Skilj på antsemitism och antisionism!
Jag vill vara en israelsvän och har en önskan om att alla de människor som nu bor i staten Israel ska få leva i fred med sina grannar. Min kärlek till det judiska folket är lika stor som den är till det palestinska. Det finns ingen skillnad.
De illdåd som den senaste tiden har skett i synagogan Pittsburgh är fruktansvärt. Det finns inget försvar för det utbredda judehatet var det än uppenbarar sig, så jag vill betona att jag självklart tar avstånd ifrån all sådan antisemitism.
När jag välsignar Israel, så välsignar jag även Palestina. Detta innebär inte att jag anser att den ockupation som sker på den mark, som Israel anser sig ha historisk rätt till är önskvärd. Den måste i högsta grad fördömas.
Ur ett inlägg av Michael Warschawski från tidskriften Tidsignal. Warschawski är israel, jude och socialist.
"Både den antiarabiska och antijudiska rasismen måste fördömas bekämpas utan eftergifter. Det kan bara göras effektivt om man konfronterar båda rasismerna, menar Michael Warschawski, israelisk fredsaktivist och medlem i Tidsignals internationella redaktionskommitté.
Ur Tidssignal nr 2 år 2005:
"Den israelisk-palestinska konflikten låter sig lätt tolkas i religiösa, eller åtminstone etniska, termer. Den utspelas i ett område som varit vagga för stora religioner och som många kallar »det heliga landet”. Sionis-men framställs ofta som det judiska folkets »återkomst« till det utlovade landet, och den argumenterar gärna med hänvisning till historiska rättigheter när den inte rakt ut talar om ett gudomligt löfte. Jerusalem är en trefaldigt helig stad och det historiska Palestina är översållat med vallfartsorter. Att den islamistiska kulturen är så allestädes närvarande i medvetande och kultur i de olika arabländerna leder också till att konflikten tolkas i religiösa termer, och ofta presenteras som en kamp för att befria ett av islams områden som ockuperats av otrogna. Och vi kan inte heller kringgå den sionistiska strävan att skapa en »judisk stat« och den permanenta strategin för att stärka den judiska dominansen, vilket till och med ledde till ett etniskt rensningskrig 1948.
En av Yasser Arafats största bedrifter var att mot denna bakgrund ha gjort allt mänskligt möjligt för att hålla fast vid att den israelisk-palestinska konflikten är en politisk – och inte religiös eller etnisk – kamp: en nationell befrielsekamp för självständighet en antikolonial kamp för ett territoriurm och för nationell suveränitet.
I motsats härtill är en av den tidigare israeliske premiärministern Ehud Baraks värsta förbrytelser att han förde in religionen i förhandlingarna, då han vid Camp David II-toppmötet krävde judisk överhöghet över moskéesplanaden i Jerusalem med historiska och religiösa argument. Detta vanvettiga krav var utan tvivel en av de viktigaste orsakerna till att Osloprocessen rasade samman. Historien kommer att visa om det också utlöste ett religionskrig i hela Mellanöstern, och en islamisk-judisk konflikt över hela världen.
Den israelisk-palestinska konflikten är en politisk konflikt mellan en kolonial rörelse och en nationell frihetsrörelse. Sionismen är en politisk, och inte religiös ideologi, som syftar till att lösa den judiska frågan i Europa genom invandring till och kolonisering av Palestina samt skapandet av en judisk stat.
De är den definition som sionismens grundare alltid givit, från Herzl till Ben-Gurion,(1) från Pinsker till Jabotinski,(2) och för dem har begreppen kolonisering (Hityashvuth) eller bosättningar (yishuv, moshav)(3) aldrig varit negativt stämplade. Fram till nazismens seger förkastade den överväldigande majoriteten av judar över hela världen sionismen, som antingen betraktades som hädisk (av det stora flertalet rabbiner och religiösa judar) eller som reaktionär (av den judiska arbetarrörelsen i Östeuropa), eller till och med som otidsenlig (av de emanciperade eller assimilerade judar som levde i Central- och Västeuropa).
I den meningen sågs antisionismen alltid om en politisk ståndpunkt bland andra, en ståndpunkt som dessutom dominerade inom den judiska världen under nästan ett halvsekel."
Läs även följande text hämtad från en insändare i Katrineholmskuriren med rubriken:
"Skilj på antisemitism och antisionism."
Läs även följande blogginlägg i ämnet på bloggen "Katolsk vision":
Det går inte att komma ifrån att antisionism alltför ofta kan vara antisemitisk. När svenska judar får lida för att något hänt i Mellanöstern är det judefientligt. Exempel på det är när islamister skränar död åt judarna och svenska socialdemokrater ser det som o.k. och ignorerar. När folk motarbetar att det ska få finnas en judisk nationalstat men inte har problem med ett arabisk och muslimsk Palestina, då är det judefientligt. Jag har många många exempel på när svenska vänsterpolitiker har jämställt Israels agerande med nazisternas. Det är antisemitiskt. Du citerar friskt från vissa som föraktar den judiska staten och dess status som judarnas nationalhem. Du ger ärketerroristen Arafat otolig trovärdighet. Han var den som släppte lös förödande intifador med tusentals offer. Idag kan Abbas häva ur sig det ena judehatande uttalandet efter det andra utan att det berör hans svenska politiska stöttare det minsta. Antisemitismen genomsyrar det som sprids av Fatah och Hamas idag. Dem som utan krav på anständighet och medmänsklighet från de palestinska judehatande ledarna ger monetärt stöd till antisemiter är i min syn hatare. Jag ser dem som föraktare av judar. Kanske somliga av de mest kritiska av Israel är sionister! Bara de håller sig till sak och kritiserar handlingar utan att göra de mest hatiska jämförelser och obelagda ensidiga anklagelser är det schysst. A-K Roth
SvaraRaderaJag blir så trött på all denna vitmålning av antisionism som bara är smutskastning. Antisionism behöver inte vara antisemitisk i grunden men är det alltför ofta. Sionism är ingenting annat än judars strävan efter sitt nationalhem, precis som andra folks. Att då pracka på detta folk dumma anklagelser om kolonialism och annat, medan man vänder blicken från den verkliga rasism som ligger bakom deras grannars fortsatta blodiga handlingar och deras mål, är inte rimligt, vettigt eller kunnigt. Det är elakt, ignorant och skadligt. Tack och liv finns det anständigt folk som inte spriderförsåtligt hat.
SvaraRaderaAnn-Katrin Roth, vän till alla folk i regionen, ovän med dem som smutskastar och ljuger.