Rädsla och kärlek hör inte ihop

Det finns många som inte tycker som du", skrev en god vän till mig. En annan god vän sa så här: "Jag kan inte hålla med dig i allt" En tredje hänvisade till en annan skribent i stället för att skriva vad han tyckte. Sådana förslag och andra svepande formuleringar gör mig bekymrad, för det kan väl inte vara så att mina goda vänner inte är överens med mig på någon punkt. Det kan jag inte tro. Vi är säkert överens i mycket, men troligtvis är det så att mina vänner inte kan acceptera att jag ibland tänker i helt andra banor än vad de gör i en del frågor. Om det är på det viset vore det mycket bättre att ärligt och rakt på sak beskriva vad det är jag skriver som inte stämmer med deras övertygelse. En del av vännerna brukar i stället för att uttrycka sin egen uppfattning, hänvisa till vad någon annan skrivit eller sagt i ämnet. På det sättet kommer man undan sitt eget ansvar. För det innebär alltid en risk för att bli missförstådd om man skriver sin egen uppfattning. Rädsla och kärlek går inte att förena.

Fortsättning i dag måndag den 29 oktober:

Jag hoppas att kärleken skall vara drivkraften i mitt skrivande. Kärleken till sanningen. Ömheten och empatin till mina medmänniskor. Kärleken som inte söker sitt, som tror, hoppas och uthärdar allt. Kärleken som utforskar och söker efter kunskap och som inte nöjer sig med hörsägner.Kraft att stå ensam mitt i stormen när övergivenheten blir kännbar. Mod att tro att Gud alltid finns vid min sida.