Twingly statistik

söndag 15 september 2019

Till minnet av Hans Kastendal

Min syssling, Hans Kastendal (sonson till min mormors bror), som under många år har bott i Brasilien har avlidit i augusti 2019, efter en lång tids sjukdom. Han föddes i Stockholm, Sofia församling 1944 och blev 75 år. Hans Kastendals intressanta levnadshistoria kan ni ta del av på det dokument som Hans skrivit på min hemsida med adress:

https://www.rolferic.se/hans.pdf

Bakgrunden till min och Hans släkthistoria kan ni också läsa här:

https://www.rolferic.se/mamma03.htm

Hans och jag hade god skrivkontakt så länge han orkade, men efter vad jag förstår hade han de senaste åren av sitt liv svårt att hinna med på grund av sin sjukdom. Det senaste meddelandet från honom är ett svar på den julhälsning jag skickade i december 2018:

"Hej i Motala ! Ett hjärtligt tack för julhälsningen. Har varit ganska så dålig de senaste 3 åren och inte gjort speciellt stort väsen av mig själv. Är dock på bättringsvägen men har fortfarande en lång väg att vandra. Får leva lite efter devisen "Ta en dag i sänder". Har i alla fall kommit så långt att jag kan sätta mig framför datorn och plita ner några rader. Varma hälsningar till er alla i Motala."

Jag är ledsen över att vi inte hann med att fördjupa vår vänskap, men är ändå tacksam för att jag fått lära känna Hans genom det han skrivit om sig själv och sin familj.

Mina tankar går till dem som stod honom nära. Frid över hans ljusa minne!

Från vännen och sysslingen Rolf Ericson i Motala

lördag 14 september 2019

Han kan göra det, om han vill

Text: Rolf Ericson 2019-09-14

Senast uppdaterad 2019-09-17

Till vår Gud som vi tror på och tillber,
som kan göra allt det som vi ber honom om,
får vi komma med allt som oss tynger.
Vi får komma tillsammans med sång.
Han kan göra det, han ska göra det,
ja han ska göra det om han vill.
Men det blir inte alltid som vi vill.
Ändå ber vi till Jesus om allt.
Han förstår mina uppsåt och tankar,
men hans vägar är högre ändå.
Ja den Gud som vi tror på och tillber,
Han kan göra långt mer än vad vi vill.


Det är svårt att förstå allt som händer.
Ja hur underlig är du i allt vad du gör.
Du har sagt att du är vår Gud och Fader,
ja du är ju min Gud och vår Gud.
Du kan göra det, du ska göra det,
ja du ska göra det om du vill.
Men vi tar bara en dag i sänder.
Det är skönt att få höra dig till.
Om vi lever vi lever för Herren.
Om vi dör är vi ändå kvar hos Gud.
Ja den Gud som vi tror på och tillber.
Han kan göra långt mer än vad vi vill.

söndag 1 september 2019

Fortsättning på dokumentation av Ulla-Britts hjärtsjukdom.

SE HÄR FÖRSTA DELEN SOM OMFATTAR TIDEN 15 JULI TILL OCH MED 30 AUGUSTI

Här följer tiden från och med 29 augusti och framåt i fortsättningen:

29 augusti 2019. Jag vill att ni ska veta att allt jag skriver i denna dokumentation är godkänt av Ulla-Britt. Vi är väldigt öppna i våra samtal med varandra och med våra närmaste. Det är många som har svårt att prata om döden, men för oss är det nödvändigt att vara öppna och våga inse allvaret i Ulla-Britts sjukdom. 

I dag träffade jag några goda vänner, som sa: "Du får inte säga så där", när jag förklarade att Ulla-Britt troligtvis har en kort tid kvar av sitt liv. Jag har full förståelse för att många inte vill veta sanningen när de säger: "Du mår väl bra", eller: "Mår du bättre nu?" 

Vännerna ifrån Stickkontakten hade i alla fall lämnat ett bibelcitat på kortet som följde med blomman i går: "Även om vår yttre människa bryts ner, förnyas vår inre människa dag för dag. Mina kortvariga lidanden väger ju oändligt lätt mot den överväldigande, eviga härlighet de bereder åt mig, som inte riktar blicken mot det synliga utan mot det osynliga. Det synliga är förgängligt, men det osynliga är evigt." 2. Kor.4:16-18. 

Bibelordet har en rubrik: "Hoppet om en kommande härlighet" 

Både Ulla-Britt och jag bärs av detta hopp, i synnerhet vid den ålder vi är och dessutom med tanke på våra bräckliga kroppar. Vi önskar naturligtvis att vi ska få det så bra som möjligt medan vi befinner oss i det som kallas: "vår yttre människa" Att våra liv ska få innehålla största möjliga livskvalitet. Samtidigt är vi medvetna om våra begränsade möjligheter och att vårt liv är kort och våra kroppar bryts ner av sjukdomar och ålderskrämpor. Så är det för oss alla mer eller mindre. För en del går det fort. För andra tar det längre tid. En tid som man kan använda till att förbereda sig för det som skall komma. Men den som har detta hopp skräms inte för tanken på döden. 

Paulus som skrev detta bibelord hade funnit livets hemlighet när han skrev till de kristna i Filippi, under mycket svåra yttre omständigheter: 
"Ty för mig är livet Kristus och döden en vinning - såvida inte ett fortsatt liv här på jorden ger mig en vinst genom mitt arbete, för då vet jag inte vad jag skall välja. Jag slits åt båda hållen: jag längtar efter att bryta upp och vara hos Kristus, det vore ju det allra bästa. Men för er skull är det viktigare att jag lever kvar här." 

Det har funnits tider i mitt liv då jag längtat efter att få dö, på grund av att jag mått dåligt. Då har Ulla-Britt påmint mig om att jag har så mycket att leva för, med tanke på henne och våra barn och barnbarn. 

Ulla-Britt älskar livet och vill inte dö, men hon inser liksom vi alla att hennes sjukdom är allvarlig och döden kan komma inom en snar framtid. Hon har också tro för att Gud kan gripa in och göra henne frisk, om Gud har sådana planer, men det är i så fall Gud som bestämmer det. Gud som har makt över liv och död. 

Vad som än sker, så känner både Ulla-Britt och jag en stark vila och förtröstan på att våra liv är inneslutna i Guds barmhärtiga och omsorgsfulla händer. 

30 augusti 2019. I dag har Ulla-Britt haft besök av undersköterska ifrån LAH med regelbunden kontroll. Bestämdes att utbyta sömntabletten Cirkadin mot Sopiklon. Vi hoppas att detta ska få bättre effekt på en mera regelbunden sömnrytm. I eftermiddag besökte jag tillsammans med Linnea, Olle och Sune Strömsborgs äldreboende där vi spelade och sjöng vid andaktsstunden. Det är alltid tacksamt och inspirerande att få medverka vid dessa stunder. Olle hade köpt nytt dragspel. Vi brukar spela dragspel tillsammans han och jag, och det är väldigt roligt.

31 augusti 2019. Morgonen blev en aning turbulent. När jag gick in till Ulla-Britt för att hälsa godmorgon var hon blå i ansiktet och hade rivit av sig sin Cpap. Hon hade glidit ner mot fotändan och täcket låg på golvet. Hon svarade osammanhängande när jag försökte fråga hur hon mådde. Jag tog upp täcket och försökte dra henne något upp mot kudden. Uppmanade henne att ta det lugnt tills hemtjänsten kommer. När jag kom tillbaka efter en stund hade hon försökt att sätta sig upp, men samtidigt glidit ner på sängkanten. Jag försökte att lyfta henne, men hennes fötter gled undan och hon hamnade på golvet. Larmarmbandet hade hon tyvärr tagit av sig och lagt ifrån sig. Jag tog fram det och tryckte på larmet. Det dröjde en lång stund innan de svarade. När jag förklarat situationen, så dröjde det inte så länge förrän två undersköterskor ifrån hemtjänsten anlände och hjälpte till att lyfta upp henne i sängen igen. Efter frukosten behövde ha några timmars vila på förmiddagen för att orka med eftermiddagen då vi hade blivit bjudna till Sigvard på fika tillsammans med Arne. Så har vår dag sett ut. Ulla-Britt har redan gått till nattens vila och snart skall jag göra detsamma. Klockan är nu 21,45.

1 september 2019. I dag kom hemtjänsten på morgonen strax före klockan åtta. Jag såg nog lite yrvaken ut, trots att jag varit vaken och uppe någon timme. Alla på hemtjänsten är trevliga och gör ett bra jobb. Hon som kom till oss i dag brukar både sjunga och prata medan hon jobbar. I dag har det varit "åska i luften" och natten som gick bjöd på en kraftig urladdning. På morgonen kändes det ändå rätt så skönt efter nattens ymniga regn. Arne och jag följde åt till gudstjänsten i Pingstkyrkan, som var en upptakt på höstterminen med söndagsskola och välkomsthälsning och avskiljning av ungdomsledaren William. Linnea predikade om möten med Jesus och Mika var mötesledare. Jag lagade en enkel måltid till lunch och vi tog några timmar på oss för att vila oss på eftermiddagen. Jag har ganska länge besvärats av mina återkommande ryggvärksattacker, men det får jag betrakta som en bisak. Huvudsaken är att jag kan hjälpa till med att få livet drägligt för oss. I församlingen är alla så vänliga och deltagande. Man menar så väl när man bjuder oss att komma, men vi har svarat att det bästa för oss är att få ta emot besök hos oss i all enkelhet. Det blir alltför jobbigt för Ulla-Britt att orka med besök utanför hemmet. I dag fyllde vår måg Johan 47 år. Vi orkade inte att uppvakta den här gången tyvärr, men Susanne sparade lite tårta och några wienerbröd som hon kom till oss med. Det tackar vi för. Både Rosmarie och Anna har ringt under dagen. I kväll lagade jag till en omelett med champinjonsstuvning och så blev det lite tårta till efterrätt. Jaa, vilken dag det blev.

2 september 2019. Denna eftermiddag bjöd på flera glada händelser. Först fick vi besök av Ulla-Britts bror och svägerska. De hade med sig mycket gott. Bland annat det som Ulla-Britt älskar: svenska kräftor. Sonsondöttrarna Lina och Kajsa hade skickat trevliga kort till gammelfaster Ulla-Britt. Vi fick också besök av Solveig och Anders A.; kära vänner ifrån vår församling. Sollan hade bakat 2 pajer, som tillsvidare lades in i kylen, samt några goda hembakta kakor. Vilken förmån det är att få ta emot så mycket kärlek och värme ifrån alla håll som vi får göra just nu. Vi är djupt rörda av tacksamhet till alla dessa vänner. Nu är klockan 17,48 och Ulla-Britt vilar sig en stund innan vi gör i ordning vårt kvällsmål.

3 september 2019. Vad är skillnaden mellan fakta och sanning och hur skall vi förhålla oss till den? Om fakta är saker som går att observera eller bevisa så är sanning något mer. Sanningen existerar, men den går inte alltid att bevisa. Det är osunt att påstå det. Sanningen måste även omfatta fakta, men den har även en annan osynlig dimension, som inte går att bevisa. Fakta grundar sig på kunskap medan sanning grundar sig på tro och ibland på andliga uppenbarelser och erfarenheter. Tron kräver inte bevis, men den ger oss visshet om det vi inte kan se. Därför är det tron som låter oss få veta sanningen. Det står skrivet i den heliga skriften att människor håller sanningen fången trots att man kan förstå den. Sanningen om Gud kan man nämligen se och förstå i det som Gud har skapat. Därför kan vi aldrig säga att vi inte förstår sanningen om Gud. Om det finns fakta som säger att ingenting mer kan göras för att en människa ska bli helad ifrån sjukdom, så säger sanningen att det finns en dimension som når längre. Den är osynlig, men den är verklig. Så här står det i Ulla-Britts utskrivnings-information.

"På avdelningen har man gjort allt för att behandla din hjärtsvikt med bland annat läkemedel både i tablettform och i blodet, dock utan framgång...en magnetröntgen kunde bekräfta att du har en grav hjärtsvikt utan bakomliggande orsak och att det inte finns så mycket mer vi kan göra inneliggande. Därför har du blivit kopplad till en hjärtsviktsstudie med mål att även bli kopplad till LAH för vidare omvårdnad hemifrån."

Detta är fakta och även sanning, men den hela sanningen finns hos Gud som vet allt. Gud som har liv och död i sina händer och som kan göra precis allt vad han vill. Hos Gud finns helande kraft, läkedom och hälsa. Gud kan vi alltid förtrösta på, och till Gud får vi alltid be om allt. Vi får lägga fram alla våra önskningar och begär genom åkallan och bön med tacksägelse. Detta har vi alltid orsak att göra, hur livet än ser ut, och detta är någonting vi kan lära oss, inte minst när nöd, sjukdom och trångmål kommer i vår väg.

I dag har vi pratat med arbetsterapeut om byte till en rullstol med hjälpmotor, som kommer att underlätta för mig när det gäller promenader med Ulla-Britt. Vi har också fått meddelandet att LAH anser att ett besök i veckan tillsvidare räcker i stället för två som tidigare.

4 september 2019. Våra förmiddagar blir vilotider för det mesta, eftersom Ulla-Britt har svårt att sova regelbundet på nätterna. Jag har rensat i badrumsskåpen och kört en vända till Tuddarps återvinningsstation med en stor last med skräp. Vi har fått låna en transportrullstol av Arne. Den är lite lättare att ha med i bilen.

5 - 9 september. Efter några dagars skrivuppehåll återkommer jag nu med denna rapport i dag måndag förmiddag, den 9 september. Ulla-Britt mår efter omständigheterna bra på så sätt att hon är lugn och glad till humöret, trots de svårigheter hon har. I lördags ville hon så gärna åka till Borensbergs marknad och jag tänkte först: "Hur ska hon orka det?", men är det något man gärna vill, så brukar det fungera. Vi använde transportrullstolen vi fått låna av Arne. Karl Magnus var med oss och vi hann gå en liten runda på marknaden, så att Ulla-Britt fick känna atmosfären. Vi köpte rökt fläskfilé, lite marknadsgodis och soppåsar och när vi kände de första regnstänken återvände vi till bilen för hemfärd. För övrigt kan jag rapportera att Ulla-Britt håller kroppsvikten, vilket är en indikation på att hennes mediciner fungerar. Vi vet också att många vänner tänker på henne och mig med varma tankar och förböner. Vi är så tacksamma för vår församlingsgemenskap där vi får så mycket kärlek och omtanke av våra trossyskon.

13 september 2019. Den senaste veckan har inneburit en del problem, då Ulla-Britts kroppsvikt har ökat något, vilket innebär mer vätska i vävnaderna. Av de två besök vi fått ifrån LAH, undersöktes hon noggrant i dag bland annat med blodprov. Hon fick redogöra för sitt tillstånd just nu då hon är ganska trött och medtagen och sover dåligt på nätterna. I dag träffade jag en äldre dam, som beklagade sig över sin ålder och alla krämpor hon hade. Hon sa usch gång på gång och hela hennes attityd var negativ. Då tänkte jag på Ulla-Britt. Hon beklagar sig inte, även om hon inte direkt gillar läget. Jag sa till kvinnan som beklagade sig: "Även om livet blir svårt på äldre dagar, så tror jag att det blir bättre när vi lämnat jordelivet och får möta Gud på andra sidan. Det här livet på jorden är bara början på vår evighetsvandring." Hon hade tyvärr svårt att tro detta. För henne var livet pest eller kolera tror jag.

15 september 2019. I dag fick vi besök av läkare och sköterska ifrån LAH. Det senaste blodprovet visade försämrad status på njurarna, till följd av den medicinska behandling som Ulla-Britt får för sin hjärtsvikt. Eftersom hennes tillstånd nu är sådant att den vätskedrivande medicinen måste ökas för att behålla henne i ett acceptabelt mående, sker det på bekostnad av att njurarna tyvärr måste fara illa, den tid Ulla-Britt har kvar att leva. Läkaren lät oss förstå att målet för den behandling hon får i första hand är avsedd att lindra symptomen och ge henne så god palliativ vård som möjligt. Hon menade också att det är mycket svårt att förutsäga tiden som återstår vid en så grav hjärtsvikt, men att vi får vara beredda på att allt kan gå fort. När det gäller Ulla-Britts aktiviteter, så måste det ske efter hennes eget önskemål och begränsningar. De besök och kontakter Ulla-Britt vill ha bör ske i vårt hem, under förutsättning att hon orkar, vilket också läkaren ansåg vara bäst.

onsdag 17 juli 2019

Dokumentation av Ulla-Britts hjärtsjukdom

Jag dokumenterar för att informera de närmaste och alla som är intresserade. Jag känner ingen oro för jag vet att hon är i goda händer både på ett och två sätt.

3 juli 2019 8,59  Ulla-Britt hade fått akuta problem med sin hälsa. Jag skjutsade henne till läkare. Hon hade fått en tid klockan 10 på förmiddagen vid Borensbergs vårdcentral.  Efter detta besök blev hon remitterad till Hjärtmottagningen i Motala.

15 juli 2019 Under natten fick vi åka till akuten med Ulla-Britt för värre andningssvårigheter än tidigare. Hon blev inlagd på avdelning 13 för behandling av akut hjärtsvikt

16 juli 2019 I dag besökte Susanne och jag Ulla-Britt. Vi fick också träffa en läkare och vi fick ganska god kännedom om hennes tillstånd. Förutom sin hjärtsvikt har hon också förmaksflimmer. Vätskeminskningen går långsamt. Jag fick intrycket av att hon får mycket god vård. En ung, kvinnlig läkare som är mycket noga med att kontrollera och följa alla hennes värden. Ulla-Britt är mycket trött och medtagen.

16 juli 2019  Jag har nyss fått veta att Ulla-Britt blivit flyttad till hjärtavd. där hon får noggrannare kontroll på sina värden.

17 juli 2019 Vid mitt besök i eftermiddag fick jag veta att Ulla-Britt har sviktande njur och levervärden på grund av förmaksflimret. Det går långsamt med vätskeminskningen, vilket påverkar hennes mående. Under dagen har man utfört ultraljud på hjärta och njurar. I eftermiddag har man satt in läkemedel genom dropp, som skall påskynda vätskeminskningen. Läkarna har god kontakt med specialister på US i Linköping.

17 juli 2019 Som jag tidigare meddelat så fick Ulla-Britt på grund av sina besvär kontakt med läkare i Borensberg den 3 juli då bl.a. EKG togs. Vid detta besök blev hon också remitterad till Hjärtmottagningen i Motala. Under väntetiden har hon drabbats av hjärtflimmer, vilket man kan se när man jämför proverna. Om hon fått komma in direkt hade detta kunnat undvikas. Vad säger man om detta?

18 juli 2019

I dag har Susanne och jag besökt Ulla-Britt. Vi har också fått träffa en ung och trevlig läkare Erik och blivit informerade om hennes tillstånd, som just nu är mycket allvarligt, eftersom det går mycket långsamt med att få värdena under balans för hjärta, njurar och lever. Hjärtsvikt är ett allvarligt tillstånd med hög mortalitet och försämrad livskvalitet. Den utvecklas oftast långsamt och drabbar framförallt äldre. Typiska symtom är bl.a. dyspné och trötthet. De vanligaste bakomliggande orsakerna till hjärtsvikt är hypertoni och ischemisk hjärtsjukdom. Dessutom har ju den senaste tidens upptäckt av förmaksflimmer försämrat Ulla-Britts tillstånd. I går eftermiddag sattes läkemedlet Simdax in för intravenös behandling. Detta läkemedel ges intravenöst under 24 timmar vid akut försämrad svår hjärtsvikt i situationer då konventionell behandling inte är tillräcklig. Läkaren har tidigare informerat att maximal effekt visar sig först efter två dygn. Det finns även andra möjligheter för att stimulera hjärtat genom elchocker, men Ulla-Britt anses vara i för dåligt skick just nu för en sådan behandling. Det som just nu är alarmerande är att det tar tid att få ut all vätska ur kroppen. Allt beroende på hjärtats försämrade kapacitet. Vi tyckte att Ulla-Britt verkade bättre trots sitt svåra tillstånd. Personalen på hjärtintensiven är helt fantastiska och vi ser med tillförsikt fram emot ett förbättrat tillstånd. Vi får tala med överläkaren sa jag till läkaren och han trodde att jag menade överläkaren på sjukhuset, men då jag pekade uppåt förstod han vad jag menade. Vi är tacksamma för fortsatta förböner.

19 juli 2019 Susanne, Rosmarie och jag besökte Ulla-Britt på förmiddagen och stannade cirka en och en halv timme. Ulla-Britt har svarat bra på Simdaxbehandlingen och äntligen börjat lämna ifrån sig vätska i större mängd än tidigare. Njur och levervärdena börjar stabiliseras och även om hon än så länge är trött och medtagen verkar det som om krisen har vänt. Även läkarna var positivt överraskade av förändringen. Rosmarie följde med hem och vi åt lite mat tillsammans. Hon återvänder senare på eftermiddagen till Ulla-Britt. Vi är så tacksamma för att hon är bättre.

20 juli 2019 Jag har varit hos Ulla-Britt i cirka 3 timmar. Hon vårdas fortfarande under uppsikt på Hjärtintensiva enheten vid Lasarettet i Motala. Hon svarar bra på den Simdaxbehandling hon tidigare fått. Vi blev uppmanade att respektera tiderna för besökstid som är mellan klockan 14 och 19. Ulla-Britt har haft en del problem med magen och hon har därför fått laxerande behandling.

21 juli 2019 Susanne och jag besökte Ulla-Britt från klockan 14 till och med klockan 16,30 Ulla-Britt var mycket piggare i dag än tidigare och satt uppe i stolen när vi var där. Vad jag tidigare har glömt att skriva är att hon fått ett hjälpmedel för andningsträning som hon skall använda en gång i timmen för att träna lungorna och dessutom gör att allt slem som finns där kommer upp. Vi är så tacksamma för personalen vid Hjärtakuten på Lasarettet i Motala och att Ulla-Britt får all den tänkbara vård hon behöver. Hoppas hon får vara kvar tills läget stabiliserats.

Uppdatering: 22 juli 2019 Vid mitt besök hos Ulla-Britt i dag fick jag ett kort samtal med en av läkarna som talade om för mig att den så kallade Simdaxbehandlingen hade haft god effekt denna gång. Jag har tidigare skrivit om Simdax. Den både förstärker hjärtats pumpkraft och vidgar blodkärlen. Behandlingen ges till personer med svår hjärtsvikt och sätts även in vid akut försämrad hjärtsvikt då inget annat hjälper. Jag frågade läkaren om det är möjligt för Ulla-Britt att få pacemaker, men fick beskedet att hennes hjärta tyvärr är alltför dåligt. Man har tagit många prover på Ulla-Britt för att få reda på vilken behandling man kommer att sätta in och än så länge är det svårt att få en tillräckligt tydlig bild av hennes tillstånd. Ulla-Britts hjärtsvikt är svår och hon blir andfådd och trött vid ganska lätt fysisk ansträngning. Även om vi känner oss glada för att Ulla-Britt denna gång svarade bra på behandlingen, så önskade vi att hennes utsikter skulle se mer gynnsamma ut än vad de gör för tillfället. Men vi förtröstar på Herren och ser framtiden an med tillförsikt. Vi vill gärna tro att Gud kan gripa in och göra det som ingen läkare här i världen kan åstadkomma. New York Heart Association har en internationellt välkänd definition av graden av hjärtsvikt där man delar upp patienterna i fyra klasser efter graden av symtom vid arbete och i vila. NYHA I Organisk hjärtsjukdom utan symtom. NYHA II Lätt hjärtsvikt med andfåddhet och trötthet efter fysisk aktivitet av mer uttalad grad (t.ex. att springa, klättra eller tyngre kroppsarbete). NYHA III Medelsvår hjärtsvikt med andfåddhet och trötthet vid lätt till måttlig fysisk aktivitet, t.ex. promenad i lätt uppförsbacke eller av- och påklädning. Denna grupp är relativt omfattande och lätta fall hänförs ibland till klass III A och svårare fall till klass III B. Klass III A klarar att gå mer än 200 m på plan mark utan besvär. NYHA IV Svår hjärtsvikt med andfåddhet och trötthet redan i vila. Ökade symtom vid minsta aktivitet. Patienten är ofta bunden till säng eller stol. Min bedömning är att Ulla-Britt hör hemma i NYHA IIIB Hon klarar inte av att gå mer än 200 meter utan fysisk påfrestning.

23 juli 2019. För att förbättra Ulla-Britts tillstånd har hon i dag fått en ny simdaxbehandling. Jag vet inte hur man mäter och vilka enheter för mätvärden som används, men jag har fått veta att när Ulla-Britt kom in förra söndagen var hennes värden 15000. Nu är de nere i 3000, men målsättningen är att få ner värdena till 900. Före behandlingen har hon på nytt fått göra en undersökning med ultraljud på sitt hjärta.Ulla-Britt är uppkopplad med slangar som mäter blodtryck, hjärtfrekvens och slangar för intravenös behandling i två särskilda påsar. Dessutom mäts hennes urin genom katet. Det är ju ganska påfrestande, men hon klagar inte utan är som vanligt tapper och tålmodig. Hörde talas om hemgång på torsdag den 25:e, men jag kan inte tänka mig att det är möjligt i hennes tillstånd just nu. Dessutom läser jag att patient måste stå under läkares uppsikt 4- 5 dagar efter en Simdaxbehandling. Hoppas att vi får veta lite mer om vårdplanerna för henne under morgondagen. Tack alla ni som ber till Gud för Ulla-Britt. Det som är omöjligt för människor tror vi är möjligt för Gud. Min Gud på dig förtröstar jag när oro skymmer min morgondag.

24 juli 2019 I dag har vi bara haft telefonkontakt. Tyvärr har inte Ulla-Britt än så länge svarat på Simdaxbehandlingen, som avslutades i dag. Hon har haft svårt med andningen pga vätskeansamling. Svårt att veta hur de närmaste dagarna blir. Jag har i dag släpat undan tvättmaskinen som inte fungerar, och rengjort golvet så att den nya kan installeras, vilket sker i morgon. Då hoppas jag att äntligen få tvätta igen, ty det börjar bli gott om smutsiga kläder. En eloge till Platen som var snabba att besluta om ny tvättmaskin. Ja den gamla hade många defekter.

25 juli 2019 På förmiddagen installerades ny tvättmaskin med torktumlare i vår lägenhet. Jag har tvättat och torktumlat 2 maskiner och jag har också städat vår lägenhet. Telefonkontakt med Ulla-Britt. Läget ungefär som i går, fast jag tyckte att hon lät piggare. Hon har fått annan intravenös behandling. Vet inte vilken typ av behandling. Hon får stanna än i flera dagar, kanske också in i nästa vecka. Skönt att veta att hon får professionell vård. Gud i dina händer vilar hon i tro, vilar i din värme i din ro. Så gör även jag. Nära vill jag leva, nära dig min Gud. Herre till vem skulle vi (annars) gå?

26 juli 2019. Jag har besökt Ulla-Britt i kväll. Tidigare var Susanne hos henne och de kunde sitta ute en liten stund. Hon är beundransvärt lugn trots sitt allvarliga tillstånd. Hon har fått annan intravenös behandling för att uppnå balans även i dag. Simdaxbehandlingen hon fick senast har inte uppvisat önskvärda resultat. Hennes värden har stigit igen till 7000. I morgon skall Susanne och jag få träffa en läkare och hoppas då att jag skall kunna redogöra bättre.

27 juli 2019. Sammanfattningsvis: Ulla-Britt har under många år lidit av kronisk hjärtsvikt och har också behandlats för detta och även för andra sjukdomar som diabetes och Kol. Hjärtsvikt är ofta ett kroniskt tillstånd som är svårt att bota, men det finns effektiva läkemedel som kan bromsa upp eller vända tillståndet till en förbättring. Från och med den 3 juli förvärrades hennes tillstånd och hon sökte då akut vid Vårdcentralen i Borensberg. Det EKG som då togs visade inte på något förmaksflimmer. Läkaren där utfärdade en remiss till Hjärtmottagningen vid Lasarettet i Motala. Hon hade behövt komma in för akut vård redan då, men tyvärr hände ingenting den gången. Kallelsen till Hjärtkliniken kom inte i tid. Den 15 juli sökte hon akut till lasarettet i Motala där akut hjärtsvikt och förmaksflimmer konstaterades och var då i mycket dåligt skick med stora andningssvårigheter på grund av svullnad i kroppens vävnader. Hon har fått två Simdaxbehandlingar. Trots detta är hon än så länge inte i sådant skick att hjärtundersökning kan göras. En sådan magnetröntgen av hjärtat är planerad senare i augusti. Den behandling hon nu får är så kallad Alburexbehandling. Alburex med det verksamma ämnet Albumin, används för att återställa och stabilisera den cirkulerande blodvolymen. Målet är att minska svullnaden och vätskeansamlingen, så att vätskan går tillbaka till blodet för att därefter transporteras till njurar och urinvägar. Ulla-Britt behandlas också med Eliquis. Eliquis är ett blodförtunnande medel som används för att förhindra att blodproppar bildas i hjärtat hos patienter med oregelbunden hjärtrytm (förmaksflimmer) och ytterligare minst en riskfaktor. Blodproppar kan lossna och transporteras till hjärnan och där orsaka en stroke. Vi, Rosmarie, Susanne och jag besökte Ulla-Britt i dag och fick även träffa en läkare som förklarade läget för oss. Ulla-Britt verkade må efter omständigheterna rätt så bra. Vi satt ute en stund och det kändes bra att sitta i skuggan och känna den svalkande sommarvinden. Vi är så tacksamma för den vård hon får. Den sker i samarbete med hjärtspecialister vid US i Linköping.

28 juli 2019. Behandling under helgen med Alburex och Furix. Utvärdering efter helgen. Ulla-Britt fick besök av Rosmarie och hennes familj, Christer, Isabelle och Kalle. De var på genomresa på väg till Christers föräldrar i Ulricehamn. Jag besökte henne vid 17 tiden och stannade cirka 2 timmar. Hon är trött och vid ansträngning får hon blåa kinder, exempelvis vid förflyttning från sittande till liggande ställning. Både Rosmarie och jag tog med henne ut en stund i rullstol. Hon uppskattade att få komma ut en liten stund.

29 och 30 juli: 29 juli 2019. Eftersom jag haft en del besvär med min mage, har jag av försiktighet undvikit att besöka sjukhuset i dag. Besvären visade sig senare vara tillfälliga, men det är alltid bra att vara försiktig. Ulla-Britt meddelade att hon minskat i vikt med 2 kilo, så trenden går åt rätt håll. Hon fick besök av Magnus, Emmy och Vega på eftermiddagen. Hon har också fått hjälp av Raoul med att bli fin i håret. 30 juli 2019. Ulla-Britt ringde på morgonen och meddelade att nu på två dagar minskat med totalt 3 kilo. Planeras att utsätta den intravenösa behandlingen och testa hur hon klarar situationen med vanlig medicin i tablettform. Om detta fungerar planeras preliminärt för utskrivning på torsdag den 1 augusti.

31 juli 2019. Det blir inte någon utskrivning ifrån sjukhuset i morgon. Anledningen till detta är att den intravenösa behandlingen avslutades för tidigt. Ulla-Britt var ledsen när hon ringde på morgonen och meddelade att hon på nytt samlat vätska i kroppens vävnader med en viktökning på 4 kilo. I eftermiddag fick vi på nytt träffa läkaren som meddelade oss att den intravenösa behandlingen med Furix och Alburex påbörjas igen. Någon hemgång före helgen kan det inte bli tal om. Så är läget just nu, men vi tycker att det är skönt att veta att alla gör sitt bästa för att Ulla-Britt skall bli bättre. Jämfört med hur hon mådde när hon blev inlagd, så är hon trots allt i bättre skick nu än då. "Allt ju vilar i min Faders händer, skulle jag som barn väl ängslas då"

1 augusti 2019. Jag har inte så mycket nytt att förtälja mer än att Ulla-Britt får intravenös behandling med Alburex och Furix varje morgon och varje kväll under två timmar. "Vi är tillbaka till ruta 1 och börjar igen", meddelade läkaren i går. Jag var hos Ulla-Britt några timmar och före mig var Magnus där på besök. Ulla-Britt blir blå i ansiktet vid minsta lilla fysiska ansträngning. Vi tar "en dag ett ögonblick i sänder, vilken tröst vad än som kommer på."

2 augusti 2019. När Ulla-Britt ringde i morse var hon i dåligt skick. Natten hade varit mycket besvärlig och hon hade haft stora andningssvårigheter. Jag ringde sjukhuset för att få veta vad som hade hänt. De lovade höra av sig, men på grund av de hade fått in flera akuta fall, uteblev samtalet. När jag anlände strax före besökstid fick jag träffa sjuksköterska som bad om ursäkt och förklarade situationen. Jag lät henne förstå att det inte behövdes någon ursäkt. Jag förstår ju att de gör sitt bästa för att hinna med. Jag var inne hos Ulla-Britt ett tag och hon var mycket trött och behövde vila, så jag lovade att komma tillbaka senare på eftermiddagen då jag även skulle få veta hur de närmaste dagarna skall se ut. När jag kom tillbaka fick jag träffa sjuksköterska, som meddelade vad de hade kommit överens om i samarbete med US i Linköping. De har planerat att tidigarelägga den hjärtundersökning som tillsammans med magnetröntgen skall utföras i Linköping. Tid för detta vet vi inte något om ännu. Medan jag var kvar hos Ulla-Britt till slutet av besökstiden satte man på nytt in en så kallad Simdaxbehandling intravenöst. Den får hon ha de närmaste 24 timmarna. Vi hoppas verkligen att den skall ha god effekt den här gången. Att skriva om allt detta kan säkert missförstås av en del, men den risken får jag ta. Tro inte att jag ängslas så mycket. Jag vet ju hur läget är. Önskar givetvis att allt ska bli bättre, men är samtidigt medveten om att hon mänskligt sett aldrig mer kan bli bra ifrån sin hjärtsjukdom. Jag tror på gudomligt helande och ber om det, men jag måste hela tiden få överlämna den saken åt Gud och känner stor vila vid att så sker oavsett hur utgången blir. Vi får dagligen veta att vi har många vänner som beder för oss och som tänker på oss och detta är vi så tacksamma för.

3 augusti 2019. Ulla-Britt har sovit ganska bra under natten samtidigt som hon har fått den tredje Simdaxbehandlingen. Hon har tyvärr inte minskat i vikt än så länge. Jag besökte Ulla-Britt i cirka 2 timmar på eftermiddagen. Har inte fått någon ny information och än är det för tidigt att utvärdera behandlingen som avslutades strax efter klockan 18. Vi får hoppas att den gjort nytta den här gången precis så som den gjorde den första gången. Jag följde Ulla-Britt med ut i dagrummet några korta men mycket ansträngande steg, för att hon skulle få lite omväxling och rörelse. Läget är fortfarande allvarligt, men vi hoppas på bättring så fort som möjligt. Hjärtkliniken samarbetar med US i Linköping när det gäller Ulla-Britts behandling.

4 augusti 2019. I dag har jag varit hos Ulla-Britt cirka 4 timmar. På morgonen hade hon tyvärr ökat något i vikt, vilket är ett dåligt tecken. Vi satt ute i dagrummet en liten stund och festade på hallon och vindruvor. Hennes blodtryck är mycket lågt på grund av de behandlingar hon får. Läkare har ändå ordinerat mer intag av Furix. Hon får ständig kontroll av blodtryck. Hennes blodsocker har också legat lågt, men det kanske inte är så underligt då hennes matlust är minimal. Mitt intryck av Ulla-Britt är att hon var mycket piggare i dag än i går. Än är det för tidigt att utvärdera Simdaxbehandlingen. I morgon får vi höra vad läkarna kommit fram till. Jag känner mig lugn och trygg. Arne och jag var på förmiddagsgudstjänst i Furulid, där Daniel höll en predikan som var ett starkt budskap med allvarligt och betydelsefullt innehåll och efteråt följde Arne med mig på en kopp kaffe. Är så tacksam för Daniel. Han är en mycket god förkunnare Jag ringde till min syster Ingrid så att hon skulle få veta hur vi har det. Må Gud vara med oss. Han överger oss aldrig. Vi förtröstar på hans omsorg och beskydd. I dag fyller vår dotter Anna 47 år. Hon är nr 3 i ordningen.

5 augusti 2019. I min rapport i dag kan jag meddela att Ulla-Britt under morgondagen skall få komma till Linköping för att få den planerade hjärtundersökningen. Sedan får hon komma tillbaka till Hjärtavdelning 10 vid Lasarettet i Motala igen i väntan på resultatet och vilken behandling som kommer att planeras. Det kan senare bli aktuellt med hemsjukvård men än så länge får hon vara kvar på avdelning 10.

6 augusti 2019. Vi väntar på besked för den magnetröntgenundersökning som Ulla-Britt fått i dag. Under tiden behandlas hon intravenöst med vätskedrivande drop. Hon har minskat något i vikt, vilket är positivt. Jag kommer i fortsättningen enbart att dokumentera här på Ökenkällan i stället för Facebook.

7 augusti 2019. Vi har fått veta resultatet av magnetröntgenundersökningen i dag. Den visar vad vi redan visste att Ulla-Britts hjärta är mycket svagt och att hon mänskligt sett aldrig mera kan bli frisk. Läkaren meddelade att vi kommer att få kontakt med kommunen som kommer att hjälpa oss med de förberedelser som behövs i hemmet för att hon ska kunna få den vård hon behöver. Så fort dessa förberedelser är klara blir det aktuellt för Ulla-Britt att få komma hem. Anna, Susanne och jag var hos Ulla-Britt på eftermiddagen och hon satt uppe tillsammans med oss i flera timmar.

8 augusti 2019. Vi har varit hos Ulla-Britt några timmar. Fick träffa flera kontaktpersoner som skall hjälpa oss med de förberedelser som skall göras, så att Ulla-Britt kan få komma hem. Bestämt är att hon skall få en upphöjt toalettstol och ett handtag för duschen. Dessutom har man provat en passande rullstol. I morgon är också planerat att ett möte skall hållas med en representant från kommunen som skall informera om den hjälp som behövs i hemmet. Alla är mycket vänliga, sympatiska och är väl införstådda med vår situation. Hon får komma hem i morgon eller på lördag.

9 augusti 2019. I dag fick Ulla-Britt komma hem. Hon har fått rullstol och toalettstolen har blivit handikappanpassad. Dessutom har hon fått en duschstol. I morgon förmiddag inleds forskningsstudien då Ulla-Britt och jag kommer att få svara på frågor om hur vi upplever den information vi får om sjukdomen. Vi kommer även att få hjälp med extra stödinsatser inom hemtjänst och hemsjukvård. Detta inleds också under morgondagen. Det kallas för Trygg hemgång. Under den vårdtid mellan 15 juli och 9 augusti som Ulla-Britt varit inlagd har man gjort många olika försök för att behandla hennes hjärtsvikt. En magnetröntgen kunde bekräfta att hon har en grav hjärtsvikt som inte går att bota. Genom hjärtsviktsstudien kommer hon eventuellt att få vård hemifrån genom LAH. Innan detta sker kommer hon att bli övervakad genom provtagningar av läkare vid Lasarettet i Motala. Vi är mycket tacksamma för den vård Ulla-Britt har fått på Hjärtintensiva enheten vid Lasarettet i Motala

10 - 19 augusti. Ulla-Britt har nu varit hemma i 10 dagar. Under denna tid har hon haft daglig kontakt med Trygg hemgångteamet. De har hjälpt till med personlig omvårdnad i hemmet. Hon är ansluten till LAH som har hand om den medicinska delen. Från och med torsdag 22 augusti kommer Hemtjänsten enhet Väster = Bråstorpsgruppen att ta över efter Trygghemgång-teamet. Lördagen den 17 augusti orkade Ulla-Britt vara med på vigsel och bröllopsfest för vår dotter Susanne, som gifte sig med Johan Wernström. Vi var med från klockan 16,00 till och med cirka 22,30. Det gick bra tack vare det omtänksamma värdparet Helena och Jonas Mellberg, som servade oss med att hämta mat och dryck till Ulla-Britt. Dagen efter bröllopet var Ulla-Britt mycket trött och sov dessutom dåligt natten till söndagen. Tröttheten har hängt kvar även i dag den 19 augusti. På eftermiddagen bjöd vi trygghemgång-teamet på fika och vi planerade tillsammans med dem och biståndshandläggare hur vi ska kunna få tillgång till de tjänster som passar.

20 augusti 2019. Det är en del rutiner som inte har gått in i ryggmärgen än så länge. Så här såg rutinerna ut i dag, och ungefär så ser även andra dagar ut. Jag vaknar cirka klockan 7, stiger upp och klär mig och gör förberedelser för frukost. Mellan klockan 8 och 8,30 kommer hemtjänsten och hjälper Ulla-Britt med klädsel, personlig hygien och hjälp att sätta på stödstrumpor. 8,30 tar Ulla-Britt sitt morgoninsulin och jag har frukosten klar. Efter frukosten tar vi våra morgonmediciner. Därefter brukar jag diska och vi läser båda MVT, därefter en kort andaktsstund. I dag väntade vi att LAH skulle komma till oss redan klockan 10 på förmiddagen, som vi hade antecknat. Men så blev det inte, för vi hade tydligen missuppfattat klockslaget. Besöket var i stället planerat till eftermiddagen, någon gång mellan klockan 14 till 18. Jag blev lite nervös, eftersom jag bestämt ett möte med Åsa ifrån forskningsstudien. Det skulle bli hennes andra besök hos oss, klockan 16,30. Klockan 12,30 hade jag lagat vår lunch och jag hade också hunnit med att lägga in tvätt i maskinen. Om man väntar på något gott får man ibland ha litet tålamod om det dröjer. Vi intog ett mellanmål vid 15 tiden. Klockan 16,30 kom Åsa till oss som vi hade bestämt och strax före klockan 18 kom två manliga sjukskötare, för att ge oss de undersökningar som ingår i rutinerna, två gånger varje vecka. I vanliga fall brukar vi äta ett lättare mål vid 17 tiden, men detta fick vi skjuta på den här gången. Omkring klockan 18,30 hade jag fixat lite kvällsmat åt oss. I samband med detta mål brukar Ulla-Britt ta sitt andra medicinintag. Senare på kvällen åt vi något lite. Ulla-Britt tog sin sömntablett och jag hjälpte henne med förberedelser inför nattens vila, bland annat avtagning av stödstrumporna, vilket inte är lika svårt som påtagning. Ja så ser dagarna ut numera hos oss på Granitvägen.

21 augusti 2019. Sista dagen med Trygg hemgång teamet. De har verkligen gjort det bra med sina besök två gånger varje dag, förutom från och med den 20 augusti, då vi anser att vi klarar kvällarna själva. I morgon bitti kommer personal ifrån enhet väster (Bråstorpsgruppen) i Hemtjänsten att ta över efter Trygg hemgång teamet. I eftermiddag var Ulla-Britt och jag tillsammans med Arne på RPG:s sommarmöte i Furulid. Arne bjöd oss på fika. Vi åt våfflor med hjortronsylt. Så var vi med på mötet i den nya Equmeniakyrkan vid Furulid, där vi först fick lyssna till de skönsjungande Gospel five. Sedan föreläste Brita Hermansson om innehållet i sin nyutgivna bok. Ulla-Britt blev rejält trött och vi var nog rätt så trötta både hon och jag när vi återvände hem. Jag hann med att åka ett ärende till Susanne och Johan, det nygifta paret Wernström, innan det blev dags för kvällsförberedelser.

22 augusti 2019. Strax efter klockan 8,30 fick vi hälsa den första tjänstgörande personalen ifrån enhet Väster välkommen. Hon var mycket trevlig och skötte morgonrutinerna så som vi hade planerat. Vi var mycket trötta på förmiddagen så efter morgonens program vilade vi några timmar före lunchen. Strax efter klockan 13,30 följdes vi åt ner till stan där vi uträttade en del ärenden. Jag har inte lyckats lära mig rätt teknik när det gäller rullstolen, men det går rätt så bra i alla fall. Vi har köpt en fotvagga i butiken Livskvalitet i Motala. Den var rätt så dyr, men jag hoppas att Ulla-Britt kommer att få användning av den.

23 augusti 2019. En glad tjej från hemtjänsten kom till oss på morgonen. Hon tog hand om Ulla-Britt som blev duschad och påklädd. Jag gjorde i ordning frukost och efter vår andaktsstund vilade vi några timmar. Några skjortor, t-shirts, klänningar och lite annan syntet tvätt lade jag in i tvättmaskinen. På eftermiddagen fick vi besök av Susanne, som hade med sig hallon och blåbär till fikat. Vi fick besök av LAH, som hade med sig medicinen för nästa vecka.

Kära goda vänner som läser det här: Ulla-Britt och jag har ett önskemål. Eftersom det blir svårt för henne att komma ut numera, så vill vi i stället ser er här hos oss på spontana besök. Detta skulle höja hennes livskvalitet Givetvis vill vi då att ni först ringer så att vi kan bestämma tid. Lite fikabröd har vi alltid hemma till husbehov.

24 augusti 2019. På morgonen var hon andfådd och klagade över att magen varit orolig och förstoppad några dagar. Hon tog en påse Movicol på morgonen och det gav resultat efter några timmar. Förutom de vanliga vardagsrutinerna här hemma har Ulla-Britt suttit ute en liten stund på eftermiddagen. Hon är ofta trött på förmiddagarna, men känner sig piggare på eftermiddagar och kvällar.

25 augusti 2019. Vi fick som vanligt besök av två kvinnor från Hemtjänsten på morgonen. Efter frukost gjorde jag mig i ordning för att vara med på pingstförsamlingens lägergudstjänst vid Västeräng, adventisternas lägergård. Arne ville gärna köra mig i sin bil. Vi var där en halvtimme tidigare och bjöds på kaffe och fin gemenskap med kära vänner före gudstjänsten. Madde och hennes team, samt Lisen stod för musiken och Linnea predikade. En person jag måste nämna, som alltid gör en förnämlig insats vid dessa läger är Yvonne E. För vad vore ett läger utan mat och dryck. Ja det är många i församlingen som hjälper till med olika uppgifter under tiden mellan fredag och söndag. Vädret i år var det bästa tänkbara och den vackra naturen vid Västeräng har haft mycket att erbjuda de deltagare som varit där. Det var många vänner som talade om för mig att de tänker mycket på Ulla-Britt och ber för oss. Vi uppskattar denna kärlek väldigt mycket både Ulla-Britt och jag. Det är Gud som verkar i oss, och kärleken har verkligen en stor plats i den församling vi tillhör. På hemvägen visade Arne den plats vid Nydalen där de hade bott i sju år innan de flyttade till Motala. När jag kom hem var det dags för mig att göra i ordning en lättare lunch till oss och efter den eviga disken, som aldrig tar slut blev det ryggläge någon timma. På eftermiddagen fick vi kärt besök av Magnus och Emmy och lilla Vega. De hade med sig blåbär, vilket är mycket nyttigare än kaffebröd. Vega och jag gick till lekparken och gungade. Där träffade vi en trevlig familj, som jag träffat förr. Vega ville leka med deras tvååriga dotter. Vi lekte kurragömma tillsammans. Ulla-Britt satt ute i det fina vädret och pratade med Magnus och Emmy och mådde riktigt bra faktiskt. Så blev det så småningom dags att göra i ordning kvällsmål och intaga våra kvällsmediciner. Nu kan vi summera en synnerligen härlig dag, som vi lägger i minnenas album. Återstår när detta skrivs en stund framför dumburken före sänggåendet.

26 augusti 2019. "Den dag du gav oss, Gud är gången..." I kväll summerar jag dagens händelser så här: Ulla-Britt håller vikten med hjälp av de effektiva mediciner hon får. Det är svårt att bota hjärtsvikt, men som jag tidigare skrivit, så finns det effektiva läkemedel som kan bromsa upp förloppet. Hon får ständig medicinsk vård av LAH, med regelbundna besök två gånger i veckan. Detta känns mycket betryggande. När hon får frågan om hon mår bra, vet hon inte riktigt om hon ska svara ja eller nej. Vi märker att människor känner obehag när de får veta hur det verkligen förhåller sig. Sanningen just nu är att hon för tillfället mår ganska bra, trots allt. I dag har jag haft svårt att orka med mina uppgifter på grund av mina ryggbesvär. Jag har haft behov av att ha nära till ryggläge. Känner att jag måste minska på intaget av värktabletter för att inte magen ska fara illa. Nåväl jag har hunnit med de vanligaste hemuppgifterna i alla fall. Lagade frukost. Meny: Fil, mjölk, havrekuddar, fruktsoppa, juice, smörgås, ett kokt ägg och kaffe. Till lunch åt vi fläskkotlett, potatis, kokta morötter, sås och lingon. Till eftermiddagsfikat kaffe alternativt för Ulla-Britt annan dryck, glass och en kaka. Till kvällsmat blev det tomatsoppa som jag spetsat med purjolök, rödlök, grädde och kantarellbuljong, allt på gehör, men förträffligt gott, tyckte även Ulla-Britt. På eftermiddagen cyklade jag ner till ICA Maxi och även till Apoteket och återvände med två kassar med varor för kommande behov. Så har jag rensat ett av köksskåpen och sorterat bort några saker. Nu är det kväll och snart går vi åter till nattens vila. "Den sol som oss till vila viger, för andra tänder arbetsdag. Ur andras hjärtan bönen stiger, om kraft att vandra i din lag." Sv.ps 191

27 augusti 2019 Ulla-Britt sover oregelbundet på nätterna trots att hon tar insomningstabletten Cirkadin. Förlusten av nattens sömn tog hon igen några timmar efter frukost. I dag fick Ulla-Britt hjälp på morgonen med att bli duschad av hemtjänsten. Hon orkade spontant och utan att tänka på det, att göra en rörelse med handen då hon förde duschen över huvudet. Trots denna lilla ansträngning, så har hon inte orkat med den de senaste veckorna. På lasarettet har hon fått hjälp med alla ansträngande rörelser och hon skulle även ha fått det vid detta tillfälle, men rörelsen kom spontant utan att hon ens visste det själv. I eftermiddag fick vi besök av två personer ifrån LAH, som undersökte henne efter de rutiner som återkommer två gånger varje vecka. De har lovat att tala med läkaren om en annan sömntablett som kan vara bättre än Cirkadin, och som gör att sömnen fördelas över hela natten. Senare på eftermiddagen gick hon en kort sträcka med rullatorn. Vi kommer att få tala med en terapeut om ett hjälpmedel, som vi sett på internet. Det är en elcykel som kan transportera en rullstol. Vi vill ha lite råd om en sådan kan vara lämplig för oss.

28 augusti 2019 På förmiddagen fick vi besök av två vänner ifrån Pingstförsamlingen, som vi tillhör. De hade med sig en blomma och en hälsning ifrån Stickkontakten där Ulla-Britt tidigare varit med. Hemtjänsten ringde och meddelade tiden för den städhjälp vi kommer att få till en subventionerad kostnad. Efter lunchen tog vi en välbehövlig siesta några timmar. Sedan fick Ulla-Britt följa med mig och handla. Först körde vi till ÖB. Ulla-Britt satt kvar i bilen medan jag var inne och handlade en del varor till extrapris. Vi åkte sedan till Willys och där fick Ulla-Britt följa med mig in. Jag drog henne i rullstolen och vi hade med oss en varukorg med hjul på släp. Det tog tid, men det gick bra.

29 augusti 2019. Jag vill att ni ska veta att allt jag skriver i denna dokumentation är godkänt av Ulla-Britt. Vi är väldigt öppna i våra samtal med varandra och med våra närmaste. Det är många som har svårt att prata om döden, men för oss är det nödvändigt att vara öppna och våga inse allvaret i Ulla-Britts sjukdom.

I dag träffade jag några goda vänner, som sa: "Du får inte säga så där", när jag förklarade att Ulla-Britt troligtvis har en kort tid kvar av sitt liv. Jag har full förståelse för att många inte vill veta sanningen när de säger: "Du mår väl bra", eller: "Mår du bättre nu?"

Vännerna ifrån Stickkontakten hade i alla fall lämnat ett bibelcitat på kortet som följde med blomman i går: "Även om vår yttre människa bryts ner, förnyas vår inre människa dag för dag. Mina kortvariga lidanden väger ju oändligt lätt mot den överväldigande, eviga härlighet de bereder åt mig, som inte riktar blicken mot det synliga utan mot det osynliga. Det synliga är förgängligt, men det osynliga är evigt." 2. Kor.4:16-18.

Bibelordet har en rubrik: "Hoppet om en kommande härlighet"

Både Ulla-Britt och jag bärs av detta hopp, i synnerhet vid den ålder vi är och dessutom med tanke på våra bräckliga kroppar. Vi önskar naturligtvis att vi ska få det så bra som möjligt medan vi befinner oss i det som kallas: "vår yttre människa" Att våra liv ska få innehålla största möjliga livskvalitet. Samtidigt är vi medvetna om våra begränsade möjligheter och att vårt liv är kort och våra kroppar bryts ner av sjukdomar och ålderskrämpor. Så är det för oss alla mer eller mindre. För en del går det fort. För andra tar det längre tid. En tid som man kan använda till att förbereda sig för det som skall komma. Men den som har detta hopp skräms inte för tanken på döden.

Paulus som skrev detta bibelord hade funnit livets hemlighet när han skrev till de kristna i Filippi, under mycket svåra yttre omständigheter:
"Ty för mig är livet Kristus och döden en vinning - såvida inte ett fortsatt liv här på jorden ger mig en vinst genom mitt arbete, för då vet jag inte vad jag skall välja. Jag slits åt båda hållen: jag längtar efter att bryta upp och vara hos Kristus, det vore ju det allra bästa. Men för er skull är det viktigare att jag lever kvar här."

Det har funnits tider i mitt liv då jag längtat efter att få dö, på grund av att jag mått dåligt. Då har Ulla-Britt påmint mig om att jag har så mycket att leva för, med tanke på henne och våra barn och barnbarn.

Ulla-Britt älskar livet och vill inte dö, men hon inser liksom vi alla att hennes sjukdom är allvarlig och döden kan komma inom en snar framtid. Hon har också tro för att Gud kan gripa in och göra henne frisk, om Gud har sådana planer, men det är i så fall Gud som bestämmer det. Gud som har makt över liv och död.

Vad som än sker, så känner både Ulla-Britt och jag en stark vila och förtröstan på att våra liv är inneslutna i Guds barmhärtiga och omsorgsfulla händer.

30 augusti 2019. I dag har Ulla-Britt haft besök av undersköterska ifrån LAH med regelbunden kontroll. Bestämdes att utbyta sömntabletten Cirkadin mot Sopiklon. Vi hoppas att detta ska få bättre effekt på en mera regelbunden sömnrytm. I eftermiddag besökte jag tillsammans med Linnea, Olle och Sune Strömsborgs äldreboende där vi spelade och sjöng vid andaktsstunden. Det är alltid tacksamt och inspirerande att få medverka vid dessa stunder. Olle hade köpt nytt dragspel. Vi brukar spela dragspel tillsammans han och jag, och det är väldigt roligt.

FORTSÄTTNING FÖLJER HÄR

fredag 12 juli 2019

Sunt, kritiskt och kristet religiöst

Mina tankar i detta inlägg är delvis en återupprepning från inlägg jag skrev år 2010. Detta med anledning av att en god vän till mig skrev att det finns politiska partier som strävar hårt för ett helsekulariserat samhälle utan tro över huvud taget. Ett sådant påstående får mig att ställa frågan om vårt samhälle redan är sekulärt, det vill säga världsligt eller inte. Min uppfattning är att vårt samhälle är sekulärt - världsligt.

Det fanns en tid i vårt land då kyrkan var knuten till Staten. Väldigt mycket av skolväsendet var knutet till kyrkan och kristendomen hade en dominerande plats. Som samhället såg ut vid denna tid var det naturligt att människor i allmänhet hade respekt för kristna värden och att barn skulle uppfostras efter de riktlinjer som finns i den kristna tron. Trots detta kan man inte säga att vårt samhälle då var mera kristet än det är i dag. Vårt samhälle är och förblir sekulärt vill jag påstå och det skall vi vara väldigt tacksamma för. Sekulärt är inte detsamma som ateistiskt. I ett sekulärt samhälle kan religion utövas fritt.

Det pågår i vår tid en debatt som förs av dem som är rädda för ”religionens återkomst till samhället.” Den rädslan är berättigad när det gäller religionens makt i politiken. I de länder där religionen utövas i politiska sammanhang sker ofta många övergrepp och människor har inte längre frihet att fatta sina egna beslut. Religionernas betydelse för samhällsutvecklingen i världen, åtminstone i västvärlden, har visserligen minskat, men intresset för det andliga är fortfarande mycket stort, ja man talar till och med om religionernas återkomst i det nya seklet.

Självklart borde vi som kristna vara tacksamma för detta och utnyttja det på rätt sätt för att göra Jesu kärleksfulla budskap känt för dem vi möter, men här har vi den andra sidan som påstår att samhället blir mer och mer sekulärt och detta i negativ bemärkelse.

Som kristna behöver vi bli sunt kritiska i vårt tänkande annars förlorar människorna förtroendet för oss. Richard Dawkins, som blivit känd för sin religionskritiska bok "Illusionen om Gud", säger där att om alla kristna varit sunda kritiskt tänkande personer, skulle han aldrig ha skrivit den boken. Anledningen var just att de högerkristna fundamentalisterna blivit lite väl högljudda på sistone, tycktes han mena.

Jag håller med humanisterna när de menar att staten inte skall lägga sig i mina religiösa val. Varje människa skall ha frihet att få ha sin egen tro.

Jag har svårt att tro att det finns politiska partier som strävar efter ett samhälle utan tro, där man skulle förbjuda människor att ha en egen religiös uppfattning. Sådana samhällen finns i världen, men sådant är inte vårt svenska samhälle. Vi har religionsfrihet i vårt land och det innebär att vi har frihet att utöva vår tro antingen vi är kristna eller har annan religiös tro

Jag tycker att det är viktigt att hålla isär religion och politik. Den kristendom som påverkat oss i värderingar och traditioner i mera än 2000 år skall vi givetvis vara mycket rädda om, men den kan inte stå över demokratin. Kyrkan kan inte och bör inte vara styrande i politiken, men de kristna värderingarna skall alltid finnas med. I Sverige har vi religionsfrihet, vilket innebär att vi har rättighet att tro vad vi vill. Denna frihet är något vi ska vara rädda om. Öppenheten och toleransen är stor, vilket också kan skapa problem. Problem uppstår exempelvis när respekten för det som står i bibeln står över stiftade lagar i samhället. Samma sak gäller för de Sharialagar som styr muslimer. Det finns anledning att reagera mot de förbud som finns inom ramen för dessa om det leder till förtryck och förbjuder människor att vara klädda på visst sätt eller att delta i det kulturutbud som finns i det svenska samhället. 

Just därför kan inte Bibeln, Koranen eller någon annan religiös urkund få styra över demokratiska beslut. I Samhället finns kyrkan och möjligen andra byggnader för andra religioner, men i allt är det friheten som skall råda. Kyrkan får aldrig bli en maktstruktur i samhället.

torsdag 20 juni 2019

Respekterad eller diskriminerad

När jag skriver kan jag aldrig ta för givet att bli respekterad, men jag önskar givetvis att bli det, även av dem som inte delar min åsikt. Detta ställer även stora krav på mig själv. Jag kan ju aldrig förvänta mig respekt från andra, om jag själv ringaktar, föraktar, diskriminerar och ignorerar. Jag känner mig kluven inför texter i Bibeln som diskriminerar och särbehandlar människor. Texter som uppmanar oss att utesluta och göra sig av med den som är ond. Det skulle innebära att vi själva kan bedöma huruvida en människa är ond eller god. Att vi kan innesluta eller utesluta. Sådana texter finns i Bibeln. Men Bibeln lär oss också att ingen är god utom Gud.

"Alla har syndat och gått miste om härligheten från Gud" Rom. 3:23

Det är bara genom Guds godhet vi kan bli räddade.

"Men när Guds, vår Frälsares, godhet och kärlek till människorna blev uppenbara, räddade han oss - inte därför att vi gjort några rättfärdiga gärningar, utan därför att han är barmhärtig - och han gjorde det med ett bad som återföder och förnyar genom den heliga anden. Genom Jesus Kristus har han låtit Anden strömma över oss, för att vi genom Guds nåd skall bli rättfärdiga, och, så som det är vårt hopp vinna evigt liv. Det är ett ord att lita på." Titus 3:4-8.

Det finns en del människor som menar att vi inte har rättighet att ompröva och ifrågasätta texter i Bibeln även om de skulle vara motsägelsefulla. De säger: "Så säger Bibeln, så säger Kyrkan, så säger påven eller så säger prästen", och håller fast vid ett synsätt där yttre auktoriteter får ge uttryck åt de viktiga inre valen. Historien har visat att dessa auktoriteter varit ohållbara och ibland styrts av maktbegär och själviska syften. Jag tror att vi måste få ifrågasätta texter som är irrelevanta i vår tid. Det finns grundläggande övertygelser om Gud som är tidlösa. Dem skall vi aldrig förneka eller ifrågasätta, men vår bibelsyn får aldrig komma i konflikt med vår människosyn. Det är inte Bibeln som är auktoriteten i första hand. Det är Gud som är auktoriteten. Det viktigaste budet vi har är kärleksbudet.

"Ett nytt bud ger jag er: att ni skall älska varandra. Så som jag har älskat er, skall också ni älska varandra." Joh. 13:34  

fredag 7 juni 2019

Saklig kritik och tillspetsade formuleringar

När jag skriver på min blogg, eller när jag twittrar eller uttrycker mina åsikter på facebook, så är jag medveten om att jag utsätter mig för både förväntade och oförväntade påhopp. Detta innebär att jag gör mig sårbar. En del menar att det är onödigt att utsätta sig för denna risk, så de väljer att tiga och hålla inne med sina egna övertygelser.

Häromdagen fick jag ett meddelande på messenger som gjorde mig så oerhört glad. Meddelandet kom ifrån en vän, som erkände att vi ofta haft skilda uppfattningar, men att vännen nu hade läst ett av mina inlägg och uppskattat det jag skrivit.

Innan jag öppnade vännens meddelande, kände jag en viss oro, eftersom jag visste att vi tidigare varit oense. Därför var jag beredd på att få ovett för något jag skrivit. Men så blev det inte. Jag fylldes av tacksamhet för att vännen kunde uppskatta det jag skrivit den här gången. Mer tacksam än jag skulle ha känt mig om någon av mina vanliga supporters hade skrivit.

Saklig kritik, ja till och med tillspetsade formuleringar är något jag uppskattar i en pågående dialog, men när den som skrivit en kritisk kommentar plötsligt tystnar, så blir jag väldigt frustrerad och undrar varför svaret uteblir. Många gånger tror jag att det beror på rädslan av att förlänga debatten tills man själv känner sig undanträngd, som i en labyrint eller i en återvändsgränd. Man är rädd för att förlora möjligheten till försvar för den uppfattning man har, eller också är man rädd för att behöva göra korrigeringar, som i värsta fall kan upplevas som en reträtt. I debatten finns ju både vinnare och förlorare.

Att "drämma till med yxan" kan ibland kännas ganska skönt, men det kan vara riskabelt att "hålla i yxskaftet", sedan man "drämt till". I stället för att "hålla i yxskaftet", väljer många angripare att lägga ner yxan efter första hugget och invänta den sårade att själv avslöja sin egen fördärvade beskaffenhet.

Att däremot våga erkänna att hugget var förhastat tycker jag för min del är modigt och respektingivande. Om man vill vinna en människa för det man tror på, så kanske man också ibland får vara beredd att bli vän med fienden. Kanske det då visar sig att fienden också kan vara din vän.

onsdag 5 juni 2019

Utgångspunkten för vår tro och syn på sexualitet.

Ray Baker som är teologisk dr skriver i dag, onsdag den 5 juni 2019 i tidningen Dagen att

Cedersjös skäl övertygar inte.

Se även gårdagens blogg här där Björn Cedersjös artikel finns med

Baker menar att det är bibeltexten som skall vara utgångspunkten och inte den enskildes erfarenhet. Om det är så, så finns det andra frågor där vi för länge sedan övergivit vår bibeltrohet. Frågor som vi numera anser vara självklara, trots att bibeltexten säger något annat.

Jag anser att om vi inte respekterar den enskildes erfarenhet i vår tid, utan i stället väljer att tro på de bibeltexter som vi måste anse vara otidsenliga, så viker vi undan för andra bibeltexter som borde vara mera grundläggande för vår syn på sexualitet, just så som Cedersjö beskriver det.

När vi talar om sexualitet så handlar det inte enbart om homosexualitet utan också om heterosexualitet. Ray Baker har en poäng i när han skriver: "Själv anser jag att det är fel att tala för mycket om att homosexualitet ska "botas". Jag talar hellre om att alla Jesu lärjungar har ett ansvar att hantera just sina frestelser."

Den som aldrig har tagit upp kampen mot de sexuella avarter och den promiskuitet som även kan förekomma ibland heterosexuella, tycker jag har anledning att vara försiktig i sina domar mot homosexuella och i sitt fördömande av all homosexualitet. Promiskuitet och sexuella avarter förekommer även ibland heterosexuella. Alla har någon gång syndat på detta område, men för detta finns nåd och förlåtelse.

Att sexualiteten i första hand handlar om relationen mellan man och kvinna och människosläktets fortbestånd kan väl ingen förneka, men vi måste trots detta komma ihåg att den trasighet som finns i skapelsen innebär att några av oss människor har en annan könsidentitet. Baker skriver: "Låt oss därför möta varandra med respekt och kärlek för våra medmänniskor oavsett könsidentitet eller könsuttryck."

När han därefter skriver att vi ska studera vad Guds ord har att säga om homosexualitet och låter detta vara utgångspunkten för vår tro och syn på sexualitet, så kan jag inte hålla med Ray Baker.

Björn Cedersjös uppfattning övertygar mig mer när han skriver att " I stället för att ifrågasätta bör vi bejaka relationer som syftar till kärlek, överlåtelse och trohet. Samma förväntningar om detta ska självklart gälla som de för heterosexuella relationer." "Jag hoppas att fler tydligt vill öppna dörren för människor som lever i samkönade relationer och låta dem vara fullvärdiga och förtroende-värda medlemmar i ledaruppgifter och med välsignade relationer."

tisdag 4 juni 2019

Dags att ändra sig om samkönade par

I stället för att ifrågasätta bör kyrkorna bejaka samkönade relationer som syftar till kärlek, överlåtelse och trohet, skriver Björn Cedersjö, pastor i Evangeliska frikyrkan i

tidningen Dagen tisdag 9 juni 2019.

Han skriver att han fått ompröva den tolkning av Bibeln han tidigare haft, när det gäller frågan om samkönade par. Hans inställning har tidigare varit att Bibeln säger nej till samkönade relationer. Den omprövning han gjort innebär att han numera säger ja till samkönade relationer. Detta beror på en process han genomgått, som inneburit än förändrad kunskap där han läst alternativa tolkningar av bibeltexter. Dessutom har de möten han gjort med kristna som lever i samkönade relationer, vars liv speglar en överlåtelse till Kristus och Guds verk, fått honom att inse att deras sätt att leva är rätt..

Vid en omläsning av de bibeltexter har han på nytt ställt frågor och funderat på hur de förhåller sig till grundläggande övertygelser om Gud.

Ja jag håller med om att det finns texter som måste läsas och tolkas på ett nytt sätt i vår tid. Vi talar hellre i vår tid om jämlikhet i stället för hierarki. När det gäller manligt-kvinnligt godtar vi exempelvis kvinnliga pastorer och präster. Vi har valt ett demokratiskt styrelsesätt i stället för en kung och vi anser att slaveri är mot Guds vilja även om det förekommer i Bibeln och inte direkt förbjuds.

"Många skulle säga att vi även i Sverige på ett förskräckligt sätt förtryckt homosexuella", skriver Cedersjö. Han menar att det nu är dags att "öppna dörren för människor som lever i samkönade relationer och låta dem vara fullvärdiga och förtroendevärda medlemmar, i ledaruppgifter och med välsignade relationer."

Det är verkligen befriande att läsa detta i tidningen Dagen och jag hoppas verkligen att många i likhet med mig kan hålla med om detta. När jag nu i kväll går in på Dagens debattsida och röstar så tillhör jag tyvärr bara 36% av ja sägarna medan en majoritet 59% inte håller med debattören. Man får innerligt hoppas att den skrämmande statistiken beror på att det fortfarande finns en majoritet som inte vågar bekänna färg i denna viktiga fråga.

Se länk ifrån Aftonbladet

onsdag 29 maj 2019

Åsiktsförtryck, åsiktsregistrering eller åsikts och yttrandefrihet.

Jag är tacksam för att vi i vårt land har frihet att ge uttryck för våra åsikter i tal och skrift. Det kallas för åsikts och yttrandefrihet, och innebär att varje medborgare i tal, skrift eller bild, eller på annat sätt har rättighet att meddela upplysningar och uttrycka tankar, åsikter och känslor. Denna frihet är grundlagsskyddad i Sverige.

Men det finns sådant som man inte får säga. Det är förbjudet att förtala någon och det är också olagligt med uppvigling och hets mot folkgrupp.

Är denna åsikts och yttrandefrihet fortfarande självklar, eller finns det anledning till oro för den senaste tidens utveckling. Jag funderar i detta sammanhang på den av Europaparlamentet antagna texten den 26 mars 2019, om upphovsrätt på den digitala inre marknaden. Kan detta resolutionsförslag i förlängningen medverka till en begränsning av friheten att på internet meddela sina tankar i tal och skrift?

En annan sak som oroar mig är det hat och misstroende som pågår i den politiska maktens korridorer, där man enligt min åsikt missbrukar yttrandefriheten.

När Moderaterna ville gå händelserna i förväg och utnyttja den upp-piskade hatstämningen mot Statsrådet Annika Strandhäll innan riksdagens ledamöter haft möjlighet att ta ställning till konstitutionsutskottets granskning, anser jag att det har gått för långt. Detta är tyvärr inte något nytt. När hat och misstroende får ersätta sakpolitiken blir man orolig för utvecklingen.

"Stefan Löfven framhåller flera gånger att det är obegripligt och oseriöst att partierna inte väntar in KU:s granskning. Han menar att KU har en viktig roll i granskningen av statsråd, vilken man nu sätter åt sidan."

Vad är anledningen till att det är så många som inte vågar att ge uttryck för sina tankar och åsikter? Många gånger tror jag det beror på att man inte vill bli utsatt för den granskning som det kan medföra.

Det finns en del som säger till mig att jag när jag skriver bör tänka på dem som tillhör samma församling som jag och därför visa hänsyn, så att jag inte blir till anstöt för mina troende bröder och systrar. Mina åsikter skulle ju också kunna vara till skada för den som inte delar vår gemensamma tro. Kanske till och med späda på de fördomar som finns om oss.

Naturligtvis är jag medveten om alla de risker som finns när man i all sin ofullkomlighet försöker ge uttryck för sina åsikter. Trots detta vägrar jag att rätta mig i ledet ibland alla de konformister som har en egen agenda.

Jag vill fortsätta att vara fri, även om det skulle innebära att jag ibland får gå ensam.

fredag 24 maj 2019

Påståendet att politikerna backat om hotade Hälsocentret i Motala

Var det protesterna om hälsocentret som fick effekt?

Jag läser i MVT i dag att Socialnämndens ordförande Maths Andersson (L) sagt att nedläggningsbeslutet av hälsocentret i Motala fortfarande står kvar. Detta har ingenting att göra med de protester och den demonstration som pensionärerna i Motala genomfört. Det är hyckleri att påstå sådant. Kommunen ska inte driva verksamheten som tidigare. Det beslutet hade Alliansen redan fattat före demonstrationen.

SD som varit på Alliansens sida om nedläggning, hade tidigare ångrat sig, så att de ville rädda hälsocentret, men nu har de på nytt gjort en kovändning, och står fast vid sitt tidigare ställningstagande genom att avstå från att rösta om att nedläggningsbeslutet skall rivas upp. Vad är deras avsikt med detta?

Maths Andersson kan inte svara på frågan om pensionärerna kan räkna med samma avgifter som tidigare, med de nya intressenterna. Det kan väl vem som helst räkna ut, att om en privat aktör skall driva verksamheten vidare, så måste vinstintresset finnas med. Går det inte att i kommunens regi effektivisera hälsocentret i besparande syfte, genom ett bättre samarbete med dem som har ansvaret för verksamheten? Kommer en privat att aktör att lyckas bättre med det och i så fall till vilket pris?

Hälsocentret i Motala är inte ämnat bara åt friska och aktiva pensionärer. Inte heller åt dem som har fet plånbok som en del politiker tycks tro, eftersom man nu vill privatisera det. Det är i högsta grad en källa till hälsa och välbefinnande för ett stort antal pensionärer, som har olika fysiska krämpor. Det kan också gälla det psykiska välbefinnandet.

Det vore därför en besparing för kommunen på längre sikt, om verksamheten fick fortsätta. Är det inte kommunens uppgift att värna om de äldres välfärd i stället för att skyndsamt nedmontera denna verksamhet i ett rasande tempo? Det handlar om förvaltningens ansvar för hur våra skattemedel användes och vilka prioriteringar man gör. En besparing på 2,3 miljoner för verksamheten kan i längden jämföras med vad det kostar om de som fråntas denna möjlighet inte längre orkar att ta hand om sig själva.

lördag 11 maj 2019

Manifestation av pensionärer i Motala

Jag har tidigare skrivit om
det överraskande skandalförslag, som lagts av den nya kommunledningen i Motala.
Det handlade bland annat om nedläggning av Hälsocentret i Motala. Att det var överraskande visade sig ganska snart, då förslaget genomfördes utan vidare konsultation med berörda parter. Med andra ord allmänheten kördes brutalt över av Alliansen i Motala, som omedelbart valde att dra ned på socialnämndens budget.

Med bara några dagars korta varsel genomförde Alliansen sitt beslut om total nedläggning av Hälsocentret, vilket får katastrofala följder för äldres välfärd. Alliansens politik slår hårt mot vår gemensamma välfärd.

Förslaget genomfördes dessutom med stöd av Sverigedemokraterna, men i torsdagens tidning den 8 maj står det i MVT att SD ändrat sig och vill rädda kvar hälsocentret, men ett beslut är redan taget, trots att många protesterar. Den här gången vill SD få upp ärendet på förhandlingsbordet igen. Detta i samarbete med Socialdemokraterna, som tidigare har vägrat att samarbeta med SD. Man kan verkligen undra hur det är möjligt att göra en sådan kovändning på så kort tid och vad anledningen till detta kan bero på.

Hade det inte varit bättre att fråga berörda parter om det finns alternativa utvägar i stället för en total nedläggning?

Jag har försökt att få en dialog med Alliansens kommunpolitiker, med anledning av min förra artikel. Den ende som svarat på mina frågor är Erik Forslund KD. Trots att det inte är hans bord, så menar han att han är tillräckligt insatt i frågan:
"Jag har försökt att förklara varför besparingar har behövt göras. Om det inte finns pengar till all verksamhet inom socialförvaltningen, så måste det tyvärr sparas,"
skrev Erik Forslund till mig på Facebook.

I dag lördag den 11 maj skriver Marianne Walter (S) i MVT att Alliansen agerar kortsiktigt när man väljer att dra ned på socialnämndens budget.
"Alliansen har redan nu, fyra månader in på mandatperioden, påbörjat nedmonteringen av vår gemensamma välfärd. Detta med aktivt stöd av Sverigedemokraterna. Allra synligast blir detta inom socialförvaltningen. Inom loppet av några månader har Alliansen lyckats fördubbla nedskärningen av socialnämndens ram."

M. Walther skriver dessutom att utöver de nedskärningar som görs
"förväntas äldreomsorgen dessutom minska sina kostnader med 30 miljoner, dels på grund av fjolårets budgetunderskott men också på grund av Moderaternas och Kristdemokraternas nationella budget, som tog bort nästan 10 miljoner kronor i statsbidrag som Motalas äldreomsorg tidigare kunnat nyttja."

Socialnämndens ekonomi ser visserligen dyster ut, men att fatta kortsiktiga lösningar, utan att förhandla med de parter som borde ingå i beslutsfattandet kan i längden bli dyrköpta sparpaket.

Att tala om att ett öres skattehöjning, kan lösa problemen, så som SD förordar klingar naturligtvis inte särskilt bra för Alliansen, som i stället förordar andra sparåtgärder. De skär ner på vår gemensamma välfärd och på våra skattemedel.

"När man lägger ner Hälsocenter, minskar på antalet korttidsplatser och drar ner på dagverksamheten för dementa så plockar man bort viktiga bjälklag. Man avsäger sig det gemensamma ansvaret och lägger över allt ansvar på individen och dess anhöriga." (citat M.Walther.)

Nu kokar det bland Motalas pensionärer i protest mot nedläggningsbeslutet. "På måndagens fullmäktige kommer ett stort antal hälsocenters-supportrar att besöka mötet för att ställa politikerna till svars." "Vi planerar också en manifestation på Drottningplan." Den inleds klockan 15,45 och pågår till 16,30.
"Socialnämndens ordförande, Maths Andersson menar att det är en demokratisk rättighet att manifestera och uttrycka sin åsikt om de beslut som politikerna tar. Men det kommer inte att påverka dem."
(slut citat från MVT 9 maj 2019)

Än är inte sista ordet sagt i denna fråga. Jag hoppas att frågan tas upp igen och att politikerna lär sig att samarbeta och lyssna både på sina politiska kollegor och på oss pensionärer. Rolf Ericson Motala

söndag 5 maj 2019

Vad menar man med orden: "Krossa Sionismen"?

SSU :s förbundsordförande Philip Botström som bett om ursäkt för den kontroversiella sången om att ”krossa sionismen” som framfördes på första maj i Malmö. – Botström bad om ursäkt och lovade stopp för kontroversiella sången ”Som SSU:are har man ett ansvar att visa respekt och förståelse för det judiska folket och inte använda sig av språkbruk som kan misstolkas. Därför ska våra medlemmar i framtiden inte uttrycka eller sjunga den här typen av slagord”, skrev Botström. Ramsan handlar egentligen om kritik mot Israels ockupationspolitik och inget annat. – SSU har aldrig varit och är inte antisemitiskt. Men man måste kunna kritisera förtrycket av en folkgrupp och den ockupationspolitik som förs av Israel. Sionismen existerar i olika former. En del av sionismen förespråkar utökade israeliska bosättningar och israelisk militär närvaro i hela Palestina. Det kan väl hända att valet av ord som "krossa sionismen" kan uppfattas som kontroversiella, men om man tänker på vad det handlar om, så tycker jag att det är värre att man tiger om Israels övergrepp. Det finns i vilket fall som helst inget försvar för den våldsspiral som accelererar just nu mellan israeler och palestinier. Båda sidorna bär på skuld för sina övergrepp, en del starkare och mera överlägsna än andra.

fredag 3 maj 2019

Vill du ha plats?

One.com För 20 kronor per månad får du 50GB webbutrymme

tisdag 23 april 2019

Vem ville vårt liv?

Jag har nu gjort en ordentlig redigering och uppdatering av min livsberättelse. Här är de fem första kapitlen. Fortsättning följer i samma stil: KLICKA HÄR!

måndag 22 april 2019

Jag vill växa

Jag vill växa
Text & musik Rolf Ericson
Ps. 92:15, Jes. 40: 30-31, Matt. 11:28-29

Även om det gör ont vill jag växa,
till mognad och tjänst för livet
Ge mig kraft, ge mig mod,
så att liv kan få gro,
tillsammans med dem som lider

Ännu när vi blir gamla vi växa
så skjuter vi skott och grönskar
för att vi skall förkunna
att Herren är rättfärdig
tillsammans med dem som växer

Han förökar den kraftlöses styrka,
ja han ger den trötte kraft
De som väntar efter Herren,
hämtar åter ny kraft.
tillsammans med dem som växer

Är du trött, är du tyngd utav bördor.
Kom till mig har Jesus sagt.
då skall du finna vila,
finna vila för din själ,
tillsammans med dem som växer
2019-03-18

söndag 21 april 2019

Påsksång

Påsksång med text och musik av Rolf Ericson Se noter här

Himmelriket har kommit. Mörkrets tid är förbi.
Från graven han uppstått i påskmorgonens glans
och himlen har hälsat att segern är hans.
Guds rike har kommit, Guds rike är här, Guds rike är här och nu.

Himlen har landat på jorden. Nu är uppståndelsens tid.
Döden besegrad som hopplöshet bar.
Livet har vunnit med segrarens svar.
Ja, Jesus har segrat i himlen på jorden. Guds rike är här och nu.

Himlen jag har i mitt hjärta, i Jesus min Frälsares namn.
När slutligt jag lämnat min jordiska kropp,
av evighet buren med underbart hopp,
Tillkomme ditt rike i himlen på jorden, Guds rike är här och nu.

fredag 12 april 2019

Öppet brev till kommunledningen i Motala kommun

BREV TILL MOTALA KOMMUNLEDNING

Överraskande skandalförslag från nya kommunledningen i Motala kommun.
av Rolf Ericson

17,9 miljoner kronor vill socialnämnden i Motala kn spara. Detta ska ske genom att ta ifrån de äldre och det ska ske överraskande så att ingen hinner att reagera. Redan nu på måndag ska politikerna ta ställning om man ska lägga ned hälsocentret för de äldre och dessutom minska antalet korttidsplatser på Strandvägens äldreboende. Jag har svårt att tro att de partier i alliansen jag röstat på i kommun och landsting kan stå bakom sådana skamliga förslag.

När jag för mer än ett år sedan skrev till den tidigare ledamoten för pensionsrådet i Motala Anne-Lie Liljedahl (S) fick jag följande svar:

"Hej Rolf!
Tack för ditt mail. Det är riktigt att man i Fullmäktige har fattat ett beslut om att kommunens Hälsocenter ska arbeta först och främst med att fånga upp, aktivera och motivera äldre människor att börja träna och så långt det är möjligt behålla sin fysiska funktion. Det är klart konstatera att det aldrig är försent att börja att träna och att det ger resultat. Jag är stolt över  att den politiska majoriteten i Motala har fattat ett beslut att aktivt medverka i den processen genom Hälsocenter. Allt förebyggande arbete är värt varenda skattekrona. Det vi också har sagt är att vi ska samverka med andra aktörer för att få en långsiktighet i tränandet. Det vilar ett egenansvar i att vilja leva ett mer hälsoinriktat liv. Kommunen ska vara en medaktör i detta. Vi har en viss kapacitet och den ska användas till ovanstående målgrupp och inriktning.  När det sen gäller människor  med långvarigt funktionshinder och som har haft det  svårt att hitta regelbundna träningssituationer efter rehabiliteringstider osv kommer vi att titta extra på.  Många av dom går i Gamla stan och det ska man fortsättningsvis också göra, samtidigt kommer det nya Centret på Samuelsberg att ha kapacitet att också ta emot den gruppen .Som du påpekar har det varit svårigheter att hitta andra träningssituationer och det kommer vi att ta hänsyn till. Vår målsättning är att vi framåt kan öppna fler små centra i andra bostadsområden för bla dom som behöver närhet till träning.  En Socialdemokratisk värdegrund är att man betalar skatt  efter förmåga och får efter behov. En värdegrund som jag och Socialdemokratin arbetar för.
Hälsningar Anne-Lie


Jag har också tidigare skrivit till den nya kommunledningen utan att få något svar. Jag frågade dem om de hade samma ansvarsfulla omdöme som den gamla. Att svaret uteblev berodde kanske på att de inte kunde hålla med om det. Många nya initiativ togs under förra mandatperioden med utökad verksamhet och ett nytt center på Samuelsbergshemmet. Detta med tanke på hur viktigt det är med friskvård för de äldre. Jag hoppas verkligen att politikerna inte tar ett så klandervärt beslut och att många reaktioner väcks från folket innan det gått för långt. Borde man inte invänta en sådan reaktion innan man fattar avgörande beslut? Jag förväntar mig ett svar denna gång ifrån någon ansvarstagande politiker i kommunledningen.

Att fatta ett så oansvarigt beslut när man nyligen satsat på att förnya verksamheten för de äldre är ett oanständigt resursslöseri. Alliansen i Motala behöver nog ha bättre samarbetsvilja med S om vi väljare i fortsättningen ska kunna ha förtroende för kommunledningen.


Webbmaster: Rolf Ericson

tisdag 9 april 2019

Jesu Kristi eviga rike

BIBELSTUDIER MED ROLF

Bibelstudier med Rolf
Jesu Kristi eviga rike.
av Rolf Ericson

2.Petr. 1:10-11. "Gör i stället allt ni kan, bröder, för att befästa er ställning som kallade och utvalda. Gör ni det kommer ni aldrig på fall, ty då skall ni få fritt och öppet tillträde till vår herre och frälsare Jesu Kristi eviga rike."

I stället för att vara overksamma skulle de göra någonting och om de gjorde detta skulle de få ett fantastiskt förmånligt löfte, ja det låter nästan för bra för att vara sant. För det första: De skulle aldrig komma på fall och för det andra de skulle få fritt och öppet tillträde till Jesu Kristi eviga rike.

När jag läser detta blir jag ju väldigt nyfiken. Vem är det som får sådana fantastiska erbjudanden? Det står vilka de är. Det är de som är kallade och utvalda. Min nyfikenhet stegras ännu mer. Vilka är det som är kallade och utvalda? Om vi går tillbaka i historien så ser vi att Gud kallade sitt egendomsfolk. Det står att de var utvalda och vi frågar varför var de utvalda? Det gamla förbundets egendomsfolk, som var det judiska folket utvaldes för att det var av detta folk som Jesus skulle födas och ett nytt förbund upprättas. Gud gav detta folk särskilda löften och välsignelser eftersom han hade utvalt dem till att bli hans egendomsfolk.

Vi läser i Bibeln att Gud alltid ger löften till sina utvalda. Därför kallas de"löftets barn" De kallades också "Guds Israel". Men i Romarbrevets nionde kapitel står det också vilka det var som förutom det judiska folket kallades för "löftets barn" Gud begränsar inte sin kallelse och sina löften bara till ett särskilt folkslag. Guds löften gäller alla, som Herren vår Gud kallar.

Då infinner sig nästa fråga: "Kallar han bara dem som han vill kalla, eller kallar han på dem som vill bli kallade?" Ja båda frågorna kan besvaras med ja, eftersom Gud vet allt om oss. Det står att Gud vill rädda alla människor, men han har också lagt valet hos varje människa. Många är kallade, men få är utvalda. Det står till och med i Hoseas bok 11:2 "Men ju mer de har blivit kallade, dess mer har de dragit sig undan." Varför är det så? Varför flyr vi när Gud kallar? Vi läser i början av Bibeln att de första människorna gömde sig för Gud av rädsla för att bli upptäckta eftersom de var nakna. De hade blivit medvetna om sin nakenhet och levde inte längre under den oskuld de hade levt i före syndafallet. Denna medvetenhet hade fått dem att känna sin egen skuld och detta i sin tur hade lett fram till ett flyktbeteende. Men Gud som redan visste allt om dessa sina första skapade människor sökte ändå upp dem och ropade på dem: "Var är du?"

Så har det varit för människor i alla tider. Gud har aldrig upphört att i kärlek kalla på människor, men kallelsens tid är begränsad. Bibeln varnar oss alla för att vara för sent ute Gud kallar i dag. Det finns ingenting som säger att han kommer att kalla i morgon. Hebr. 4:7 "Om ni hör hans röst i dag, förhärda inte era hjärtan." Det handlar inte om känslan att vara kallad, så om du säger: "Jag känner mig inte kallad", så kan du i alla fall vara det eftersom kallelsen ligger i viljan. Du vill, men du väntar på att bli bekräftad i ditt känsloliv. Då vill jag tala om för dig att en sådan bekräftelse inte är nödvändig, om du vill bli kallad. Här gäller för dig som tvekar att du griper tillfället när det kommer och besvarar den kallelse du förnimmer. Kanske du har din sökningstid just nu. Säg ja när han säger "Kom!" Du kanske blir rädd för den avsaknad av känslor du har och du frågar kanhända om du är förhärdad och inte längre är mottaglig för Guds kallelse. Jag vill då trösta dig med att säga att du skulle aldrig ha tänkt sådana tankar om du vore det. Det är inte denna rädsla och allt annat som hör till din svaga natur, dina frestelser, dina onda anlag, din tröghet till att fatta Guds ord, som kommer att driva dig bort ifrån Gud. Det är tvärtom så att allt detta kommer att leda till att Gud i sin kärlek kommer närmare dig. Om du tar ett enda litet steg emot honom så kommer han att med öppna armar springa emot dig precis som fadern i liknelsen om den förlorade sonen i Lukasevangeliets femtonde kapitel. Det står i Luk. 15:20: "Redan på långt håll fick fadern syn på honom. Han fylldes av medlidande och sprang emot honom och omfamnade och kysste honom" Sådan är Gud mot oss människor. Han älskar dig och mig precis sådana som vi är, menn han väntar på att få vår kärlek tillbaka. Därför kallar han på oss.

Du är kallad till "Jesu Kristi eviga rike" läste vi. Du har fritt och öppet tillträde till detta rike som finns här och nu. "Himmelriket har kommit, mörkrets tid är förbi. Från graven han uppstått i påskmorgonens glans, och himlen har hälsat att segern är hans. Guds rike har kommit, Guds rike är här. Guds rike är här och nu."(R.E.)

Jesus har intagit sin plats på Faderns högra sida. Han regerar redan nu i sitt eviga rike och den makt han har vill han ge till oss så att vi kan utbreda kunskapen om hans rike i vår tid. Det är ett rike som redan existerar och där Jesus redan har intagit sin plats. Har du intagit din plats i detta rike?

Om du har hörsammat kallelsen, så kan du inte längre vara overksam. Du och jag har hamnat i en livsprocess som ständigt växer. Eftersom vi redan är kallade och utvalda, så behöver vi leva i en ställning där vi hela tiden befäster vår identitet. Johannes skriver i sitt första brevs tredje kapitel: "Vilken kärlek har inte Fadern skänkt oss vi får heta Guds barn. Det är vi. Världen känner oss inte, därför att den aldrig lärt känna honom. Mina kära, nu är vi Guds barn, men det har ännu inte blivit uppenbart vad vi kommer att bli. Vi vet dock att när han uppenbarar sig, kommer vi att bli lika honom, ty då får vi se honom sådan han är. Var och en som har detta hopp till honom renar sig själv liksom han är ren."

Jag förstår den som tycker att det låter alltför anspråksfullt att säga: "Jag är Guds barn" För många år sedan träffade jag en dam när jag var ute och knackade dörr för att inbjuda människor till Gud. Hon sa: "Hur kan ni veta att ni är Guds barn? Det är väl bara Gud som vet om ni är det." Jag svarade henne att det är inte vi som säger det utan det är Guds ord till dem som hörsammat kallelsen. Vi får inte bara kallas Guds barn. Vi är det! Men inte hur som helst skulle jag vilja tillägga. Det handlar om en ständig reningsprocess, ett vilsamt och rofyllt tillstånd i närhet till Jesus där vi får bekänna våra synder och där vi får leva i en förvissning om att "om någon syndar, har vi en som för vår talan inför Fadern, Jesus Kristus som är rättfärdig." 1.Joh.2:1

Vi läste att vi aldrig kommer på fall om vi befäster vår ställning som kallade och utvalda. Innebär detta att vi alltid lever ett oklanderligt liv. Nej så är det inte. Det står visserligen i Ps. 145:14 "Herren uppehåller alla dem som är på väg att falla, och han upprättar de nedböjda." Vi blir alla utsatta för frestelse och vi faller också, trots att vi tillhör Herren, men Gud vill redan när vi är på väg att falla uppehålla oss. Vi får befästa vår ställning som kallade och utvalda stod det och när vi gör det, så upprättar han oss på nytt.

Bön: "Gud vår Fader, tack för att vägen till dig alltid är öppen genom Jesus Kristus. Hjälp oss att leva i din förlåtelse. Stärk vår tro, öka vårt hopp och uppliva vår kärlek. Amen"


Webbmaster: Rolf Ericson

fredag 5 april 2019

Att dö är att leva

BIBELSTUDIER MED ROLF

Bibelstudier med Rolf
Att dö är att leva
av Rolf Ericson

2. Tim. 2:8-9 "Minns att Jesus Kristus, ättling till David, har uppstått från de döda, enligt mitt evangelium, för vars skull jag far illa och till och med har satts i fängelse som en förbrytare.

Paulus satt i fängelse för att han hade förkunnat evangelium. Han hade förkunnat budskapet om Jesu Kristi uppståndelse från de döda. Ett budskap som skapade oro hos makthavarna. Det var ett livsfarligt uppdrag och han var hela tiden inställd på att det han gjorde kunde få sådana konsekvenser.

Om jag tänker tillbaka på mitt liv som kristen, så har jag inte varit med om något sådant. Visserligen har även jag genomgått perioder av lidande och förföljelse på grund av min tro på Jesus, men under min livstid har det varit fritt för alla i vårt land att förkunna evangelium och ge uttryck för sin tro på Gud. Så har det inte alltid varit ens i vårt land. Det har funnits tider då kristna fått sitta i fängelse på grund av sin tro även här i Sverige. En del av mina förfäder fick emigrera till Amerika på grund av den religiösa intoleransen. De uthärdade denna smälek, som är en naturlig företeelse för den som vill vara en Kristi efterföljare. Det fanns en särskild orsak till detta. Det var samma orsak som Paulus skrev till Timotheos om: "för vars skull jag far illa." Paulus var beredd att fara illa, eftersom han hade fått uppdraget att föra ut ett budskap som fick sådana konsekvenser på den tiden och i det sammanhang i vilket han då levde. Livsvillkoren är likadana i vår tid även om formerna skiftar.

Frågan jag vill ställa är: "Hur mycket är vi beredda att fara illa för den tro på Jesus som vi fått erfara?" Ja, jag säger "erfara", eftersom tron är både en gåva och en erfarenhet.

Du kanske säger: "Det här angår inte mig. Jag har aldrig känt mig kallad av Gud till att tro på Jesus." Då vill jag fråga dig: "Vem har sagt att du skall känna dig kallad?" Det handlar inte om att känna sig kallad. Det handlar om att vara det. Du är kallad av Gud till att tro på Jesus som din personlige Frälsare, antingen du känner det eller inte. Kom inte och säg att du aldrig blivit kallad. Du vet mycket väl att Gud gång på gång har låtit dig komma i kontakt med honom genom evangelium, precis så som sker just nu när jag talar till dig. Sanningen är i stället den att du har ignorerat kallelsen. Du har inte låtit ordet få fäste i ditt liv.

Se vers 1 i samma kapitel: Timotheos skulle få .."hämta styrka i den nåd vi får genom Kristus Jesus."

Vi har fått nåd precis som Timotheos. Denna nåd som vi har fått har blivit lagt i bräckliga lerkärl, som kan gå sönder. Vi är bara människor, men kraften som vi får är gudomlig och erfarenheten vi gör är så värdefull att ingenting går upp emot detta; att få fullfölja uppdraget. Det får kosta vad det vill.

Se vers 10 i samma kapitel:
"Ty har vi dött med honom, skall vi också leva med honom; härdar vi ut, skall vi också härska med honom; förnekar vi honom skall han också förneka oss; är vi trolösa, förblir han ändå trogen, för han kan inte förneka sig själv."

Bibeln talar här och på många andra ställen i nya testamentet om att leva och att dö med Jesus. Det handlar symboliskt om liv och död fast i omvänd ordning. I vanliga fall tänker vi att döden kommer efter livet, men i detta sammanhang är det tvärtom så att döden kommer före livet. Det handlar om en process som sker när vi möter Herren Jesus Kristus. Något sker som är svårt att med ord beskriva. Vi dör med Jesus och precis som Jesus har dött och uppstått, så sker samma sak med den som tar emot honom. Först dör vi och sedan uppstår vi med Jesus. Om vi har dött med Jesus, så innebär det bildlikt talat, att vi har bränt alla broar som ligger bakom oss och det återstår bara en väg mot framtiden. Att handskas med sin kristna tro får konsekvenser för framtiden. Tron är inte ytlig som fernissa. Den ingriper på ett eller annat sätt i hela vår tillvaro. För Paulus var det självklart att lida för evangeliet. Samtidigt med lidandet och försakelsen fanns det hos honom en glädje mitt i lidandet, eftersom han visste att han kämpade för det som var rätt och som skulle få en så stor betydelse för evangeliets segertåg över världen. Det finns något positivt i det lidande som innebär att vara en Kristi efterföljare.

Se 1. Petr. 1:6-9.
"Därför kan ni jubla, även om ni just nu en kort tid skulle få utstå prövningar av olika slag, för att det som är äkta i er tro - och detta är långt dyrbarare än det förgängliga guldet, som dock måste prövas i eld - skall ge pris, härlighet och ära när Jesus Kristus uppenbaras. Ni har inte sett honom men älskar honom ändå; ni ser honom ännu inte, men tror på honom och kan jubla i outsäglig och himmelsk glädje, då ni nu står nära målet för er tro: era själars räddning"

Är det inte just detta som är så fantastiskt? Att vår tro, som är en gåva och en erfarenhet, kan få sådana konsekvenser att vi är beredda att med uthållighet möta det som ligger framför oss.

Det finns en lättare väg. En väg som inte för till liv, men den besparar oss från försakelse och lidande. Emil Gustafson, helgelseförkunnaren som levde i början av nittonhundratalet har beskrivit det så här:

"Det är nu jämförelsevis lätt att vara kristen; och blir man inte alltför andlig, så kan man undvika all smälek av världen."

Må Gud hjälpa oss att inte välja denna lättare väg.

"Jag vet en väg som leder till himlens sälla land, väl för den genom mörker och lidande ibland, men till den ljusa staden den ändå säkert bär. Den vägen Jesus är, den vägen Jesus är." (Hildur Elmers.)

Det lidande jag talar om är inte detsamma som det lidande vi ofta åsamkar oss själva. Det handlar inte om att vi späker oss och tar på oss en religiös attityd. Inte ens att vi fastar och ber om vi gör det med felaktiga syften. I Jesaja 58:3 ff. läser vi hur man på ett felaktigt sätt fastade för att göra sin röst hörd hos Gud.

"Vad tjänar det till att vi fastar, när du inte ser det, att vi späker oss när du inte märker det? Men se på era fastedagar sköter ni era sysslor, och alla era arbetare driver ni bara på. Och se ni håller er fasta med kiv och split, med hugg och slag av gudlösa nävar. Ni håller inte mer fasta på sådant sätt att ni kan göra er röst hörd i höjden. Skulle detta vara en fasta sådan som jag vill ha? Skulle detta vara en rätt späkningsdag?Att man hänger med huvudet som ett sävstrå och sätter sig i säck och aska, vill du kalla sådant att hålla fasta, att fira en dag till Herrens behag?

Alltså de ägnade sig åt ett religiöst beteende som inte ledde någonstans utan i själva verket var ett eget påtaget lidande. Sättet upprepas än i dag av dem som är skrämda av lagens krav och som själva tror att man måste blidka Gud och bete sig på ett visst sätt för att bli känd av honom. Det är lätt att glömma att det vi inte kan göra eftersom vi har kommit till korta, det har Gud redan gjort för att befria oss ifrån lagens krav.

Det lidande jag talar om handlar om kärlek, vilket är något helt annat än krav. Så här står det i 2.Kor. 5:14:
"Kristi kärlek lämnar mig inget val, ty jag har förstått att om en har dött för alla, då har alla dött. Och han har dött för alla, för att de som lever inte mer skall leva för sin egen skull,utan för honom som dog och uppväcktes för dem."

Kärleken är själva drivkraften in i det liv till vilket vi är kallade. Då lever vi inte längre ett själviskt liv. Vi lever för Jesus och detta tar sig uttryck i att vi lever för våra medmänniskor. Vi lossar orättfärdiga bojor och löser okets band. Vi ger de förtryckta frihet, bryter bröd åt den hungrige, skaffar fattiga och husvilla rum, klär den nakne och vi drar oss inte undan den som är av vårt kött och blod.

Allt detta innebär ibland lidande och försakelse, men i slutändan ger det tillbaka så mycket mer av både glädje och hänförelse, så att vi är villiga att välja detta. Det handlar om att bli lik Jesus precis så som vi sjunger i en gammal sång med text av Charles P. Jones och i översättning av Otto Witt år 1922. Sången har nummer 594 i Segertoner:
" 2.Djupare, o gode helge Ande, djupare mig drag, tills mitt liv har helt gått upp i Jesus och hans viljas lag. Kör: O, djupare mig för och högre dag för dag. Ja visare mig gör, Herre i din helga lag.3. Djupare om lidande det kostar, djupare ändå, så att rotad i hans helga kärlek frukt jag bära må."

Bön: "Gud, som genom Kristus har försonat världen med dig själv. Låt din goda vilja bli synlig för oss. Ge oss kraft att gå lidandets och kärlekens väg. I Jesu namn. Amen"


Webbmaster: Rolf Ericson