12 maj 2024

I dag skulle Ulla-Britt ha fyllt 81 år.

Bilden har jag lånat av Susanne. Den är tagen i dag 12 maj 2024.

 

Jag tror också på att bibeln är Guds ord

 

Jag fortsätter här med några tidigare inlägg som handlar om min bibelsyn, som jag gärna önskade skulle delas med alla kristna, men så är det inte och det måste jag givetvis respektera. Men det innebär också att de som har en annan bibelsyn också måste bemöta min med samma respekt.

måndag 22 juni 2020

Fundamentalistisk bibelsyn

Det finns en del som uppfattar att "fundametalism" är detsamma som "extremism", men detta är inte hela sanningen, eftersom fundamentalism i själva verket är ett återvändande till något som varit själva ursprunget i en lära eller i en ideologi eller religion. I sådana fall handlar återvändandet om ett avståndstagande ifrån kompromisser som är förorsakade av ett modernt tänkande. Då blir fundamentalismen ett konservativt förhållningssätt.

Om man exempelvis har en fundamentalistisk bibelsyn så innebär detta att man har en tro på att varje ord i Bibeln är inspirerat av Gud och måste läsas och tolkas precis som det står, utan att ifrågasätta något av dess innehåll, eftersom man anser att det inte kan finnas ett enda fel i Bibeln. Så har man ursprungligen trott och så tror man fortfarande, åtminstone i en del andra religioner, där de heliga skrifterna och det skrivna ordet fortfarande betraktas som auktoritärt.

I den här texten vill jag koncentrera mig på det som just nu är aktuellt i en pågående debatt i tidningen Dagen och i andra media, nämligen den bibelsyn som råder i pingströrelsen. Tyvärr drar man ofta paralleller mellan sekterism och fundamentalism, vilket inte känns bra i detta sammanhang.

Det finns en del som menar att pingströrelsen gjort upp med en fundamentalistisk bibelsyn.

Jag har svårt att tro att hela pingströrelsen gjort upp med fundamentalismen, men varje steg i den riktningen är önskvärd.

Richard Dawkins som blivit känd för sin religionskritiska bok "Illusionen om Gud,"menar att han aldrig skulle ha skrivit den boken, där han argumenterar för ateism, om inte alla kristna varit sunda, kritiskt tänkande personer. Anledningen till att han skrev den var de högljudda, högerkristna fundamentalisterna.

Av samma anledning vill jag i denna artikel hävda att det fortfarande lever kvar mycket av den gamla sortens fundamentalism i vår tid.

Peter Halldorf, teolog och bibellärarehar i tidningen Dagen skrivit:

"Nu ska sägas att stora delar av pingströrelsen långsamt gjort upp med en fundamentalistisk bibelläsning. Såväl Teologiska Nätverket inom Pingst som dess föreståndare Daniel Alm har i skrift förtjänstfullt tagit steg i den riktningen"

Om detta är sant, så innebär det att man i delar av Pingst har en helt annan bibelsyn än tidigare. Jag har tidigare i ett flertal texter skrivit om denna fundamentalism och kallat den förkunnelsen för villfarelse. För detta har jag fått kritik av en del pastorer i Pingst. En av pastorerna menar att om jag kallar Lewi Pethrus för villolärare, så är även han inräknad eftersom han har haft samma undervisning som Pethrus.

År 2010 skrev jag en analys med egna kommentarer av Lewi Pethrus bok "Jesus kommer."

KANLÄSAS HÄR. 

Den innehåller tankar som har sin grund i Darbyismen, som kallas så efter grundaren John Nelson Darby en irländsk bibellärare ifrån 1800-talet. Läran kallas också för dispensationalism. vilket i korthet innebär att Kristus vid två tillfällen skall återkomma till jorden. Tidsperioden däremellan – som är sju år – kallar man vedermödan. Vidare påstår man att ett tiostatsförbund – som skall ledas av en person, anti-krist – kommer att bildas. och lär att man bokstavligt och konsekvent skall tolka skrifterna i Bibeln, särskilt Bibelns profetior om händelserna i den yttersta tiden. Den betonar skillnaderna mellan Israel och kyrkan i Guds program Det finns också likheter med millennialismen, som betonar att ett jordiskt fredsrike skall upprättas här på jorden i tusen år och inträffa före det framtida eviga riket som en gång skall komma vid denna tidens slut.

Boken Jesus kommer skrevs år 1910 och den innehåller just denna dispensationalistiska lära. Tankarna som finns i den boken har legat till grund för pingströrelsens eskatologi, (läran om den yttersta tiden).

Men nu hörs andra tongångar om man ska tolka Peter Halldorf rätt.

Jag har ganska länge varnat för dispensationalismen i många texter på min blogg Ökenkällan. Ibland tycker jag att jag fått alltför litet gehör för det jag där har skrivit, men statistiken utvisar att just dessa inlägg ofta varit bland de mest lästa. I dag måndag 22 juni ligger min blogg på nionde plats i blogtopslistan, vilket gläder mig och får mig att tro att många besöker Ökenkällan och läser dess innehåll. Tack till alla som bidrar till den responsen.

I det här sammanhanget vill jag påpeka att det är väldigt olyckligt att jämföra Knutbyförsamlingen med övriga pingstförsamlingar, som görs i Peter Halldorfs analys. Visserligen är det sant som Halldorf skriver:

"Verkligheten är ju att många av de unga kristna som sökte sig till Knutby under 1990-talet kom från en uppväxt i pingstförsamlingar. En tidig andlig formering kan spåras till karismatiska miljöer där en fundamentalistisk läsning av Bibeln byggde in en illusorisk konflikt i unga människors världsbild. Konflikten mellan Gud och världen."

Ja, jag håller med om att det var så, men samtidigt måste vi komma ihåg att det gjordes en total urspårning ifrån allt vad bibeltolkning heter i Knutby. Det går helt enkelt inte att finna något sådant i någon pingstförsamling i Sverige.

I vilket fall som helst tjänar det ingenting till att sopa alla dessa problem som uppstått under mattan, utan att i stället med ärlighet blottlägga det som har gått snett. Halldorf har verkligen rätt i att självkritiken och rannsakan över den egna teologin och andligheten som orsakat denna katastrof behöver komma upp till ytan. Vi har ingen rätt att döma över det som skett eftersom själva roten sitter just i den religiösa fundamentalism som jag här beskriver och som tyvärr varit en av orsakerna till det som skett i Knutby.

SE ÄVEN DENNA LÄNK OM DET PROFETISKA ORDET OCH ISRAEL SOM JAG SKREV ÅR 2009

Upplagd av Rolf Bertil Ericsons Blogg kl.17.26 6/22/2020   

Etiketter: fundamentalism; darbyism; dispensationalism; millenialism; pingströrelsen; knutby; bibeltolkning

2 kommentarer:

1. 

   Rolf Bertil Ericsons Blogg23 juni 2020 kl. 19:02

   Jag skulle gärna vilja ha ett svar av någon som vet, på frågan om Pingst har övergett en fundamentalistisk bibelsyn och hur man ställer sig till dispesationalismen. Det vore ett hälsotecken anser jag. Jag vet att många har läst mitt inlägg det senaste dygnet, men tyvärr har ingen vågat att reagera.

   Svara

   Svar

   1. 

      micael grenholm24 juni 2020 kl. 15:51

      Jag och Sarah intervjuade Daniel Alm tidigare idag och då sa han att han själv var 25 % darbyist (vad gäller uppryckandet). Det är med tanke på historien en ganska stor distansering!

Ett annat evangelium

 

Det finns inget annat evangelium

 Men Bibeln talar ändå om ett sådant. Så här skriver Paulus:

”Jag är förvånad över att ni så snart överger honom som har kallat er genom sin nåd, för ett annat evangelium, fast det inte finns något annat. Det är bara några som ställer till förvirring bland er och söker förvränga evangeliet om Kristus”. Gal. 1:6.

Min text denna gång handlar inte om hur vi ska förhålla oss till liberal eller konservativ bibelsyn. Det är inte livsnödvändigt att ta ställning till det, men Paulus betonar en annan sida av saken när han skriver så här:

”Men om någon, vore det så jag själv eller en ängel från himlen, skulle förkunna ett annat evangelium än det jag förkunnar för er – förbannelse över honom. Gal. 1:8

Vad är det för slags förbannelse som Paulus uttalar och till vem är det han talar? Sammanhanget visar oss att det handlar om dem som förkunnar ett annat evangelium än evangeliet om Jesus Kristus och den frälsning som förkunnades av Paulus. Den som var ett nådens budskap.

Bibeltexten förflyttar oss till perioden från Jesu död och uppståndelse, fram till den sista av apostlarnas död. Den kallas för den apostoliska tidsåldern. Det är början på den tid då evangeliet går som ett segertåg genom hela världen. Det är det stora uppdragets tid, då meningen är att alla världens nationer ska nås av budskapet. Inte bara judar utan också hedningar. Budskapet handlar om Jesus Kristus och Guds rikes ankomst. Guds rike är redan här. Nu och alltid. Jesus är början och slutet, inte bara på den apostoliska tiden, utan på hela den tidsålder som också vi befinner oss i. Den som kallas för nådens tid. Jesus har sagt:

”Jag är A och O, början och slutet.”

I Apostlagärningarna 1: 6 står det:

”De som hade samlats frågade honom (Jesus): ”Herre är tiden nu inne då du skall återupprätta Israel som kungarike?”

Det var ju den samtida judiska uppfattningen om Messias att han vid sitt framträdande omedelbart skulle befria sitt folk från yttre förtryck och ställa det i spetsen för en rättvis världsordning. Det svar som Jesus gav dem innebar något helt annat:

”Det är inte er sak att veta vilka tider och stunder Fadern i sin makt har fastställt. Men ni skall få kraft när den heliga anden kommer över er, och ni skall vittna om mig i Jerusalem och i hela Judéen och Samarien och ända till jordens yttersta gräns”. Apg- 1:7-8

De hade missförstått Guds plan för världen och kunde inte bedöma sin tid. Den syn på kristendomens plats som är ledmotivet i Apostlagärningarna var att den kristna läran skulle spridas under en längre tid. En tid som inte någon kände till, vilket inte heller var meningen enligt vad Jesus säger i denna text.

När Paulus förkunnade evangelium för hedningarna, så mötte han judar som ansågs vara ”judekristna”. Ibland dessa fanns det motståndare som under hans frånvaro, hade fått med sig kristna galater och fått dem att överge evangelium om Jesus för ett annat evangelium. De förkunnade att ingen kunde bli frälst, utan att följa den Mosaiska lagen, som var föreskriven i det gamla testamentet. Paulus var besviken på galaterna som blivit så förhäxade av dessa irrlärare.

”Vilka dårar ni är, ni galater! Vem har förhäxat er! Ni har ju ändå fått Jesus Kristus framställd för era ögon som korsfäst. Svara mig på en enda sak: var det genom att fullgöra lagen, som ni fick Anden, eller genom att tro på vad ni fick höra. Hur kan ni vara sådana dårar? Skall det som för er började med Anden nu sluta med köttet? Har allt det ni varit med om varit förgäves?” Gal. 3:1-4

Nu kanske vi kan förstå vad Paulus menade när han uttalar förbannelse över dem som förkunnade detta som Paulus kallade för ”ett annat evangelium”

”Men över alla dem som litar på laggärningar vilar en förbannelse; det står ju skrivet: Förbannad är var och en som inte håller fast vid allt som lagens bok bjuder honom att göra. Och klart är att ingen blir rättfärdig i Guds ögon genom lagen. Gal. 3:10.

Man kan bli förhäxad av dem som förkunnar frälsning genom att fullgöra lagen. Det evangelium som Paulus förkunnade leder till välsignelse genom tro på Jesus Kristus och inte till någon förbannelse. Hur kan vi vara säkra på det? Jo genom att vara förvissade om att:

”Kristus har friköpt oss från lagens förbannelse genom att för vår skull ta förbannelsen på sig, som det står skrivet: Förbannad är var och en som hängs upp på en träpåle. Så skulle hedningarna genom Kristus Jesus få den välsignelse som gavs åt Abraham och vi sedan få den utlovade Anden på grund av tron.” Gal. 3:13-14

Lagen kan inte frälsa, frikänna eller förändra. Den kan bara ge oss kännedom om vår synd och skuld och den dömer oss till döden. Den säger antingen du skall eller du skall inte. Den är inristad i sten och dömer oss hårt. Den kallas därför för syndens och dödens lag. Den kan aldrig göra syndaren bättre, den gör endast synden större, eftersom den obarmhärtigt uppenbarar hur det egentligen är ställt med oss.

Men nu finns det en annan lag, en andlig lag, för den som tillhör Kristus, skriver Paulus i Romarbrevets åttonde kapitel. Det är här som nådens evangelium kommer in.

”Nu blir det alltså ingen fällande dom för dem som tillhör Kristus Jesus. Ty den andliga lag som gäller för livet i Kristus har gjort mig fri ifrån syndens och dödens lag.” Rom. 1:1-2

Bibelns centrum och periferi

Han har gett mig förmågan att vara tjänare åt ett nytt förbund som inte är bokstav utan är ande. Ty bokstaven dödar men Anden ger liv 2. Kor 3:6

En god vän frågade mig vad jag skulle göra om jag bara hade tillgång till Bibeln och saknade alla andra texter. Skulle min tolkning av Bibeln förändras då? Frågan är intressant men hypotetisk.

Kommunikationsvägarna mellan Gud och människan har funnits långt före alla skrifter och människor har haft förmågan att ta emot Guds budskap genom sina sinnen.

Allt ifrån världens skapelse har hans osynliga egenskaper, hans eviga makt och gudomlighet kunnat uppfattats i hans verk och varit synliga. Rom. 1:20

Min tolkning av Guds budskap påverkas av allt det som mina sinnen kan uppfatta av det som han har gjort, antingen jag öppnar eller stänger andra kommunikationsvägar. Därför kan jag aldrig försvara mig med att säga att jag inte visste bättre. Så länge jag kan se och höra, kan jag också förstå och förklara det jag ser och hör.

Hur gör jag då när jag tolkar det som redan står skrivet? Jag tror att det är kyrkan och förkunnelsen av Guds ord som påverkar mitt ställningstagande till Bibelns huvudsakliga syfte. Naturligtvis med mitt eget medgivande, där min frihet till att tolka alltid står öppen. Jag återkommer till vad jag menar med Bibelns huvudsakliga syfte.

I alla tider har det funnits tolkare av Bibeln som förändrat kyrkan och förkunnelsen. Låt mig ta ett historiskt exempel. Paul Peter Waldenström, som var en av grundarna till Svenska Missionsförbundet, utvecklade den subjektiva försoningsläran. Han kom då i konflikt med Svenska Kyrkans objektiva försoningslära. Detta hände år 1872. Denna objektiva försoningslära härstammade från Anselm av Canterbury som föddes i Italien år 1033. I denna lära som den lutherska kyrkan övertog ingick föreställningen om att människosläktet dragit över sig Guds vrede, när det föll i synd. Gud krävde då ett försoningsoffer. Människan kunde inte själv ge det, men Kristus gav det i hennes ställe och de behövde inte längre frukta för Guds vrede. Man förkunnade alltså en lära som innebar att människan måste gömma sig bakom Kristus för att få skydd för Guds vrede. Man tolkade Skriften på det sättet att det var Gud som skulle bli försonad genom Jesu försoningsoffer. Det är svårt att greppa tanken att denna lära förkunnades i kyrkan i hundratals år innan Waldenström kom med en helt ny tolkning. Han blev från början betraktad som en villolärare, men i vår tid är det ingen som ifrågasätter hans tolkning av en av Bibelns mest centrala budskap, nämligen budskapet om Jesu Kristi försoning.

Waldenströms subjektiva försoningslära innebär att det inte är Gud som behöver försonas. Gud som själv är Försonaren har alltid älskat människorna. En människa behöver inte gömma sig för Gud, vars vrede inte riktas mot människorna utan mot synden och mot det ondas makt i världen. Därför är det människorna som blir försonade med Gud och inte tvärtom.

Så älskade Gud världen att han gav den sin ende son, inte för att döma världen utan för att frälsa världen. Jesus kom till oss för att försona människan med Gud.

Det var detta befriande budskap som människorna behövde vid denna tid och som resulterade i starka väckelserörelser över hela världen. Människor har i alla tider varit upptagna av fördömelse över synder både hos sig själva och hos andra. Detta har i sin tur skapat rädsla för den Gud som man uppfattat som domare mer än som frälsare.

Bibelns texter utgör ett vittnesbörd om den gudomliga närvaro som förmår att omforma människors tro och liv. Men detta kan aldrig ske om inte texterna har sitt centrum i Jesus Kristus och i den försoning som är Bibelns huvudsakliga budskap. Gamla testamentet pekar framåt mot Kristus och Nya testamentet har sitt centrum där. Alla våra tolkningar måste förstås i ljuset av detta centrum.

Det är ibland ofrånkomligt att vi kommer i konflikt med en del av bibelns texter, när vi jämför dem med nutida förhållanden. Det är också mycket som inte går att förklara med dogmatiska teorier, inte ens med vissa bibeltexter. Jag skulle önska att det funnes möjlighet att förena bibeltrohet med en nutida tolkning av bibeltexterna. Att vi kunde vara ödmjuka och inse att vi inte har svaret på många av vår tids etiska och moraliska frågor och där bli lyhörda för andra. Bibeln får inte bli en källa till tvist där vi anser att vi har hela svaret.

Den som menar att det bara finns en bokstavlig tolkning har svårt att tro detta och tillmäter varje text i Bibeln auktoritär betydelse.

När Martin Luther betonade att det bör vara ”Skriften allena”, som är avgörande för kristen bekännelse, så tror jag att han menade att det finns en skillnad mellan centrum och periferi och mellan huvudsak och bisak.

Det kan vara svårt att förstå de ställningstaganden där man å ena sidan talar om en bokstavlig tolkning och å den andra där texternas mångfald lyfts fram. Det är då vi behöver bli lyhörda, ödmjuka och rannsakande och i stället för att tolka Bibeln, låta Bibeln tolka oss i våra syften att nå fram till en klarare insikt. Det är ju inte vi som ska tilldela Bibeln och dess enskilda delar den betydelse och auktoritet som den ska ha. Det är i första hand Bibeln som skall tala till oss. Det är Gud som skall tala till oss. Det står skrivet att det är nu vid denna tidens slut som han har talat till oss genom sin son.

Summan av ditt ord är sanning står det i Psaltaren och det får bli sista ordet i denna betraktelse.