Om hypotyreos

 

I dag den 25 maj är det internationella sköldkörteldagen och min text kommer att handla om

Underfunktion i sköldkörteln – hypotyreos.

Jag är en av 19200 personer i Östergötland som medicinerar mot sköldkörtelsjukdom. Underfunktion i sköldkörteln, hypotyreos är en av de vanligaste kroniska sjukdomarna i Sverige och kräver oftast livslång behandling. Vanliga symptom är trötthet, minnesproblem, värk och infertilitet.

Många mår fortfarande dåligt, trots medicinering. Om detta läser jag i dag i MVT i en artikel av Marie-Louise Wiklund ordförande på Sköldkörtelförbundet i Östergötlands län och Katarina Nydahl farmacie doktor och medicinsk sakkunnig på Sköldkörtelförbundet.

Jag känner igen mycket av det som skrivs, eftersom jag själv går i regelbunden behandling för hypotyreos.

De beskriver att behandlingarna inom sköldkörtelvården är från femtiotalet och forskningen är ifrån sjuttiotalet. Det råder brist på nationell samverkan och det saknas tydliga riktlinjer. I praktiken blir konsekvensen godtycklig vård. Det handlar om hur engagerad den behandlande läkaren är.

Detta är skrämmande information för mig och för andra som är drabbade. Om detta får man ingenting veta när man har kontakt med sjukvården.

Dosjustering av läkemedel sker ibland utan läkarkontakt och tid ges sällan till uppföljning av hur patienten mår. För fem dagar sedan justerades min dos av levaxin enligt de journalanteckningar jag kan läsa i mina vårdkontakter, men tyvärr har jag ännu inte fått det bekräftat av läkare varken i brev eller telefonkontakt. Jag har påmint vårdcentralen flera gånger i ärendet. Det är anmärkningsvärt att så skall behövas

För min del undrar jag hur länge det skall dröja innan jag har nått den balans av läkemedlet Levaxin som är nödvändig för att jag ska kunna må drägligt. Jag är extremt trött och sover många timmar varje dag och det stämmer med de symptom som beskrivs. Så även det som beskrivs av minnesproblem. Många säger till mig att jag måste acceptera min trötthet på grund av ålder, men jag har svårt att förstå det resonemanget. Min trötthet är inte normal åldersbaserad trötthet. Den påverkar i högsta grad min livskvalitet. Likaså säger en del att jag alltid har haft problem med minnet, men även där har jag svårt att hålla med. Mina nuvarande minnesproblem är mycket tydliga och problematiska och ställer stora krav på i vilken utsträckning jag planerar min dag.

De finns givetvis flera anledningar till min trötthet. Den pollensäsong som vi nu upplever påverkar mig avsevärt, så att mina astmaproblem blir värre. Dessutom har jag stora problem min rygg och går därför på behandling hos min förträffliga sjukgymnast Torgny Holmberg. Allt detta påverkar naturligtvis min livskvalitet och det är ibland svårt att avgöra vad som är värst, men eftersom min text handlar om hypotyreos så får jag väl denna gång betrakta den som huvuddiagnos. En annan gång kanske det är astman.

Nu slutar jag denna klagovisa med ett förnöjsamt leende och konstaterar att som det heter: ”Mina problem är inga problem för Gud” (fortsätter de är möjligheter) Det finns trots allt många som har det dubbelt värre. Det är visserligen ingen tröst, men det är ändå sant.