Altandörren stod öppen häromdagen när jag fick en av mina vanliga astmaattacker. Röster hördes utifrån: "Hur mår du Rolf?" Jag gick närmare för att se vem det var som ropade. Där stod Malte och Gustav, mina goda vänner. Jag förklarade så gott jag kunde att det inte var någon fara med mig. "Vi håller koll på dej förstår du!", svarade de trevliga pojkarna och jag kände mig rörd av deras omtänksamhet. Hur ska jag kunna flytta ifrån alla dessa trevliga grannar? Det blir nog inte så lätt misstänker jag.
Gud välsigne Malte, Gustav och alla trevliga omtänksamma grannar jag har runt omkring mig!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar