera hatet mot alla, och lägga grunden till ett samhälle där våldet och hatet är legitimt", sa Gunnar Hökmark, en av talarna. Ett sådant uttalande skulle säkert ha kunnat uttalas även av representanter för den socialdemokratiska regeringen, men de var säkert inte inbjudna till detta solidaritetsmöte.
Jag har uppfattningen att ledande socialdemokrater alltid tagit avstånd och fördömt antisemitismen men de har samtidigt stött det palestinska folket, som i många avseenden behövt och behöver detta stöd. Till de semitiska folken hör ju också de arabiska folken, Vi måste ta avstånd ifrån all rasism och främlingsfientlighet tycker jag. Det blir så negativt när man adresserar antisemitismen till Sverige och ledande socialdemokrater.
Det var just detta som gjordes när en av talarna Lars Adaktusson, Europaparlamentariker för KD och ordförande i vänskapsförbundet, beskrev antisemitismen som ett "brännande och akut samhällsproblem". Adaktusson riktade sig direkt till den svenska regeringen, och efterlyste ett politiskt ledarskap som "ser sambandet mellan antisemitismen och de krafter som vägrar att erkänna Israels rätt att existera".
Detta är inte trovärdigt Lars Adaktusson. Jag känner mig mycket illa berörd av de ohederliga beskyllningar som riktats emot dem som vågat vara israelkritiska utan att fördenskull vara antisemiter. Att ständigt ta Israel i försvar är inte rätt. Konflikten består av övergrepp på båda sidor, men Israel framstår som den mest starka och överlägsna parten, åtminstone när det gäller frågan om att kunna försvara sig militärt och med våld. Det måste få sägas med skärpa och indignation. Det har vår utrikesminister gjort, vilket medfört att Israel har frysta relationer till Sverige. Inte tvärtom. Sverige har alltid varit ett Israelsvänligt land. Att skriva och säga något annat är ohederligt.
fredag 15 december 2017
Israel Palestinakonflikten förklarat enkelt
Micael och Sara pratar enkelt och chosefritt om Israel Palestina konflikten på
DEN HÄR LÄNKEN PÅ YOUTUBE
DEN HÄR LÄNKEN PÅ YOUTUBE
söndag 10 december 2017
Splittrad bibelsyn om Guds rike
Om vår bibelsyn delar oss i förkunnelsen om Guds rike, så är vi illa ute.
Så här börjar Markus evangelium:
"Här börjar glädjebudet om Jesus Kristus Guds son." Mark 1:1
Så här sa Jesus själv om detta:
"Tiden är inne, Guds rike är nära. Omvänd er och tro på budskapet." Mark. 1:15
När han sa att Guds rike var nära, så menade han nära i tiden. Trots att Jesu budskap var så tydligt om Guds rike, så var det så obegripligt för den tidens människor. Varför var det så? Därför att de väntade på något helt annat. In i det sista hoppades de och väntade på en förändring av det världsliga läget. De väntade på att Israels skulle återupprättas som kungarike. Den samtida judiska uppfattningen var att Messias vid sitt framträdande omedelbart skulle befria sitt folk från yttre förtryck och ställa det i spetsen för en rättvis världsordning.
Jesus svarade dem på deras fråga om det var nu som Israel skulle återupprättas som kungarike:
"Det är inte er sak att veta vilka tider och stunder Fadern i sin makt har fastställt. Men ni ska få kraft när den heliga anden kommer över er, och ni skall vittna om mig i Jerusalem och i hela Judéen och Samarien och ända till jordens yttersta gräns." Apg. 1:7-8
"När tiden var inne sände Gud sin son, född av en kvinna och född att stå under lagen." Gal. 4:4
När Jesus blev människa var tiden inne för Guds rike. Därför kan vi säga att Guds rike redan har kommit till oss. Guds rike är här och nu, men Jesus förklarar skillnaden mellan det rike de väntade på och det rike som kom när tiden var inne:
"Mitt rike hör inte till denna världen. Om mitt rike hörde till denna världen, hade mina följeslagare kämpat för att jag inte skulle bli utlämnad åt judarna. Men nu är mitt rike av ett annat slag" Pilatus frågade: "Du är alltså kung?" Jesus svarade: "Du själv säger att jag är kung. Jag har fötts och kommit hit till denna världen för denna enda sak: att vittna för sanningen. Den som hör till sanningen hör min röst." Joh. 20:36-37
Jesus förklarade tydligt vem han var och vad som skulle hända just vid denna tid: "Ni ska få se Människosonen sitta på Maktens högra sida och komma på himlens moln."
Jesus är Messias och Guds Son, men han är också människa, kommen från himlen till jorden, korsfäst, död och begraven, på tredje dagen uppstånden igen ifrån de döda, uppstigen till himmelen, sittande på allsmäktig Gud Faders högra sida, därifrån igenkommande till att döma levande och döda.
"Herren är i sitt heliga tempel, Herrens tron är i himmelen. " Ps. 11:4
"Jag bor i helighet uppe i höjden, men också hos den som är förkrossad och har en ödmjuk ande." Jes. 57: 15
Herren är alltså i himmelen, men samtidigt nära. Han vill bo i oss och råda över våra liv. Det är då Guds rike tar gestalt i världen.
Jesus är himmelrikets konung och är i allra högsta grad verksam i det som sker här på vår jord
Paulus ger oss ett sammanhang i 1.Kor. 15, som handlar om ett nytt liv efter döden genom Kristi uppståndelse. Det handlar inte enbart om vårt nuvarande liv utan också om vårt liv efter detta.
"Men nu har Kristus uppstått från de döda, som den förste av de avlidna. Ty eftersom döden kom genom en människa kommer också uppståndelsen från de döda genom en människa. Liksom alla dör genom Adam, så skall också alla få nytt liv genom Kristus. Men i tur och ordning; först Kristus och därefter vid hans ankomst, de som tillhör honom. Sedan kommer slutet, när han överlämnar riket åt Gud, fadern. Då har han förintat varje välde och varje makt och kraft, ty han måste härska tills han har lagt alla fiender under sina fötter. Den siste fienden som förintas är döden, ty allt har han lagt under sina fötter." 1.Kor. 15:20-27
I det här bibelordet finns inget som tyder på att det handlar om ett jordiskt rike. Det handlar inte heller om flera tillkommelser, utan om enda ankomst. Det handlar om Herrens dag så som Petrus beskriver det i sitt andra brev
"Men efter hans löfte väntar vi på nya himlar och en ny jord där rättfärdighet bor." 2.Petr.3:13
Det är så här jag hoppas att vi kristna är överens, eftersom det är vad vi läser i framför allt nya testamentet. Jag välkomnar dem som kan övertyga mig om något annat när det gäller vad jag här har skrivit, men så långt jag förstår är detta en tolkning som många delar med mig.
Så här skriver Professor emeritus Bo Johnson i sin bok "Judendomen i kristet perspektiv."sidan 103-104:
"Ortodox judendom håller fast vid tron på kroppens uppståndelse på den yttersta domen och den tillkommande världen, en ny himmel och en ny jord, där de rättfärdiga skall leva. Uppståndelsen är knuten till Olivberget (Oljeberget) öster om Jerusalem, och därför vill man gärna bli begravd där. De döda tänks också bli samlade dit genom tunnlar. Men hoppet om det himmelska paradiset tycks inte inta samma centrala plats som det har gjort inom åtminstone traditionell kristendom. Kanske hänger detta samman med att det återupprättade gudsriket på jorden hela tiden är med i perspektivet. För flertalet icke-ortodoxa ligger tyngdpunkten i denna världen. Uppgiften är att förverkliga allt som gör att den tillkommande världen framträder. Tanken på ett liv efter döden tonas bort. Man lever vidare i minnet, i följande generationer, i det verk man utfört - alltså tankar som blir vanligare också i den allmänna västerländska uppfattningen."
Jesus - konungarnas konung och herrarnas herre! I judendomen tror man på ett återupprättat jordiskt rike där Messias skall sätta sig på Davids tron i Jerusalem. Man tror på framtiden "Herren skall då" vara konung över hela jorden, så som det står skrivet i Sakarja 14:9. Edvin Wirén har skrivit sin bok "När han öppnade boken", som en kommentar till denna vers:
"Profetian genombryter här det nationella omhöljet på ett sätt, som låter det naturliga Israel uppgå i ett andligt Israel, en Guds kyrka och församling i världen, som sträcker sig till alla jordens folk, släkter och tungomål." (s.225)
Bibeln säger att Jesus "redan nu" är konung och sitter på sin tron i himmelen. Det står inte att han "skall bli," det står att han "är" herrarnas herre och konungarnas konung, evighetens konung, oförgänglig, osynlig, den ende Guden. Just därför har jag svårt att tro att det Messianska riket skulle vara ett jordiskt rike som en gång skall bryta in. Nej det är ett himmelskt rike, som redan nu existerar och dit vi får komma om vi hörsammar Herrens kallelse och tar emot Jesus Kristus.
Den strid som nu pågår är en andlig strid, inte mot varelser av kött och blod, härskarna, makterna, herrarna över denna mörkrets värld, mot ondskans andekrafter i himlarymderna.
Denna strid som är osynlig pågår i allra högsta grad och vi anar att vi närmar oss slutet på den, då Jesus skall komma tillbaka. "Ty han måste härska tills han har lagt alla fiender under sina fötter. Den siste fienden som förintas är döden, ty allt har han lagt under sina fötter.
Så här börjar Markus evangelium:
"Här börjar glädjebudet om Jesus Kristus Guds son." Mark 1:1
Så här sa Jesus själv om detta:
"Tiden är inne, Guds rike är nära. Omvänd er och tro på budskapet." Mark. 1:15
När han sa att Guds rike var nära, så menade han nära i tiden. Trots att Jesu budskap var så tydligt om Guds rike, så var det så obegripligt för den tidens människor. Varför var det så? Därför att de väntade på något helt annat. In i det sista hoppades de och väntade på en förändring av det världsliga läget. De väntade på att Israels skulle återupprättas som kungarike. Den samtida judiska uppfattningen var att Messias vid sitt framträdande omedelbart skulle befria sitt folk från yttre förtryck och ställa det i spetsen för en rättvis världsordning.
Jesus svarade dem på deras fråga om det var nu som Israel skulle återupprättas som kungarike:
"Det är inte er sak att veta vilka tider och stunder Fadern i sin makt har fastställt. Men ni ska få kraft när den heliga anden kommer över er, och ni skall vittna om mig i Jerusalem och i hela Judéen och Samarien och ända till jordens yttersta gräns." Apg. 1:7-8
"När tiden var inne sände Gud sin son, född av en kvinna och född att stå under lagen." Gal. 4:4
När Jesus blev människa var tiden inne för Guds rike. Därför kan vi säga att Guds rike redan har kommit till oss. Guds rike är här och nu, men Jesus förklarar skillnaden mellan det rike de väntade på och det rike som kom när tiden var inne:
"Mitt rike hör inte till denna världen. Om mitt rike hörde till denna världen, hade mina följeslagare kämpat för att jag inte skulle bli utlämnad åt judarna. Men nu är mitt rike av ett annat slag" Pilatus frågade: "Du är alltså kung?" Jesus svarade: "Du själv säger att jag är kung. Jag har fötts och kommit hit till denna världen för denna enda sak: att vittna för sanningen. Den som hör till sanningen hör min röst." Joh. 20:36-37
Jesus förklarade tydligt vem han var och vad som skulle hända just vid denna tid: "Ni ska få se Människosonen sitta på Maktens högra sida och komma på himlens moln."
Jesus är Messias och Guds Son, men han är också människa, kommen från himlen till jorden, korsfäst, död och begraven, på tredje dagen uppstånden igen ifrån de döda, uppstigen till himmelen, sittande på allsmäktig Gud Faders högra sida, därifrån igenkommande till att döma levande och döda.
"Herren är i sitt heliga tempel, Herrens tron är i himmelen. " Ps. 11:4
"Jag bor i helighet uppe i höjden, men också hos den som är förkrossad och har en ödmjuk ande." Jes. 57: 15
Herren är alltså i himmelen, men samtidigt nära. Han vill bo i oss och råda över våra liv. Det är då Guds rike tar gestalt i världen.
Jesus är himmelrikets konung och är i allra högsta grad verksam i det som sker här på vår jord
Paulus ger oss ett sammanhang i 1.Kor. 15, som handlar om ett nytt liv efter döden genom Kristi uppståndelse. Det handlar inte enbart om vårt nuvarande liv utan också om vårt liv efter detta.
"Men nu har Kristus uppstått från de döda, som den förste av de avlidna. Ty eftersom döden kom genom en människa kommer också uppståndelsen från de döda genom en människa. Liksom alla dör genom Adam, så skall också alla få nytt liv genom Kristus. Men i tur och ordning; först Kristus och därefter vid hans ankomst, de som tillhör honom. Sedan kommer slutet, när han överlämnar riket åt Gud, fadern. Då har han förintat varje välde och varje makt och kraft, ty han måste härska tills han har lagt alla fiender under sina fötter. Den siste fienden som förintas är döden, ty allt har han lagt under sina fötter." 1.Kor. 15:20-27
I det här bibelordet finns inget som tyder på att det handlar om ett jordiskt rike. Det handlar inte heller om flera tillkommelser, utan om enda ankomst. Det handlar om Herrens dag så som Petrus beskriver det i sitt andra brev
"Men efter hans löfte väntar vi på nya himlar och en ny jord där rättfärdighet bor." 2.Petr.3:13
Det är så här jag hoppas att vi kristna är överens, eftersom det är vad vi läser i framför allt nya testamentet. Jag välkomnar dem som kan övertyga mig om något annat när det gäller vad jag här har skrivit, men så långt jag förstår är detta en tolkning som många delar med mig.
Så här skriver Professor emeritus Bo Johnson i sin bok "Judendomen i kristet perspektiv."sidan 103-104:
"Ortodox judendom håller fast vid tron på kroppens uppståndelse på den yttersta domen och den tillkommande världen, en ny himmel och en ny jord, där de rättfärdiga skall leva. Uppståndelsen är knuten till Olivberget (Oljeberget) öster om Jerusalem, och därför vill man gärna bli begravd där. De döda tänks också bli samlade dit genom tunnlar. Men hoppet om det himmelska paradiset tycks inte inta samma centrala plats som det har gjort inom åtminstone traditionell kristendom. Kanske hänger detta samman med att det återupprättade gudsriket på jorden hela tiden är med i perspektivet. För flertalet icke-ortodoxa ligger tyngdpunkten i denna världen. Uppgiften är att förverkliga allt som gör att den tillkommande världen framträder. Tanken på ett liv efter döden tonas bort. Man lever vidare i minnet, i följande generationer, i det verk man utfört - alltså tankar som blir vanligare också i den allmänna västerländska uppfattningen."
Jesus - konungarnas konung och herrarnas herre! I judendomen tror man på ett återupprättat jordiskt rike där Messias skall sätta sig på Davids tron i Jerusalem. Man tror på framtiden "Herren skall då" vara konung över hela jorden, så som det står skrivet i Sakarja 14:9. Edvin Wirén har skrivit sin bok "När han öppnade boken", som en kommentar till denna vers:
"Profetian genombryter här det nationella omhöljet på ett sätt, som låter det naturliga Israel uppgå i ett andligt Israel, en Guds kyrka och församling i världen, som sträcker sig till alla jordens folk, släkter och tungomål." (s.225)
Bibeln säger att Jesus "redan nu" är konung och sitter på sin tron i himmelen. Det står inte att han "skall bli," det står att han "är" herrarnas herre och konungarnas konung, evighetens konung, oförgänglig, osynlig, den ende Guden. Just därför har jag svårt att tro att det Messianska riket skulle vara ett jordiskt rike som en gång skall bryta in. Nej det är ett himmelskt rike, som redan nu existerar och dit vi får komma om vi hörsammar Herrens kallelse och tar emot Jesus Kristus.
Den strid som nu pågår är en andlig strid, inte mot varelser av kött och blod, härskarna, makterna, herrarna över denna mörkrets värld, mot ondskans andekrafter i himlarymderna.
Denna strid som är osynlig pågår i allra högsta grad och vi anar att vi närmar oss slutet på den, då Jesus skall komma tillbaka. "Ty han måste härska tills han har lagt alla fiender under sina fötter. Den siste fienden som förintas är döden, ty allt har han lagt under sina fötter.
torsdag 7 december 2017
Att erkänna Jerusalem som Israels huvudstad
Att erkänna Jerusalem som Israels huvudstad.
President Donald Trump har bestämt sig för att flytta den amerikanska ambassaden till Jerusalem och samtidigt erkänna Jerusalem som Israels huvudstad. Det var inte oväntat, men sorgligt att en del kristna stöder Trump i denna fråga. Vad beror det på? Är det en teologisk fråga med religiös anknytning, eller är det enbart en politisk, nationalistisk fråga? Den frågan är långtifrån enkel att besvara. Att Jerusalem är en helig stad för tre världsreligioner innebär att både israeler och palestinier ser staden som sin.
Jerusalem är den heligaste staden främst inom judendomen, men också för kristendomen. För islam är den också helig även om den inte är den heligaste. Tempelberget i Jerusalem är den plats där Abraham nästan offrade sin son Isak. På samma plats började Muhammed sin himmelsfärd, enligt islamisk tradition. På tempelberget finns också Al-Aqsamoskén som uppfördes år 638.
"Östra Jerusalem anses vara ett ockuperat territorium, även om israelerna har annekterat det. (införlivat det i Israel). Det internationella samfundet, inklusive USA, erkänner inte annekteringen." (Sören Wibeck, Ett land - två folk.).
Även EU anser området som ockuperat av Israel och menar att en genuin fred förutsätter att Jerusalems status som framtida huvudstad i två stater avgörs genom förhandlingar.
Jag hör till dem som tycker att alla det måste finnas plats för alla etniciteter även i Jerusalem. Frågan är inte som av teologisk eller religiös karaktär. Den är i högsta grad nationalistisk och politisk.
Det finns många kristna som anser att Jerusalem till varje pris måste tillhöra Israel. Man använder gärna gammaltestamentliga bibeltexter som stöd för detta, vilket jag för min del anser vara ett felaktigt sätt, Låt mig ta en text som exempel.
"Men på Sions berg skall finnas en räddad skara, och det skall vara en helig plats, och Jakobs hus skall åter få råda över sina besittningar. Då skall Jakobs bli en eld och Josefs hus en låga, och Esaus hus skall bli som strå, och de skall antända det och förtära det, och ingen skall slippa undan av Esaus hus, ty så har Herren talat. och Sydlandets folk skall ta Esaus berg i besittning, och Låglandets folk skall ta filistéernas land, ja också Efraims mark skall man ta i besittning, likaså Samariens mark. Och Benjamin skall ta Gilead, och de bortförda av denna Israels barns här, de som bor i Kanaan, ända till Sarefat, likaså de bortförda från Jerusalem, de som lever i Sefarad, dessa skall ta Sydlandets städer i besittning. Och en frälsare skall dra upp på Sions berg till att döma Esaus berg, och så skall riket vara Herrens" Obadja ver 17 - 21
Att denna profetiska bibeltext handlar om en period i Israels historia är helt klart, men den handlar också om det som är slutmålet för all historia i Bibeln, nämligen att riket skall vara Herrens. Herrens rike är inte ett jordiskt rike. Det är ett himmelskt rike.
Sions berg är inte enbart ett berg i det nuvarande Jerusalem, även om det kan anses vara ett heligt berg även i vår tid. Nej, Sions berg är den levande Gudens stad.
"Ni har kommit till Sions berg och den levande Gudens stad, det himmelska Jerusalem, och står inför mångtusende änglar, en festförsamling av alla förstfödda som har sitt namn i himlen; ni står inför Gud, allas domare, inför andarna av de rättfärdiga som har fullkomnats och inför Jesus, förmedlaren av ett nytt förbund, och det renande blod som talar starkare än Abels blod." Hebr. 12:22-24
Jesus är den Frälsare, som dragit upp till Sions berg för att en gång i framtiden döma Esaus berg. "På Sions berg skall det finnas en räddad skara." Det är alla dem som i tron på Jesus har fått förlåtelse för sina synder. Både judar och hedningar.
Jesu blod talar starkare än Abels blod.
Abels blod ropade och ropar alltjämt på hämnd och krig och lust till att erövra och ockupera jordiska områden. Detta leder enligt profeten Obadja till Edoms undergång och skuld.
Edom är alla de som befinner sig på Esaus berg. Det är den fientliga världsmakten som är fiende till Guds folk. Gud har byggt en bro mellan Esaus berg och Sions berg. På Sions berg fanns tidigare bara plats för det gamla förbundets folk, det vill säga judarna. Utan Kristus var vi alla tidigare utan medborgarskapet i Israel. Vi var utan hopp och utan Gud och det fanns en skiljemur som utestängde oss ifrån det löfte, som är Guds löfte till oss människor. Men Gud byggde en bro till oss när han sände Jesus. Därför kan vi nu nalkas Gud med frimodighet.
"Men nu tack vare Kristus Jesus har ni som en gång varit långt borta kommit nära, genom Kristi blod." Ef.2:12-13
Det himmelska Jerusalem är mitt Jerusalem. Där såg Johannes i sin uppenbarelse:
"en stor skara som ingen kunde räkna, av alla folk och stammar, länder och språk. De stod inför tronen och Lammet klädda i vita kläder med palmkvistar i sina händer. Och de ropade med hög röst: "Frälsningen finns hos vår Gud, som sitter på tronen och hos Lammet." Upp.7:9-10.
"Det finns en värld en annan värld, men ej av detta slag, en värld så full av sol och ljus och av Guds välbehag. Nu bävar vi i oviss tid, men efter denna kris, skall människor få flytta hem till Herrens paradis. Det finns ett land ett annat land, men ej som länder här. Där gränser dras som man strider om med makt och militär. Ett gränslöst land, ett allas land, dit folk av alla slag skall samlas i Guds stora hägn. O underbara dag." (Rodney Åsberg)
Rolf Ericson
President Donald Trump har bestämt sig för att flytta den amerikanska ambassaden till Jerusalem och samtidigt erkänna Jerusalem som Israels huvudstad. Det var inte oväntat, men sorgligt att en del kristna stöder Trump i denna fråga. Vad beror det på? Är det en teologisk fråga med religiös anknytning, eller är det enbart en politisk, nationalistisk fråga? Den frågan är långtifrån enkel att besvara. Att Jerusalem är en helig stad för tre världsreligioner innebär att både israeler och palestinier ser staden som sin.
Jerusalem är den heligaste staden främst inom judendomen, men också för kristendomen. För islam är den också helig även om den inte är den heligaste. Tempelberget i Jerusalem är den plats där Abraham nästan offrade sin son Isak. På samma plats började Muhammed sin himmelsfärd, enligt islamisk tradition. På tempelberget finns också Al-Aqsamoskén som uppfördes år 638.
"Östra Jerusalem anses vara ett ockuperat territorium, även om israelerna har annekterat det. (införlivat det i Israel). Det internationella samfundet, inklusive USA, erkänner inte annekteringen." (Sören Wibeck, Ett land - två folk.).
Även EU anser området som ockuperat av Israel och menar att en genuin fred förutsätter att Jerusalems status som framtida huvudstad i två stater avgörs genom förhandlingar.
Jag hör till dem som tycker att alla det måste finnas plats för alla etniciteter även i Jerusalem. Frågan är inte som av teologisk eller religiös karaktär. Den är i högsta grad nationalistisk och politisk.
Det finns många kristna som anser att Jerusalem till varje pris måste tillhöra Israel. Man använder gärna gammaltestamentliga bibeltexter som stöd för detta, vilket jag för min del anser vara ett felaktigt sätt, Låt mig ta en text som exempel.
"Men på Sions berg skall finnas en räddad skara, och det skall vara en helig plats, och Jakobs hus skall åter få råda över sina besittningar. Då skall Jakobs bli en eld och Josefs hus en låga, och Esaus hus skall bli som strå, och de skall antända det och förtära det, och ingen skall slippa undan av Esaus hus, ty så har Herren talat. och Sydlandets folk skall ta Esaus berg i besittning, och Låglandets folk skall ta filistéernas land, ja också Efraims mark skall man ta i besittning, likaså Samariens mark. Och Benjamin skall ta Gilead, och de bortförda av denna Israels barns här, de som bor i Kanaan, ända till Sarefat, likaså de bortförda från Jerusalem, de som lever i Sefarad, dessa skall ta Sydlandets städer i besittning. Och en frälsare skall dra upp på Sions berg till att döma Esaus berg, och så skall riket vara Herrens" Obadja ver 17 - 21
Att denna profetiska bibeltext handlar om en period i Israels historia är helt klart, men den handlar också om det som är slutmålet för all historia i Bibeln, nämligen att riket skall vara Herrens. Herrens rike är inte ett jordiskt rike. Det är ett himmelskt rike.
Sions berg är inte enbart ett berg i det nuvarande Jerusalem, även om det kan anses vara ett heligt berg även i vår tid. Nej, Sions berg är den levande Gudens stad.
"Ni har kommit till Sions berg och den levande Gudens stad, det himmelska Jerusalem, och står inför mångtusende änglar, en festförsamling av alla förstfödda som har sitt namn i himlen; ni står inför Gud, allas domare, inför andarna av de rättfärdiga som har fullkomnats och inför Jesus, förmedlaren av ett nytt förbund, och det renande blod som talar starkare än Abels blod." Hebr. 12:22-24
Jesus är den Frälsare, som dragit upp till Sions berg för att en gång i framtiden döma Esaus berg. "På Sions berg skall det finnas en räddad skara." Det är alla dem som i tron på Jesus har fått förlåtelse för sina synder. Både judar och hedningar.
Jesu blod talar starkare än Abels blod.
Abels blod ropade och ropar alltjämt på hämnd och krig och lust till att erövra och ockupera jordiska områden. Detta leder enligt profeten Obadja till Edoms undergång och skuld.
Edom är alla de som befinner sig på Esaus berg. Det är den fientliga världsmakten som är fiende till Guds folk. Gud har byggt en bro mellan Esaus berg och Sions berg. På Sions berg fanns tidigare bara plats för det gamla förbundets folk, det vill säga judarna. Utan Kristus var vi alla tidigare utan medborgarskapet i Israel. Vi var utan hopp och utan Gud och det fanns en skiljemur som utestängde oss ifrån det löfte, som är Guds löfte till oss människor. Men Gud byggde en bro till oss när han sände Jesus. Därför kan vi nu nalkas Gud med frimodighet.
"Men nu tack vare Kristus Jesus har ni som en gång varit långt borta kommit nära, genom Kristi blod." Ef.2:12-13
Det himmelska Jerusalem är mitt Jerusalem. Där såg Johannes i sin uppenbarelse:
"en stor skara som ingen kunde räkna, av alla folk och stammar, länder och språk. De stod inför tronen och Lammet klädda i vita kläder med palmkvistar i sina händer. Och de ropade med hög röst: "Frälsningen finns hos vår Gud, som sitter på tronen och hos Lammet." Upp.7:9-10.
"Det finns en värld en annan värld, men ej av detta slag, en värld så full av sol och ljus och av Guds välbehag. Nu bävar vi i oviss tid, men efter denna kris, skall människor få flytta hem till Herrens paradis. Det finns ett land ett annat land, men ej som länder här. Där gränser dras som man strider om med makt och militär. Ett gränslöst land, ett allas land, dit folk av alla slag skall samlas i Guds stora hägn. O underbara dag." (Rodney Åsberg)
Rolf Ericson
söndag 3 december 2017
Det gamla och det nya förbundet; Ersättningsteologi
Ersättningsteologi
Innebär att kyrkan skulle ha ersatt Israel som arvtagare till de löften som Gud utlovat till dem i gamla testamentet..
Gud har inte förskjutit sitt folk. Det finns ingen anledning att tro detta. När vi läser vad skriften säger i exempelvis Romarebrevets elfte kapitel så är det ju tydligt att Gud definitivt inte har förskjutit sitt folk. Därför kan vi avfärda ersättningsteologin.
Man kan inte heller tro att att gamla testamentets tid skulle vara en förberedelsetid, en gudsfolkets barndomstid, som när tiden var fullbordad, inte längre skulle gälla, utan ersättas med något nytt. Nej den gammaltestamentliga uppenbarelsen var inte felaktig. Den var bara begränsad, bristfällig och ofullkomlig. Det ingick i Guds frälsningsplan att det gamla skulle förvinna och något nytt komma i dess ställe.
I Hebreerbrevets läser vi om detta nya förbund. Vår överstepräst, som är Jesus, sitter på högra sidan om Majestätets tron i himlen och förrättar tjänst i helgedomen i det sanna förbundstältet, som är rest av Herren och inte av någon människa. Det står att han förmedlar ett bättre förbund, ett som är stadfäst med starkare löften. Om det första förbundet hade varit utan brist, skulle det inte ha funnits behov av ett annat.
Det nya förbundet skulle definitivt inte utesluta Israel. Tvärtom, men det nya förbundet skulle omfatta även hedningarna.
Skillnaden emellan det gamla och det nya förbundet är att i det gamla förbundet förrättades tjänsten i den jordiska helgedomen och i det nya förbundet förrättas tjänsten i den himmelska helgedomen I gamla förbundet frambar man brännoffer och syndoffer. I det nya förbundet behövs inte detta eftersom Jesu Kristi kropp blivit offrad en gång för alla.
"Ty med ett enda offer har han för all framtid fullkomnat dem som blir helgade." Hebr. 10:14
Innebär att kyrkan skulle ha ersatt Israel som arvtagare till de löften som Gud utlovat till dem i gamla testamentet..
Gud har inte förskjutit sitt folk. Det finns ingen anledning att tro detta. När vi läser vad skriften säger i exempelvis Romarebrevets elfte kapitel så är det ju tydligt att Gud definitivt inte har förskjutit sitt folk. Därför kan vi avfärda ersättningsteologin.
Man kan inte heller tro att att gamla testamentets tid skulle vara en förberedelsetid, en gudsfolkets barndomstid, som när tiden var fullbordad, inte längre skulle gälla, utan ersättas med något nytt. Nej den gammaltestamentliga uppenbarelsen var inte felaktig. Den var bara begränsad, bristfällig och ofullkomlig. Det ingick i Guds frälsningsplan att det gamla skulle förvinna och något nytt komma i dess ställe.
I Hebreerbrevets läser vi om detta nya förbund. Vår överstepräst, som är Jesus, sitter på högra sidan om Majestätets tron i himlen och förrättar tjänst i helgedomen i det sanna förbundstältet, som är rest av Herren och inte av någon människa. Det står att han förmedlar ett bättre förbund, ett som är stadfäst med starkare löften. Om det första förbundet hade varit utan brist, skulle det inte ha funnits behov av ett annat.
Det nya förbundet skulle definitivt inte utesluta Israel. Tvärtom, men det nya förbundet skulle omfatta även hedningarna.
Skillnaden emellan det gamla och det nya förbundet är att i det gamla förbundet förrättades tjänsten i den jordiska helgedomen och i det nya förbundet förrättas tjänsten i den himmelska helgedomen I gamla förbundet frambar man brännoffer och syndoffer. I det nya förbundet behövs inte detta eftersom Jesu Kristi kropp blivit offrad en gång för alla.
"Ty med ett enda offer har han för all framtid fullkomnat dem som blir helgade." Hebr. 10:14
lördag 2 december 2017
Går mot uppståndelseljuset
"Fröjda dig storligen, du dotter Sion, höj jubelrop du dotter Jerusalem. Se din konung kommer till dig, rättfärdig och segerrik är han. Han kommer fattig, ridande på en åsna, på en åsninnas fåle. "Sakarja 9:9
Denna profetia handlar om Jesus och beskriver det som gick i uppfyllelse när han före sitt lidande, sin död och uppståndelse red in i Jerusalem och mottog folkets hyllning.
"Och de som gick före och de som följde efter ropade: "Hosianna! Välsignad är han som kommer i Herrens namn. Välsignad vår fader Davids rike som nu kommer! Hosianna i höjden!" "(Mark. 11:9-10.)
Deras kunskap om det som skulle komma var ofullständig, precis som vår kunskap är om det som ligger framför. De var inställda på ett återupprättat jordiskt rike där Messias skulle vara konung, men Jesus visste att något annat väntade på att gå i uppfyllelse.
"Går mot lidandet döden, går mot uppståndelsen, ljuset, hem till Gud, och hos Gud, beder du alltid för oss. Dig vi lovsjunger ärar, Jesus de fattigas konung. Hosianna vi nu, sjunger som barnen en gång." (Sv.ps.443:3 Anders Frostensson)
Det som såg ut som ett nederlag var i själva verket den största seger som någonsin vunnits, men i världens ögon uppfattades och uppfattas fortfarande korsets seger som en dårskap, men för dem som räddas är det en Guds kraft.
"Men nu har Kristus uppstått från de döda, som den förste av de avlidna. Ty eftersom döden kom genom en människa kommer också uppståndelsen från de döda genom en människa. Liksom alla dör genom Adam, så skall alla få nytt liv genom Kristus. Men i tur och ordning: först Kristus och därefter, vid hans ankomst, de som tillhör honom. Sedan kommer slutet, när han överlämnar riket åt Gud, fadern. Då har han förintat varje välde och varje makt och kraft, ty han måste härska tills han har lagt alla fiender under sina fötter. Den siste fienden som förintas är döden, ty allt har han lagt under sina fötter." 1. Kor. 15:20-26
Förkunnelsen om Jesu Kristi död och uppståndelse är grundfundamentet för vår kristna tro.
Jesus blev lydig ända till döden på korset och därefter upphöjde Gud honom över allt. Han har intagit sin plats i den himmelska helgedomen.
"Och med sitt eget blod, inte med blod av bockar och kalvar, har han en gång för alla, trätt in i helgedomen och vunnit befrielse åt oss för evigt. Om nu blod av bockar och tjurar och stänk av askan från en kviga helgar de orena, så att de blir rena i yttre mening, hur mycket mer måste då inte blodet från Kristus, som i kraft av evig ande har framburit sig själv som ett felfritt offer åt Gud, rena våra samveten från döda gärningar, så att vi kan tjäna den levande Guden. Därför är det ett nytt förbund som Kristus förmedlar, för att de kallade skall få det utlovade eviga arvet, sedan han dött för att befria dem från överträdelserna under det förra förbundet." Hebr. 9:15
Jesus är nu Konung och Överstepräst i den himmelska helgedomen. Därifrån väntar vi att han skall återkomma i makt och härlighet
"Se han kommer med molnen, och varje öga skall se honom." Upp.1:7
"Man skall få se Människosonen komma på himlens moln med makt och stor härlighet." Matt. 24:30
"Vill du från syndernas börda bli fri? I blodet finns kraft, frälsande kraft. Vill över synden du segrare bli? I blodet finns underbar kraft. Det finns kraft, kraft, mäktig, underbar. Uti Guds Lammets blod. Det finns kraft, kraft, mäktig, underbar, uti Lammets dyra blod." "Det blod som Jesus göt en gång. Det skall aldrig mista sin kraft."
Denna profetia handlar om Jesus och beskriver det som gick i uppfyllelse när han före sitt lidande, sin död och uppståndelse red in i Jerusalem och mottog folkets hyllning.
"Och de som gick före och de som följde efter ropade: "Hosianna! Välsignad är han som kommer i Herrens namn. Välsignad vår fader Davids rike som nu kommer! Hosianna i höjden!" "(Mark. 11:9-10.)
Deras kunskap om det som skulle komma var ofullständig, precis som vår kunskap är om det som ligger framför. De var inställda på ett återupprättat jordiskt rike där Messias skulle vara konung, men Jesus visste att något annat väntade på att gå i uppfyllelse.
"Går mot lidandet döden, går mot uppståndelsen, ljuset, hem till Gud, och hos Gud, beder du alltid för oss. Dig vi lovsjunger ärar, Jesus de fattigas konung. Hosianna vi nu, sjunger som barnen en gång." (Sv.ps.443:3 Anders Frostensson)
Det som såg ut som ett nederlag var i själva verket den största seger som någonsin vunnits, men i världens ögon uppfattades och uppfattas fortfarande korsets seger som en dårskap, men för dem som räddas är det en Guds kraft.
"Men nu har Kristus uppstått från de döda, som den förste av de avlidna. Ty eftersom döden kom genom en människa kommer också uppståndelsen från de döda genom en människa. Liksom alla dör genom Adam, så skall alla få nytt liv genom Kristus. Men i tur och ordning: först Kristus och därefter, vid hans ankomst, de som tillhör honom. Sedan kommer slutet, när han överlämnar riket åt Gud, fadern. Då har han förintat varje välde och varje makt och kraft, ty han måste härska tills han har lagt alla fiender under sina fötter. Den siste fienden som förintas är döden, ty allt har han lagt under sina fötter." 1. Kor. 15:20-26
Förkunnelsen om Jesu Kristi död och uppståndelse är grundfundamentet för vår kristna tro.
Jesus blev lydig ända till döden på korset och därefter upphöjde Gud honom över allt. Han har intagit sin plats i den himmelska helgedomen.
"Och med sitt eget blod, inte med blod av bockar och kalvar, har han en gång för alla, trätt in i helgedomen och vunnit befrielse åt oss för evigt. Om nu blod av bockar och tjurar och stänk av askan från en kviga helgar de orena, så att de blir rena i yttre mening, hur mycket mer måste då inte blodet från Kristus, som i kraft av evig ande har framburit sig själv som ett felfritt offer åt Gud, rena våra samveten från döda gärningar, så att vi kan tjäna den levande Guden. Därför är det ett nytt förbund som Kristus förmedlar, för att de kallade skall få det utlovade eviga arvet, sedan han dött för att befria dem från överträdelserna under det förra förbundet." Hebr. 9:15
Jesus är nu Konung och Överstepräst i den himmelska helgedomen. Därifrån väntar vi att han skall återkomma i makt och härlighet
"Se han kommer med molnen, och varje öga skall se honom." Upp.1:7
"Man skall få se Människosonen komma på himlens moln med makt och stor härlighet." Matt. 24:30
"Vill du från syndernas börda bli fri? I blodet finns kraft, frälsande kraft. Vill över synden du segrare bli? I blodet finns underbar kraft. Det finns kraft, kraft, mäktig, underbar. Uti Guds Lammets blod. Det finns kraft, kraft, mäktig, underbar, uti Lammets dyra blod." "Det blod som Jesus göt en gång. Det skall aldrig mista sin kraft."
fredag 1 december 2017
Herrens dag kommer
Herrens dag kommer
Jag har under den senaste tiden skrivit fyra artiklar om den yttersta tiden och det som bibeln talar om i samband med att Jesus kommer och denna värld går mot sin undergång. Eskatologi är läran om de yttersta tingen. Detta får bli den femte, men med en ny rubrik:
Vi kristna väntar på att vår Messias, Jesus skall återkomma och i judendomen väntar man på att Messias skall komma för första gången och återupprätta gudsriket på jorden.
Ortodox judendom håller fast vid tron på kroppens uppståndelse, men hoppet om ett himmelskt rike har inte samma plats som hos oss kristna.
"För flertalet icke-ortodoxa ligger tyngdpunkten i denna världen. Uppgiften är att förverkliga allt som gör att "den tillkommande världen framträder". Tanken på ett liv efter döden tonas bort. Man lever i minnet, i följande generationer, i det verk man utfört - alltså tankar som blir allt vanligare också i den allmänna västerländska livsuppfattningen. På samma sätt förhåller det sig med väntan på Messias. Bakgrunden till tanken på Messias, "den smorde", är konungen av Davids ätt på Jerusalems tron. När konungen inte motsvarade förväntningarna och tronen slutligen störtades av fienderna, flyttade de messianska förväntningarna längre och längre mot framtiden. Messias var den Konung man väntade på; han var den Befriare som skulle driva fienden ut ur landet och föra det förskingrade folket hem igen till sitt eget land. Han skulle styra folket i rätt och rättfärdighet." (Bo Johnson, Judendomen i kristet perspektiv sidan 102-103)
Medan vi kristna tror på ett himmelskt rike så tror man i judendomen på ett jordiskt fridsrike och i denna tro finns också tanken om att återuppbygga templet i Jerusalem och med allt vad det innebär när det gäller införandet av den gammaltestamentliga tempeltjänsten. Detta är för mig en främmande tanke, men det finns även kristna som delar denna tro med judendomen.
Denna tro fanns också hos Jesu lärjungar. Efter Jesu uppståndelse medan han ännu var kvar hos dem, så uppstod denna tanke på nytt.
"De som då hade samlats frågade honom: "Herre, är tiden nu inne då du skall återupprätta Israel som kungarike." Apg. 1:6
När Jesus svarade på deras fråga, så gav han dem en annan version av den verklighet som låg framför dem
"Han svarade: "Det är inte er sak att veta vilka tider och stunder Fadern i sin makt har fastställt. Men ni skall få kraft när den heliga anden kommer över er, och ni skall vittna om mig i Jerusalem och i hela Judéen och Samarien och ända till jordens yttersta gräns." Apg. 1:7
Gudsriket som de väntat på hade redan kommit och evangeliet om detta rike skulle spridas över hela världen. Det var inget jordiskt rike med geografiska gränser.
Det är i denna tid som vi nu lever. Vi väntar på att Jesus skall komma tillbaka så som han har lovat.
"Det är inte så som många menar, att Herren är sen att uppfylla sitt löfte. Han dröjer för er skull, eftersom han inte vill att någon skall gå förlorad utan att alla skall få tid att omvända sig. Men Herrens dag kommer som en tjuv. Den dagen skall himlarna försvinna med dån och himlakropparna upplösas i eld och jorden och allt som människorna gjort där förgås. När nu allt detta skall upplösas, då måste ni leva heligt och fromt på alla sätt, medan ni väntar på Guds dag och påskyndar dess ankomst, dagen som får himlarna att upplösas i eld och himlakropparna att smälta i hetta. Men efter hans löfte väntar vi på nya himlar och en ny jord där rättfärdighet bor." 2.Petr. 3:9-13
Jag har under den senaste tiden skrivit fyra artiklar om den yttersta tiden och det som bibeln talar om i samband med att Jesus kommer och denna värld går mot sin undergång. Eskatologi är läran om de yttersta tingen. Detta får bli den femte, men med en ny rubrik:
Vi kristna väntar på att vår Messias, Jesus skall återkomma och i judendomen väntar man på att Messias skall komma för första gången och återupprätta gudsriket på jorden.
Ortodox judendom håller fast vid tron på kroppens uppståndelse, men hoppet om ett himmelskt rike har inte samma plats som hos oss kristna.
"För flertalet icke-ortodoxa ligger tyngdpunkten i denna världen. Uppgiften är att förverkliga allt som gör att "den tillkommande världen framträder". Tanken på ett liv efter döden tonas bort. Man lever i minnet, i följande generationer, i det verk man utfört - alltså tankar som blir allt vanligare också i den allmänna västerländska livsuppfattningen. På samma sätt förhåller det sig med väntan på Messias. Bakgrunden till tanken på Messias, "den smorde", är konungen av Davids ätt på Jerusalems tron. När konungen inte motsvarade förväntningarna och tronen slutligen störtades av fienderna, flyttade de messianska förväntningarna längre och längre mot framtiden. Messias var den Konung man väntade på; han var den Befriare som skulle driva fienden ut ur landet och föra det förskingrade folket hem igen till sitt eget land. Han skulle styra folket i rätt och rättfärdighet." (Bo Johnson, Judendomen i kristet perspektiv sidan 102-103)
Medan vi kristna tror på ett himmelskt rike så tror man i judendomen på ett jordiskt fridsrike och i denna tro finns också tanken om att återuppbygga templet i Jerusalem och med allt vad det innebär när det gäller införandet av den gammaltestamentliga tempeltjänsten. Detta är för mig en främmande tanke, men det finns även kristna som delar denna tro med judendomen.
Denna tro fanns också hos Jesu lärjungar. Efter Jesu uppståndelse medan han ännu var kvar hos dem, så uppstod denna tanke på nytt.
"De som då hade samlats frågade honom: "Herre, är tiden nu inne då du skall återupprätta Israel som kungarike." Apg. 1:6
När Jesus svarade på deras fråga, så gav han dem en annan version av den verklighet som låg framför dem
"Han svarade: "Det är inte er sak att veta vilka tider och stunder Fadern i sin makt har fastställt. Men ni skall få kraft när den heliga anden kommer över er, och ni skall vittna om mig i Jerusalem och i hela Judéen och Samarien och ända till jordens yttersta gräns." Apg. 1:7
Gudsriket som de väntat på hade redan kommit och evangeliet om detta rike skulle spridas över hela världen. Det var inget jordiskt rike med geografiska gränser.
Det är i denna tid som vi nu lever. Vi väntar på att Jesus skall komma tillbaka så som han har lovat.
"Det är inte så som många menar, att Herren är sen att uppfylla sitt löfte. Han dröjer för er skull, eftersom han inte vill att någon skall gå förlorad utan att alla skall få tid att omvända sig. Men Herrens dag kommer som en tjuv. Den dagen skall himlarna försvinna med dån och himlakropparna upplösas i eld och jorden och allt som människorna gjort där förgås. När nu allt detta skall upplösas, då måste ni leva heligt och fromt på alla sätt, medan ni väntar på Guds dag och påskyndar dess ankomst, dagen som får himlarna att upplösas i eld och himlakropparna att smälta i hetta. Men efter hans löfte väntar vi på nya himlar och en ny jord där rättfärdighet bor." 2.Petr. 3:9-13