Vinden blåser vart den vill. Det gör jag också

 

Vinden blåser vart den vill, och du hör den blåsa, men du vet inte varifrån den kommer eller vart den far. Så är det med var och en som har fötts av anden.«. Joh. 3:8

Så här skriver Gunnar Götborg på Facebook:

” Vid hög ålder inser jag nu, att jag har haft, och har, problem med att anpassa mig. Det har fått till följd att jag ganska ofta framtonat på ett annorlunda sätt än vad folk förväntat sig. Den strömlinjeformade attityden är ju den förväntade, dvs. ett beteende som skapar minst motstånd och underlättar framkomligheten, karriären.

Att sluta protestera mot det som hindrar utveckling och förändring upplever jag som en frukt av resignation och jag har en kraftig motvilja mot att resignera. Kanske beror det på att jag sett en flik av Guds rike. Jag gillar inte uppmaningen: Lämna det du inte kan göra något åt! Vem bestämmer vad gränsen går för mina möjligheter? Kan jag bestämma dem själv? Jag vill inte det. Maningen: Anpassa dig och njut! har för mig ingen lockton.”

Det är så skönt att läsa vad Gunnar skriver. Jag känner igen mig själv i dessa ord. En del vänner har uppmanat mig att bespara mig de problem som uppstår när man vägrar att anpassa sig. Det var någon som sa: ”Du kanske borde sluta med att skriva när du är så känslig” Naturligtvis var det sagt i all välmening, men jag kan inte följa det rådet, så länge jag lever och kan tänka klart.

Häromdagen blev jag utsatt för ett korsförhör, där jag fick veta att mina tankar inte är tillräckligt logiska. Den mannen menade att man måste ha en uppfattning. Ett färdigt svar. Man får inte ha några obesvarade frågor. Jag hade själv ett sådant synsätt när jag var ung och omogen. På den tiden ville jag ha ett färdigt svar, när jag blev utsatt. Numera förstår jag att ärlighet varar längre än färdigbyggda svar.

Min blogg Ökenkällan har länge legat på bloggtoppslistan. Det säger mig att många läser det jag skriver. Trots detta är det också många som tiger. De tror att tigandet kan få mig att vara tyst och lämna det som jag inte kan göra något åt. Jag vägrar att göra detta, eftersom jag inser mina rättigheter och skyldigheter. Ingen får bestämma var gränsen går för mina möjligheter. Jag tänker inte anpassa mig och resignera när jag möter motstånd och tråkiga beskyllningar.