I sällskap med gycklare

Jag hade en dröm som jag bara kan minnas fragment av. Jag befann mig själv i centrum av ett gyckelsällskap där jag blev häpen över att jag var. Jag har alltid betraktat sådana sällskap som främmande miljöer där jag inte hör hemma. Nu kände jag mig plötsligt förflyttad in i en värld där jag såg omgivningen från en helt annan horisont än förut. I drömmen hade jag plötsligt bytt sida och till min stora förvåning upptäckt saker jag tidigare inte hade sett i den värld där jag tidigare levt. Jag kunde synliggöra saker som jag tidigare inte hade upptäckt och visa det för min omgivning.

Det är svårt att minnas alla detaljer ur drömmen, men det jag upptäckte var ett utpräglat drag av hyckleri hos en del av dem som befann sig på andra sidan och min uppgift blev att avslöja det tillstånd som tidigare hade varit dolt för mig. Mitt sätt att göra det i drömmen var både tragiskt och komiskt. Jag kunde både skratta och gråta över tillståndet jag såg. Min uppgift blev att med varsamhet medvetandegöra mina vänner på samma sätt som jag själv blivit medvetandegjord. Jag blev förbjuden att använda aggressivitet, men fick gärna klä mina ord och handlingar som en gycklare. Jag fick lära mig att det behövdes både tålamod och ömhet för att orka med uppgiften jag fått.

Tro inte att jag befinner mig i en identitetskris. Jag vet på vem jag tror och jag vet var jag hör hemma, men kanske det är så att mina gränser mot den värld som jag tidigare har varit rädd för nu i stället ser annorlunda ut än tidigare. Det har tagit lång tid för mig att komma till den insikt jag har i dag och jag påstår inte fördenskull att jag är färdig. Jag tror att jag lär mig en del i sällskap med gycklare.