En kyrka utan syndare är en sekt.

 

Påve Franciskus har nyligen skickat ett handskrivet brev till hbtq-katoliker (Källa tidningen Dagen) Där skriver han bland annat att en kyrka utan syndare är en sekt, och att Gud inte tar avstånd ifrån några av sina barn. Till de hbtq-personer som känt sig förkastade av Katolska kyrkan säger han att det inte är kyrkan som förkastat dem, utan människor i kyrkan. Han beskrev kyrkan som en mor som sammankallar alla sina barn och att en selektiv kyrka av rent blod är inte den heliga moderns kyrka, utan en sekt.

I min förra text varnade jag för splittringstendenser i frikyrkovärlden.

 Så här skriver Per-Arne Imsen: ”Det blir allt tydligare att det går ett svärd genom svensk kristenhet – Andens svärd som är Guds ord. Det sker en nödvändig splittring nu. Ljus och mörker kan inte och får inte förenas.”

Detta uttalande innebär att den som inte lever efter Guds ord, kan inte få tillhöra en Guds församling. Jag frågar därför: ”Vilka är de som lever efter Guds ord?” Ungefär samma fråga som Jesus ställde när han sa till dem som ville stena kvinnan som var en synderska: ”Den av er som är utan synd kan ju kasta den första stenen.” Jag måste få säga till deras försvar att de gick därifrån utan att kasta några stenar.

Att älska Guds ord är nog bra, men att älska dem som älskar Guds ord är bättre tycker jag. Vi kommer alla till korta och har ingen orsak att döma och förkasta någon människa.

Att älska Guds ord innebär inte att man kan förstå allt i Guds ord. Tror man att man kan det så är jag rädd att man bedrar sig. Jag tror på det ord som Gud har gett mig till vägledning för mitt liv, men jag måste erkänna, att även om jag älskar Guds ord, så har jag också problem med en del av det han har sagt och det brukar jag tala om för honom när jag ber.

Vi skulle behöva sänka trösklarna till våra kyrkor så att alla vi syndare hade lättare att komma in. Andens svärd splittrar inte. Där har Imsen tagit fel.