Förföljelse

 

När jag var liten pojke blev jag hånad och förföljd för att jag vittnade om min tro på Jesus. Man kallade mig för Jesus och i skolan kastade man sten på mig och sa: ”Jesus välsigna dom här stenarna” I kyrkan sa man till mig att jag skulle vara salig för att jag fick lida för Jesusnamnets skull. Man citerade bibeln och stödde sig på följande bibelord av Jesus:

 ”Saliga äro de som lida förföljelse för rättfärdighets skull, ty
      dem hör himmelriket till.
 Ja, saliga ären I, när människorna för min skull smäda och
      förfölja eder och sanningslöst säga allt ont mot eder.
 Glädjens och fröjden eder, ty eder lön är stor i himmelen.  Så
      förföljde man ju ock profeterna, som voro före eder.”

”Ni kommer att bli hatade av alla för mitt namns skull. ”

Detta lärde jag mig att förstå redan då. Jag har aldrig glidit undan utan stått för min tro ända sedan dess. Min tro är inte längre densamma som under barndomstiden. Den har mognat genom åren och växt sig starkare genom de erfarenheter och upplevelser jag gjort. Tron är starkare i dag än den var då men den ser inte likadan ut. Det står skrivet att

När jag var barn talade jag som ett barn, förstod som ett barn och tänkte som ett barn. Men sedan jag blev vuxen har jag lagt bort det barnsliga.

Det har skett en mognadsprocess i takt med tiden, och det innebär att jag sökt mig närmare den sanning som låter sig finnas när man är öppen för det som kommer från Gud. Allt det som händer kommer inte ifrån Gud, inte ens det som ibland ser ut att vara förklätt i Guds mantel.

De senaste åren har jag mött en annan sorts förföljelse, som är snarlik den jag upplevde som barn, men den kommer inte utifrån utan inifrån de så kallade kristna leden. Det är mera skrämmande att förföljas inifrån än utifrån, eftersom en sådan förföljelse inte är förväntad. Jag tror inte heller att den som förföljer inifrån är medveten om det, på samma sätt som den som medvetet och uttrycksfullt har aviserat fiendskap mot Gud. Men det är likväl en förföljelse där man intar en fientlig hållning till de människor som inte delar samma uppfattning. Och de som står för den har ofta en kärlekslös attityd mot dem de förföljer.

Jag har iakttagit det den senaste tiden, där jag skrivit att det finns de som menar att en nödvändig splittring sker i kristenheten i Sverige. Det finns pastorer och rörelser utanför de etablerade kyrkorna som skapar förvirring genom att förkunna ett budskap som är osunt och extremt. Att jag skriver så beror på att jag är ganska insatt i vad som sker. Det finns en del som tror att bara man kallar sig pingstpastor så kan man utan vidare göra sig hörd, och dessa förkunnare vågar jag påstå samlar omkring sig skaror som man lyckats dra med sig ifrån andra samfund och kyrkor. Detta är tyvärr ingen ny företeelse, men den är till skada för de kristna och skapar för det mesta förbränd mark och besvikna människor.

Jag har blivit ordentligt beskylld för att jag skriver på det här sättet, men det måste jag finna mig i och jag antar att det är därför Jesus menade det jag ovan citerat. Att vara salig trots att människorna

för min skull smäda och förfölja eder och sanningslöst säga allt ont mot eder.