Twingly statistik

onsdag 17 juli 2019

Dokumentation av Ulla-Britts hjärtsjukdom

Jag dokumenterar för att informera de närmaste och alla som är intresserade. Jag känner ingen oro för jag vet att hon är i goda händer både på ett och två sätt.

3 juli 2019 8,59  Ulla-Britt hade fått akuta problem med sin hälsa. Jag skjutsade henne till läkare. Hon hade fått en tid klockan 10 på förmiddagen vid Borensbergs vårdcentral.  Efter detta besök blev hon remitterad till Hjärtmottagningen i Motala.

15 juli 2019 Under natten fick vi åka till akuten med Ulla-Britt för värre andningssvårigheter än tidigare. Hon blev inlagd på avdelning 13 för behandling av akut hjärtsvikt

16 juli 2019 I dag besökte Susanne och jag Ulla-Britt. Vi fick också träffa en läkare och vi fick ganska god kännedom om hennes tillstånd. Förutom sin hjärtsvikt har hon också förmaksflimmer. Vätskeminskningen går långsamt. Jag fick intrycket av att hon får mycket god vård. En ung, kvinnlig läkare som är mycket noga med att kontrollera och följa alla hennes värden. Ulla-Britt är mycket trött och medtagen.

16 juli 2019  Jag har nyss fått veta att Ulla-Britt blivit flyttad till hjärtavd. där hon får noggrannare kontroll på sina värden.

17 juli 2019 Vid mitt besök i eftermiddag fick jag veta att Ulla-Britt har sviktande njur och levervärden på grund av förmaksflimret. Det går långsamt med vätskeminskningen, vilket påverkar hennes mående. Under dagen har man utfört ultraljud på hjärta och njurar. I eftermiddag har man satt in läkemedel genom dropp, som skall påskynda vätskeminskningen. Läkarna har god kontakt med specialister på US i Linköping.

17 juli 2019 Som jag tidigare meddelat så fick Ulla-Britt på grund av sina besvär kontakt med läkare i Borensberg den 3 juli då bl.a. EKG togs. Vid detta besök blev hon också remitterad till Hjärtmottagningen i Motala. Under väntetiden har hon drabbats av hjärtflimmer, vilket man kan se när man jämför proverna. Om hon fått komma in direkt hade detta kunnat undvikas. Vad säger man om detta?

18 juli 2019

I dag har Susanne och jag besökt Ulla-Britt. Vi har också fått träffa en ung och trevlig läkare Erik och blivit informerade om hennes tillstånd, som just nu är mycket allvarligt, eftersom det går mycket långsamt med att få värdena under balans för hjärta, njurar och lever. Hjärtsvikt är ett allvarligt tillstånd med hög mortalitet och försämrad livskvalitet. Den utvecklas oftast långsamt och drabbar framförallt äldre. Typiska symtom är bl.a. dyspné och trötthet. De vanligaste bakomliggande orsakerna till hjärtsvikt är hypertoni och ischemisk hjärtsjukdom. Dessutom har ju den senaste tidens upptäckt av förmaksflimmer försämrat Ulla-Britts tillstånd. I går eftermiddag sattes läkemedlet Simdax in för intravenös behandling. Detta läkemedel ges intravenöst under 24 timmar vid akut försämrad svår hjärtsvikt i situationer då konventionell behandling inte är tillräcklig. Läkaren har tidigare informerat att maximal effekt visar sig först efter två dygn. Det finns även andra möjligheter för att stimulera hjärtat genom elchocker, men Ulla-Britt anses vara i för dåligt skick just nu för en sådan behandling. Det som just nu är alarmerande är att det tar tid att få ut all vätska ur kroppen. Allt beroende på hjärtats försämrade kapacitet. Vi tyckte att Ulla-Britt verkade bättre trots sitt svåra tillstånd. Personalen på hjärtintensiven är helt fantastiska och vi ser med tillförsikt fram emot ett förbättrat tillstånd. Vi får tala med överläkaren sa jag till läkaren och han trodde att jag menade överläkaren på sjukhuset, men då jag pekade uppåt förstod han vad jag menade. Vi är tacksamma för fortsatta förböner.

19 juli 2019 Susanne, Rosmarie och jag besökte Ulla-Britt på förmiddagen och stannade cirka en och en halv timme. Ulla-Britt har svarat bra på Simdaxbehandlingen och äntligen börjat lämna ifrån sig vätska i större mängd än tidigare. Njur och levervärdena börjar stabiliseras och även om hon än så länge är trött och medtagen verkar det som om krisen har vänt. Även läkarna var positivt överraskade av förändringen. Rosmarie följde med hem och vi åt lite mat tillsammans. Hon återvänder senare på eftermiddagen till Ulla-Britt. Vi är så tacksamma för att hon är bättre.

20 juli 2019 Jag har varit hos Ulla-Britt i cirka 3 timmar. Hon vårdas fortfarande under uppsikt på Hjärtintensiva enheten vid Lasarettet i Motala. Hon svarar bra på den Simdaxbehandling hon tidigare fått. Vi blev uppmanade att respektera tiderna för besökstid som är mellan klockan 14 och 19. Ulla-Britt har haft en del problem med magen och hon har därför fått laxerande behandling.

21 juli 2019 Susanne och jag besökte Ulla-Britt från klockan 14 till och med klockan 16,30 Ulla-Britt var mycket piggare i dag än tidigare och satt uppe i stolen när vi var där. Vad jag tidigare har glömt att skriva är att hon fått ett hjälpmedel för andningsträning som hon skall använda en gång i timmen för att träna lungorna och dessutom gör att allt slem som finns där kommer upp. Vi är så tacksamma för personalen vid Hjärtakuten på Lasarettet i Motala och att Ulla-Britt får all den tänkbara vård hon behöver. Hoppas hon får vara kvar tills läget stabiliserats.

Uppdatering: 22 juli 2019 Vid mitt besök hos Ulla-Britt i dag fick jag ett kort samtal med en av läkarna som talade om för mig att den så kallade Simdaxbehandlingen hade haft god effekt denna gång. Jag har tidigare skrivit om Simdax. Den både förstärker hjärtats pumpkraft och vidgar blodkärlen. Behandlingen ges till personer med svår hjärtsvikt och sätts även in vid akut försämrad hjärtsvikt då inget annat hjälper. Jag frågade läkaren om det är möjligt för Ulla-Britt att få pacemaker, men fick beskedet att hennes hjärta tyvärr är alltför dåligt. Man har tagit många prover på Ulla-Britt för att få reda på vilken behandling man kommer att sätta in och än så länge är det svårt att få en tillräckligt tydlig bild av hennes tillstånd. Ulla-Britts hjärtsvikt är svår och hon blir andfådd och trött vid ganska lätt fysisk ansträngning. Även om vi känner oss glada för att Ulla-Britt denna gång svarade bra på behandlingen, så önskade vi att hennes utsikter skulle se mer gynnsamma ut än vad de gör för tillfället. Men vi förtröstar på Herren och ser framtiden an med tillförsikt. Vi vill gärna tro att Gud kan gripa in och göra det som ingen läkare här i världen kan åstadkomma. New York Heart Association har en internationellt välkänd definition av graden av hjärtsvikt där man delar upp patienterna i fyra klasser efter graden av symtom vid arbete och i vila. NYHA I Organisk hjärtsjukdom utan symtom. NYHA II Lätt hjärtsvikt med andfåddhet och trötthet efter fysisk aktivitet av mer uttalad grad (t.ex. att springa, klättra eller tyngre kroppsarbete). NYHA III Medelsvår hjärtsvikt med andfåddhet och trötthet vid lätt till måttlig fysisk aktivitet, t.ex. promenad i lätt uppförsbacke eller av- och påklädning. Denna grupp är relativt omfattande och lätta fall hänförs ibland till klass III A och svårare fall till klass III B. Klass III A klarar att gå mer än 200 m på plan mark utan besvär. NYHA IV Svår hjärtsvikt med andfåddhet och trötthet redan i vila. Ökade symtom vid minsta aktivitet. Patienten är ofta bunden till säng eller stol. Min bedömning är att Ulla-Britt hör hemma i NYHA IIIB Hon klarar inte av att gå mer än 200 meter utan fysisk påfrestning.

23 juli 2019. För att förbättra Ulla-Britts tillstånd har hon i dag fått en ny simdaxbehandling. Jag vet inte hur man mäter och vilka enheter för mätvärden som används, men jag har fått veta att när Ulla-Britt kom in förra söndagen var hennes värden 15000. Nu är de nere i 3000, men målsättningen är att få ner värdena till 900. Före behandlingen har hon på nytt fått göra en undersökning med ultraljud på sitt hjärta.Ulla-Britt är uppkopplad med slangar som mäter blodtryck, hjärtfrekvens och slangar för intravenös behandling i två särskilda påsar. Dessutom mäts hennes urin genom katet. Det är ju ganska påfrestande, men hon klagar inte utan är som vanligt tapper och tålmodig. Hörde talas om hemgång på torsdag den 25:e, men jag kan inte tänka mig att det är möjligt i hennes tillstånd just nu. Dessutom läser jag att patient måste stå under läkares uppsikt 4- 5 dagar efter en Simdaxbehandling. Hoppas att vi får veta lite mer om vårdplanerna för henne under morgondagen. Tack alla ni som ber till Gud för Ulla-Britt. Det som är omöjligt för människor tror vi är möjligt för Gud. Min Gud på dig förtröstar jag när oro skymmer min morgondag.

fredag 12 juli 2019

Sunt, kritiskt och kristet religiöst

Mina tankar i detta inlägg är delvis en återupprepning från inlägg jag skrev år 2010. Detta med anledning av att en god vän till mig skrev att det finns politiska partier som strävar hårt för ett helsekulariserat samhälle utan tro över huvud taget. Ett sådant påstående får mig att ställa frågan om vårt samhälle redan är sekulärt, det vill säga världsligt eller inte. Min uppfattning är att vårt samhälle är sekulärt - världsligt.

Det fanns en tid i vårt land då kyrkan var knuten till Staten. Väldigt mycket av skolväsendet var knutet till kyrkan och kristendomen hade en dominerande plats. Som samhället såg ut vid denna tid var det naturligt att människor i allmänhet hade respekt för kristna värden och att barn skulle uppfostras efter de riktlinjer som finns i den kristna tron. Trots detta kan man inte säga att vårt samhälle då var mera kristet än det är i dag. Vårt samhälle är och förblir sekulärt vill jag påstå och det skall vi vara väldigt tacksamma för. Sekulärt är inte detsamma som ateistiskt. I ett sekulärt samhälle kan religion utövas fritt.

Det pågår i vår tid en debatt som förs av dem som är rädda för ”religionens återkomst till samhället.” Den rädslan är berättigad när det gäller religionens makt i politiken. I de länder där religionen utövas i politiska sammanhang sker ofta många övergrepp och människor har inte längre frihet att fatta sina egna beslut. Religionernas betydelse för samhällsutvecklingen i världen, åtminstone i västvärlden, har visserligen minskat, men intresset för det andliga är fortfarande mycket stort, ja man talar till och med om religionernas återkomst i det nya seklet.

Självklart borde vi som kristna vara tacksamma för detta och utnyttja det på rätt sätt för att göra Jesu kärleksfulla budskap känt för dem vi möter, men här har vi den andra sidan som påstår att samhället blir mer och mer sekulärt och detta i negativ bemärkelse.

Som kristna behöver vi bli sunt kritiska i vårt tänkande annars förlorar människorna förtroendet för oss. Richard Dawkins, som blivit känd för sin religionskritiska bok "Illusionen om Gud", säger där att om alla kristna varit sunda kritiskt tänkande personer, skulle han aldrig ha skrivit den boken. Anledningen var just att de högerkristna fundamentalisterna blivit lite väl högljudda på sistone, tycktes han mena.

Jag håller med humanisterna när de menar att staten inte skall lägga sig i mina religiösa val. Varje människa skall ha frihet att få ha sin egen tro.

Jag har svårt att tro att det finns politiska partier som strävar efter ett samhälle utan tro, där man skulle förbjuda människor att ha en egen religiös uppfattning. Sådana samhällen finns i världen, men sådant är inte vårt svenska samhälle. Vi har religionsfrihet i vårt land och det innebär att vi har frihet att utöva vår tro antingen vi är kristna eller har annan religiös tro

Jag tycker att det är viktigt att hålla isär religion och politik. Den kristendom som påverkat oss i värderingar och traditioner i mera än 2000 år skall vi givetvis vara mycket rädda om, men den kan inte stå över demokratin. Kyrkan kan inte och bör inte vara styrande i politiken, men de kristna värderingarna skall alltid finnas med. I Sverige har vi religionsfrihet, vilket innebär att vi har rättighet att tro vad vi vill. Denna frihet är något vi ska vara rädda om. Öppenheten och toleransen är stor, vilket också kan skapa problem. Problem uppstår exempelvis när respekten för det som står i bibeln står över stiftade lagar i samhället. Samma sak gäller för de Sharialagar som styr muslimer. Det finns anledning att reagera mot de förbud som finns inom ramen för dessa om det leder till förtryck och förbjuder människor att vara klädda på visst sätt eller att delta i det kulturutbud som finns i det svenska samhället. 

Just därför kan inte Bibeln, Koranen eller någon annan religiös urkund få styra över demokratiska beslut. I Samhället finns kyrkan och möjligen andra byggnader för andra religioner, men i allt är det friheten som skall råda. Kyrkan får aldrig bli en maktstruktur i samhället.

torsdag 20 juni 2019

Respekterad eller diskriminerad

När jag skriver kan jag aldrig ta för givet att bli respekterad, men jag önskar givetvis att bli det, även av dem som inte delar min åsikt. Detta ställer även stora krav på mig själv. Jag kan ju aldrig förvänta mig respekt från andra, om jag själv ringaktar, föraktar, diskriminerar och ignorerar. Jag känner mig kluven inför texter i Bibeln som diskriminerar och särbehandlar människor. Texter som uppmanar oss att utesluta och göra sig av med den som är ond. Det skulle innebära att vi själva kan bedöma huruvida en människa är ond eller god. Att vi kan innesluta eller utesluta. Sådana texter finns i Bibeln. Men Bibeln lär oss också att ingen är god utom Gud.

"Alla har syndat och gått miste om härligheten från Gud" Rom. 3:23

Det är bara genom Guds godhet vi kan bli räddade.

"Men när Guds, vår Frälsares, godhet och kärlek till människorna blev uppenbara, räddade han oss - inte därför att vi gjort några rättfärdiga gärningar, utan därför att han är barmhärtig - och han gjorde det med ett bad som återföder och förnyar genom den heliga anden. Genom Jesus Kristus har han låtit Anden strömma över oss, för att vi genom Guds nåd skall bli rättfärdiga, och, så som det är vårt hopp vinna evigt liv. Det är ett ord att lita på." Titus 3:4-8.

Det finns en del människor som menar att vi inte har rättighet att ompröva och ifrågasätta texter i Bibeln även om de skulle vara motsägelsefulla. De säger: "Så säger Bibeln, så säger Kyrkan, så säger påven eller så säger prästen", och håller fast vid ett synsätt där yttre auktoriteter får ge uttryck åt de viktiga inre valen. Historien har visat att dessa auktoriteter varit ohållbara och ibland styrts av maktbegär och själviska syften. Jag tror att vi måste få ifrågasätta texter som är irrelevanta i vår tid. Det finns grundläggande övertygelser om Gud som är tidlösa. Dem skall vi aldrig förneka eller ifrågasätta, men vår bibelsyn får aldrig komma i konflikt med vår människosyn. Det är inte Bibeln som är auktoriteten i första hand. Det är Gud som är auktoriteten. Det viktigaste budet vi har är kärleksbudet.

"Ett nytt bud ger jag er: att ni skall älska varandra. Så som jag har älskat er, skall också ni älska varandra." Joh. 13:34  

fredag 7 juni 2019

Saklig kritik och tillspetsade formuleringar

När jag skriver på min blogg, eller när jag twittrar eller uttrycker mina åsikter på facebook, så är jag medveten om att jag utsätter mig för både förväntade och oförväntade påhopp. Detta innebär att jag gör mig sårbar. En del menar att det är onödigt att utsätta sig för denna risk, så de väljer att tiga och hålla inne med sina egna övertygelser.

Häromdagen fick jag ett meddelande på messenger som gjorde mig så oerhört glad. Meddelandet kom ifrån en vän, som erkände att vi ofta haft skilda uppfattningar, men att vännen nu hade läst ett av mina inlägg och uppskattat det jag skrivit.

Innan jag öppnade vännens meddelande, kände jag en viss oro, eftersom jag visste att vi tidigare varit oense. Därför var jag beredd på att få ovett för något jag skrivit. Men så blev det inte. Jag fylldes av tacksamhet för att vännen kunde uppskatta det jag skrivit den här gången. Mer tacksam än jag skulle ha känt mig om någon av mina vanliga supporters hade skrivit.

Saklig kritik, ja till och med tillspetsade formuleringar är något jag uppskattar i en pågående dialog, men när den som skrivit en kritisk kommentar plötsligt tystnar, så blir jag väldigt frustrerad och undrar varför svaret uteblir. Många gånger tror jag att det beror på rädslan av att förlänga debatten tills man själv känner sig undanträngd, som i en labyrint eller i en återvändsgränd. Man är rädd för att förlora möjligheten till försvar för den uppfattning man har, eller också är man rädd för att behöva göra korrigeringar, som i värsta fall kan upplevas som en reträtt. I debatten finns ju både vinnare och förlorare.

Att "drämma till med yxan" kan ibland kännas ganska skönt, men det kan vara riskabelt att "hålla i yxskaftet", sedan man "drämt till". I stället för att "hålla i yxskaftet", väljer många angripare att lägga ner yxan efter första hugget och invänta den sårade att själv avslöja sin egen fördärvade beskaffenhet.

Att däremot våga erkänna att hugget var förhastat tycker jag för min del är modigt och respektingivande. Om man vill vinna en människa för det man tror på, så kanske man också ibland får vara beredd att bli vän med fienden. Kanske det då visar sig att fienden också kan vara din vän.

onsdag 5 juni 2019

Utgångspunkten för vår tro och syn på sexualitet.

Ray Baker som är teologisk dr skriver i dag, onsdag den 5 juni 2019 i tidningen Dagen att

Cedersjös skäl övertygar inte.

Se även gårdagens blogg här där Björn Cedersjös artikel finns med

Baker menar att det är bibeltexten som skall vara utgångspunkten och inte den enskildes erfarenhet. Om det är så, så finns det andra frågor där vi för länge sedan övergivit vår bibeltrohet. Frågor som vi numera anser vara självklara, trots att bibeltexten säger något annat.

Jag anser att om vi inte respekterar den enskildes erfarenhet i vår tid, utan i stället väljer att tro på de bibeltexter som vi måste anse vara otidsenliga, så viker vi undan för andra bibeltexter som borde vara mera grundläggande för vår syn på sexualitet, just så som Cedersjö beskriver det.

När vi talar om sexualitet så handlar det inte enbart om homosexualitet utan också om heterosexualitet. Ray Baker har en poäng i när han skriver: "Själv anser jag att det är fel att tala för mycket om att homosexualitet ska "botas". Jag talar hellre om att alla Jesu lärjungar har ett ansvar att hantera just sina frestelser."

Den som aldrig har tagit upp kampen mot de sexuella avarter och den promiskuitet som även kan förekomma ibland heterosexuella, tycker jag har anledning att vara försiktig i sina domar mot homosexuella och i sitt fördömande av all homosexualitet. Promiskuitet och sexuella avarter förekommer även ibland heterosexuella. Alla har någon gång syndat på detta område, men för detta finns nåd och förlåtelse.

Att sexualiteten i första hand handlar om relationen mellan man och kvinna och människosläktets fortbestånd kan väl ingen förneka, men vi måste trots detta komma ihåg att den trasighet som finns i skapelsen innebär att några av oss människor har en annan könsidentitet. Baker skriver: "Låt oss därför möta varandra med respekt och kärlek för våra medmänniskor oavsett könsidentitet eller könsuttryck."

När han därefter skriver att vi ska studera vad Guds ord har att säga om homosexualitet och låter detta vara utgångspunkten för vår tro och syn på sexualitet, så kan jag inte hålla med Ray Baker.

Björn Cedersjös uppfattning övertygar mig mer när han skriver att " I stället för att ifrågasätta bör vi bejaka relationer som syftar till kärlek, överlåtelse och trohet. Samma förväntningar om detta ska självklart gälla som de för heterosexuella relationer." "Jag hoppas att fler tydligt vill öppna dörren för människor som lever i samkönade relationer och låta dem vara fullvärdiga och förtroende-värda medlemmar i ledaruppgifter och med välsignade relationer."

tisdag 4 juni 2019

Dags att ändra sig om samkönade par

I stället för att ifrågasätta bör kyrkorna bejaka samkönade relationer som syftar till kärlek, överlåtelse och trohet, skriver Björn Cedersjö, pastor i Evangeliska frikyrkan i

tidningen Dagen tisdag 9 juni 2019.

Han skriver att han fått ompröva den tolkning av Bibeln han tidigare haft, när det gäller frågan om samkönade par. Hans inställning har tidigare varit att Bibeln säger nej till samkönade relationer. Den omprövning han gjort innebär att han numera säger ja till samkönade relationer. Detta beror på en process han genomgått, som inneburit än förändrad kunskap där han läst alternativa tolkningar av bibeltexter. Dessutom har de möten han gjort med kristna som lever i samkönade relationer, vars liv speglar en överlåtelse till Kristus och Guds verk, fått honom att inse att deras sätt att leva är rätt..

Vid en omläsning av de bibeltexter har han på nytt ställt frågor och funderat på hur de förhåller sig till grundläggande övertygelser om Gud.

Ja jag håller med om att det finns texter som måste läsas och tolkas på ett nytt sätt i vår tid. Vi talar hellre i vår tid om jämlikhet i stället för hierarki. När det gäller manligt-kvinnligt godtar vi exempelvis kvinnliga pastorer och präster. Vi har valt ett demokratiskt styrelsesätt i stället för en kung och vi anser att slaveri är mot Guds vilja även om det förekommer i Bibeln och inte direkt förbjuds.

"Många skulle säga att vi även i Sverige på ett förskräckligt sätt förtryckt homosexuella", skriver Cedersjö. Han menar att det nu är dags att "öppna dörren för människor som lever i samkönade relationer och låta dem vara fullvärdiga och förtroendevärda medlemmar, i ledaruppgifter och med välsignade relationer."

Det är verkligen befriande att läsa detta i tidningen Dagen och jag hoppas verkligen att många i likhet med mig kan hålla med om detta. När jag nu i kväll går in på Dagens debattsida och röstar så tillhör jag tyvärr bara 36% av ja sägarna medan en majoritet 59% inte håller med debattören. Man får innerligt hoppas att den skrämmande statistiken beror på att det fortfarande finns en majoritet som inte vågar bekänna färg i denna viktiga fråga.

Se länk ifrån Aftonbladet

onsdag 29 maj 2019

Åsiktsförtryck, åsiktsregistrering eller åsikts och yttrandefrihet.

Jag är tacksam för att vi i vårt land har frihet att ge uttryck för våra åsikter i tal och skrift. Det kallas för åsikts och yttrandefrihet, och innebär att varje medborgare i tal, skrift eller bild, eller på annat sätt har rättighet att meddela upplysningar och uttrycka tankar, åsikter och känslor. Denna frihet är grundlagsskyddad i Sverige.

Men det finns sådant som man inte får säga. Det är förbjudet att förtala någon och det är också olagligt med uppvigling och hets mot folkgrupp.

Är denna åsikts och yttrandefrihet fortfarande självklar, eller finns det anledning till oro för den senaste tidens utveckling. Jag funderar i detta sammanhang på den av Europaparlamentet antagna texten den 26 mars 2019, om upphovsrätt på den digitala inre marknaden. Kan detta resolutionsförslag i förlängningen medverka till en begränsning av friheten att på internet meddela sina tankar i tal och skrift?

En annan sak som oroar mig är det hat och misstroende som pågår i den politiska maktens korridorer, där man enligt min åsikt missbrukar yttrandefriheten.

När Moderaterna ville gå händelserna i förväg och utnyttja den upp-piskade hatstämningen mot Statsrådet Annika Strandhäll innan riksdagens ledamöter haft möjlighet att ta ställning till konstitutionsutskottets granskning, anser jag att det har gått för långt. Detta är tyvärr inte något nytt. När hat och misstroende får ersätta sakpolitiken blir man orolig för utvecklingen.

"Stefan Löfven framhåller flera gånger att det är obegripligt och oseriöst att partierna inte väntar in KU:s granskning. Han menar att KU har en viktig roll i granskningen av statsråd, vilken man nu sätter åt sidan."

Vad är anledningen till att det är så många som inte vågar att ge uttryck för sina tankar och åsikter? Många gånger tror jag det beror på att man inte vill bli utsatt för den granskning som det kan medföra.

Det finns en del som säger till mig att jag när jag skriver bör tänka på dem som tillhör samma församling som jag och därför visa hänsyn, så att jag inte blir till anstöt för mina troende bröder och systrar. Mina åsikter skulle ju också kunna vara till skada för den som inte delar vår gemensamma tro. Kanske till och med späda på de fördomar som finns om oss.

Naturligtvis är jag medveten om alla de risker som finns när man i all sin ofullkomlighet försöker ge uttryck för sina åsikter. Trots detta vägrar jag att rätta mig i ledet ibland alla de konformister som har en egen agenda.

Jag vill fortsätta att vara fri, även om det skulle innebära att jag ibland får gå ensam.

fredag 24 maj 2019

Påståendet att politikerna backat om hotade Hälsocentret i Motala

Var det protesterna om hälsocentret som fick effekt?

Jag läser i MVT i dag att Socialnämndens ordförande Maths Andersson (L) sagt att nedläggningsbeslutet av hälsocentret i Motala fortfarande står kvar. Detta har ingenting att göra med de protester och den demonstration som pensionärerna i Motala genomfört. Det är hyckleri att påstå sådant. Kommunen ska inte driva verksamheten som tidigare. Det beslutet hade Alliansen redan fattat före demonstrationen.

SD som varit på Alliansens sida om nedläggning, hade tidigare ångrat sig, så att de ville rädda hälsocentret, men nu har de på nytt gjort en kovändning, och står fast vid sitt tidigare ställningstagande genom att avstå från att rösta om att nedläggningsbeslutet skall rivas upp. Vad är deras avsikt med detta?

Maths Andersson kan inte svara på frågan om pensionärerna kan räkna med samma avgifter som tidigare, med de nya intressenterna. Det kan väl vem som helst räkna ut, att om en privat aktör skall driva verksamheten vidare, så måste vinstintresset finnas med. Går det inte att i kommunens regi effektivisera hälsocentret i besparande syfte, genom ett bättre samarbete med dem som har ansvaret för verksamheten? Kommer en privat att aktör att lyckas bättre med det och i så fall till vilket pris?

Hälsocentret i Motala är inte ämnat bara åt friska och aktiva pensionärer. Inte heller åt dem som har fet plånbok som en del politiker tycks tro, eftersom man nu vill privatisera det. Det är i högsta grad en källa till hälsa och välbefinnande för ett stort antal pensionärer, som har olika fysiska krämpor. Det kan också gälla det psykiska välbefinnandet.

Det vore därför en besparing för kommunen på längre sikt, om verksamheten fick fortsätta. Är det inte kommunens uppgift att värna om de äldres välfärd i stället för att skyndsamt nedmontera denna verksamhet i ett rasande tempo? Det handlar om förvaltningens ansvar för hur våra skattemedel användes och vilka prioriteringar man gör. En besparing på 2,3 miljoner för verksamheten kan i längden jämföras med vad det kostar om de som fråntas denna möjlighet inte längre orkar att ta hand om sig själva.

lördag 11 maj 2019

Manifestation av pensionärer i Motala

Jag har tidigare skrivit om
det överraskande skandalförslag, som lagts av den nya kommunledningen i Motala.
Det handlade bland annat om nedläggning av Hälsocentret i Motala. Att det var överraskande visade sig ganska snart, då förslaget genomfördes utan vidare konsultation med berörda parter. Med andra ord allmänheten kördes brutalt över av Alliansen i Motala, som omedelbart valde att dra ned på socialnämndens budget.

Med bara några dagars korta varsel genomförde Alliansen sitt beslut om total nedläggning av Hälsocentret, vilket får katastrofala följder för äldres välfärd. Alliansens politik slår hårt mot vår gemensamma välfärd.

Förslaget genomfördes dessutom med stöd av Sverigedemokraterna, men i torsdagens tidning den 8 maj står det i MVT att SD ändrat sig och vill rädda kvar hälsocentret, men ett beslut är redan taget, trots att många protesterar. Den här gången vill SD få upp ärendet på förhandlingsbordet igen. Detta i samarbete med Socialdemokraterna, som tidigare har vägrat att samarbeta med SD. Man kan verkligen undra hur det är möjligt att göra en sådan kovändning på så kort tid och vad anledningen till detta kan bero på.

Hade det inte varit bättre att fråga berörda parter om det finns alternativa utvägar i stället för en total nedläggning?

Jag har försökt att få en dialog med Alliansens kommunpolitiker, med anledning av min förra artikel. Den ende som svarat på mina frågor är Erik Forslund KD. Trots att det inte är hans bord, så menar han att han är tillräckligt insatt i frågan:
"Jag har försökt att förklara varför besparingar har behövt göras. Om det inte finns pengar till all verksamhet inom socialförvaltningen, så måste det tyvärr sparas,"
skrev Erik Forslund till mig på Facebook.

I dag lördag den 11 maj skriver Marianne Walter (S) i MVT att Alliansen agerar kortsiktigt när man väljer att dra ned på socialnämndens budget.
"Alliansen har redan nu, fyra månader in på mandatperioden, påbörjat nedmonteringen av vår gemensamma välfärd. Detta med aktivt stöd av Sverigedemokraterna. Allra synligast blir detta inom socialförvaltningen. Inom loppet av några månader har Alliansen lyckats fördubbla nedskärningen av socialnämndens ram."

M. Walther skriver dessutom att utöver de nedskärningar som görs
"förväntas äldreomsorgen dessutom minska sina kostnader med 30 miljoner, dels på grund av fjolårets budgetunderskott men också på grund av Moderaternas och Kristdemokraternas nationella budget, som tog bort nästan 10 miljoner kronor i statsbidrag som Motalas äldreomsorg tidigare kunnat nyttja."

Socialnämndens ekonomi ser visserligen dyster ut, men att fatta kortsiktiga lösningar, utan att förhandla med de parter som borde ingå i beslutsfattandet kan i längden bli dyrköpta sparpaket.

Att tala om att ett öres skattehöjning, kan lösa problemen, så som SD förordar klingar naturligtvis inte särskilt bra för Alliansen, som i stället förordar andra sparåtgärder. De skär ner på vår gemensamma välfärd och på våra skattemedel.

"När man lägger ner Hälsocenter, minskar på antalet korttidsplatser och drar ner på dagverksamheten för dementa så plockar man bort viktiga bjälklag. Man avsäger sig det gemensamma ansvaret och lägger över allt ansvar på individen och dess anhöriga." (citat M.Walther.)

Nu kokar det bland Motalas pensionärer i protest mot nedläggningsbeslutet. "På måndagens fullmäktige kommer ett stort antal hälsocenters-supportrar att besöka mötet för att ställa politikerna till svars." "Vi planerar också en manifestation på Drottningplan." Den inleds klockan 15,45 och pågår till 16,30.
"Socialnämndens ordförande, Maths Andersson menar att det är en demokratisk rättighet att manifestera och uttrycka sin åsikt om de beslut som politikerna tar. Men det kommer inte att påverka dem."
(slut citat från MVT 9 maj 2019)

Än är inte sista ordet sagt i denna fråga. Jag hoppas att frågan tas upp igen och att politikerna lär sig att samarbeta och lyssna både på sina politiska kollegor och på oss pensionärer. Rolf Ericson Motala

söndag 5 maj 2019

Vad menar man med orden: "Krossa Sionismen"?

SSU :s förbundsordförande Philip Botström som bett om ursäkt för den kontroversiella sången om att ”krossa sionismen” som framfördes på första maj i Malmö. – Botström bad om ursäkt och lovade stopp för kontroversiella sången ”Som SSU:are har man ett ansvar att visa respekt och förståelse för det judiska folket och inte använda sig av språkbruk som kan misstolkas. Därför ska våra medlemmar i framtiden inte uttrycka eller sjunga den här typen av slagord”, skrev Botström. Ramsan handlar egentligen om kritik mot Israels ockupationspolitik och inget annat. – SSU har aldrig varit och är inte antisemitiskt. Men man måste kunna kritisera förtrycket av en folkgrupp och den ockupationspolitik som förs av Israel. Sionismen existerar i olika former. En del av sionismen förespråkar utökade israeliska bosättningar och israelisk militär närvaro i hela Palestina. Det kan väl hända att valet av ord som "krossa sionismen" kan uppfattas som kontroversiella, men om man tänker på vad det handlar om, så tycker jag att det är värre att man tiger om Israels övergrepp. Det finns i vilket fall som helst inget försvar för den våldsspiral som accelererar just nu mellan israeler och palestinier. Båda sidorna bär på skuld för sina övergrepp, en del starkare och mera överlägsna än andra.

fredag 3 maj 2019

Vill du ha plats?

One.com För 20 kronor per månad får du 50GB webbutrymme

tisdag 23 april 2019

Vem ville vårt liv?

Jag har nu gjort en ordentlig redigering och uppdatering av min livsberättelse. Här är de fem första kapitlen. Fortsättning följer i samma stil: KLICKA HÄR!

måndag 22 april 2019

Jag vill växa

Jag vill växa
Text & musik Rolf Ericson
Ps. 92:15, Jes. 40: 30-31, Matt. 11:28-29

Även om det gör ont vill jag växa,
till mognad och tjänst för livet
Ge mig kraft, ge mig mod,
så att liv kan få gro,
tillsammans med dem som lider

Ännu när vi blir gamla vi växa
så skjuter vi skott och grönskar
för att vi skall förkunna
att Herren är rättfärdig
tillsammans med dem som växer

Han förökar den kraftlöses styrka,
ja han ger den trötte kraft
De som väntar efter Herren,
hämtar åter ny kraft.
tillsammans med dem som växer

Är du trött, är du tyngd utav bördor.
Kom till mig har Jesus sagt.
då skall du finna vila,
finna vila för din själ,
tillsammans med dem som växer
2019-03-18

söndag 21 april 2019

Påsksång

Påsksång med text och musik av Rolf Ericson Se noter här

Himmelriket har kommit. Mörkrets tid är förbi.
Från graven han uppstått i påskmorgonens glans
och himlen har hälsat att segern är hans.
Guds rike har kommit, Guds rike är här, Guds rike är här och nu.

Himlen har landat på jorden. Nu är uppståndelsens tid.
Döden besegrad som hopplöshet bar.
Livet har vunnit med segrarens svar.
Ja, Jesus har segrat i himlen på jorden. Guds rike är här och nu.

Himlen jag har i mitt hjärta, i Jesus min Frälsares namn.
När slutligt jag lämnat min jordiska kropp,
av evighet buren med underbart hopp,
Tillkomme ditt rike i himlen på jorden, Guds rike är här och nu.

fredag 12 april 2019

Öppet brev till kommunledningen i Motala kommun

BREV TILL MOTALA KOMMUNLEDNING

Överraskande skandalförslag från nya kommunledningen i Motala kommun.
av Rolf Ericson

17,9 miljoner kronor vill socialnämnden i Motala kn spara. Detta ska ske genom att ta ifrån de äldre och det ska ske överraskande så att ingen hinner att reagera. Redan nu på måndag ska politikerna ta ställning om man ska lägga ned hälsocentret för de äldre och dessutom minska antalet korttidsplatser på Strandvägens äldreboende. Jag har svårt att tro att de partier i alliansen jag röstat på i kommun och landsting kan stå bakom sådana skamliga förslag.

När jag för mer än ett år sedan skrev till den tidigare ledamoten för pensionsrådet i Motala Anne-Lie Liljedahl (S) fick jag följande svar:

"Hej Rolf!
Tack för ditt mail. Det är riktigt att man i Fullmäktige har fattat ett beslut om att kommunens Hälsocenter ska arbeta först och främst med att fånga upp, aktivera och motivera äldre människor att börja träna och så långt det är möjligt behålla sin fysiska funktion. Det är klart konstatera att det aldrig är försent att börja att träna och att det ger resultat. Jag är stolt över  att den politiska majoriteten i Motala har fattat ett beslut att aktivt medverka i den processen genom Hälsocenter. Allt förebyggande arbete är värt varenda skattekrona. Det vi också har sagt är att vi ska samverka med andra aktörer för att få en långsiktighet i tränandet. Det vilar ett egenansvar i att vilja leva ett mer hälsoinriktat liv. Kommunen ska vara en medaktör i detta. Vi har en viss kapacitet och den ska användas till ovanstående målgrupp och inriktning.  När det sen gäller människor  med långvarigt funktionshinder och som har haft det  svårt att hitta regelbundna träningssituationer efter rehabiliteringstider osv kommer vi att titta extra på.  Många av dom går i Gamla stan och det ska man fortsättningsvis också göra, samtidigt kommer det nya Centret på Samuelsberg att ha kapacitet att också ta emot den gruppen .Som du påpekar har det varit svårigheter att hitta andra träningssituationer och det kommer vi att ta hänsyn till. Vår målsättning är att vi framåt kan öppna fler små centra i andra bostadsområden för bla dom som behöver närhet till träning.  En Socialdemokratisk värdegrund är att man betalar skatt  efter förmåga och får efter behov. En värdegrund som jag och Socialdemokratin arbetar för.
Hälsningar Anne-Lie


Jag har också tidigare skrivit till den nya kommunledningen utan att få något svar. Jag frågade dem om de hade samma ansvarsfulla omdöme som den gamla. Att svaret uteblev berodde kanske på att de inte kunde hålla med om det. Många nya initiativ togs under förra mandatperioden med utökad verksamhet och ett nytt center på Samuelsbergshemmet. Detta med tanke på hur viktigt det är med friskvård för de äldre. Jag hoppas verkligen att politikerna inte tar ett så klandervärt beslut och att många reaktioner väcks från folket innan det gått för långt. Borde man inte invänta en sådan reaktion innan man fattar avgörande beslut? Jag förväntar mig ett svar denna gång ifrån någon ansvarstagande politiker i kommunledningen.

Att fatta ett så oansvarigt beslut när man nyligen satsat på att förnya verksamheten för de äldre är ett oanständigt resursslöseri. Alliansen i Motala behöver nog ha bättre samarbetsvilja med S om vi väljare i fortsättningen ska kunna ha förtroende för kommunledningen.


Webbmaster: Rolf Ericson

tisdag 9 april 2019

Jesu Kristi eviga rike

BIBELSTUDIER MED ROLF

Bibelstudier med Rolf
Jesu Kristi eviga rike.
av Rolf Ericson

2.Petr. 1:10-11. "Gör i stället allt ni kan, bröder, för att befästa er ställning som kallade och utvalda. Gör ni det kommer ni aldrig på fall, ty då skall ni få fritt och öppet tillträde till vår herre och frälsare Jesu Kristi eviga rike."

I stället för att vara overksamma skulle de göra någonting och om de gjorde detta skulle de få ett fantastiskt förmånligt löfte, ja det låter nästan för bra för att vara sant. För det första: De skulle aldrig komma på fall och för det andra de skulle få fritt och öppet tillträde till Jesu Kristi eviga rike.

När jag läser detta blir jag ju väldigt nyfiken. Vem är det som får sådana fantastiska erbjudanden? Det står vilka de är. Det är de som är kallade och utvalda. Min nyfikenhet stegras ännu mer. Vilka är det som är kallade och utvalda? Om vi går tillbaka i historien så ser vi att Gud kallade sitt egendomsfolk. Det står att de var utvalda och vi frågar varför var de utvalda? Det gamla förbundets egendomsfolk, som var det judiska folket utvaldes för att det var av detta folk som Jesus skulle födas och ett nytt förbund upprättas. Gud gav detta folk särskilda löften och välsignelser eftersom han hade utvalt dem till att bli hans egendomsfolk.

Vi läser i Bibeln att Gud alltid ger löften till sina utvalda. Därför kallas de"löftets barn" De kallades också "Guds Israel". Men i Romarbrevets nionde kapitel står det också vilka det var som förutom det judiska folket kallades för "löftets barn" Gud begränsar inte sin kallelse och sina löften bara till ett särskilt folkslag. Guds löften gäller alla, som Herren vår Gud kallar.

Då infinner sig nästa fråga: "Kallar han bara dem som han vill kalla, eller kallar han på dem som vill bli kallade?" Ja båda frågorna kan besvaras med ja, eftersom Gud vet allt om oss. Det står att Gud vill rädda alla människor, men han har också lagt valet hos varje människa. Många är kallade, men få är utvalda. Det står till och med i Hoseas bok 11:2 "Men ju mer de har blivit kallade, dess mer har de dragit sig undan." Varför är det så? Varför flyr vi när Gud kallar? Vi läser i början av Bibeln att de första människorna gömde sig för Gud av rädsla för att bli upptäckta eftersom de var nakna. De hade blivit medvetna om sin nakenhet och levde inte längre under den oskuld de hade levt i före syndafallet. Denna medvetenhet hade fått dem att känna sin egen skuld och detta i sin tur hade lett fram till ett flyktbeteende. Men Gud som redan visste allt om dessa sina första skapade människor sökte ändå upp dem och ropade på dem: "Var är du?"

Så har det varit för människor i alla tider. Gud har aldrig upphört att i kärlek kalla på människor, men kallelsens tid är begränsad. Bibeln varnar oss alla för att vara för sent ute Gud kallar i dag. Det finns ingenting som säger att han kommer att kalla i morgon. Hebr. 4:7 "Om ni hör hans röst i dag, förhärda inte era hjärtan." Det handlar inte om känslan att vara kallad, så om du säger: "Jag känner mig inte kallad", så kan du i alla fall vara det eftersom kallelsen ligger i viljan. Du vill, men du väntar på att bli bekräftad i ditt känsloliv. Då vill jag tala om för dig att en sådan bekräftelse inte är nödvändig, om du vill bli kallad. Här gäller för dig som tvekar att du griper tillfället när det kommer och besvarar den kallelse du förnimmer. Kanske du har din sökningstid just nu. Säg ja när han säger "Kom!" Du kanske blir rädd för den avsaknad av känslor du har och du frågar kanhända om du är förhärdad och inte längre är mottaglig för Guds kallelse. Jag vill då trösta dig med att säga att du skulle aldrig ha tänkt sådana tankar om du vore det. Det är inte denna rädsla och allt annat som hör till din svaga natur, dina frestelser, dina onda anlag, din tröghet till att fatta Guds ord, som kommer att driva dig bort ifrån Gud. Det är tvärtom så att allt detta kommer att leda till att Gud i sin kärlek kommer närmare dig. Om du tar ett enda litet steg emot honom så kommer han att med öppna armar springa emot dig precis som fadern i liknelsen om den förlorade sonen i Lukasevangeliets femtonde kapitel. Det står i Luk. 15:20: "Redan på långt håll fick fadern syn på honom. Han fylldes av medlidande och sprang emot honom och omfamnade och kysste honom" Sådan är Gud mot oss människor. Han älskar dig och mig precis sådana som vi är, menn han väntar på att få vår kärlek tillbaka. Därför kallar han på oss.

Du är kallad till "Jesu Kristi eviga rike" läste vi. Du har fritt och öppet tillträde till detta rike som finns här och nu. "Himmelriket har kommit, mörkrets tid är förbi. Från graven han uppstått i påskmorgonens glans, och himlen har hälsat att segern är hans. Guds rike har kommit, Guds rike är här. Guds rike är här och nu."(R.E.)

Jesus har intagit sin plats på Faderns högra sida. Han regerar redan nu i sitt eviga rike och den makt han har vill han ge till oss så att vi kan utbreda kunskapen om hans rike i vår tid. Det är ett rike som redan existerar och där Jesus redan har intagit sin plats. Har du intagit din plats i detta rike?

Om du har hörsammat kallelsen, så kan du inte längre vara overksam. Du och jag har hamnat i en livsprocess som ständigt växer. Eftersom vi redan är kallade och utvalda, så behöver vi leva i en ställning där vi hela tiden befäster vår identitet. Johannes skriver i sitt första brevs tredje kapitel: "Vilken kärlek har inte Fadern skänkt oss vi får heta Guds barn. Det är vi. Världen känner oss inte, därför att den aldrig lärt känna honom. Mina kära, nu är vi Guds barn, men det har ännu inte blivit uppenbart vad vi kommer att bli. Vi vet dock att när han uppenbarar sig, kommer vi att bli lika honom, ty då får vi se honom sådan han är. Var och en som har detta hopp till honom renar sig själv liksom han är ren."

Jag förstår den som tycker att det låter alltför anspråksfullt att säga: "Jag är Guds barn" För många år sedan träffade jag en dam när jag var ute och knackade dörr för att inbjuda människor till Gud. Hon sa: "Hur kan ni veta att ni är Guds barn? Det är väl bara Gud som vet om ni är det." Jag svarade henne att det är inte vi som säger det utan det är Guds ord till dem som hörsammat kallelsen. Vi får inte bara kallas Guds barn. Vi är det! Men inte hur som helst skulle jag vilja tillägga. Det handlar om en ständig reningsprocess, ett vilsamt och rofyllt tillstånd i närhet till Jesus där vi får bekänna våra synder och där vi får leva i en förvissning om att "om någon syndar, har vi en som för vår talan inför Fadern, Jesus Kristus som är rättfärdig." 1.Joh.2:1

Vi läste att vi aldrig kommer på fall om vi befäster vår ställning som kallade och utvalda. Innebär detta att vi alltid lever ett oklanderligt liv. Nej så är det inte. Det står visserligen i Ps. 145:14 "Herren uppehåller alla dem som är på väg att falla, och han upprättar de nedböjda." Vi blir alla utsatta för frestelse och vi faller också, trots att vi tillhör Herren, men Gud vill redan när vi är på väg att falla uppehålla oss. Vi får befästa vår ställning som kallade och utvalda stod det och när vi gör det, så upprättar han oss på nytt.

Bön: "Gud vår Fader, tack för att vägen till dig alltid är öppen genom Jesus Kristus. Hjälp oss att leva i din förlåtelse. Stärk vår tro, öka vårt hopp och uppliva vår kärlek. Amen"


Webbmaster: Rolf Ericson

fredag 5 april 2019

Att dö är att leva

BIBELSTUDIER MED ROLF

Bibelstudier med Rolf
Att dö är att leva
av Rolf Ericson

2. Tim. 2:8-9 "Minns att Jesus Kristus, ättling till David, har uppstått från de döda, enligt mitt evangelium, för vars skull jag far illa och till och med har satts i fängelse som en förbrytare.

Paulus satt i fängelse för att han hade förkunnat evangelium. Han hade förkunnat budskapet om Jesu Kristi uppståndelse från de döda. Ett budskap som skapade oro hos makthavarna. Det var ett livsfarligt uppdrag och han var hela tiden inställd på att det han gjorde kunde få sådana konsekvenser.

Om jag tänker tillbaka på mitt liv som kristen, så har jag inte varit med om något sådant. Visserligen har även jag genomgått perioder av lidande och förföljelse på grund av min tro på Jesus, men under min livstid har det varit fritt för alla i vårt land att förkunna evangelium och ge uttryck för sin tro på Gud. Så har det inte alltid varit ens i vårt land. Det har funnits tider då kristna fått sitta i fängelse på grund av sin tro även här i Sverige. En del av mina förfäder fick emigrera till Amerika på grund av den religiösa intoleransen. De uthärdade denna smälek, som är en naturlig företeelse för den som vill vara en Kristi efterföljare. Det fanns en särskild orsak till detta. Det var samma orsak som Paulus skrev till Timotheos om: "för vars skull jag far illa." Paulus var beredd att fara illa, eftersom han hade fått uppdraget att föra ut ett budskap som fick sådana konsekvenser på den tiden och i det sammanhang i vilket han då levde. Livsvillkoren är likadana i vår tid även om formerna skiftar.

Frågan jag vill ställa är: "Hur mycket är vi beredda att fara illa för den tro på Jesus som vi fått erfara?" Ja, jag säger "erfara", eftersom tron är både en gåva och en erfarenhet.

Du kanske säger: "Det här angår inte mig. Jag har aldrig känt mig kallad av Gud till att tro på Jesus." Då vill jag fråga dig: "Vem har sagt att du skall känna dig kallad?" Det handlar inte om att känna sig kallad. Det handlar om att vara det. Du är kallad av Gud till att tro på Jesus som din personlige Frälsare, antingen du känner det eller inte. Kom inte och säg att du aldrig blivit kallad. Du vet mycket väl att Gud gång på gång har låtit dig komma i kontakt med honom genom evangelium, precis så som sker just nu när jag talar till dig. Sanningen är i stället den att du har ignorerat kallelsen. Du har inte låtit ordet få fäste i ditt liv.

Se vers 1 i samma kapitel: Timotheos skulle få .."hämta styrka i den nåd vi får genom Kristus Jesus."

Vi har fått nåd precis som Timotheos. Denna nåd som vi har fått har blivit lagt i bräckliga lerkärl, som kan gå sönder. Vi är bara människor, men kraften som vi får är gudomlig och erfarenheten vi gör är så värdefull att ingenting går upp emot detta; att få fullfölja uppdraget. Det får kosta vad det vill.

Se vers 10 i samma kapitel:
"Ty har vi dött med honom, skall vi också leva med honom; härdar vi ut, skall vi också härska med honom; förnekar vi honom skall han också förneka oss; är vi trolösa, förblir han ändå trogen, för han kan inte förneka sig själv."

Bibeln talar här och på många andra ställen i nya testamentet om att leva och att dö med Jesus. Det handlar symboliskt om liv och död fast i omvänd ordning. I vanliga fall tänker vi att döden kommer efter livet, men i detta sammanhang är det tvärtom så att döden kommer före livet. Det handlar om en process som sker när vi möter Herren Jesus Kristus. Något sker som är svårt att med ord beskriva. Vi dör med Jesus och precis som Jesus har dött och uppstått, så sker samma sak med den som tar emot honom. Först dör vi och sedan uppstår vi med Jesus. Om vi har dött med Jesus, så innebär det bildlikt talat, att vi har bränt alla broar som ligger bakom oss och det återstår bara en väg mot framtiden. Att handskas med sin kristna tro får konsekvenser för framtiden. Tron är inte ytlig som fernissa. Den ingriper på ett eller annat sätt i hela vår tillvaro. För Paulus var det självklart att lida för evangeliet. Samtidigt med lidandet och försakelsen fanns det hos honom en glädje mitt i lidandet, eftersom han visste att han kämpade för det som var rätt och som skulle få en så stor betydelse för evangeliets segertåg över världen. Det finns något positivt i det lidande som innebär att vara en Kristi efterföljare.

Se 1. Petr. 1:6-9.
"Därför kan ni jubla, även om ni just nu en kort tid skulle få utstå prövningar av olika slag, för att det som är äkta i er tro - och detta är långt dyrbarare än det förgängliga guldet, som dock måste prövas i eld - skall ge pris, härlighet och ära när Jesus Kristus uppenbaras. Ni har inte sett honom men älskar honom ändå; ni ser honom ännu inte, men tror på honom och kan jubla i outsäglig och himmelsk glädje, då ni nu står nära målet för er tro: era själars räddning"

Är det inte just detta som är så fantastiskt? Att vår tro, som är en gåva och en erfarenhet, kan få sådana konsekvenser att vi är beredda att med uthållighet möta det som ligger framför oss.

Det finns en lättare väg. En väg som inte för till liv, men den besparar oss från försakelse och lidande. Emil Gustafson, helgelseförkunnaren som levde i början av nittonhundratalet har beskrivit det så här:

"Det är nu jämförelsevis lätt att vara kristen; och blir man inte alltför andlig, så kan man undvika all smälek av världen."

Må Gud hjälpa oss att inte välja denna lättare väg.

"Jag vet en väg som leder till himlens sälla land, väl för den genom mörker och lidande ibland, men till den ljusa staden den ändå säkert bär. Den vägen Jesus är, den vägen Jesus är." (Hildur Elmers.)

Det lidande jag talar om är inte detsamma som det lidande vi ofta åsamkar oss själva. Det handlar inte om att vi späker oss och tar på oss en religiös attityd. Inte ens att vi fastar och ber om vi gör det med felaktiga syften. I Jesaja 58:3 ff. läser vi hur man på ett felaktigt sätt fastade för att göra sin röst hörd hos Gud.

"Vad tjänar det till att vi fastar, när du inte ser det, att vi späker oss när du inte märker det? Men se på era fastedagar sköter ni era sysslor, och alla era arbetare driver ni bara på. Och se ni håller er fasta med kiv och split, med hugg och slag av gudlösa nävar. Ni håller inte mer fasta på sådant sätt att ni kan göra er röst hörd i höjden. Skulle detta vara en fasta sådan som jag vill ha? Skulle detta vara en rätt späkningsdag?Att man hänger med huvudet som ett sävstrå och sätter sig i säck och aska, vill du kalla sådant att hålla fasta, att fira en dag till Herrens behag?

Alltså de ägnade sig åt ett religiöst beteende som inte ledde någonstans utan i själva verket var ett eget påtaget lidande. Sättet upprepas än i dag av dem som är skrämda av lagens krav och som själva tror att man måste blidka Gud och bete sig på ett visst sätt för att bli känd av honom. Det är lätt att glömma att det vi inte kan göra eftersom vi har kommit till korta, det har Gud redan gjort för att befria oss ifrån lagens krav.

Det lidande jag talar om handlar om kärlek, vilket är något helt annat än krav. Så här står det i 2.Kor. 5:14:
"Kristi kärlek lämnar mig inget val, ty jag har förstått att om en har dött för alla, då har alla dött. Och han har dött för alla, för att de som lever inte mer skall leva för sin egen skull,utan för honom som dog och uppväcktes för dem."

Kärleken är själva drivkraften in i det liv till vilket vi är kallade. Då lever vi inte längre ett själviskt liv. Vi lever för Jesus och detta tar sig uttryck i att vi lever för våra medmänniskor. Vi lossar orättfärdiga bojor och löser okets band. Vi ger de förtryckta frihet, bryter bröd åt den hungrige, skaffar fattiga och husvilla rum, klär den nakne och vi drar oss inte undan den som är av vårt kött och blod.

Allt detta innebär ibland lidande och försakelse, men i slutändan ger det tillbaka så mycket mer av både glädje och hänförelse, så att vi är villiga att välja detta. Det handlar om att bli lik Jesus precis så som vi sjunger i en gammal sång med text av Charles P. Jones och i översättning av Otto Witt år 1922. Sången har nummer 594 i Segertoner:
" 2.Djupare, o gode helge Ande, djupare mig drag, tills mitt liv har helt gått upp i Jesus och hans viljas lag. Kör: O, djupare mig för och högre dag för dag. Ja visare mig gör, Herre i din helga lag.3. Djupare om lidande det kostar, djupare ändå, så att rotad i hans helga kärlek frukt jag bära må."

Bön: "Gud, som genom Kristus har försonat världen med dig själv. Låt din goda vilja bli synlig för oss. Ge oss kraft att gå lidandets och kärlekens väg. I Jesu namn. Amen"


Webbmaster: Rolf Ericson

torsdag 4 april 2019

Det andliga templet

BIBELSTUDIER MED ROLF

Bibelstudier med Rolf
Det andliga templet
av Rolf Ericson



Inledning: Definition av ordet tempel i Bibeln.
1. Församlingen, där templet är Kristi kropp och där Jesus Kristus är huvudet.
2. Templet som Jesus har byggt.
3. Det andliga tempelbygget - Guds församling.
5. Slutstenen.
6. Himmelskt eller jordiskt rike? Är det en tolkningsfråga?
7. Evangelium om Guds rike och löftet om en ny himmel och en ny jord.
Avslutning: Den dubbla utgången; evigt liv eller evig död.
Bön: En levande sten och en källa till liv

Inledning: Definition av ordet "tempel" i Bibeln

När vi talar om ett tempel, så tänker vi i första hand på en byggnad, men inte vilken byggnad som helst. Vi kallar våra kristna kyrkor för tempel. Där samlas vi för att be till Gud och lyssna till vad han vill säga till oss. Templet är en helig plats där Gud bor.

I psaltaren 11:4 står det: "Herren är i sitt heliga tempel. Herrens tron är i himmelen, hans ögon skådar, hans blickar prövar." Ps. 11:4.

När vi läser Bibeln, så ser vi att Gud vill ha heliga rum hos oss, där han kan få utrymme. för att vi ska kunna tillbe och dyrka honom. Ibland handlar det om särskilt byggda rum, men också om rum som inte är byggda av människohänder. Bibeln kallar dessa rum för andliga tempel.

1. Församlingen, där templet är Kristi kropp och där Jesus Kristus är huvudet.

"Vi är den levande Gudens tempel." 2. Kor 6:16 Just därför uppmanas vi i Rom 12:1 att frambära oss själva till Gud. "Därför ber jag er bröder, vid Guds barmhärtighet, att frambära er själva som ett levande och heligt offer som behagar Gud. Det skall vara er andliga gudstjänst."

Observera att det står "vi" i pluralis. När Bibeln använder bilden av en kropp som tempel, så handlar det om "Guds tempel," eller med andra ord sagt: "Guds kyrka" eller "Guds församling" I den kroppen finns ett huvud och många kroppsdelar.

I Kol. 1: 18 står det: "Och han är huvudet för kroppen, för kyrkan..." och i 1.Kor.12:27ff står det: "Ni utgör Kristi kropp och är var för sig delar av den."

2. Templet som Jesus har byggt.

Bibeln talar om ett tempel som Jesus har byggt. Han har inte byggt detta tempel med sina händer. Nej detta tempel är uppbyggt som ett Andens tempel. Detta tempel är färdigt, men samtidigt kan vi upptäcka att tempelbygget pågår även i denna tid. Låt mig förklara:

Markus 13:1-2 När han gick ut från templet sade en av hans lärjungar: "Mästare, se vilka stenar och vilka byggnader!" Jesus svarade: "Du ser dessa stora byggnadsverk. Här kommer inte att lämnas sten på sten, utan allt skall brytas ner."

Markus 14:58 "Jag skall riva ner detta tempel som är uppbyggd av människohand och på tre dagar bygga upp ett annat som inte är gjort av människohand."

Jesus jämför dessa tempelbyggen. Det ena templet som han talar om är byggt av människohand och det andra templet är ett andligt tempel.

Jesus och hans lärjungar betraktade Herodes tempel som då fanns i Jerusalem. Det har funnits tre tempel i Israel. 1. Salomos tempel, 2. Serubbabels tempel och 3. Herodes tempel. Templen var byggda efter den förebild som fanns under det gamla förbundets tid. David hade fått en uppenbarelse om hur templet skulle byggas. Nu talar man mest om de två templen som funnits i Jerusalem. Herodes tempel var ju egentligen en restaurering av det gamla templet. Så även om det var det tredje templet, så talar vi mest om det som det andra templet.

1. Salomos tempel, som byggdes på 900-talet före Kristus, var en ersättning för tabernaklet som var folkets tidigare helgedom Templet bestod liksom tabernaklet av ett det heliga och ett det allra heligaste, som skulle rymma förbundsarken. Det var omgivet av en inre förgård. Här stod brännoffersaltaret. I det heliga stod de gyllene ljusstakarna, skådebrödsborden och rökelsealtaret. Då Nebukadnessar intog Jerusalem är 597 f.Kr. fördes en del av templets kärl till Babel och år 586 f.Kr. brändes templet upp.

2. Serubbabels tempel uppfördes sedan perserkonungen Kores år 538 f.Kr. bestämt att judarna i Babel kunde återvända till sitt land.. Kärlen som hade bortförts från Salomos tempel kom på plats igen. Templet profanerades år 167 f.Kr. av den seleukidiske konungen Antiokius IV Epifanes. Han försökte utrota den judiska tron och lät bygga ett altare åt guden Zeus på brännoffersaltarets plats. Serubbabels tempel skadades svårt då den romerske fältherren Pompejus erövrade Jerusalem år 63 f. Kr.

3. Konung Herodes den store lät påbörja en grundlig restaurering av det gamla templet år 20 f.Kr. Detta arbete pågick under den tid då Jesus vandrade omkring på jorden Under 46 års tid hade bygget pågått enligt Joh. 2:20. År 64 e. Kr. stod templet fullt färdigt, sex år innan det tillsammans med staden ödelades av den romerska härsmakten.

Eftersom Jesus var jude, firade han de judiska högtiderna precis som alla andra judar. Han besökte både templet och synagogorna. Trots detta visste han att en ny tid skulle bryta in, då allt skulle förändras. Detta var också noga förutsagt av profeterna.

"Men när tiden var inne sände Gud sin son, född av en kvinna och född att stå under lagen för att han skulle friköpa dem som står under lagen och vi få söners rätt.." Gal 4:4-5

Vad var det egentligen för en tid som var inne? Det var den bestämda tid i vilken han kom. Den var förutsagd och det är först efter en profetias uppfyllelse som man kan veta om den är äkta.

I Bibeln kan vi följa frälsningshistorien ifrån dess början och in i ändens tid, men vi kan också hitta sambandet mellan världshistorien så som den skildras i Gamla Testamentet och fram till ändens tid i vilken vi nu lever.

Gud känner världens slut ifrån dess början, men vi är tröga att fatta vad det är han menar när han talar till oss genom Guds Ord. Jesaja 46:10: "Jag som i förväg förkunnar vad komma skall, och långt förut vad ännu ej har skett."

Därför talar Jesus om det tempel som han har byggt. 1.Kor. 15:3-4: "Kristus dog för våra synder i enlighet med skrifterna, han blev begravd och han uppstod på tredje dagen i enlighet med skrifterna." När Jesus dog på Golgata, och utropade orden: "Det är fullbordat", så brast templets förlåt uppifrån och ända ned. Det nya templet, som inte är byggt av människohand påbörjades och det fortsätter ända till slutet av den tid vi nu lever i.

"Det byggs ett heligt tempel här på en syndfull jord. Det bär Guds egen stämpel, dess mönster är Guds ord.. Och Frälsarens försoning, det är den grund som bär, när detta tempel bygges som Guds församling är."

Jag hoppas att du som läser detta har bestämt dig för att vara en del av detta tempelbygge. Du och jag kan få tillhöra Guds församling och vara tempel åt Gud genom att "frambära oss själva som ett levande och heligt offer som behagar Gud. Det skall vara er andliga gudstjänst" Rom. 12:1 i en äldre översättning står det: "er andliga tempeltjänst" Bibeln säger att våra kroppar är tempel åt den heliga anden.

3. Det andliga tempelbygget - Guds församling.

Det templet beskrives som det andliga templet, alltså ett enda tempel i bestämd form: "Det templet" Templet är Guds församling och Jesus är grundstenen i detta bygge. Den som tillhör församlingen blir "en levande sten" i det tempelbygget. Här handlar det inte längre som tidigare om enbart judarna, som då var det utvalda folket utan det handlar om både judar och hedningar, om alla som tillhör Jesus Kristus. Se Ef.2:18-21: "Ty genom honom kan både vi och ni (judar och hedningar, min parentes), nalkas Fadern, i en enda ande. Alltså är ni inte längre gäster och främlingar utan äger samma medborgarskap som de heliga och har ett hem hos Gud. Ni har fogats in i den byggnad som har apostlarna och profeterna till grund och Kristus Jesus själv till hörnsten. Genom honom hålls hela byggnaden ihop och växer upp till ett heligt tempel i Herren; genom honom fogas också ni samman till en andlig boning åt Gud."

I det gamla förbundets tempel var det prästerna, som skötte offertjänsten, men i det nya förbundets tid har det skett en förändring. Där är det församlingen, de utvalda som frambär andliga offer. Låt mig läsa om detta för er i Första Petrusbrevets 2:a kapitel ifrån vers 4

"När ni kommit till honom, den levande stenen, ratad av människor men utvald av Gud och ärad av honom, då blir också ni till levande stenar i ett andligt husbygge. Ni blir ett heligt prästerskap och kan frambära andliga offer som Gud vill ta emot tack vare Jesus Kristus. Det står ju i skriften: "Se i Sion lägger jag en hörnsten, utvald och ärad; den som tror på den skall inte stå där med skam. Äran tillfaller alltså er som tror, men för den som inte tror har stenen som husbyggarna ratade blivit en hörnsten, ett stenblock man stöter emot, en sten som man snavar över. De stöter emot därför att de inte lyder ordet. Så är det förutbestämt för dem. Men ni är ett utvalt släkte, kungar och präster, ett heligt folk, Guds eget folk, som skall förkunna hans storverk. Han har kallat er från mörkret till sitt underbara ljus. Ni som förut inte var ett folk är nu Guds folk. Ni som förut inte fann barmhärtighet har nu funnit barmhärtighet.

Det tempel som under gamla förbundets tid byggdes i Jerusalem var också en förebild till det tempel som är fullkomligt. Det templet, det vill säga det andliga templet är Guds församling, som här har fått en helt ny roll än egendomsfolket i det gamla förbundets tid. De har blivit "ett utvalt släkte kungar och präster, ett heligt folk." Som Guds eget folk är de präster och står i direkt förbindelse med Gud.

I dag pågår detta andliga tempelbygge som vi läst om i Petrusbrevet och i Efesierbrevet. Vi får av nåd ta emot Guds erbjudande om att bli levande stenar och fogas samman i ett sådant underbart tempelbygge, som en gång skall bli färdigt.

4. Slutstenen

I Sakarja boks fjärde kapitel talas det om slutstenen i tempelbygget. Det var den sista stenen och den skulle föras fram under jubelrop och nåd skulle vila över den. Det skall komma en dag då det som står bland annat i Uppenbarelsebokens 11:e kapitel att "Herraväldet över världen tillhör nu vår Herre och hans smorde och han skall vara konung i evigheters evighet.......och Guds tempel i himlen öppnades, och förbundsarken blev synlig i hans tempel, och det kom blixtar och dån och åska och jordbävning och väldiga hagel." I Uppenbarelsebokens 21:a kapitel talas om det nya Jerusalem, den heliga staden Jerusalem som kom ner ur himlen från Gud. Hur allt detta skall ske kan vi bara se konturerna av i denna tid, men Bibeln ger oss föraningar om vad som kommer att ske och detta borde fylla oss alla med en stor förväntan och en längtan efter att den dagen snart skall vara här.

5. Himmelskt eller jordiskt rike? Är det en tolkningsfråga?

Medan vi kristna tror på ett himmelskt rike så tror man i judendomen på ett jordiskt fridsrike och i denna tro finns också tanken om att återuppbygga templet i Jerusalem och med allt vad det innebär när det gäller införandet av den gammaltestamentliga tempeltjänsten. Detta är för mig en främmande tanke, när jag läser Bibeln. men det finns även kristna som delar denna tro med judendomen.

Denna tro fanns också hos Jesu lärjungar. Efter Jesu uppståndelse medan han ännu var kvar hos dem, så uppstod denna tanke på nytt.

"De som då hade samlats frågade honom: "Herre, är tiden nu inne då du skall återupprätta Israel som kungarike." Apg. 1:6

När Jesus svarade på deras fråga, så gav han dem en annan version av den verklighet som låg framför dem

"Han svarade: "Det är inte er sak att veta vilka tider och stunder Fadern i sin makt har fastställt. Men ni skall få kraft när den heliga anden kommer över er, och ni skall vittna om mig i Jerusalem och i hela Judéen och Samarien och ända till jordens yttersta gräns." Apg. 1:7

6. Evangelium om Guds rike och löftet om en ny himmel och en ny jord.

Gudsriket som de väntat på hade redan kommit och evangeliet om detta rike skulle spridas över hela världen. Det var inget jordiskt rike med geografiska gränser.

Det är i denna tid som vi nu lever. Vi väntar på att Jesus skall komma tillbaka så som han har lovat.

"Det är inte så som många menar, att Herren är sen att uppfylla sitt löfte. Han dröjer för er skull, eftersom han inte vill att någon skall gå förlorad utan att alla skall få tid att omvända sig. Men Herrens dag kommer som en tjuv. Den dagen skall himlarna försvinna med dån och himlakropparna upplösas i eld och jorden och allt som människorna gjort där förgås. När nu allt detta skall upplösas, då måste ni leva heligt och fromt på alla sätt, medan ni väntar på Guds dag och påskyndar dess ankomst, dagen som får himlarna att upplösas i eld och himlakropparna att smälta i hetta. Men efter hans löfte väntar vi på nya himlar och en ny jord där rättfärdighet bor." 2.Petr. 3:9-13

Avslutning: Den dubbla utgången; evigt liv eller evig död.

Bibeln talar mycket om den dubbla utgången. Det handlar om evigt liv eller evig död. Något annat kan jag inte uppfatta i det som är summan av Guds ord. Men detta tycker jag borde räcka för att vi inte skall avstå ifrån det erbjudande vi får av nåd. Guds gåva till oss är evigt liv genom Jesus Kristus Ämnet är så omfattande att det skulle kräva ett särskilt bibelstudium, men jag vill bara helt kort citera 1.Joh.5:10: "Den som tror på Guds son har tagit emot vittnesbördet i sitt inre. Den som inte tror på Gud har gjort honom till lögnare, eftersom han inte tror på det vittnesbörd Gud har gett om sin son. Och detta är vittnesbördet: Gud har gett oss evigt liv, och det livet finns i hans son. Den som har hans son har livet." Hur vill du förhålla dig till detta?

Bön: En levande sten och en källa till liv

Tack Gud att du har kallat mig från mörkret till ditt underbara ljus. Låt mig få vara en levande sten i det andliga templet som är din församling. Herre, i ditt ord har du lovat, att hos dem som tror skall det eviga livet springa upp, som en källa med eget tryck. Låt denna källa bryta fram i mitt inre. Ge mig den tro som övervinner världen och ta bort hindren som blockerar. Ge mig det vatten som blir en källa i mig och som ger mig evigt liv. Kristus i mig är en källa till liv. Jag är i Kristus en källa till liv. Amen.


Webbmaster: Rolf Ericson

söndag 10 mars 2019

Är du pykniker eller leptosom?

Många använder facebook som forum för att vika ut sitt privatliv offentligt. Jag har nog också hemfallit åt sådant ibland Detta är naturligtvis tillåtet när man inte skadar någon annan person. Men det borde finnas gränser för hur långt man kan gå när det gäller den personliga integriteten. Ska jag verkligen dela med mig av mitt privatliv här på fejan och i så fall i vilken utsträckning? Vännerna på facebook är inte alltid så barmhärtiga som de låter. Det finns ett gammalt ordstäv som lyder: "Förtro dig åt en, aldrig åt två. Världen vet vad tre vet och skvaller är det värsta som finns." Vi behöver förtroliga samtal, men jag tycker att man bör ha dem i enrum.

En del människor har väldigt lätt för att öppna sitt inre och vädra ut både tankar och känslor. De vinner ofta sina medmänniskors empati och uppmuntras därför att fortsätta med sin öppna attityd. Andra människor, som ofta lider av verklig ensamhet, vilket kan innebära stor psykisk påfrestning, har inte lika lätt att uttrycka sin smärta.

I Kretschmers temperamentslära, som väl numera är förlegad indelades personlighetstyperna i särskilda grupper, där dessa två personlighetstyper kallades pykniker och leptosomer, Pykniska (av pyknos, tät eller satt) människor kännetecknades av hög vikt i förhållande till längden, anlag för fetma, kort men bred bröstkorg med trubbig revbensvinkel, kort och tjock hals, femkantigt huvud och djupt sittande ögon. Själsligen skulle de vara humoristiska, öppna och vänliga.” Ungefär 94% av alla pykniker uppvisar ett i huvudsak cyklothymt temperament”, d.v.s. växlar mellan glättighet och melankoli. (Det vi idag skulle kalla bipolärt spektrum)

Leptosoma (av grekiskans leptos, tunn) människor kännetecknades enligt Kretschmer av slank, långsmal kroppsbyggnad, smalt skulderparti, spetsig revbensvinkel, lång och smal hals, äggformat huvud, tydlig näsa men otydlig haka och kraftiga ögonbryn. Själsligen skulle leptosoma individer vara slutna, nervösa och sakna humor. De skulle också vara måna om sin prestige och svåra att lära känna. ”Ca 70% av alla leptosoma individer har ett schizotymt temperament” d.v.s. hyperkänsliga eller som Strass uttrycker det: ”ömtåliga som en mimosa”. Vi läser vidare att det finns en tydlig korrelation mellan leptosom kroppsbyggnad och schizofreni. ”I en serie av 5233 schizofrena patienter hade 50,3% leptosom kroppsbyggnad…”

Vem är mest ensam? Är det den som lever som singel eller är det den som lever i ett parförhållande? Den frågan är helt enkelt omöjlig att besvara. En sak är emellertid säker. Vi behöver alla leva i ett socialt sammanhang, där vi också har möjlighet att välja både ensamhet och gemenskap med andra.

SE BILD PÅ DR ALBINSSONS BLOGG Från vänster: Pykniker, leptosomer och atletiker.

torsdag 7 mars 2019

Om Israel och den s.k. kristna sionismen

Några texter om Israel oc den s.k. kristna sionismen,

ISRAEL OCH HELA VÄRLDENS FULLÄNDNING

TALA LJUVLIGT TILL JERUSALEM

JAG KAN INTE TIGA OM DETTA

Innehåller bland annat ett uppseendeväckande uttalande av en överrabbin som levt i Israel

fredag 1 februari 2019

Profeter som talar sanning

Ur Ökenkällan 2016:

Jeremia 6:13 "Ty alla, både små och stora, söker där orätt vinning, och både profeter och präster far allesammans med lögn, de tar det lätt med helandet av mitt folks skada. De säger: "Allt står väl till, allt står väl till, "och dock står inte allt väl till." 

Vem handlar detta om och i vilket sammanhang kan man förstå texten? 

Jeremia är vid det här tillfället uppfylld av Herrens vrede över det upproriska tillstånd som råder vid den här tiden. Vi befinner oss i början av profeten Jeremias verksamhetsperiod omkring år 627 f.Kr.. Det är i slutet av Juda rikes historia. Den unge kungen Josias hade då regerat i tretton år över det folk som var "Herrens utvalda folk".

Israel var inte längre ett enat rike. Det hade splittrats i två delar, Israel i norr och Juda i söder. Båda rikena fick uthärda hårda strider med det mäktiga assyriska riket, som härjade och plundrade i regionen Israels rike hade krossats av den assyriske härskaren och förslavat en stor del av dess befolkning. Juda rike förde en osäker tillvaro som vasallstat under Assyrien, men kung Josia lyckades göra Juda rike oberoende.

Det står att kung Josia gjorde vad rätt var i Herrens ögon. En sådan sak var att han befallde att översteprästen Hilkia skulle göra i ordning pengar som influtit till Herrens hus. Han skulle överlämna dessa pengar till dem som arbetade med att sätta i stånd det som förfallit. 

När Hilkia gör detta så hittar han lagboken som varit gömd. 

När kungen får höra vad som står i lagboken, så blir han bestört och river sönder sina kläder. Han säger:

"Gå och fråga Herren för mig och för folket , ja för hela Juda, angående det som står skrivet i denna bok, som nu har blivit funnen. Ty stor är Herrens vrede, den som är upptänd mot oss, därför att våra fäder inte har velat lyssna till denna boks ord och inte har gjort allt som är oss föreskrivet." 2 Kungaboken 22:13

Prästen Hilkia och några till gick då till profetissan Hulda på kungens befallning Hennes profetia var mycket allvarlig. Den handlade om den olycka som skulle drabba folket därför att de inte lyssnat till det budskap som var dem föreskrivet. Det var inget populärt budskap. Det handlade om dom och straff över ett folk som redan var hårt prövat. Även Jeremia frambar ett sådant budskap. Det fanns en anledning till detta

"Herrens ord har blivit till vanära bland dem, de har inget behag till det. Därför är jag uppfylld av Herrens vrede, jag förmår inte hålla den inne. Utgjut den över barnen på gatan och över alla de unga männens samkväm. Ja både man och kvinna skall drabbas av den, även den gamle och den som har fyllt sina dagars mått."Jer. 6:10-11

I samma veva fanns det andra profeter, som inte ville förstå allvaret och som hade ett annat budskap, ett avfälligt budskap. De insåg inte tidens allvar. De var falska profeter, som ville bli populära genom sin egen förkunnelse. De ville själva stå i centrum och de samlade säkert många åhörare genom sin skenfagra förkunnelse. De profeterade om lycka i stället för olycka, eftersom de inte insåg det allvarliga läget.

Om jag är allvarligt sjuk, så går jag till doktorn för att få en rätt diagnos. Jag vill inte att doktorn ska ta det lätt på min sjukdom. Jag vill veta sanningen även om det skulle göra ont att få veta den.

Det här var en mycket svår tid för Juda rike och för Israel. Den kulminerade med att templet i Jerusalem förstördes och folket fördes bort till Babel under en period av sjuttio år.

Det fanns en tid i vårt land och i vår del av världen när man prioriterade det som står skrivet i Guds ord, och med detta menar jag.

"Summan av ditt ord är sanning." Psaltaren 119:160

Guds ord har varit en vägledande faktor för vårt land och vårt folk.

Kan man göra en liknande analys av det andliga tillståndet i dag, så som man gjorde på den här tiden? Finns det nationella ledare som kan göra som Josia gjorde:

"Gå och fråga Herren för mig och för folket, angående det som står i denna bok.?" Kan vi säga som man också sa vid den här tiden: "Allt står väl till, allt står väl till?" Kan vi ta det lätt med helandet av vårt folks nationella skada, som om ingenting hade hänt? Om vi lyssnar på de profeter som talar sanning, så kanske det innebär att vi får en icke önskvärd men nödvändig diagnos. Sanningen kan vara obehaglig.

Israel förkastade Guds väg vid denna tid. När Herren talade:

"Ställ er vid vägarna och se till, och fråga efter forntidens stigar, fråga vilken väg som är den goda vägen och vandra på den, så skall ni finna ro för era själar" Men de svarade: "Vi vill inte vandra på den" Och när jag då satte väktare över er och sade: "Ge akt på basunens ljud", så svarade de: "Vi vill inte ge akt på det." Jer.6:1-17

Jag menar INTE att det är domsprofeter vi behöver i första hand. Sådana finns det och de är inte alltid utsända av Herren lika litet som "lyckoprofeterna" är det. Det finns så kallade domsprofeter, som tar sig friheten att utmåla skräckfyllda framtidsscenarier, utan att vara sända av Herren. Det står om dem i Upp. 2: 2:

"Du har prövat dem som kallar sig apostlar, men inte är det, och du har funnit att de är lögnare."

Vi behöver första av allt profeter som talar sanning.

"När han (Hjälparen) kommer skall han visa världen vad synd och rättfärdighet och dom är. Synd; de tror inte på mig (Jesus). Rättfärdighet; jag går till Fadern och ni ser mig inte längre, Dom; denna världens härskare är dömd." Joh. 16:8....."(Hjälparen) skall vägleda er med hela sanningen.

Bibeltro och hermeneutik

Här en text jag skrev på min hemsida för flera år sedan. Det är en dialog med Stefan Green som är lärare vid Pingströrelsens teologiska seminarium. HÄR KAN DU LÄSA DEN!

onsdag 30 januari 2019

Kallad utvald och älskad

En text om dig och tårarnas profet Jeremia:

Detta är egentligen en artikel jag skrev för några år sedan, men jag har gjort en del förändringar i texten

Vi befinner oss i slutet av Juda rikes historia, omkring 624 före Kristus. Då möter vi Profeten Jeremia en andens storman av första rang. Det står:

”Förrän jag danade dig i moderlivet, utvalde jag dig, och förrän du lämnade modersskötet, helgade jag dig. Jag satte dig till en profet för folken.” Jer. 1:5

Det var inte Jeremia själv som gjorde det. Det var Gud som gjorde det och när vi studerar Bibeln och helheten i Bibelns budskap till oss människor så får vi uppfattningen att Gud, trots allt vet vad han gör.

Därför tror vi att Gud visste vad han gjorde när han utvalde Jeremia till att bli profet.

Gud visste också vad han gjorde när han utvalde dig och mig. Om vi inte blev utvalda till att bli profeter så valde han oss till att bli människor som han kunde använda som sina redskap för att förverkliga Guds plan. Han visste vad han gjorde när han valde oss till att bli rättfärdiga genom tron på Jesus Kristus. Bortsett ifrån att han vet hurudana vi är formar han oss efter sin egen bild.

”Ty den som han i förväg har utvalt har han också bestämt till att formas efter hans sons bild, så att denne skulle vara den förstfödde bland många bröder” Rom.8:29

När det gäller själva planen med kallelsen så läser vi i Bibeln att det alltid är Gud som börjar och han börjar alltid i förväg. Gud vet alltid vad han gör när han kallar och utväljer oss människor.

Det är inte självklart för alla att Gud vet vad han gör .

Hur kan Gud i sin allsmäktighet tillåta ondskan på jorden utan att gripa in? Först menar jag att frågan inte är tillräckligt genomtänkt. För vem har sagt att det är Gud som tillåter ondskan på jorden och vem är det som kan säga att Gud inte har gripit in? Trots att jag tror att jag genom att studera min bibel har fått ett tillfredsställande svar, så är jag medveten om att frågan kvarstår för andra.

Det är inte heller självklart för alla att tro på Guds goda avsikter när det gäller den frälsningsplan vi läser om i Bibeln.

”Gud har inte bestämt oss till att bli offer för vreden, utan till att vinna frälsning, genom vår Herre Jesus, Kristus” 1.Tess. 5:9

Även om Gud vet vad han gör när han kallar och utväljer oss människor, så har han gett oss en fri vilja. Vi kan ta emot frälsningen, som en fri gåva av nåd och genom tron, men om vi har fått en fri vilja så kan vi också förkasta Guds erbjudande. Det är detta som är så paradoxalt. Å ena sidan har Gud bestämt våra liv och dess utformning, men å andra sidan är det vi som bestämmer och gör som vi vill. Människan har sin fria vilja.

Gud vet vad han gör, men han vet också vad som kommer att ske.

Gud hade en genetisk plan för Jeremias liv redan innan han var född och en dag får han veta Guds plan med sitt liv. Då uppstår en dialog mellan honom och Gud som handlar om två saker.

Först handlar det om 1.talet, sedan handlar det om 2. åldern.

Låt oss ta en sak i taget.

1. Jeremia ser på sig själv och sin begränsade förmåga till uppgiften att vara profet och kunna tala till ett helt folk. Hur skall han kunna klara detta? Han säger: ”Ack Herre, Herre! Se, jag förstår inte att tala” Jer.1:6

Jeremia behövde hjälp med sitt tal. Även om vi inte alla är kallade till att bli profeter, så behöver vi hjälp med vårt tal. Vårt tal skall vara rent, fyllt av kärlek, nåd och barmhärtighet.

”Han räckte ut sin hand och rörde vid min mun, och Herren sade till mig: ”Se jag lägger mina ord i din mun.” ” Jer.1:9

Om Guds ord läggs i vår mun, så är det en underbar utrustning vi får. Gud ville lägga sitt ord i Jeremias mun. Våra ord har stor betydelse både för oss själva och för andra. Orden som vi talar är färgade av våra tankar och vår livsföring. Ibland kan det vara så att människor inte hör vad vi säger därför att våra liv inte är i harmoni med våra ord Tankar är som fåglar som flyger över våra huvuden. Vi kan inte hindra dem till det, men vi kan hindra dem till att bygga bo där. Jag tror att vi kan få kraft till att stänga av väldigt mycket av det som hotar vårt inre och vi kan bli befriade ifrån de onda tankar, som orenar våra hjärtan. Det är ifrån hjärtat som tankarna kommer och vad hjärtat är fullt av talar munnen. Därför skriver Jakob i sitt första brev: ”ta ödmjukt vara på ordet som är nerlagt i er och som förmår rädda ert liv. Bli ordets görare, inte bara dess hörare, annars tar ni miste.”

Så här säger Herren till Dig som läser detta:”Jag vet vilka ord och tankar, som fyller ditt hjärta, men jag kan lägga mina ord i din mun.” Du blir ställd inför en helig Gud, som vet om dina tankar. Du konfronteras med honom och det får konsekvenser på ett eller annat sätt. Vad är det då som sker när jag möter Herren i sin helighet? Det kallas för syndanöd. Vi talade mycket om detta förr, men det verkar inte vara lika angeläget i dag, eftersom vi lever i självtillräcklighetens tid. Du kan be så här: Låt det ske, jag ber. Låt mig förstå min belägenhet inför din helighet. Befria mig från allt som tynger.

Är det nödvändigt att tala om synd? Det finns en del som påstår att kyrkan skall plocka bort talet om synd, därför att det känns så motbjudande i vår tid att tala om att människan är försonad med Gud och att det har skett genom att Jesus har offrat sitt liv för oss genom sin död på korset. Plocka bort allt tal om synd, skuld, skam, blod och slaktade lamm. Om du tycker att kyrkan skall göra detta, så vill jag tala om för dig vad som kommer att hända, något som för övrigt aldrig kommer att hända, eftersom Gud vakar över sitt ord. Om detta skulle hända så kommer alltsammans att ramla som ett korthus ”Gäller vårt hopp till Kristus bara detta livet, då är vi de mest ömkansvärda bland människor” Talet om korset är en dårskap för dem som går förlorade, men för oss som räddas är det en Guds kraft.” 1.Kor1:18

Det andra problemet som Jeremia hade när han fick kallelsen var åldern: Han sa: ”Ack Herre, Herre, Se, jag förstår inte att tala, ty jag är för ung” Han tyckte att han var för ung. Ja, man kan komma med olika ursäkter för sin ålder och lämplighet. Jag som nu är 77 år borde i stället säga att jag är för gammal. Jag har gjort mitt. Det är så mycket som tar emot Herre! Hälsa och krafter tillåter mig inte längre som förr att vara så verksam som jag vill. Kan du förstå det? Nej, svarar Herren, än är du inte framme. Än finns det möjligheter att gå in i rustkammaren. Därinne finns det olja. Det är Andens olja, med vilken han vill smörja dig. Ja, tack Herre, jag vill gärna gå in för att bli bättre rustad att gå ut och tala och skriva tänd av din heliga eld och smord av Andens olja.

Herren gav sitt löfte till Jeremia när han lagt sina ord i hans mun. Han sa: "ty jag skall vaka över mitt ord och låta det gå i fullbordan" Jer. 1:9

måndag 28 januari 2019

Elden i mitt hjärta

Det finns en del mycket goda vänner i min närhet, som brukar uppmana mig att inte engagera mig så mycket att jag mår dåligt. Det är en frestelse för mig att lyssna på deras välmenande förmaning. Mitt illamående beror i alla fall inte på att jag engagerar mig för mycket, snarare tvärtom hur underligt ni än tycker att det låter.

Det står om profeten Jeremia i Bibeln att han klagade inför Herren Man kan väl förstå av det man läser att han inte mådde så bra och just därför klagade han på Gud. Det kanske kan verka patetiskt att jämföra sig med en gammaltestamentlig profet, men jag tror att människor i alla tider har känt sig som Jeremia. Så känner jag också. Han uttrycker sig så här:

"Du Herre, övertalade mig, och jag lät mig övertalas. Du grep mig och blev mig övermäktig. Så har jag blivit ett ständigt åtlöje, var man smädar mig. Ty så ofta jag talar, måste jag klaga. Jag måste ropa över våld och förtryck, ty Herrens ord har blivit mig till vanära och hån beständigt. Men när jag sade: "Jag vill inte tänka på honom, eller vidare tala i hans namn," då blev det i mitt hjärta som där brann en eld, instängd i mitt innersta. Jag ansträngde mig för att uthärda den, men jag kunde det inte."

Så kände sig Jeremia när han klagade inför Herren och det är nog många som liksom jag kan känna på samma sätt.

"Herren övertalade mig och jag lät mig övertalas" Den erfarenheten satte sin prägel på mitt liv. Jag blev inblandad i ett dramatiskt skeende, som påverkade allt det jag ville och gjorde. Det hade hänt något med min personlighet, som resulterat i att andra reagerat.

"Saliga är ni när man skymfar och förföljer er och på allt sätt förtalar er för min skull. Gläd er och jubla, er lön blir stor i himlen. På samma sätt förföljdes ju profeterna före er tid" Det var Jesu ord, och dessa ord gällde även för mig. Jag är glad att jag fått lida för mitt val att bli en kristen, även om det kostade på. Jag har aldrig ångrat att jag lät mig övertalas.

Jag tänker på dem som fortfarande får lida för sin kristna tro över hela världen och blir då tacksam för att få leva i ett land med religionsfrihet.

Nog har det funnits tillfällen i mitt liv då jag frestats att resignera precis så som Jeremia gjorde, när han inte vill tänka på honom eller tala i hans namn. Det har alltid varit så för den som fått kallelsen att förmedla Guds ord. Man har fått känna sin egen otillräcklighet och det hade varit bekvämare att välja en lättare och mänskligt sett en mera framgångsrik väg. Men när jag stått i valet att göra detta har jag känt precis som Jeremia: "Då blev det i mitt hjärta som där brann en eld, instängd i mitt innersta. Jag ansträngde mig för att uthärda den, men jag kunde det inte."

Jag skulle ha varit tacksam om jag tidigare haft de tekniska redskap för kommunikation, som finns i dag. Om internet hade funnits, när jag var ung, så tror jag att det hade varit ett passande redskap för mig redan då.

Nu lever vi i en ny tid, med nya möjligheter, men också med svårigheten att nå ut med budskapet eftersom det finns så mycket information. Det är just dessa svårigheter som gör mig frustrerad. Jag bär på en vision och önskar att jag hade ett stort nätverk av människor som liksom jag känner kallelsen att kämpa för rättvisa och människovärde och som tillsammans med mig kunde uträtta något med skrivandets gåva. Jag vet att de finns, men de är ofta splittrade och känner sig lika ensamma som jag, med undantag av dem som lyckats med att skaffa sig en position i media, men detta sker ofta till priset av en förlorad idealism och en urvattnad förkunnelse.

Ensamheten präglade också profeten Jeremias liv. Det var priset han fick betala för att bli ett språkrör åt Herren. Ensam med Gud för att kunna höra honom tala.. Ensam i det sociala sammanhang där människor var upptagna av helt andra saker. Avskild för sin Herres räkning.

Detta är inte någon lätt sak i vår tid. Numera ska man avskilja tid för världsliga ting. Tidens melodi är att anpassa sig till den kultur i vilken man lever, men Gud har visat oss en annan väg i sitt ord. En förhatlig väg för somliga, som väjer undan och upplever det som ett omänskligt krav. Det var Paulus som skrev om denna väg till Romarna:

"Anpassa er inte efter denna världen, utan låt er förvandlas, genom förnyelsen av era tankar, så att ni kan avgöra vad som är Guds vilja, det som är gott och behagar honom och är fullkomligt."

Det handlar om att tänka annorlunda. Att kunna se längre än till det man redan ser. Att tränga djupare in i den verklighet som finns bortom det vi kan se med våra ögon.

Det finns en del som kallar sådant för verklighetsflykt, men det tycker jag är helt fel. Det handlar i stället om att se verkligheten med sina egna ögon. Det är genom våra sinnen, vårt medvetande, som vi kan få idéer om den verklighet i vilken vi lever. Gud är med sitt tilltal närvarande i allt det vi ser, precis som vi kan uppleva att en människa är närvarande.

När Jesus kom till jorden och blev människa som vi, så blev Gud synlig i honom. Så kan Gud bli synlig också i oss människor. Att förneka Gud blir då lika konstigt som att förneka andra människor.

Gud är inte abstrakt på så sätt att han är ogripbar. En sådan tanke utgör ett hinder, som kan utmynna i att man undviker att närma sig tanken på att Gud är konkret. Gud är förnimbar.

Det håller att pröva tron på en sådan gudomlig verklighet. En ny värld öppnar sig för den som har det som mål.

Dessa tankar finner jag stöd för hos Anders Jeffner, som skrivit en bok: "I vetandets gränsmarker", där han visar oss hur vi ska hitta en tolkning av vår situation som människor i världen utan att hamna i kvasivetenskapens skumrask. Boken är märkligt nog utgiven på humanisternas förlag Fri tanke, men är fördenskull inte mindre värdefull.

För den som inte har en aning om vad kvasivetenskap är kan jag förklara med ett citat ifrån Vetapedia.se:

"Kvasivetenskap är vetenskap som enligt vissa experter är faktabaserad men enligt andra experter inte är det. Exempel på ifrågasatt vetenskap är religion, psykologi och filosofi. Det blir något motsägelsefullt då det även inom religionens värld som dagens vetenskapliga traditioner har utvecklats och renodlats. Detta vetenskapens förädlingsbidrag kommer från alla stora religioner såsom Islam, judendom och Kristendom inom vilka vetenskapen fått möjlighet att utveckla kunskap om naturen. För att undvika sammanblandning av tro och vetande klargjordes tidigt att detta är åtskilda fält. Föreställningen att religion bromsat vetenskapen är således om inte felaktig så diskutabel. Naturligtvis finns det kända konflikter då den katolska kyrkan krävt avbön från forskare som upptäckt saker som kan ifrågasätta kyrkans och Guds överhöghet. Något som kyrkan sedan själva fått göra avbön från. (Galileo, Darwin). Men i det stora hela så är det även tack vare kyrkan och alla kloster som väldigt mycket kunskap har vuxit fram, empiriskt kartlagt och vetenskapligt diariefört. Under slutet av 1700-talet växte en tradition som kallades för naturlig teologi. Allt fler ansåg att de vetenskapliga studierna ökade kunskapen om naturen samtidigt som de gav kunskap om Gud. Detta fick ett starkt fäste i England i början av 1800-talet. Begreppet har sedan förvandlats till att förstå Gud på naturlig väg."

Kvasivetenskapen ifrågasätter alltså en sådan teologi. En teologi som Anders Jeffners. Hans teologi är en tolkning av hur vi ska förstå vår situation som människor i världen, som han så förträffligt ger oss i sin bok. Jag avslutar med ett citat ur den:

"Med tiden kan en sådan verklighetsbild visa sig stabil och ge en grund för att förstå och förhålla sig till de olika intryck som livet ger. Så är det med med min egen bild....när jag säger att jag accepterar insikten som kunskapsväg. Den bilden bevarar känslan av tillvarons gåtfullhet och samordnar kunskapsglimtarna från den strikta erfarenheten med de sköra insikterna i det heliga, det djupt värdefulla och den mänskliga personligheten. För mig är bilden utvecklingsbar och evidenskänslorna är närvarande när jag prövar och jämför. Men så fort jag för in den religiösa insikten anar jag ett allt större område i verkligheten dit den mänskliga kunskapen inte kan nå. Störst verkar det området vara hos de stora mystikerna. Med min syn är valet av livsåskådning ett öppet område. Det blir ofrånkomligt att de individuella variationerna kan bli stora, men också att stora tolkningsgemenskaper kan bildas. Som jag ser livet nu tror jag inte att alla människor någonsin ska kunna enas, men jag önskar att den öppna synen på valet av livsåskådning ska få ökad livskraft och att många genom den ska kunna närma sig en förståelse av varandra. Det är det ljus jag hoppas på i vetandets gränsmarker." (Anders Jeffner)

Anders Jeffner blev prästvigd år 1959. Han var professor i tros och livsåskådningsvetenskap vid Uppsala universitet från år 1976 och blev emeritus år 2000.

Låt oss bedja med den bön som Petrus en gång formulerade, när Jesus fick vara med om att en del av hans lärjungar inte längre ville följa honom och han frågade de närmaste: "Inte vill väl ni också gå er väg." Det var då Petrus svarade:

" Herre till vem skulle vi gå? Du har det eviga livets ord, och vi tror och förstår, att du är Guds helige."