Kraften ifrån höjden

 

Betaniaförsamlingen i Grytgöl, en av Sveriges första baptistförsamlingar.

Här ett avsnitt ur mitt pågående bokmanusarbete:

Kraften ifrån höjden

I sin ungdom tillhörde min far Arthur Betaniaförsamlingen i Grytgöl, även kallad Hällestad första baptistförsamling, en av landets äldsta baptistförsamlingar.

Arthur har berättat:

"Det var som femtonåring jag kom i kontakt med den väckelse som berörde min hembygd under åren nittonhundrasexton till nittonhundratjugotre. Två stora dopförrättningar hölls under vintern och sommaren nittonhundraarton, då jag som sextonåring, tillsammans med min syster Gerda som var arton år blev döpt med en rad vänner.”

”Bland ungdom, men även bland en del äldre fanns vid denna tid en längtan att få uppleva och ta emot "kraften ifrån höjden". Det var upplevelsen av Andens dop, som tog sig uttryck i denna längtan. Man gick långa vägar för att få vara med där man samlades till bön. Detta gjorde man därför att det inte fanns förståelse för ungdomens längtan i församlingen.”

- ”Ibland cyklade vi till Örmon och hälsade på i den lilla församling som fanns där.

Höstkonferenserna i Filadelfiaförsamlingen i Örebro hörde vid denna tid till de stora uppbyggelsehögtiderna. Arthur besökte denna konferens hösten nittonhundraarton.

- ”År nittonhundratjugo var jag med i Pastor John Ongmans bibelskola.”

Det fanns en pingstförsamling i Örebro, som Arthur besökte. Han började att läsa tidningen Evangeli Härold, samt Lewi Pethrus bok "De kristnas enhet" och fick mer och mer förståelse för "fria" icke samfundsbundna pingstvänner. Det ryktades om att "fria församlingar" bildats i Finspång och Norrköping.

”Visst var vi vänner av pingsten även om vi var baptister.”

Lewi Pethrus talade ofta om att Pingstväckelsen är en lekmannarörelse. Vid denna tid fanns det inte några predikantskolor i Pingstväckelsen.

”Pingstväckelsen är ingen kyrka eller ens ett kyrkosamfund. Den vill inte vara det. Den är en folkrörelse, som alla andliga väckelser ursprungligen varit, och det är denna karaktär rörelsen är mycket mån om att behålla. Intill nu har församlingarna inte fordrat någon predikantskoleutbildning av sina föreståndare. De ser på deras duglighet från andra synpunkter. De flesta har dock god

intellektuell utbildning genom andra skolor.”

Han sade också att ”frihet var pingstväckelsens adelsmärke” Denna frihet innebar att varje församling var självständig.

”Denna frihet har skapat en atmosfär av kärlek mellan de andefyllda kristna, som är något sällsamt. Det är ett överflödande liv i gemenskap, som tar sig uttryck på detta sätt. En frihet och gemenskap, som är starkare än varje annat föreningsband.”

I Johannes evangelium 7:38-39 står det:

”Den som tror på mig, ur hans innersta skall strömmar av levande vatten flyta fram, som Skriften säger. Detta sade han om Anden, som de skulle få som trodde på honom. Ty Anden hade ännu inte blivit utgjuten, eftersom Jesus ännu inte hade blivit förhärligad.”

Detta var en förutsägelse om det som skulle ske på den första pingstdagen i Jerusalem efter Jesus himmelsfärd. Det återberättas i Apostlagärningarnas andra kapitel:

”När pingstdagen hade kommit var de alla samlade. Då kom plötsligt från himlen ett dån, som när en våldsam storm drar fram, och det fyllde hela huset där de satt. Tungor som av eld visade sig för dem och fördelade sig och satte sig på var och en av dem. Och de uppfylldes alla av den helige Ande och började tala främmande språk, allteftersom Anden ingav dem att tala.

Det första mötet med tungotal i Sverige

Pastor Carl Vidmark född 1887 i Skövde, som också en tid var pastor i Pingstförsamlingen i Motala, den församling jag nu tillhör har berättat om det första mötet med tungotal i Sverige:

”Redan år nittonhundrasex på julafton, hörde jag för första gången i mitt liv en broder tala i tungor. Mitt första intryck av denna Andens yttring var ej så gynnsamt. Jag kände mig mera besvärad och förskräckt än välsignad av den våldsamma kraft, som förnams i detta första bönemöte tillsammans med en andedöpt. Men Gud vare evigt lov, ljuset hade kommit; behovet efter mera av Gud var väckt, och den Helige Ande var utgjuten, som det syntes, över allt kött var behov efter andlig kraft och Den Helige Andes utgjutelse till väckelse…...Jag tackade Gud i tro, att jag hade, vad jag bett honom om, och efter en liten stund upplevde jag något i mitt liv, som jag aldrig skall glömma. Jag erfor huru mitt liv vilade helt i Guds hand, och han den store Mästaren, tog helt hand om mig och fyllde mig med sin Ande till helig tjänst. Jag kom in i ett tillstånd av salig vila och outsäglig fröjd. Det var, som hade jag varit höjd över jorden med dess småting; människofruktan var som bortblåst, och jag kände ett obetvingligt behov av att vittna om Jesus inför värld och vänner.”

Arthur har skrivit:

”Vi samlades också i vårt eget föräldrahem till bön, och hade också planer på att bilda en "fri församling". Vid vinterns skogsavverkning avskildes lämpligt sågtimmer för ombyggnad av vår bostad, Göl i Grytgöl, med utrymme för möten. Åtta år senare bildades en pingstförsamling på orten. Under de sex år jag tillhörde Baptistförsamlingen i Grytgöl, deltog jag i söndagsskolan i Grytgöl, Stigstorp och i Boka by. Under tre år var jag också evangelist i församlingen.”