I väntan på framtiden

I väntan på framtiden

Vi lever i en tid som är mycket spännande. Vi väntar på en framtid som just nu är ett helt oskrivet blad. Vi väntar på att Jesus skall komma för att hämta oss till sitt eviga rike. Ett rike som inte är av denna världen. Guds rike är inte ett jordiskt rike, utan ett himmelskt. Ingen vet när tiden är inne för Jesu tillkommelse, inte ens änglarna i himmelen. Den kommer plötsligt och utan förvarning. Att veta något om den och spekulera i hur det kommer att bli är fullständigt meningslöst. Jesus har sagt: "Det är inte er sak att veta vilka tider och stunder Fadern i sin makt har fastställt."

Att desperat längta efter att den tiden snart måtte vara inne, är så långt jag ser det osunt och skapar frustration inför framtiden. "Han dröjer för er skull, eftersom han inte vill att någon skall gå förlorad, utan att alla skall få tid att omvända sig." skriver Petrus i sitt andra brev. Att vara kristen innebär att leva i nuet och vara inställd på att vinna människor för Gud, i Jesu namn och med den helige andes kraft. När detta uppdrag är slutfört har Jesus lovat att han skall komma. Om vi vill påskynda hans ankomst så uppmanas vi i samma bibeltext "då måste ni leva heligt och fromt på alla sätt." Det hjälper inte om vi skriker oss hesa och ropar på att han skall komma. Han kommer när den rätta tiden är inne och när alla profet-orden är fullbordade.

Det rike som kallas Guds rike är inte och kommer aldrig att bli ett jordiskt rike, så som en del tror. Den nuvarande staden Jerusalem är visserligen helig för tre världsreligioner. Att den är helig för mig som kristen beror på att frälsningen kommer från judarna och att Jesus var jude, men rent geografiskt har inte längre Jerusalem eller den nuvarande staten Israel någon betydelse när det gäller Guds rike.

I judendomen tror man inte att Jesus var den Messias som skulle komma, utan väntar fortfarande på att han skall komma.

"Upprättandet av staten Israel 1948 var i första hand ett sionistiskt verk och betraktades till en början med ganska stor skepsis ifrån ortodoxt håll. Man kunde inte förlika sig med att staten upprättades innan Messias hade kommit."(Bo Johnson Judendomen i kristet perspektiv sidan 104)

Pastor Stanley Sjöberg och tyvärr även en del andra inom kristenheten har uppfattningen att det nuvarande Israel har betydelse för ett framtida världsrike med Jerusalem som världens huvudstad i ett kommande fridsrike.

Jag tycker att det är synnerligen allvarligt att vi inte kan bli eniga i den här frågan. Tidningen Världen i dag och tidningen Dagen har tagit på sig en mycket ansvarsfull roll i detta sammanhang. Den ensidigt proisraeliska inställningen är inte alls till gagn för världsfreden. De propagandalögner som den senaste tiden har varit i omlopp och som ser ut att eskalera är till skada för trovärdigheten och jag kommer att fortsätta min kamp för en anständig sanning, även om det skulle kosta mig förargelse från en del, så som jag den senaste tiden har fått känna av.

Kära vänner låt oss se nyktert på frågorna inför den framtid som vi går till mötes. Låt oss inte bli enögda fatalister, som likt strutsen (om det är sant) borrar ner sitt huvud i sanden vid en annalkande fara. Låt oss inte utsätta oss för hjärntvätt, inte ens ifrån så kallade kristna tidningar, eller över huvudtaget, utan i stället genom kunskap bilda oss en egen hållbar uppfattning och inte påstå att vi ingenting vet. Vi behöver bli ett nätverk av människor antingen vi kallar oss för kristna eller inte och gemensamt bearbeta alla frågor som berör detta område. Vi behöver ha modet att ifrågasätta, avslöja ohederlighet även om det skulle innebära att vi trampar några på tårna.

Jag avslutar denna artikel med en kopia av ett inlägg i Ökenkällan år 2014

ONSDAG 15 OKTOBER 2014

En profetia om framtiden, Guds rike och Guds församling

”Det finns ingen Palestinsk stat att erkänna” skriver Claes-Göran Bergstrand i tidningen Dagen tisdag 14 oktober, med anledning av Statsminister Stefan Löfvens uttalande: ”Sverige ska erkänna Palestina som stat.”

”Gud älskar både judar och araber men hans löften till Israel står fast Landet och staden tillhör dem för evig tid.” menar Bergstrand och tolkar bibeltexten i bl.a. i Hesekiel 37:5 f, som om det gällde den nuvarande sekulära staten Israel.

Det är klart att om man har denna uppfattning så kan man inte tänka sig en tvåstatslösning. Då kan man inte heller tänka sig fred och samexistens på jämbördiga villkor mellan dessa två folk. judar och palestinier, eftersom löftena skulle vara knutna enbart till Israel.

Guds löften sträcker sig mycket längre och exkluderar inte så som Bergstrand skriver. Profetian om landet i vilket de skulle få bo är en bild på Guds rikes fulländning.

Hesekiel får se framtiden under bilden av ett nytt land och ett nytt tempel. Det är Guds rike och Guds församling. Det är inte ett land med gränser som man strider om. Det är ett evigt rike som ingår i Guds plan när tiden är inne Guds rikes seger förverkligades genom Jesus. Det Jerusalem, som man nu strider om är ingenting i jämförelse med det nya Jerusalem, den heliga staden, som skall komma ner ur himlen från Gud, full av Guds härlighet. Landet och staden tillhör dem som bor där och vilka är de? I Uppenbarelseboken kan vi läsa att det är en stor skara av alla folk och stammar och länder och språk. Vem skall regera över dem. I Hesekiel 37:24 står det ”min tjänare David skall vara kung över dem och de skall så alla ha en och samma herde.” Messias beskrivs här som en herde och en konung av Davids stam.

Templet är en bild på Guds församling. ”Ni har fogats in i den byggnad som har apostlarna och profeterna till grundval och Jesus Kristus till hörnsten. Genom honom hålls hela byggnaden ihop och växer upp till ett heligt tempel.i Herren. Genom honom fogas också ni samman till en andlig boning åt Gud.” Ef. 2:20-22..

När Luther tolkar denna syn säger han: ”Denna tempelbyggnad hos Hesekiel är icke att förstå som en ny byggnad i lekamlig utvärtes måtto, utan såsom kerubvagnen i början, så är även denna byggnad i slutet intet annat än Kristi rike och den heliga kyrkan eller kristenheten här på jorden ända till den yttersta dagen.”