Jag är så tacksam för den respekt jag den senaste tiden fått av mina vänner både i och utanför kyrkan.
Mina bloggartiklar har fokuserat på den senaste tidens debatt, som handlat om pastor Stefan Swärds kritik av Evangeliska frikyrkans syn på samkönade relationer, där han som stridbar debattör tar avstånd ifrån deras försök att närma sig dessa frågor som borde vara väl förankrade i tiden.
Swärd har på grund av detta fått ett öppet brev ifrån artisten Jonas Gardell där han pekas ut som en farise som lever bortvänd ifrån Gud. Gardell menar att Stefan Swärd står i vägen för den utveckling som just nu sker i frikyrkorna i synen på homosexuella och transpersoner.
Jag har redan redogjort för min uppfattning om att Jonas Gardell har rätt i mycket av det han skriver och att hans kritik mot Swärd är berättigad.
Nu är det tyvärr så att debatten i själva sakfrågan har urartat i ett åsiktskrig mellan personerna Gardell och Swärd, och jag får uppfattningen av att det sker på bekostnad av det som borde vara fokus, nämligen utvecklingen i frikyrkorna där man närmar sig dessa frågor med en önskan om större klarhet och en vidgad tolerans där människor i sin relation till kyrkan kan känna sig bejakade i sin identitet.
Man kan ställa frågan: ”Varifrån kommer vår inställning till vår sexuella och kroppsliga identitet?” Vi kan väl inte mena att det är bibeln som är auktoriteten, eller kyrkan, eller traditionen? Om det vore så, så finns det naturligtvis många andra frågor som också skulle kunna ha sitt ursprung i dessa källor. Till exempel frågan om avhållsamheten från blod och orent kött, frågan om slaveri, frågan om kvinnans ställning och andra frågor som vi för längesedan inte längre anser vara frågor som är aktuella i vår tid även om de finns med i bibeln.
Vad beror det då på att frågan om homosexualitet har blivit så viktig?
Professor Kari Syreeni och Teologie Doktor Stefan Klint vid Uppsala universitet har skrivit om detta i en artikel med titeln: ”Den stigmatiserande kroppen är ännu med oss”
Här ett citat: ”Vårt intryck av den aktuella debatten är att den inte bara handlar om kyrkans relation till homosexualitet. På ett djupare plan har den tydliggjort kristendomens motstridiga inställning till själva människokroppen.”
”En populär anpassningsstrategi går ut på att tala om ”hela människan”. Med hjälp av Bibeln vill man legitimera en positiv syn på människans kropp och sexualitet. Men i praktiken har legitimeringen sina gränser, och det är ofta homosexualiteten som hamnar utanför. Här handlar det inte längre om att njuta av Guds goda verk (dvs förverkliga den sexuella identiteten) utan återigen om att behärska och bekämpa kroppens krav (dvs leva i celibat). I själva verket är ”hela människan” ett modernt slagord, och tanken på kristendomens ursprungliga bejakande av människokroppen och sexualiteten är närmast ett önsketänkande.”
Författarna menar att det inte går att välja mellan att leva i bibeln och i tiden. Det vill säga vi får leva med bibeln i tiden vilket är något helt annat
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar