Det finns en del som uppfattar att
"fundametalism" är detsamma som "extremism", men
detta är inte hela sanningen, eftersom fundamentalism i själva
verket är ett återvändande till något som varit själva
ursprunget i en lära eller i en ideologi eller religion. I sådana
fall handlar återvändandet om ett avståndstagande ifrån
kompromisser som är förorsakade av ett modernt tänkande. Då blir
fundamentalismen ett konservativt förhållningssätt.
Om man exempelvis har en
fundamentalistisk bibelsyn så innebär detta att man har en tro på
att varje ord i Bibeln är inspirerat av Gud och måste läsas och
tolkas precis som det står, utan att ifrågasätta något av dess
innehåll, eftersom man anser att det inte kan finnas ett enda fel i
Bibeln. Så har man ursprungligen trott och så tror man fortfarande,
åtminstone i en del andra religioner, där de heliga skrifterna och
det skrivna ordet fortfarande betraktas som auktoritärt.
I den här texten vill jag koncentrera
mig på det som just nu är aktuellt i en pågående debatt i
tidningen Dagen och i andra media, nämligen den bibelsyn som råder
i pingströrelsen. Tyvärr drar man ofta paralleller mellan sekterism
och fundamentalism, vilket inte känns bra i detta sammanhang.
Det finns en del som menar att
pingströrelsen gjort upp med en fundamentalistisk bibelsyn.
Jag har svårt att tro att hela
pingströrelsen gjort upp med fundamentalismen, men varje steg i den
riktningen är önskvärd.
Richard Dawkins som blivit känd för
sin religionskritiska bok "Illusionen om Gud,"menar att han
aldrig skulle ha skrivit den boken, där han argumenterar för
ateism, om inte alla kristna varit sunda, kritiskt tänkande
personer. Anledningen till att han skrev den var de högljudda,
högerkristna fundamentalisterna.
Av samma anledning vill jag i denna
artikel hävda att det fortfarande lever kvar mycket av den gamla
sortens fundamentalism i vår tid.
"Nu ska sägas att stora delar
av pingströrelsen långsamt gjort upp med en fundamentalistisk
bibelläsning. Såväl Teologiska Nätverket inom Pingst som dess
föreståndare Daniel Alm har i skrift förtjänstfullt tagit steg i
den riktningen"
Om
detta är sant, så innebär det att man i delar av Pingst har en
helt annan bibelsyn än tidigare. Jag har tidigare i ett flertal
texter skrivit om denna fundamentalism och kallat den förkunnelsen
för villfarelse. För detta har jag fått kritik av en del pastorer
i Pingst. En av pastorerna menar att om jag kallar Lewi Pethrus för
villolärare, så är även han inräknad eftersom han har haft samma
undervisning som Pethrus.
År
2010 skrev jag en analys med egna kommentarer av Lewi Pethrus bok
"Jesus kommer."
Den
innehåller tankar som har sin grund i Darbyismen, som kallas så
efter grundaren John Nelson Darby en irländsk bibellärare ifrån
1800-talet. Läran kallas också för dispensationalism.
vilket i korthet innebär att Kristus vid två tillfällen skall
återkomma till jorden. Tidsperioden däremellan – som är sju år
– kallar man vedermödan. Vidare påstår man att ett
tiostatsförbund – som skall ledas av en person, anti-krist –
kommer att bildas.
och lär att man bokstavligt och konsekvent skall tolka skrifterna i
Bibeln, särskilt Bibelns profetior om händelserna i den yttersta
tiden. Den betonar skillnaderna mellan Israel och kyrkan i Guds
program Det finns också likheter med millennialismen, som betonar
att ett jordiskt fredsrike skall upprättas här på jorden i tusen
år och inträffa före det framtida eviga riket som en gång skall
komma vid denna tidens slut.
Boken Jesus kommer
skrevs år 1910 och den innehåller just denna dispensationalistiska
lära. Tankarna som finns i den boken har legat till grund för
pingströrelsens eskatologi, (läran om den yttersta tiden).
Men nu hörs andra
tongångar om man ska tolka Peter Halldorf rätt.
Jag har ganska
länge varnat för dispensationalismen i många texter på min blogg
Ökenkällan. Ibland tycker jag att jag fått alltför litet gehör
för det jag där har skrivit, men statistiken utvisar att just dessa
inlägg ofta varit bland de mest lästa. I dag måndag 22 juni ligger
min blogg på nionde plats i blogtopslistan, vilket gläder mig och
får mig att tro att många besöker Ökenkällan och läser dess
innehåll. Tack till alla som bidrar till den responsen.
I det här
sammanhanget vill jag påpeka att det är väldigt olyckligt att jämföra
Knutbyförsamlingen med övriga pingstförsamlingar, som görs i
Peter Halldorfs analys. Visserligen är det sant som Halldorf
skriver:
"Verkligheten
är ju att många av de unga kristna som sökte sig till Knutby under
1990-talet kom från en uppväxt i pingstförsamlingar. En tidig
andlig formering kan spåras till karismatiska miljöer där en
fundamentalistisk läsning av Bibeln byggde in en illusorisk konflikt
i unga människors världsbild. Konflikten mellan Gud och världen."
Ja, jag håller
med om att det var så, men samtidigt måste vi komma ihåg att det
gjordes en total urspårning ifrån allt vad bibeltolkning heter i
Knutby. Det går helt enkelt inte att finna något sådant i någon
pingstförsamling i Sverige.
I vilket fall som
helst tjänar det ingenting till att sopa alla dessa problem som
uppstått under mattan, utan att i stället med ärlighet blottlägga
det som har gått snett. Halldorf har verkligen rätt i att
självkritiken och rannsakan över den egna teologin och andligheten
som orsakat denna katastrof behöver komma upp till ytan. Vi har
ingen rätt att döma över det som skett eftersom själva roten
sitter just i den religiösa fundamentalism som jag här beskriver
och som tyvärr varit en av orsakerna till det som skett i Knutby.
Jag skulle gärna vilja ha ett svar av någon som vet, på frågan om Pingst har övergett en fundamentalistisk bibelsyn och hur man ställer sig till dispesationalismen. Det vore ett hälsotecken anser jag. Jag vet att många har läst mitt inlägg det senaste dygnet, men tyvärr har ingen vågat att reagera.
SvaraRaderaJag och Sarah intervjuade Daniel Alm tidigare idag och då sa han att han själv var 25 % darbyist (vad gäller uppryckandet). Det är med tanke på historien en ganska stor distansering!
Radera