Det är jul år 2017 och familjen och familjerna har varit återsamlade här i Motala. Ulla-Britt och jag är verkligen tacksamma för våra barn och deras familjer, Som vanligt har de lagt ner ett stort arbete för att julen skulle bli trivsam för oss alla. Av utrymmesskäl hade vi hyrt en lokal där vi alla fick plats, och julmat och andra aktiviteter hade noga förberetts av dem.
Tyvärr fick jag meddela familjen att jag inte orkade vara med dem under julaftonen. Orsaken var att jag under den senaste tiden drabbats av en intensiv psykisk trötthet och kände behov av att vila mig under dagen. Det kändes nödvändigt eftersom jag lovat att spela orgel vid den ekumeniska midnattsgudstjänsten i Pingstkyrkan. Det känns bra att ha en förstående familj. Det var inte någon som klandrade mig, men själv kände jag att jag prioriterat fel den här gången. Jag får skärpa mig och inte lova för mycket, en annan gång men det är lättare sagt än gjort när jag märker hur tacksamt det är att få vara med och göra det lilla man kan. Det är väldigt viktigt att inse sin begränsning och inte jämföra sig med andra. Även att man inte orkar så mycket som när man var ung.
Den här hösten har varit jobbig med en segdragen, nästan månadslång förkylning. Dessutom har jag varit känslomässigt sårbar i en del debatter där människor inte vill låta sig ifrågasättas, utan väljer en fientlig attityd. Detta tar verkligen på de psykiska krafterna. Att få veta att jag inte är tillräckligt ödmjuk kan jag både tåla att höra och även hålla med om, men när man inte kan skilja på sak och person blir jag ledsen och mitt mod sviker mig. Nåväl jag tänker göra comeback igen, men ursäkta mig om det skulle ta litet tid. Men just nu är jag ganska trött och jag vet att omgivningen märker det. Jag tänker då på en text av en norsk lyriker Björn Eidsvåg;
https://genius.com/Bjrn-eidsvag-eg-ser-lyrics
Eg ser at du e trøtt Men eg kan ikkje gå Alle skrittå for deg Du må gå de sjøl Men eg vil gå de med deg Eg vil gå de med deg
Eg ser du har det vondt Men eg kan ikkje grina Alle tårene for deg Du må grina de sjøl Men eg vil grina med deg Eg vil grina med deg
Eg ser du vil gi opp Men eg kan ikkje leva Livet for deg Du må leva det sjøl Men eg vil leva med deg Eg vil leva med deg
Ser at du er redd Men eg kan ikkje gå I døden for deg Du må smaka han sjøl Men eg gjer død til liv, for deg. Eg gjer død til liv for deg Eg gjer død til liv for deg.
Det är inget fel att vara trött. Tröttheten kan drabba vem som helst, så varför skulle just min trötthet vara så speciell? Men om tröttheten leder till apati och håglöshet finns det anledning att söka hjälp på ett konstruktivt sätt. Jag måste gå med egna steg även då jag är trött, men jag har alltid någon som går bredvid mig, som vet precis hur jag har det. Inte en som säger: "Ryck upp dig," utan en som går med mig, gråter med mig och lever med mig. Jag önskar att du som läser detta också har det så
Jag är så tacksam för den kärlek vi får av vår stora familj, och jag tror att det är den kärleken som har burit oss genom hela livet. Jag ville säga till er allesammans: "Åh vad jag älskar er!"
Under det senaste prinsdopet då förre ärkebiskopen Anders Wejryd talade, så citerade han en strof av Astrid Lindgren. Detta gav mig anledning till att skriva följande text till våra barn och barnbarn. Med detta som avslutning vill jag önska er allesammans
ETT GOTT NYTT ÅR 2018!
1. Hur ska det bli när våra barn barn blivit stora hur ska deras framtid då se ut? Jag vill gärna tro att den här världen ska bli bättre. Allting kommer ordna sig till slut.
Refr. 1. Om vi bara ger dem mycket kärlek, kommer det bli folk av dem till sist Älska och förstå, medan de är små, ge dem bara ännu mera kärlek
2. Hur ska det bli när våra barnbarn ser tillbaka, minns hur deras barndomstid såg ut? Kommer dom att se att vi har varit förebilder, och att allt har ordnat sig till slut.
Refr. 2. Vi vill bara ge dem mycket kärlek. Vi vill också ge dem tro och hopp. Dessa ting består, om än allt förgår. Vi vill ge dem tro och hopp och kärlek
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar